söndag, januari 04, 2015

Årsbästalistan 2014

... finns här.

Bird people (+++)

Regi Pascale Ferran, med Josh Charles, Anaïs Demoustier, Roschdy Zem m fl

FRANSKT DRAMA

Två personer: Gary, en framgångsrik ingenjör som är i Paris för ett viktigt möte, och Audrey, en ung student som extraknäcker som städerska på flygplatshotellet där Gary bor. Filmen är uppdelad i två delar, en om dem var. I den första livskrisar Gary och tar ett beslut som vänder hela hans liv uppochned. Så långt är "Bird People" välspelad, lågmält realistisk och vardagsdramatisk. Mitt i livet-melankolisk och fin. När sedan andra delen tar vid gör filmen en tvärvändning och blir någon form av absurd komedi med en övernaturlig twist. Visserligen också den välspelad, men udda på ett sätt som gör det svårt att avgöra om regissören Pascale Ferran modigt har följt en och samma vision hela vägen, eller om hon under arbetets gång faktiskt tappat bort något för helheten kritiskt viktigt. Hur det än ligger till glimmar "Bird People" då och då till av något som faktiskt känns eget och unikt.

(Publicerad i Aftonbladet.)

Pingvinerna från Madagaskar (++)

Regi Eric Darnell och Simon J. Smith, med svenska röster av Mikael Tornving, Claes Ljungmark m fl

ANIMERAT


När "Madagaskar" kom 2005 var det de festliga pingvinerna som var den stora behållningen. Sedan dess har de haft en egen tv-serie, och får nu alltså en helt egen biofilm. Här är de ute på ett hemligt, omöjligt uppdrag för att stoppa den onde och hämndlystne Dr Octavius Bläck från att ta över världen. Tempot är rafflande, det skojas maniskt och kulsprutesnabbt. Putslustigheter och slapstick, en gullig moralkaka på slutet och dialog som är pepprad med skämt och referenser som ska underhålla de vuxna i publiken. Helt enligt formulan. Det räcker inte riktigt för att underhålla vuxna annat än fläckvis – men jag tvivlar inte en sekund på att min 5-åring skulle ha roligt.

(Publicerad i Aftonbladet.)

Tingeling - Legenden om önskedjuret (++)

Regi Steve Loter, med svenska röster

ANIMERAD BARNFILM

Som så många andra filmer riktade mestadels till flickor börjar "Tingeling – Legenden om önskedjuret" med en sång om att kasta sig loss och bli fri. Resten av filmen handlar mest om att inte döma djuret efter hur monsterliknande det är. Djurälvan Vinka hittar och blir vän med ett stort, pälsigt och skrämmande djur, så småningom kommer det fram att detta djur enligt legenden vaknar vart tusende år och sprider förstörelse i Älvdalen. Sanning eller myt? Vinka tror på myt, de andra älvorna vill ha bort djuret innan det är för sent. Äventyr och slitningar utbryter. Jag har börjat se på den här genren lite grann som en snusklös – och relativt ofta helt manslös – barnmotsvarighet till tantsnusk. Det är mestadels starka kvinnor i centrum, kvaliteten är oftast inte så hög – men det kan knappast skada och kan fungera som inkörsport till tyngre film.

(Publicerad i Aftonbladet.)

Kärlek och brott (+++)

Regi Albert Dupontel, med Sandrine Kiberlain, Albert Dupontel m fl

FRANSK KOMEDI

Ariane Felder (Sandrine Kiberlain) är en strikt, ordentlig och karriärsinriktad domare, och hon är mycket nöjd med att ha valt bort män, sex och barn ur sitt liv. Men, efter en oväntat blöt nyårsfest vaknar hon utan ett enda minne av kvällen innan, och upptäcker först sex månader senare att hon blivit gravid. Skev komedi utbryter när ett DNA-test visar att barnets pappa (regissören Albert Dupontel själv) är en brottsling som står anklagad för att ha lemlästat en pensionär med en vinkelslip. Fransk humor färdas ytterst sällan väl utanför landets gränser, men "Kärlek och brott" består av en mestadels lyckad blandning av svart humor, slapstick och "Amelie från Montmartre"-bildknas. Kiberlain är en skicklig komedienne, och det är fint att se en fransk film där en kvinna får spela den här typen av roll. Hon vann också en fransk César för bästa skådespelerska, och filmen fick en för bästa manus.

(Publicerad i Aftonbladet.)

Horrible bosses 2 (+)

Regi Sean Anders, med Jason Bateman, Jason Sudeikis, Charlie Day, Jennifer Aniston m fl

"KOMEDI"


I förra filmen ville Nick (Jason Bateman), Kurt (Jason Sudeikis) och Dale (Charlie Day) ha ihjäl sina vidriga chefer. I den här startar de eget, säger "fuck" jättejättemånga gånger, bögskämtar och ägnar sig åt tämligen misslyckad kidnappning. Om det inte vore för just alla "fuck" och mesvulgära sexskämt vore det i princip en film för 12-åringar, nu hamnar den målgruppsmässigt – som så många andra komedier nuförtiden – någon märklig stans mittemellan barn- och vuxenfilm. Nej, vill man se något nytt och mer lyckat åt det här hållet kan man i stället se Jason Batemans (i Sverige nyligen utkomna) regidebut "Bad words". Den är lite av en "Bad Santa"-kopia, men roligare, smartare, mer vuxenvulgär och varmare än horribla "Horrible bosses 2".

