Gott nytt år!

Önskar er alla en fin kväll, och ett 2010 fyllt av kärlek, vänner, skratt och dans!

nattsudd

En liten snutt jag skrev för ett tag sedan om Till vildingarnas land ligger nu ute på Weird Science.

--

Kvällens double feature: Ghost Busters (jag har helt missat att Ron Jeremy är statist i den tidigare!) och Geniet och pojkarna (finns fortfarande på SVT Play, se den!).

hemma igen

Kom hem igår och verkar ha drabbats av någon form av post-jul-blues, som mycket väl kan vara hormonrelaterad. Tur att jag hade såinihelvete mycket att göra idag (två olika årssummeringar, en recension, folk att jaga för intervjuer, fakturor att skicka ut, en M att fika med, paket att hämta ut på posten, håglöst tittande ut genom fönstret) att jag inte hann grotta ner mig särskilt mycket i det.

Nu: titt på den första blu-ray-filmen hemma på nya apparaten. (Eh. Tyvärr verkade vi inte ha något annat hemma än Inglourious Basterds, som två av tre har sett och inte gillar, och Righteous Kill av regissören som gjorde usla 88 minutes. Oh well.)

--

Grodan bufflar omkring så mycket i min mage att det redan syns utanpå. Chestburster!

--

Uppdatering: Oj, såg just att Hynek rasat mot Erik Helmerssons Det vita bandet-recension. Han skulle kanske vara rasande på mig också efter min recension (scrolla ner) av samma film. Inte en av de vassaste recensioner jag skrivit, men ja, jag gillar helt enkelt inte filmen och har svårt för Haneke över lag. (Förlåt.)

GOD JUL!

Ha en riktigt, riktigt fin jul allihop! Jag passar på att ta datorledigt i några dagar, tänker mest dega med böcker och film och gå en och annan lång snöpromenad.

Den sista färden

Bokade igår vad jag gissar blir den sista längre resan på i alla fall ett tag. Någon som har tips på bra boende i San Francisco? Saker man borde se, göra, äta?

shit my cell says

Skrev "I hope 2009 has treated you well." Min mobil tyckte det vore lämpligare med "I hope 2009 haschtomte treated you wellpapp."

SOM jag längtar!

--

Vad ser ni mest fram emot i filmväg 2010?

Tips, någon?

Har inte kunnat sova nästan alls på flera nätter nu, har sinnesslött ont djupt inne i någon muskel mellan vänstra skulderbladet och ryggraden. Smärtan strålar ut i hela bröstkorgen, det gör ont när jag andas, det gör ont precis hela tiden, inget hjälper och jag vill helst lägga mig i fosterställning och gråta. Vad göra? Gravidmassage? (Någon som har någon sådan att rekommendera i Stockholm?) Harakiri?

några till sammanfattningar av 00-talet

Satt just med i Kino och sammanfattade film-00-talet. Och så är min lista över 00-talets bästa filmer på nollnollfilm.se nu komplett.

--

Och som på beställning efter vår och Johan Klings klagan i programmet över att det går så långsamt vad gäller nytänk kring distributionen: Newsmakers får Sverige-premiär på Voddler. (Fick en invite av en tomtesnäll läsare ganska nyligen, men har inte hunnit utforska Voddlers förtjänster och brister än.)

häpp

Idag jämför Johan Croneman i en "recension" av Det vita bandet i princip Kjell Häglund och Per Perstrand med den tysta, hukande majoritet som stod och heilade för Hitler. För att de inte håller med honom om årets julkalender.

Avatar

Lite som en trippig sammetstavla i UV-ljus. Men helt ok, i alla fall om man lämnar new age-hataren och cynikern inom sig utanför biosalongen.

--

Naaw. James Cameron glad för ex-frun Kathryn Bigelows framgångar.

dagens melodi

--

Nu: långpromenad och en dos dagsljus.

--

Har inte hittat någon ny musik jag gillar på löjligt länge. Tips mottages tacksamt!

Nya gravidfeatures:

Mina ben domnar bort lite då och då, jag får svimningskänslor med ljudbortfall, tunnelseende och dansande färgpluttar framför ögonen när jag står i köer, kramper i vaderna på nätterna. Mitt luktsinne har gått helt bananas. Viltfärsbullarna jag åt igår luktade kön. Plus att jag plötsligt blivit allmänt pms:ig. En tjej som smaskade overkligt högt på sin banan på tunnelbanan i mitt öra häromdagen ska vara mycket glad över min självbehärskning. Inuti var jag fullständigt rasande och fantiserade om att ge henne en knytnävsmacka.

nattpyssel

Nyss: en (oväntat) värdig uppföljare till Instängd

Det var inte riktigt vad jag väntade mig när jag gick till visningen, men alltså... jag grät på slutet. Och var scared shitless fram till dess. Instängd 2 har premiär den 8 januari. Se den!

--

Veckans recension: The Informant! Soderbergh som halast.

Ska det va så här?

Varje gång jag nyser eller hostar får jag en bestämd känsla av att alla mina inälvor (eller ja, främst livmodern) ska trilla ut. 

min mailadress är kapad, hjälp!

