Inatt drömde jag först något om att Kjell Häglund hade bloddopat mig, en svensk stjärncyklist och Madonna med "turbolium" utan att vi visste om det. När jag mycket upprörd och arg skulle meddela diverse nyhetsredaktioner detta kunde jag inte för mitt liv googla rätt på några nummer, upp dök bara cachade sidor om Hayden Panettiere. När jag till slut lyckades styra fingrarna rätt, knappra rätt på telefonens knappsats och ringde 08-784 00 00 hamnade jag inte alls i SVTs växel, utan hos någon lallare på Kanal 5 som påstod att jag skulle vara i någon studio och var kraftigt försenad. Ungefär då förvandlades Kjell Häglund till en ännu mer mordisk version av Robert Patricks kvicksilverfigur i T2 och skulle döda mig. I nästa drömomgång var jag mitt i ett is-cykellopp och var omgiven av människor med kryckor, men jag var av någon anledning mest handikappad av alla och kunde inte gå. Jag hade så ont överallt och var så yr att jag fick krypa fram i snön. Sedan kröp jag vilse och kunde inte för mitt liv hitta hem och hade tappat minnet om både vem jag var och var jag var för någonstans. Plus att jag grät och förstås var naken och hade munnen full av ruttna löv och lera. Sedan fick jag festligt eucalyptuspulver av en förbipasserande barndomsvän och började mima til Beyoncé. Tills jag började gråta igen och svimmade.
Herregud.
7 kommentarer:
:( Det var ett rejält mardröm. Är du under mycket stress?
Min senaste skumma dröm, med scientologer, blev plötsligt mycket tråkig. Att jag också undrar vem cyklisten var säger däremot en hel del om mig.
Den sista tredjedelen påminde lite om Antichrist tycker jag. Du kanske skulle kontakta von Trier. Sälja sina drömmar till honom. Snacka om mardröm.
Säger som ståupparen Mitch Hedberg sa:
I hate dreaming because when you want to sleep, you want to sleep. Dreaming is work. Next thing you know, I have to build a go-cart with my ex-landlord.
Gabh: Ja, det var verkligen mardrömmar. Låter ju inte lika otäckt som det var kanske, men jag var helt förstörd när jag vaknade. Och nej, är inte under en massa stress. Inte mer än vanligt i alla fall. Eller ja, inte medvetet i så fall.
Dennis: Haha! Det var tyvärr ingen specifik cyklist...
Brooks: Jo, mina mardrömmar ser nog lite likadana ut som von Triers. Kanske därför jag känner mig rätt hemma i hans filmer. :)
Dan: I WISH jag fick bygga go-carts med mina fd hyresvärdar på nätterna!
Skriv nåt på WS så blir det nog lite lugnare.
Lite så jag tolkade det också...
Skicka en kommentar