(Publicerad i Aftonbladet.)

Girlhood (4), En tripp till Paris (3) och Nightcrawler (2)

... recenserade jag i Gomorron-soffan här.

lördag, januari 03, 2015

Varje gång jag ser dig +++

Regi Daniel Ribeiro, med Fabio Audi, Ghilherme Lobo, Tess Amorim m fl


BRASILIANSKT DRAMA

Sommarlovet är snart slut, bästa vännerna Giovana och Leonardo ligger vid poolkanten och diskuterar vem av dem som är latast. Första dagen i skolan börjar så en ny kille i klassen, och med honom är något av ett triangeldrama satt i rullning – samtidigt som den blinde Leonardos längtan bort från sina överbeskyddande föräldrar blir starkare och starkare. "Varje gång jag ser dig" är kanske inte helt och hållet originell, men den är charmig och rar utan att vara sockersöt, och den är i stort befriad från många av de irriterande låtsashinder som kärleken annars ofta råkar ut för inom genren. Den magkittlande tonårskärleken fångas också fint med hjälp av små, sensuella detaljer. En inzoomad överläpp, ett öra, en rygg. En munkjacka som luktar av den som någon tycker om.

(Publicerad i Aftonbladet.)

Min så kallade pappa (4), Mannen som räddade Paris (4) och The Maze Runner (2)

... recenserade jag i Gomorron-soffan, här.

Tusen bitar (4), Third Person (2) och If I stay (3)

... recenserade jag i Gomorron-soffan, här.

100 steg från Bombay till Paris (2), A most wanted man (3) och The Salvation (2)

... recenserade jag i Gomorron-soffan, här.

Blixten och det magiska huset +++

Regi Jeremy Degruson, Ben Stassen

ANIMERAD BARNFILM I 3D

Katten Blixten blir utslängd från sitt hem, och hamnar så småningom i ett mystiskt hus där en trollkarl bor tillsammans med sina husdjur och levande apparater. Trollkarlens hemska brorson vill sälja huset, Blixten & co försöker stoppa affären. Ett svenskdubbat, rart och ganska svängigt äventyr, där 3D:n – till skillnad från i många andra barnfilmer i 3D – fyller en funktion och ger mervärde. Från 7 år.

(Publicerad i Aftonbladet.)

onsdag, oktober 22, 2014

A walk among the tomb stones +

Regi Scott Frank, med Liam Neeson, David Harbour, Brian "Astro" Bradley m fl

THRILLER

En skäggstubbig polis på deken begår ett oförlåtligt, fatalt misstag i tjänsten, några år senare har han rakat sig, dricker läsk och går på AA-möten, har på sig svart polo, tar ett gatubarn under sina vingar och försöker kompensera det där misstaget genom att som privatdetektiv försöka sätta fast två iskalla psykopater som smyger omkring och drar in kvinna efter kvinna i en van och sedan på det allra mest sadistiska sätt dödar och våldtar dem och har diverse tortyrredskap, speciella sågar och knivar i källaren. Att göra och skriva en sådan här film och/eller bok – filmen bygger på en av krimförfattaren Lawrence Blocks serier – måste rimligtvis vara världens äldsta yrke. Det är så bedrövligt trött, och det är så bedrövligt sorgligt att publiken för tusende gången serveras kittel i form av våldtäktsscener, kvinnolik i platspåsar och rödbelysta, skumma källare fulla av "speciella" filmer och "speciella" män - och som lök på laxen är det bedrövligt spelat av samtliga inblandade. Men ja, de oproportionerligt höga och bastunga skottljuden under shootouten på den regnvåta kyrkogården kittlar dödsskönt i kistan.

(Publicerad i Aftonbladet.)

tisdag, juni 10, 2014

En natt i Havanna +


Regi Lucy Mulloy, med Daniel Arrechaga, Anailín de la Rúa de la Torre, Javier Núñez Florián m fl

DRAMA

Kubansk musik, ett nyhetsinslag på bilradion om flyende kubaner som blivit räddade ur risiga båtar. Siffror på hur många som varje år flyr till Miami. Ett dygn i Havanna, och några ungdomar som tar det slutliga steget att själva försöka sig på den farliga resan. Att göra film om liknande öden är förstås behjärtansvärt, men ämnet förtjänar en bättre film än det här. I “ En natt i Havanna” är så mycket misär inpackad i ett enda dygn att det till slut blir parodiskt, och berättargreppen är av den simplaste sort. Någon känner sig instängd och trängd, kameran glider förbi en kanariefågel i en bur. En kamera som aldrig står still, musik nästan hela tiden - och ändå så lite liv och energi. Det är en film som möjligen hade fått godkänt som mitt-i-utbildningen-film på en filmskola, men som kanske inte borde gå upp på biografer, varken här eller någon annanstans.

(Aftonbladet 14-06-06)