Min gmail-adress är kapad, och fortsätter att skicka ut spam till varenda jävel jag någonsin mailats med trots att jag bytt lösenord. Vad göra?

Håll tummarna! (Det gör vi. Stenhårt.)

I morgon: stora ultraljudsundersökningen, där de kollar om allt står rätt till med Grodan.
Ikväll: Rosemary's Baby. (Tänkte att det kanske kunde vara terapeutiskt.)

Lycka!

Upptäckte just att tre av de unga, lovande filmare jag skrivit om och hållit ögonen på de senaste åren nu går sin första termin på Filmhögskolan; My Sandström, Mikael Bundsen och Marcus Karlsson. Plus Gustav Annerblom som jag blev nyfiken på efter årets Novemberfestival. I samma klass! Åh, lycka! Det kan ju inte betyda något annat än riktigt bra grejer för svensk film. *dansar en liten dans*

--

Om det finns något jag är bra på, och som jag är oförskämt stolt och glad över, är det att jag har ett rätt bra öga för olika former av filmtalang och att kunna se vilka som kommer att göra bra saker framöver. (Ibland undrar jag vad jag skulle kunna göra av just den förmågan, och funderar på om jag kanske skulle söka mig till något av landets växthusliknande projekt. Lägger ner den idén lika snabbt varje gång. Skulle förmodligen bara bli sjukt frustrerad och institutionaliserad och hasa fram i tofflor i olika korridorer innan jag hann säga "filmstöd".)

Dagens soundtrack: Speak and spell

Nyss:

--

In other news: igår vann Weird Science dubbelt upp med priser! Stort grattis till de skribenter som är (mycket, mycket) flitigare än vad jag är.

hålögd

Skulle agerat otäckt spöke i Ms film ikväll, men kände mig lite för mycket som ett och sköt upp det hela till på söndag.

--

Nu, På spåret.

veckans recensioner

Hurt Locker i Aftonbladet. Helt klart sevärd, men ändå lite av en besvikelse.

Behandlingen på svt.se/film. Årets andra bästa svenska film, helt klart en överraskning! (Och, som en bloggläsare poängterade borde jag också ha nämnt Fredrik Fahlman som upphovsman till det riktigt fina soundtracket.)

harig

Tror att jag gått in i någon form av ny hormonell fas. Alldeles rädd, lättstressad och harig plötsligt. Är övertygad om att något gäng ska hoppa på mig på stan och slå mig i magen. Then again, även i ogravida fall brukar jag tänka att varenda människa jag möter på Västerbron kommer att slänga mig över räcket. Bara så där.

--

Drömde i natt att jag såg min sista solnedgång och var för evigt dömd till att leva i underjorden med en annan liten grupp överlevare. Där skulle vi stapla pappersvaror och anteckningsböcker i lysrörsbelysning i resten av våra liv. De andra tyckte att det var helt okej, försökte göra det bästa av situationen och pyntade grottorna med julprydnader. De förstod inte riktigt min panik. Carolina Gynning försökte trösta mig (genom att slicka mig i handflatan), men slutade när det började regna påsar med munskölj och is från himlen.

(Vet inte riktigt vad det säger om mitt mentala tillstånd. Eller för den delen, bristen på soltimmar.)

svt.se/kortfilm

Bara så att ni inte missar det: SVT har äntligen fattat att de borde utnyttja SVT Play för att visa massor av fina kortfilmer, och har nu skapat en egen liten plattform för just kortfilm. Där kan man just nu se t ex en julkalender av Malin Skjöld (of Plötsligt i Vinslöv fame) och en liten kortfilmshyllning - eller vad man nu ska kalla det - av yours truly i spöklik ljussättning.

UPPDATERING: Såg nu att Gunilla Heilborns och Mårten Nilssons fina Sportstugan visas på SVT1 på måndag kl. 22.45. Och förhoppningsvis då alltså också på SVT Play 30 dagar framöver. Se busschaffisen från De ofrivilliga dansa i skogen! (Eller, det har jag i alla fall för mig att han gör. Han är hur som helst med.)

Nyss: Fever Ray

Snart: Fever Ray på Cirkus

jag har en plan

Den går ut på att fixa hämtkäk, bädda ner mig i soffan och se om The Holiday. Jag tänker att det hela hade blivit lite mysigare om grannarna kanske varit hemma och kunnat stänga av klockan som avgett ett helveteshögt alarm den senaste timmen.

en scen från årets Novemberfestival

Det har hänt att unga filmare haft lite svårt med kontaktbiten och nätverkandet tidigare. Årets höjdare:

Ung kille: Får jag slå mig ner?
Jag och producenten Mikael Olsen: Nja, kanske inte just nu, vi håller på och snackar igenom vad vi ska prata om på Face2Facet om en liten stund.
Ung kille: Jag gör väl vad jag vill. (Och slår sig ner. Och slänger upp sina fem favoritfilmer på bordet. Samt en juridisk handbok. Och snackar om dessa ting at length.)

i topp just nu på listan över saker som fascinerar mig:

Att den äldre mannen snett över gången på tåget nyttjar tiden ombord till att surfa porr. Och om jag ser rätt, lira lite fickpingis.

