Njä. Det är inte så mycket så att mina hostningar eller nysningar är särskilt högljudda eller kraftiga - de för bara med sig en obehaglig känsla av att inälvorna i de nedre regionerna ska... jag vet inte, åka ut.
Kommer att tänka på Lucio Fulcis "City Of The Living Dead". Kvinnan som kräks upp sina inälvor. Hans filmer är verkligen usla, det är alla scener med chockverkan som gjort honom till någon sorts legendar. Toppförbjudet. Men vad värdelöst det är.
Åh. Hu. Har inte sett den. Har nog inte sett så många Fulci-filmer öht när jag tänker efter. New York Ripper och House by the cemetary kan nog faktiskt vara allt.
Vet inte om det är så mycket att se, men kanske att känna till. Som referens.
Våldet i "New York Ripper" är fortfarande rätt extremt. Huga. Många försöker idag överträffa varandra vad gäller grisigheter och tortyr. Med stor budget eller knappt någon budget alls. Men det finns en ton i de där gamla lågbudgetrullarna som är svår att få till. Cyniskt, skitigt, bisarrt. Lite kul. Den där grisiga sjuttiotalskänslan går inte att återskapa.
Varje gång jag nyser eller hostar får jag en bestämd känsla av att alla mina inälvor (eller ja, främst livmodern) ska trilla ut.
10 kommentarer:
Jag hade kännt pressen om jag fått en egen bloggpost mellan Mia Farrow och Sverker Olofsson! ;-)
Haha!
Får du klagomål från hyresgästen? "Håller tyst däruta, jag försöker väva!"
Växa. Ähum.
Njä. Det är inte så mycket så att mina hostningar eller nysningar är särskilt högljudda eller kraftiga - de för bara med sig en obehaglig känsla av att inälvorna i de nedre regionerna ska... jag vet inte, åka ut.
Jasså, jahaa, "växa". Hahahaha, nu fattar jag. Jag hajade ingenting. Hahaha.
Kommer att tänka på Lucio Fulcis "City Of The Living Dead". Kvinnan som kräks upp sina inälvor.
Hans filmer är verkligen usla, det är alla scener med chockverkan som gjort honom till någon sorts legendar. Toppförbjudet. Men vad värdelöst det är.
http://www.youtube.com/watch?v=mBGQCbcOrds
Åh. Hu. Har inte sett den. Har nog inte sett så många Fulci-filmer öht när jag tänker efter. New York Ripper och House by the cemetary kan nog faktiskt vara allt.
Vet inte om det är så mycket att se, men kanske att känna till. Som referens.
Våldet i "New York Ripper" är fortfarande rätt extremt.
Huga.
Många försöker idag överträffa varandra vad gäller grisigheter och tortyr. Med stor budget eller knappt någon budget alls. Men det finns en ton i de där gamla lågbudgetrullarna som är svår att få till.
Cyniskt, skitigt, bisarrt. Lite kul. Den där grisiga sjuttiotalskänslan går inte att återskapa.
Jo, det finns en råhet/skitighet i många av de där filmerna som inte riktigt går att härma i moderna, lite slickare produktioner...
Skicka en kommentar