Nu är det dags för up and coming filmjournalister att söka till Rotterdams trainee-projekt. Mer info hittar du här. Jag blev en av de tre utvalda från hela världen 2001 - och det var fantastiskt! Jag var lite för grön för att ha koll på exakt hur fantastiskt det var, fick för mig att det eventuellt var vardagsmat på festivaler att äta middag med Ken Loach, bli bjuden på allt, att få sitta och lyssna på FIPRESCI-juryn bestående av de stora elefanterna, då bl a Jonathan Rosenbaum. Vi trainees lyckades till och med snacka oss till att få dela på en röst vilket var ett first, tror jag. Sök! Trevlig festival, vänlig, bra filmer. Intervjuade den tyske debutanten Sven Taddicken där - som nu äntligen gjort en film till (Emmas lycka), som faktiskt går nu i veckan på Tyska filmdagarna på Sture. Har inte sett den än, men ska försöka göra det.
Jonathan Rosenbaum gav mig för övrigt ett mycket bra råd. Han pratade om en regissör jag aldrig hade hört talas om, minns inte alls vem, men jag försökte spela kunnig och sa att jag inte "hade sett så mycket av honom". Rosenbaum spände ögonen i mig och sa "Emma, don't ever, ever pretend you know something if you don't. Then you will never learn anything new. Always ask." Så enkelt, så självklart, så viktigt. Det finnns så många, många filmjournalister som skulle behöva ta ett litet snack med Rosenbaum.
--
Sitter och lyssnar på soundtacket till Shortbus. Småputtrigt. Det till Hedwig är oändligt mycket bättre, och mycket mer min melodi.
--
Johan Croneman har äntligen skrivit om Samtalen på tv, och fick med några små rader om Filmkrönikan. Varför är han inte mer elak, han var ju så elak mot "gamla" Filmkrönikan, eller var det bara som det kändes för att man själv var med? Och ja, "gamla" Filmkrönikan förtjänade också en känga eller fem. Här är vad jag skrev tidigare, det har blivit lite bättre sen dess. Men inte mycket.
7 kommentarer:
Emma, det var bra det du skrev om Rosenbaum, jag menar, effektiv retorik! Men.. är det inte nästan lika självklart och viktigt att citera korrekt? Om du inte ens kommer ihåg vilken regissör han pratade om, hur kan du då ordagrant komma ihåg vad han sa dig om att låtsas veta?
?
Utveckla. På vilket sätt är det i just det här sammanhanget viktigt att jag citerar honom exakt, exakt ordagrant? Och, vad vet du förresten om jag citerar ordagrant överhuvudtaget?
Suck.
Fredrik - snälla rara, om någon säger något inspirerande eller lärorikt i en situation så
är det inte alltid så att man kommer ihåg vilket ämne eller person det handlade om, men man minns det som sades för det glöds in i hjärnan, emma blev i detta fall träffad personligen av kritiken och kom därför ihåg en viktig läxa och minns därför dom exakta orden han sa, sen vilken regissör det handlade om – who cares?
/skådis
emma: nej du har rätt, i det här sammanhanget så var det kanske inte viktigt att citera rätt, jag tänkte mest generellt. ber om ursäkt om du tog illa upp.
"vad vet du förresten om jag citerar ordagrant överhuvudtaget?"
nej, man kan väl aldrig veta, kanske just därför jag från första början reagerade. vi tar nog alla allt publicerat på för stort allvar, hela världen är väl mer eller mindre en lögn. fast kanske behöver vi bli lurade lite då och då för att tro oss ha någotsomhelst grepp om nånting.
Tog illa upp? Nej.
Men, publicerat och publicerat, det här är ju en BLOGG, min egna. Och även om jag läst att någon journalist citerat ett råd de fått för sex år sedan i något mer officiellt sammanhang hade jag nog knappast ägnat den exakta meningsföljden vid det givna tillfället någon större tankeverksamhet - eftersom det spelar noll och ingen roll.
Hi hi, det borde finnas ett "ungefär lika med"-citattecken, som det svajiga "lika med"-tecknet man använde i matten. :)
Man använder de där svajjiga likamedtecknen alldeles för sällan nuförtiden. Jag har dock förmånen att använda dem då och då när jag skickar fakturor till Danmark och ska överföra summan till DKK. Yay. :)
Skicka en kommentar