--

Kl. 23.01: Nyss hemkommen från Trollhättan och fascineras över lite andra saker jag just surfat fram. Som till exempel att Grodans öron i vecka 17 tydligen flyttar från halsen till huvudet (insert banjomusik och ett utropstecken inom parentes), och att andra kvinnor som är gravida i andra trimestern drömmer mycket om hundvalpar och andra gulliga djur. Själv drömde jag i natt att Berlusconi och Maud Olofsson var döda och låg och ruttnade på pappas vind. Tills förstås de förvandlades till zombies och skulle äta upp min bebis och jag var tvungen att stycka dem i småbitar med machete.

kortfilmsbonanza

I morgon drar jag till Sveriges roligaste filmfestival, Novemberfestivalen i Trollhättan. Förra årets festival skrev jag om här, och Jur var en av favoriterna jag nämnde i texten. Den är gjord av Alexander Felsing och Tobias Sparrman, som tillsammans driver produktionsbolaget Naturens Gong. Om ni också är sugna på att kortfilmsfestivala kan ni här nedanför se den, plus en till film de gjort tillsammans, Born to be alive (ha tålamod med den, den är en aning för lång men bitvis briljant!), och så den första (helt vrickade) filmen jag såg av Alexander, Barnatro, som han gjorde själv.

Jur (short film) from Naturens Gong on Vimeo.

Born to Be Alive (short film) from Naturens Gong on Vimeo.

Barnatro (short film) from Alexander Felsing on Vimeo.

plötslig tanke om sminktanter och chefer

Saker jag ibland tänker på när jag sminkar mig inför en inspelning av något slag: Alla de sminktanter som utgått från att jag velat vara brunare än vad jag är (och därmed underlagskrämat ner min fjunmustasch så att det blivit en brun rand i nyllet), alla dem som velat plocka mina ögonbryn och göra dem tunnare eller mindre markerade, alla dem som velat måla min mun mindre än vad den är och/eller inte velat måla rött eftersom det blir "för mycket", de medarbetare/producenter/chefer som sagt att jag ska ha rosa läppglans istället för rött läppstift för att se mer "inbjudande" och "varm" ut, hon som berättade för mig att jag tydligen hade hängiga ögonlock och producenten som bad mig att inte "sitta så grabbigt".

Sminktanter och chefer alltså. Får en att vilja gå Death Proof. Tur att jag inte har någotdera nu för tiden.

samlar nötter till boet

Tror att jag gått in i någon form av nötsamlaroverdrive. Eller är det så här mycket att göra varje år innan jul?

--

Dagens roliga händelse: när jag var klar med titten på sydkoreanska skräckisen Yoga i filmfestivalens screeningrum stängde jag av min tv och dvd-spelare med fjärren. Av misstag stängde jag då också av både film och tv för min granne, eftersom det är precis samma fjärr till alla apparater i rummet. Det tog mig overkligt lång tid att övertyga honom om att det inte var med flit. Efter att jag förklarat hur det gått till och visat hur han skulle få igång sin film och tv igen var han mycket imponerad över mina teknikskills. Han kom från Rysarnytt.

dagen i korthet

Idag har jag suttit i jurymöte för att ta fram en kandidat till ett nyinstiftat filmmusikkompositörspris och skrivit ett kortfilmsmanifest of sorts. Samt haft sönder en tallrik i sömnen, sagt ja till en grej som nog faktiskt blev droppen för den här veckans arbetsmängd och längtat något alldeles oerhört efter att få gå och lägga mig igen.

en bra morgon

Lite John Coltranes Olé (smakprov på YouTube för dem utan Spotify) på hög volym, lite frukost, inget kräkande, nästan inget illamående överhuvudtaget faktiskt, lite jullängtan, lite festivaldokumentärer att se fram emot och en plötslig nyinsikt om att det finns något pyttelitet och fint och livsomvälvande som växer i mig. Är inte helt säker, men jag tror att jag kanske känner något som småfladdrar och tickar där inne då och då. (Men ja, det kan ju också vara tarmrörelser.)

--

Förresten, det här med mammajeans med vanlig jeanslinning och mudd över magen - vilken grej! Värsta mysbrallan för dem (oss) som inte gillar mysbrallor.

Filmfestivalandet kan börja!

Ikväll:



I morgon:

Miss Kicki, Susan Sarandon-snacket och:



På söndag:





Det verkar fortfarande finnas biljetter kvar till en hel del grejer. Skynda, skynda!

Bakåtsträvare i svensk filmbransch, del 142

Hittade nyss det här hos Hynek, apropå att Stockholms filmfestival erbjuder publiken att se delar ur programmet hemma i vardagsrummet. Milde Jesus. Biografägareförbundet, skärp er ett stort jävla stycke och kliv in i matchen innan ni får vad ni förtjänar och blir fullständigt bortdribblade.

UPPDATERING: Peter Fornstam fortsätter "argumentera" på Filmnyheterna.

