Trodde att det värsta illamåendet var över nu, efter nästan två dagar utan att ha behövt titta toaletten i vitögat. Men nej. Kräkssessionen nyss visade att så tydligen inte alls var fallet och att jag ropat hej. Jag börjar ställa in mig på att jag kanske blir en av dem som spyr i nio månader. Oh well. Bara ungefär ett halvår kvar då. (180 dagar. 4 320 timmar.)
UPPDATERING: Herregud. Jag hade kunnat ha det mycket, mycket värre. Jag hade kunnat må så här.
--
Snart: The Informant.
9 kommentarer:
testa saltlakrits. det var rena rama medicinen för mig. jag är i vecka tretton och firar nu en hel vecka utan att kräkas!
och va klädsamt smal du kommer bli ;) (avdelningen - smaklösa skämt).
Stackars dig! men det vänder säkert och så blir du äppelkindad och kommer aldrig ha känt dig så frisk tidigare, typ.
Josefin: Grattis till kommande lillknodd och kräkfri vecka! Det finns alltså hopp. :)
Catherine: Haha! Just nu är jag långt ifrån klädsamt smal, även om jag verkligen inte har någon gravidmage att tala om. Jag skulle däremot kunna fungera som nytt språkrör för ballongmagen. Ser fram emot den där omtalade äppelkindadheten!
:( Att blir gravid låter som ett omännsliga process. Eller okvinnosliga. Hoppas att det blir bättre.
Haha! Det är ju lite olika hur man mår som gravid, vissa mår ju toppen hela tiden. Hoppas också det blir bättre!
grattis du med! det finns verkligen hopp. däremot väntar jag fortfarande på att det ska kännas verkligt.
Jag fick lite verklighetskänsla vid ultraljudet vi gjorde när vi gjordeett sånt där NUP-test för två veckor sedan. Men nu börjar jag känna att de nog kollade fel och att det på något sätt var bilder på någon annans unge som dök upp. :)
Grattis Emma! Nu har du något gemensamt med Virtanen, tydligen är Karolina med barn också.
Tack! Och se där, det visste jag inte. Tack för skvaller. :)
Skicka en kommentar