I somras när jag läste volym 2 av
The Granta Book of the American Short Story fick jag
som sagt en hel del uppslag på nya namn jag ville läsa mer av. Den historia jag föll för hårdast, och vars författares språk och ton berörde mig allra mest var
Lorrie Moores
People Like That Are the Only People Here. I helgen påminde
Andres Lokkos krönika mig om att jag skulle införskaffa lite mer av henne, och
The Collected Short Stories of Lorrie Moore är äntligen på väg hem till mig. Yay!
4 kommentarer:
Amy Hempel. Bra författare.
Beställde faktiskt hennes Dog of the Marriage i somras från Play.com, men av någon anledning har den inte ens skickats än. Det rann lite ut i sanden efter det där - tack för påminnelsen! Beställde just en annan utgåva, som dessutom var billigare.
Det är lite skumt ibland hur man går från att inte veta något om en företeelse till att den är överallt: jag skulle köa till en visning i Toronto och köpte mig en bok i affären på gallerians nedervåning. De hade påpassligt nog lagt fram novellsamlingar - "perfekta för att köa". Sure tänkte jag och plockade "Birds of America" på grund av titeln. Författare? Lorrie Moore. Sedan har jag hört och läst om henne överallt tycker jag. Och nu Lokko alltså. Men det är förstås välförtjänt, boken är suverän.
Sådär tycker jag att jag har det mest hela tiden: man tror att man gör en helt fantastisk ny upptäckt och vill sprida gospeln - och så visar det sig på alla möjliga upptänkliga sätt att resten av världen redan haft stenkoll...
Skicka en kommentar