UPPDATERING 2: Hans försvarare verkar ärligt talat inte heller vara så skarpa. Vad sägs om detta mothugg i en kommentar till mig:

"Jag tror Emma mest vill verka typ modern. Eller så har hon ett slugt ess i rockärmen. Ge mig det Snygg-Emma."

Krister Linder-nostalgi

Apropå en rolig intervju jag gjorde förra veckan, och apropå att han är aktuell med soundtracket till Metropia. Jag tycker fortfarande att de här två låtarna är himla bra, och jag får så otroligt mycket flashbacks av att höra dem. Jag vet inte hur många gånger jag stod bland hårsprays- och parfymmolnen på högstadiediscona och inte blev uppbjuden till Captain Nemo. Många, många.

The Hurt Locker

Det svenska filmbolaget har velat fram och tillbaka om huruvida Kathryn Bigelows The Hurt Locker skulle gå direkt till dvd eller få en biorelease. I morse såg jag en bioannons för den, premiär 4 december. Yay!

Mer fantastisk Kathryn Bigelow, bara för att:

Är denne man attraktiv?

Vad säger ni?
	Ja
	Nej
Free polls from Pollhost.com

--

Har funderat lite över den där Specsavers-reklamen. Det är det uppenbarligen andra som också gjort.

--

Stefan Malmqvist håller på och sammanfattar en lista över 00-talets 80 mest oväntade händelser. Den läser man här.

Googlade just "bröstplåster".

Varje dag på senaste har det känts som att jag springer maraton iförd en dålig t-shirt under... eh... kyliga förhållanden. Det är inte så skönt. Till och med luften skaver.

Betting on shorts

Nyss hemkommen från juryduty på den internationella kortfilmfestivalen Betting on shorts. Vi i Stockholmsjuryn utsåg fullständigt fantastiska Memotech till vinnare med motiveringen "David Lynch möter Maya Deren och japansk skräck, mellan mänskligt, mekaniskt och mytologiskt." Filmen borde läggas upp på festivalens hemsida inom kort. Länkar då. Den måste ses!

2012 - en fullständig katastrof

Verkar vara grinigast nu igen.

Veckans recension: 2012.

UPPDATERING: Inte helt oväntat droppar det in kommentarer som

"Men att sätta Emma Gray Munthe på att recensera denna film är ju som att sätta Dregen på att recensera Britney Spears nya... Kan ju bara bli på ett sätt!!"

"Nästa gång du ser film Emma kan du kanske se den med ett lite mer öppet sinne."

"haha snacka om att ta fel person att recensera en film, var det inte emma som somnade när hon såg Transformers också?" (Nä. Jag blev adrenalinhög och fick ryckningar i kinderna. Transformers 2 däremot är fullständigt värdelös.)

"Tror att lilla Emma bör hålla sig till romantiska filmer och allt tyder på det då hon hävdar att Day after tomorrow är en riktigt bra katastrof film, men hon glömmer detaljen då katastroffilmer handlar om effekter och häftigheten i effekterna, inte den dramatasiserande storyn." (När man blir kallad "lilla Emma" av en 17-åring går skam pretty much på torra land. Och nej, det var verkligen inte den"dramatasiserande storyn" jag föll för i Day after tomorrow. )

Argh. Fucktards.

--

Kl 19.41: Har just upptäckt något som är tråkigare än att skriva ut bandade intervjuer: att skriva ut en bandad intervju med dåligt ljud och bakgrundsslammer när man mår illa och har ont i huvudet och är bisarrt jävla trött och det är fredag och klockan är kväll och man helst vill dra något gammalt över sig och kolla på Idol.

*tänker positivt*

Trodde att det värsta illamåendet var över nu, efter nästan två dagar utan att ha behövt titta toaletten i vitögat. Men nej. Kräkssessionen nyss visade att så tydligen inte alls var fallet och att jag ropat hej. Jag börjar ställa in mig på att jag kanske blir en av dem som spyr i nio månader. Oh well. Bara ungefär ett halvår kvar då. (180 dagar. 4 320 timmar.)

UPPDATERING: Herregud. Jag hade kunnat ha det mycket, mycket värre. Jag hade kunnat må så här.

--

Snart: The Informant.

Nyss: Bitch Slap

Inte någon Death Proof precis, och lite mycket t'n'a för min smak - men helt klart småunderhållande så här en onsdagmorgon.

--

Blogg- och mattips är fortfarande hemskt välkomna!

Blogg- och mattips?

Sitter i jurypanelen för Stora Bloggpriset, och tänkte göra som en hel del andra panelister redan gjort: be snällt om era tips. Blir hemskt glad om ni tipsar om egna favoriter, eller egna bloggar i kategorierna

Nöje & kultur
Mode
Sport
Vardagsliv & fritid
Politik & samhälle
Prylar & teknik
Design & inredning

I kategorin vardagsliv & fritid skulle jag helst av allt vilja nominera Jessika Gedins twittrande, men det gissar jag att man inte kan.
--

Gårdagens felsägning: Skulle säga "fruktsallad". Sa "drakdressing".

