Hurt Locker i Aftonbladet. Helt klart sevärd, men ändå lite av en besvikelse.
Behandlingen på svt.se/film. Årets andra bästa svenska film, helt klart en överraskning! (Och, som en bloggläsare poängterade borde jag också ha nämnt Fredrik Fahlman som upphovsman till det riktigt fina soundtracket.)
16 kommentarer:
Jag blev lite besviken när jag läste recensionen i Svd. Men sedan så vet jag inte om det bara var den skribenten som tolkade det som att filmen handlar om en nedmontering av manligheten eller om det verkligen är så i filmen.
Du menar Hyneks Hurt locker-recension? Ja, just den biten i hans recension höll jag kanske inte med om - jag tycker snarare att det handlar om just biten om vad det kan innebära att kombinera soldatbiten med hemmavardagen. Förutom då all spänning och action. Men det Hynek skriver om Bigelows visuella stil, och det där taktila med filmen skriver jag också under på.
Lite som alla hennes filmer då, med undantag för Point Break; riktigt bra, men saknar något som man inte kan sätta finger på. För mig iaf.
Nejnejnej, Near Dark saknar INGENTING! Måste dock se om Strange Days, var länge sen.
Near Dark var riktigt bra, men... jag vet inte. Jag kanske kräver för mycket ibland. Men det ligger i top tre vampyr filmer för mig.
Men dåså, det är ju inte heller så illa. :)
Stämmer :)
Heder till dig Emma!/F Fahlman
Strange Days är så sjuuuuuukt bra!!!
Fred-83: Det är ju självklart att man ska kredda dem som kreddas skall. Sorry att jag missade det i själva recensionen!
mrinkel: Jag blir hemskt sugen på att se om den nu känner jag.
Listen Emma, I am sorry I have really tryed to not get into this again but when I read that statment I can`t help it...
Giving Credit where it is due ... Is that really what you are about? Its a nice thought but do use your position and actually practice that? Or do you give credit to the people who are supposed to get it, you know promoting them on these platforms of yours.
Anyway I am back. And once again I invite you to show up at a Release Screening I will be having and there I would like to ask you some simple questions, a kind of Face2Face, Are you game? We will work around schedules to make sure everyone who needs to be there has the time.
Nick Wolf
VXZN = Google It.
Nick: Seriously, how can you make the fact that I made an honest mistake and missed to give credit to one of the composers behind the score for Behandlingen/Guidance into a conspiracy?
I read your comment at Filmnyheterna too, and please, enlight me, WHY should I show up at a Face2Face? Who's spokesman would I be? What exacly should I be clearing up? What should I be defending? I have NOTHING to do with decisions being made at SFI. Is that clear?
Inte kan man väl klandra huvudkaraktären för att han tycker att vardagen är tom och meningslös när dagens svåraste val hemma i USA handlar om vilken sorts flingor han ska köpa? Inte heller när det är frun som inte vill lyssna när han försöker prata om sina upplevelser, hur det är att vara där i Irak
Men jag gillade filmen oavsett om den handlar om manlighet i kris eller ej. Det gick mig totalt förbi.
Jag kom att tänka på Into the wild när Renner pratade med sin son. Scenen i Into the wild när huvudkaraktären säger adjö till den gamle mannen och den gamle erbjuder sig att adoptera honom. Hans sätt att resonera var så egoistiskt, precis den känslan fick jag även i denna filmen.
Det är ju verkligen inte heller alla människor som skulle välja bombdesarmerar-vardagen mot hemmalivet... Men ja, jag kan hålla med dig om att det är lite samma egoism över männen i Into the wild och Hurt locker.
På ett sätt är det väl mindre komplicerat också. För det var ju det snubben i Into the wild också sökte efter. Ett enkelt liv. Farligt men enkelt. Trots att det är enkelt finns det en större mening i det. Vill de tro, intala sig iaf. Kanske?
Om man nu nödvändigtvis måste poängtera att de är män så skulle jag vilja påstå att det manliga, riktigt manliga vore att stanna hemma hos familjen. Ta hand om den och inte bara sätta sitt egna känslomässiga vrakgods i första rummet.
Men det är lång väg till olika sorters obskyra genusteorier.
Absolut, det där "enkla" kan säkert också spela in. Just den där adrenalinjunkiegrejen tror jag kan vara vanlig hos soldater öht, oavsett om de alltså är män eller kvinnor.
Skicka en kommentar