Kom hem igår och verkar ha drabbats av någon form av post-jul-blues, som mycket väl kan vara hormonrelaterad. Tur att jag hade såinihelvete mycket att göra idag (två olika årssummeringar, en recension, folk att jaga för intervjuer, fakturor att skicka ut, en M att fika med, paket att hämta ut på posten, håglöst tittande ut genom fönstret) att jag inte hann grotta ner mig särskilt mycket i det.
Nu: titt på den första blu-ray-filmen hemma på nya apparaten. (Eh. Tyvärr verkade vi inte ha något annat hemma än Inglourious Basterds, som två av tre har sett och inte gillar, och Righteous Kill av regissören som gjorde usla 88 minutes. Oh well.)
--
Grodan bufflar omkring så mycket i min mage att det redan syns utanpå. Chestburster!
--
Uppdatering: Oj, såg just att Hynek rasat mot Erik Helmerssons Det vita bandet-recension. Han skulle kanske vara rasande på mig också efter min recension (scrolla ner) av samma film. Inte en av de vassaste recensioner jag skrivit, men ja, jag gillar helt enkelt inte filmen och har svårt för Haneke över lag. (Förlåt.)
19 kommentarer:
Det är alltid konstigt efter semester.
Righteous Kill var ingen lovande title heller...
"Keep it quiet in there, we're watching useless movies!!"
Haha!
Fast du tillbringar ju inte utrymmet med att raljera utan faktiskt förklara varför du inte gillar filmen eller Haneke - dessutom med kopplingar till tidigare Hanekefilmer. Och du nämner åtminstone filmens huvudtema, barnen. Det är - trots att du har ungefär halva Helmersons utrymme på dig - en rätt så stor och avgörande skillnad.
För det var inte vad någon tycker om filmen som jag var ute efter - även om jag inte håller med dig det minsta (nej, onda barn är inget nytt, men att dels försöka förklara barnens ondska ur ett samhällsperspektiv OCH knappt visa den alls, det är i kombination rätt nytt) utan hur man som kritiker förmår att (be)skriva det utifrån filmen som sådan. För det är väl trots allt filmkritik?
Förstås! Jag skojretades bara lite med dig.
okejrå. Men det var bra att du länkade till din recension som jag hade missat. Den är ett bra sätt att åskådliggöra hur man kan ta vara på sitt teckenantal: vara negativ på ett kort utrymme, förankra det (så långt man har plats) och samtidigt vara personlig. IMHO.
Då det jag skriver även rör dig så postar jag på din blogg också, känns arrogant att bloggkommentera bakom ryggen på folk ;)
"Det är intressant att Emma bl.a. kritiserar "Det vita bandet" för dess brister som whodunnit-mysterium. Om jag inte missminner mig betonar berättarrösten redan tidigt i filmen att barnen hade något skumt på gång, eller i alla fall säger något som uppmärksammar barnen på kryptiskt vis (minns inte riktigt). Jag var i alla fall övertygad redan från start att barnen var obehagliga filurer - intresset återfanns istället i att undersöka varje bildruta efter spår av fick som lockade dem till den mörka sidan."
Hynek: Nu är ju den där recensionen, min alltså, inte något att vara särskilt stolt över - och redaktören bad också om någon extra motiverande rad om varför jag inte gillade den. Nu hann jag inte få till någon sådan innan han hade lagt upp den, men jag hade ärligt talat inte heller egentligen någon större lust. Kanske var jag just så där lagom omotiverande just för att det finns en sådan respekt för Haneke, och det finns en sådan konsensus. Så blir det ju ibland. Man vill "ta ner" något lite. På det sättet förstår jag vad Helmersson var ute efter, men jag förstår också vad du menar. (Jag är våg. Sådana är väldigt diplomatiska.)
Sebastian: Nåja. Googlar du lite snabbt "whodunnit" och "The white ribbon" så ser du ju att det är en och annan kritiker/filmrecensent som sett den på samma sätt. Och ja, jag håller med dig om att den var uppenbar, vilket jag ju också skrev i min recension.
Nä, men i relation till EHs så.. Framförallt så blev den rätt användbar, eftersom jag tycker att man kan peka på de ambitioner du har att förklara dig. Fast jag förstår din redaktörs önskan.
Såhär skrev jag i en av de första kommentarerna till mig själv (jag är lejon, sån är jag):
"Det senare stycket - att motta en film och en regissör efter sex månader av hyllningar och priser - är delvis (antar) jag också vad som föranleder avslutningen i Helmersons "recension". Det tycks som om de "riktiga" mästarna har försvunnit, och att man nu upphöjer en ny vit manlig auteur till deras position. Jag tror jag förstår hur EH tänker där, men då skulle det vara på sin plats att förklara varför Haneke inte är en tillräckligt bra regissör för att platsa som en modern, stor auteur (eller hur man nu vill uttrycka sig)."