--

Jag har hopplös fantasi/är löjligt okunnig när det kommer till mat och matlagning, vilket när man måste äta något litet varannan eller var tredje timme för att inte spy har blivit lite mer av ett problem. Att jag inte känner några som helst hungerskänslor eller något matsug hjälper inte direkt. Någon av er som har tips på bra och enkla mellanmål/smårätter som även en köksdyslektiker kan svänga ihop? Eller vet ställen där man kan hitta tips? Tacksam för all hjälp!

Sekunderna efter att jag såg det här...

... hände ungefär följande på samma gång:

1) Ett knastertorrt oj, jaha samsades med
2) chock och glädje som rusade genom kroppen innan de lämnade plats åt
3) känslan av att åka Fritt fall ner i ett snurrande Vertigo-hål till ljudet av en testton och tusen frågor och tankar av varierande viktighetsgrad. Som

Vad gör man nu? Vilket jävla ansvar. Herregud. All oro som det här barnet kommer att innebära i resten av mitt liv, kommer jag att orka det? Hur gör man för att oron inför om ungen ska klara sig, bli påkörd, få te spillt över sig, få kompisar, tycka om sig själv, få snälla pojk- eller flickvänner, allt sånt, inte ska ta över? Kommer jag och M att fixa det här? Kommer jag att fixa det här? Det här kommer att bli jobbigt. Vi måste bli ett lag. Vi måste fixa våra issues innan ungen kommer ut. Jag måste fixa mina issues. Vad gör vi med mina perioder när jag känner mig avstängd? Kan man förklara sådant för ett barn och få det att känna sig omtyckt och älskat ändå? Tänk om M och ungen bondar så mycket att jag hamnar utanför? Tänk om jag blir den känslokalla surfittan som håller ordning och M blir lekkompis och trygghet? Kan vi bo kvar här? Får vi plats? Vi får ta bort mitt skrivbord i sovrummet och ställa en säng där. Vi har inga dörrar i lägenheten. Vi måste ha en dörr. Vi kanske måste bygga någon skiljevägg. Folk kommer att ha så mycket åsikter om hur vi ska göra det här och vad vi ska tycka och hur vi ska må. Är det här slutet för mitt sexliv? Långresan till San Fran får vi nog skippa. Herregud, jag som är i så jävla dåligt skick. Hur ska jag orka bära runt en unge i magen? Hur ska jag orka föda en unge? Förlossning. Jag kommer att ha ont och stackars M kommer att stå där och inte veta vad han ska göra och jag kommer att vara så jävla arg. Jag kommer att förstöra det som ska vara det finaste ögonblicket i våra liv. Jag kommer att skita på mig i ett rum fullt med folk och någon kommer att sätta på en cd med avslappnande delfinljud och jag kommer att bli så förbannad att jag nitar M i ansiktet.

och sedan

4) ett totalt lugn som la sig som ett kastrullock över allt annat. Det bestod av två olika delar: Stannar ungen kvar i min mage så gör den det, får jag missfall så får jag missfall. Det är helt utanför min kontroll. och Det här fixar vi. På vårt sätt.

Sedan gick jag ut i vardagsrummet med stickan i handen och frågade M om han fortfarande kunde tänka sig en liten unge med mig. (Han hävdar att det första jag sa var We're fucked men det är inte sant.) Responsen var ungefär Va? Men. Är det sant?! Sådär kan du väl inte bara. Oj. Haha! Klart jag vill. Oj. Haha!. Sedan satt vi lite chockade och omtumlade och begrundade det hisnande stora i alltihop och sedan tror jag att jag var tvungen att skriva några recensioner och börja packa inför Italien-resan dagen efter. Vi hann ungefär kolla upp vad jag kunde äta innan vi åkte. Inga italienska delikatesser visade det sig.

(Testet gjordes ironiskt nog några timmar efter att det här inlägget skrevs. Hade med andra ord exakt samma symtom som jag brukar ha. Förutom kanske att jag plötsligt behövde D-kupa och det kändes som om någon New York Ripper-ade brösten med rakblad om de snuddade vid något.)

Väl i Italien visade det sig att graviditet, redan existerande åksjuka och italienska bergsvägar var en synnerligen misslyckad kombo. 10 dagar förflöt hur som helst i ett tillstånd där mat verkligen inte var gott alls och illamåendet växte i styrka varje dag. Hemma igen började två veckor av den värsta bakfylla man kan tänka sig: jag behöll ingen mat överhuvudtaget, var för trött för att orka något, titta på film och datorskärm framkallade åksjuka. Vet inte riktigt hur det gått om jag inte jobbat hemma. Sedan skrev vi in oss hos en barnmorska (jag hade stålsatt mig inför massivt moraliserande, men det uteblev) och jag fick tips om att börja käka åksjuketabletter. Funkar! Istället för att vara handikappande illamående och sjukt trött har jag varit något mindre illamående och sjukt trött de 6 veckorna sedan dess. Att spy en eller två omgångar om dagen känns mycket trevligare än att göra det fem, sex. (Att magen helt slutat processa mat är en annan sak. Varje natt är som att gå och lägga sig efter en lite för sen, lite för fet middag med för mycket vin: man sover oroligt, magen står åt alla hörn, man svettas, kissar kanske fem gånger och har mat som står en upp i halsen. Ett tag var jag förresten säker på att maten skulle lägga sig lager på lager i magsäcken och börja en förruttnelseprocess där inne som skulle innebära att jag skulle börja kräkas fermenterad mat och/eller fekalier. Men det är en parentes.)

De här veckorna har hur som helst varit en allt annat än positiv upplevelse. Det är svårt/omöjligt att vara glad när man mår illa, vill dra sig undan, ingenting är gott och man lever nästan uteslutande på morötter, frukt, torkad frukt, sallad, keso, nötter, nyponsoppa, mackor, yoghurt och lagad mat i enstaka små doser. Men i onsdags! I onsdags gick vi på en ultraljudsundersökning. När vi såg bilderna blev M fuktig i ögonen och hörde 2001-musiken inne i huvudet. Jag tror att jag mest blev förvånad. En unge! I min mage! Som rör på sig och ser frisk ut! Det blev verkligt plötsligt. Och jag blev gladare. Lite lättare att må illa nu. Det är verkligen inte kul, men väldigt mycket lättare. Mitt i all brist på glädje hade jag nästan börjat tro att jag inbillat mig alltihop, eller att det kanske var en tumör de skulle hitta. Men, nä. Det var en liten hoppjerka med jättelånga ben som låg där inne och cyklade med benen och sparkades och boxades. Vi kallar den Grodan och den ser ut så här:

Jag är i vecka 14 och jag vet att precis allt kan hända med det där lilla knytet, men känner mig ganska lugn i det att det faktiskt inte finns något jag kan göra för att påverka saker och ting. Om allt går som det ska är det i alla fall mitten av maj som gäller. (Vilket för övrigt verkar vara när Katrin Zytomierska ska föda. Jag ser framför mig en showdown på BB Stockholm, där vi kommer in exakt samtidigt och det bara finns ett rum kvar. Hon får det och jag får föda ensam i en badbalja i en korridor.)

--

Till sist, en fråga: M har kollat på Marlon Brandons tal till sin son i Superman misstänkt många gånger nu. Är detta något jag bör oroa mig för eller är detta ett helt normalt sätt för 70-talister att förbereda sig inför föräldraskapet på?

--

Ni har ingen jävla aning om hur läskigt det är att trycka på publicera-knappen nu. Jag kan inte. Jo, nu gör jag det. Geronimo!

telefonsamtal nyss

Kille i luren: Hej, jag ringer från... (fullständigt ohörbart företagsnamn)
Jag: Hej.
Kille i luren: Ringer jag olägligt?
Jag: Beror lite på vad du vill. Vill du sälja mig något?
Kille i luren: Jag ringer från ett företag som sätter betyg på enskilda firmor, och vi har kommit fram till att du har bland de bästa betygen i din bransch. Du har så kallad AA-rating.
Jag: Jaha.
Kille i luren: Nu undrar jag om du är intresserad av att vi gör den här informationen om ditt företag synligt till branschen och eventuella kunder?
Jag: Nej.
Kille i luren: ...
Jag: Det går ju tydligen ganska bra i alla fall, utan att någon vet om ert betyg menar jag?
Kille i luren: ...
Jag: Men tack så mycket för erbjudandet.

Vilket hopplöst jävla dumt sätt att försöka kränga något på.

Till vildingarnas land

Precis så bra som jag inbillat mig att den skulle vara. Nej fan, bättre! Fantastisk! Många utropstecken!

Om ett par timmar...

I topp just nu på listan över saker jag inte gillar:

Att Roland Emmerich lyckats göra en film om jordens jävla undergång till ett familjeäventyr.

I topp just nu på listan över saker jag gillar med mitt jobb:

Att jag mitt under en regnig och grå dag kan ta en liten uppfriskande promenad för att sedan se mastodontactionkatastroffilm. Och få betalt för det. 2012! 2012! 2012!

Nyss: The Conversation

Blir lika förvånad över hur bra den är varje gång jag ser den.

--

Förresten: apropå min hjärnas nattliga aktiviteter drömde jag i natt att jag och Lady Gaga var med i någon form av The Road-scenario. Vaknade av ljudet från en förbipasserande gatustädarbil och trodde i någon sekund att det var klippt, att nu kommer de jävlarna och tar mig.

Började just grina...