Att ta ner regissörer i det här medieklimatet - särskilt filmfestivalarenan, där kungar kröns väldigt fort - är något jag tror att vi alla känner för ibland. (Tro mig, det finns flera dyrkade auteurer som jag inte klarar av).
Men då blir det som sagt extra viktigt att motivera sig. Sedan är jag lite frågande till det här med konsensus kring Haneke. Möjligen har det blivit lite värre efter Det vita bandet, som ju inte alls är en lika jobbig film som hans tidigare, men innan den så var det många europeiska kritiker som inte var odelat förtjusta.
Fast Sverige är nog mer av en konsensus-ankdamm.
De senaste veckorna har det väl knappast rått någon som helst konsensus bland kritikerna i ankdammen. Det hela ter sig lite smått absurt när kritiker och recensenter hackar på varandra, speciellt genom rikstäckande dagstidningar men även på bloggar för att ni inte är överens om varandras recensioner.
Men jag ser fram emot att så Det vita bandet, trots att den där snubben på Blt sågade Haneke som jag gillar jättemycket som filmskapare (auteur).
Tjipp!
Hynek: Jo, ankdammstyckandet är nog snäppet värre här känns det som ibland...
Brooks: Höll på att fråga vad det mer tjafsats om, och om jag missat något - men kom på att du förmodligen menar Croneman-gate.
Japp det var det jag syftade på.
Inglourious som var så gullig.
"Croneman-gate". Ha ha ha. Du gör mig så glad, Emma.
Jag blir mer och mer orolig för din filmsmak. Inglourious Basterds var ju fantastisk och 88 minutes varlångt i från usel!
Emma: Hm, ja verkar helt klart som många uppfattar filmen på så vis! Var förresten inte menat som kritik mot din läsning, snarare bara intressant hur olika man kan se en film! Vilket jag skulle argumentera är en av filmens många styrkor :)
Och sedan undrar jag om inte den tydliga peaken i början, där berättarrösten mer eller mindre pekar mot de skyldiga, är Hanekes försök att dekonstruera whodunnit-formen och rikta uppmärksamhet mot annat håll?
Superkryp: Jag borde faktiskt se om Inglourious. Minns den bara som en besvikelse... Och vad bra att jag gör någon glad!
Tomas: Äh, orolig tycker jag inte du behöver vara. I så fall hade jag ju varit orolig över din. ;)
Sebastian: Eller så är det bara en uppenbar, trist och ospännande whodunnit. Haha!
LoL... Kanske det... men jag är ju inte filmkritiker... ;-) Undrar bara mer och mer vilken kritiker som har samma smak som jag? De flesta "seriösa" kritiker (=de som har en egen smak och inte bara är en förlängd arm av studiobolagens marknadsföringsbudget och säljer sig för att få gå på premiärer mm), gillar ju mest art house, experimentella filmer och/eller socialrealism, eller filmer som har ett starkt ämnesval, orginell skapande process och/eller ett personligt förhållande till uphovsmannen - dvs sådant som är lätt att skriva en krönika eller recension på. Få "seriösa" kritiker tycker jag belyser HANTVERKET i utförandet, berättarkonsten, underhållningsvärdet eller lyckas sätta filmen i en intressant kontext utan att övertolka osv. Stör mig tex otroligt på att så fort en film är hyfsat bra klippt så omtalas den som "bra foto" eller när den har fått en realistisk ljudmatta, så blir det "brillant skådespeleri" osv... osv... dvs saknar hos många kritiker den analytiska förmågan att se igenom helheten... se vad som är vad...
Du kanske hittar någon recensent som faller dig på läppen nästa decennium. :)
haha... kanske det... men jag litar på att du och några andra inte freakar ut helt heller.... ;-)
btw, nu har jag sammanställt min lista över 00-talets bästa filmer:
1. Blood Diamond
2. Memento
3. Kill Bill Vol1 & 2 (känns som en film)
4. Brokeback mountain
5. Amorres Perros
6. Bourne Identity
7. Flykten från hönsgården
8. Pusher 2
9. Dancer in the Dark
10. Bowling for Colombine
11. Amelie från Montmatre
12. The Prestige
13. Burn After Reading
14. Avatar
15. Sideways
16. B13
17. The Ring
18. Eternal sunshine of a spotless mind
19. A Beautiful Mind
20. The Butterfly effect
Har säker missat någon...
God fortsättning på det nya året!
mvh
Tomas
Tack för listläsningen och allt gott 2010!
Nu har jag förresten länkat till min summering av favoriterna från 2009 i AB om du skulle vara nyfiken.
Skicka en kommentar