... över Calle Schulmans text om missfall.

ett litet nedslag i min hjärna

Inatt drömde jag först något om att Kjell Häglund hade bloddopat mig, en svensk stjärncyklist och Madonna med "turbolium" utan att vi visste om det. När jag mycket upprörd och arg skulle meddela diverse nyhetsredaktioner detta kunde jag inte för mitt liv googla rätt på några nummer, upp dök bara cachade sidor om Hayden Panettiere. När jag till slut lyckades styra fingrarna rätt, knappra rätt på telefonens knappsats och ringde 08-784 00 00 hamnade jag inte alls i SVTs växel, utan hos någon lallare på Kanal 5 som påstod att jag skulle vara i någon studio och var kraftigt försenad. Ungefär då förvandlades Kjell Häglund till en ännu mer mordisk version av Robert Patricks kvicksilverfigur i T2 och skulle döda mig. I nästa drömomgång var jag mitt i ett is-cykellopp och var omgiven av människor med kryckor, men jag var av någon anledning mest handikappad av alla och kunde inte gå. Jag hade så ont överallt och var så yr att jag fick krypa fram i snön. Sedan kröp jag vilse och kunde inte för mitt liv hitta hem och hade tappat minnet om både vem jag var och var jag var för någonstans. Plus att jag grät och förstås var naken och hade munnen full av ruttna löv och lera. Sedan fick jag festligt eucalyptuspulver av en förbipasserande barndomsvän och började mima til Beyoncé. Tills jag började gråta igen och svimmade.

Herregud.

var barnvakt igår...

... vilket gick helt över förväntan. (Eftersom mina förväntningar gick ut på att jag skulle behöva utföra hjärt- och lungräddning, ringa 112, bemästra antisovkaos, behöva städa upp i en uppochnedvänd lägenhet och byta ett koppel läckande bajsblöjor.)

--

Idag: se om Upp. Sist var jag så här snygg.

00-tal

Fler och fler listor över nollnolltalets bästa filmer har börjat läggas upp på nollnollfilm.se (bland annat Jan Gradvalls och Andrea Reuters), och min nedräkning fortsätter.

Samtidigt har flm gjort en sammanställning över svenska filmkritikers favoriter bland nollnolltalets svenska filmer. Min röst såg ut så här:

1. Lasermannen
2. Flickan
3. Hr Landshövding
4. Gitarrmongot
5. Om jag vänder mig om

Vilka svenska filmer gjorda på 00-talet har imponerat mest på er?

--

Såg förresten just om Last Days of Disco. Oj, vad den inte hade åldrats med värdighet - och då var jag ändå inte helförtjust när det begav sig heller.

sov gott

Så olika

Helena Bergström har då rakt inte sparat på folkligheten. Eller för den delen, änglakörerna.

lika som bär

Sylvia Scarlett var något alldeles i hästväg konstig, och inte särskilt sevärd alls faktiskt. Men ja, Katharine Hepburn såg ut som David Bowie. Särskilt när hon hade hatt. (Tidigare Lika som bär-postningar hittas här, här och här.)

just nus soundtrack

--

Apropå Rusz-härvan: Vad menar människor egentligen när de säger att de "älskar barn", och/eller att det är dåligt/korkat/fruktansvärt/whathaveyou när människor som "inte gillar barn" blir på tjocken? Har man då inte - i båda fallen egentligen - helt missuppfattat vad ett barn är för något: en lite kortare människa, en individ med en egen personlighet. Vissa tycker man om, andra gillar man inte alls. Precis som med vuxna.

--

Nu: Sylvia Scarlett.

söndag

Idag: Promenad i regnet och hamburgerfestival på Strand.

Nu: Satsumas och Asterix 12 stordåd.

WTF?

Här sitter man och är glad för Katrin Zytomierska och Bingo Rimérs skull, och tänker att det är skönt med folk som kan se på blivande föräldraskap med humor och lite distans. Sen, WHAM, drar hon fram ett rött dumskynke:

"Det finns ju fan inget lättare än att skaffa barn. Men det är som allt annat. Det har med personlighet och inställning att göra. Samma med missfall. Erika, Novas mamma och min mycket speciella vän, är också gravid! (Så nu får Nova två syskon helt plötsligt! Ha ha! Lattjo!), sa något tänkvärt till mig härom dagen. Hon sa "Katrin, tjejer som du och jag får inte missfall för vi skulle inte ta det så hårt. Vi ororar oss inte." Helt rätt. Det är samma med utbrändhet. Det händer bara de svaga.

Sånt här rent och skärt psykolog- och barnexpert-skitdravel om hur man "ska" känna inför mammaskap och hur man "ska" se på sitt mående under en graviditet för att inte barnet ska få psykiska problem gör mig iofs inte mycket gladare. Alls. Faktum är att det får mig att vilja ge någon näsblod.

nyss

plan b

Skulle egentligen suttit på ett plan just nu, på väg till Wiens filmfestival. Istället ligger jag hemma och är sjuk. Plan b är att bädda ner mig i soffan, äta glass och satsumas (de där med tunt, glansigt och gulgrönt skal är de enda citrusfrukterna värda att överhuvudtaget sätta tänderna i) och titta på The Philadelphia Story (det blev Frank Capras State of the Union istället. Sevärd!) och Aelita (eh... det blev Saw Wagstaff/Robert Mapplethorpe-dokumentären Black, White + Grey på SVT Play istället. Också sevärd!). Och kanske något avsnitt av Nurse Jackie eller True Blood. Det känns inte heller så dumt, om jag ska vara helt ärlig.

--

Veckans recension: 500 days of summer.

Red light district

Om några timmar ska jag och Roger Wilson sitta i en tv-studio i ett skyltfönster på NK och bli intervjuade av Cissi Renström-Suurna. I ett skyltfönster! På NK! Kan någon förklara för mig hur jag tänkte när jag sa ja till det? Fan.

nollnolltalets bästa filmer

På nollnollfilm.se kan man framöver ta del av min personliga 25 i topp-lista över de bästa filmerna som gjorts den här sidan 2000, plus läsa annat filmfolks listor. Av dem jag fått in hittills kan jag säga att ingen av dem ser ut som min lista. Inte ens i närheten. Jag har inte en listgen i hela kroppen, min lista blev på det stora hela ett totalt listhaveri. Jag gick mest på känslan jag minns att jag hade i kroppen precis efter att jag sett filmerna, mer än på kall listberäkning.

Vilka är era filmfavoriter från nollnolltalet?

--

Det här är förresten några av de bubblare som jag fick sålla bort till slut:

Holy Smoke, Bronson, I'm not there, Efter bröllopet, In the mood for love, H:r Landshövding, Lemony Snickets, Flickan, You can count on me, Touching the void, Lost in translation, Charlie and the chocolate factory, Älskar dig för evigt, Secretary, Bröder, King Kong, Aristocrats, Tristram Shandy, Lasermannen, Monster’s ball, Ken Park, Whale rider, 2 dagar i Paris, Supersugen, Kill Bill, Dawn of the dead, The Descent, The Others, Dark Water, War of the worlds, The Wrestler, Science of sleep, Shortbus, München, The squid and the whale, Road to Guantanamo, Come early morning, The King, Lady in the water, United 93, Bloody Sunday, Bourne Ultimatum, Transformers, Electroma, Zidane, Royal Tenenbaums, This is England, Cats of Mirikitani, 28 dagar senare, A mighty heart, Mot väggen, Bug, Across the universe, The Dark Knight, Familjen Savage, Mellan väggarna, Dixie Chicks: Shut up and sing, Augustilunch i Rom, Shaun of the dead, Monsters Inc, Pianisten, Bad santa, Insider, Spirited away, 24 hour party people, Mysterious skin, Dogville, Laurel Canyon, High Art, The Upside of Anger, Gitarrmongot, Little Miss Sunshine...

Ni förstår ju.

gråtfest

Åh! Har just sett To kill a mockingbird och ligger i soffan och är halvförstörd. Gregory Peck! Mary Badham! Relationen mellan syskonen! Rättegångsscenerna! En helt oigenkännelig Robert Duvall! Vet inte varför, men av någon anledning blev jag nästan mest berörd av scenerna i skogen där barnen går hem efter ett halloween-kalas och flickan är utklädd till skinka. Så jävla fint.

--

Och när jag ändå är inne på Boo Radley:

I topp på listan över saker som får en att känna sig lite... osamtida:

När Christina Schollin frågar om man finns med på Facebook och man får svara att Nä, jag har inte kommit så långt än.

Plötsligt händer det!

Röstade just i Idol. På Reza. Blev på något sätt... tvungen.

--

Har för övrigt också just gråtit en skvätt över den här helt sinnessjuka hockeystraffen:

trött

Allt går v ä ä l d i g t l å n g s a m t just nu. Kroppen segar sig fram som en sengångare i sirap. Hjärnan håller ungefär samma tempo och inte mycket vettigt blir tänkt, sagt eller skrivet. Oh well.

jeansreklam är kanske inte Stanley Tuccis vassaste sida

33 scenes from life

.... såg jag i Locarno förra året, och skrev en recension här. Nu kan man se den på den polska filmfestivalen Kinoteka i Stockholm. Det tycker jag att man ska.

Lorrie Moore

I somras när jag läste volym 2 av The Granta Book of the American Short Story fick jag som sagt en hel del uppslag på nya namn jag ville läsa mer av. Den historia jag föll för hårdast, och vars författares språk och ton berörde mig allra mest var Lorrie Moores People Like That Are the Only People Here. I helgen påminde Andres Lokkos krönika mig om att jag skulle införskaffa lite mer av henne, och The Collected Short Stories of Lorrie Moore är äntligen på väg hem till mig. Yay!

går snart Postal

Min granne har nu hobbywailat I will always love you kanske tio gånger på raken. Till synes utan minsta andningspaus.

Kl. 13.37: Nu sjunger hon Titanic-låten. Oh the joy.

--

Förresten, Mårten Blomkvist är den senaste att hoppa i galen tunna när det kommer till Polanski. Och varför i hela fridens namn skriver han ut namnet på offret?

Know what I wanna do? Strut!

Alltså. Slutdansscenerna är bortom allt förnuft överjävliga, och kanske ser det lite ut som om Stallone själv koreograferat och sytt kostymerna. Ca 3 minuter in i klippet ovan juckar Travolta med en piska, iförd höftskynke. Mysbyxeindianstyle. Ger oerhört högt utslag på genansmätaren. Men, bortser man från just dansscenerna kan Staying Alive knappast kallas den sämsta uppföljaren någonsin, som Entertainment Weekly ville ha det till för ett par år sen. Sämre än... Matrix Reloaded? Pffff. I think not, you charlatans.

Toscana