Inspirerad av Marcus Birros biografi lyssnar jag på mina gamla Ebba Grön- och Imperiet-skivor. Oj. Flashbacks.
800 grader - var på Öland, jag var kanske 13 år. En kompis och jag hittade ett gäng på trappan till en kiosk. En kille - som senare samma år dök upp i Bullen för att han pluggade på stunt- eller cirkusskola - satte på 800 grader. Jag blev kär. Det var inte besvarat. Alls.
Saker som hon gör - var på språkresa. Jag var 14, alla andra var runt 18 och till skillnad från mig storstadscoola (i alla fall var de det under just den här resan) och en Stockholmstjej med skinnpaj hade den inspelad på en kassett som vi lyssnade på i en buss på väg till någon sevärdhet. Jag var sjukt imponerad av den där tjejen, och införskaffade skivan när jag kom hem. (Plus förstås Patience med Guns'n'roses som någon av gitarrtrubadurerna spelade på St Malos stränder varje kväll för att komma ner i trosorna på mina fellow språkreseresenärer.)
Märk hur vår skugga - Jag var 15, killarna i bekantskapskretsen spelade svåra, jag var hopplöst kär, de blev (eller spelade) fulla, jag klappade dem på håret när de mådde illa och kräktes, och tog det som ett ömhetsbevis när en av dem kräktes i mina skor i hallen.
Och hela Tiggarens tal... Oj. Vad länge sen jag lyssnade på det här. Jag är hursomhelst glad att jag inte är femton längre. Jag är så ofantligt glad att jag inte bor i Älmhult längre.
--
Mina drömmar utspelar sig nästan alltid i Älmhult, ibland på helt främmande ställen, ofta är jag jättearg, ibland slåss jag, nuförtiden när jag drömmer att jag står naken bland människor tänker jag att äh, so what, när jag skriker räcker rösten ofta inte till och när jag slåss slår jag oftast inte tillräckligt hårt, ganska ofta dödar jag vampyrer eller japanska zombiebarn genom att mosa deras huvuden med händerna, ibland kommer jag på lösningarna på De Stora Frågorna men har oftast glömt dem när jag vaknar. Inatt letade jag ledtrådar som spelade en stor och viktig roll, spader ess verkade extra viktigt, som vanligt ingick en dos kommunikationsproblem med trasiga telefoner och fingrar som inte kunde trycka på rätt knappar. Hur ser era drömmar ut?
--
Lyssna på Syndromet. Superkryp - som jag aldrig träffat, men vars familj jag drömde om häromnatten och då specifikt att hans barn tyckte att jag var för smal och hans fru tyckte att jag var för tjock och de hade ingen el men det låg sladdar överallt - är med där.
13 kommentarer:
Jag brukar drömma om saker jag vill uppnå i livet, eller saker som jag kan komma att se/leva.
Ibland kan det vara läskigt, tredje världskriget - ja i drömmen så överlevde jag själva atombomberna men det va inte kul alls.
Ibland så drömmer jag om att allt är så lätt för mig, men så himmla svårt för alla andra, sen god som jag är vill jag hjälpa dom som inte klarar det, men det tycks alltid gå fel. jag vill väl med det skiter sig. - hatar att vakna upp efter en sån drömm, mår riktigt dåligt då.
tror inte jag drömmer så lyckligt :( men ibland så kommer det fina barndoms drömmar. det var tider det :)
/ skådis
det har inte med ditt inlägg att göra men... snälla kom tillbaka till Filmkrönikan! Det är dödstråkigt nu. Det finns redan ett Kobra på SVT och det är 10 gånger intressantare. Helt onödigt med ett analysera-film-till-döden-program enligt mig. Så snälla, kom tillbaka och ta Orvar med dig.
Jag minns nästan aldrig drömmar. Och gör jag det är det typ om något slags rosamolnfluffigt kärleksaktigt, eller något ordinärt som vindruvor eller kanske reporäntan.
drömde att min lägenhet låg i samma kvarter som mina föräldrars förra hus, som ligger i en helt annan stad. skulle gå till min lägenhet men hittade den inte, för jag drömde i drömmen. gick tillbaka till pappa som tvättade bilen o frågade var fan jag bodde egentligen. gick tillbaka o letade lite till och hittade området där jag vill bo på riktigt: ett cowboyvärdshus, ett casino i mississippistil och en flyghangar som såg ut som en bulldog.
Jag drömmer ganska ofta att lägenheten jag bor i har balkong. Eller att jag helt plötsligt kommer på att jag äger två lägenheter (fast jag har hyrt ut den ena i andra hand), och så ska jag sälja den och går dit för att tala om det för personen som bor där, och upptäcker att den lägenheten alltid har solsken i sig och tillhörande terrass och fågelkvitter. En gång drömde jag att jag hade köpt en ny lägenhet (en etta), och när jag flyttade dit visade det sig att det var en hörnlägenhet med en liten dörr i hörnet som ingen hade tänkt på, och så när man gick ut så hade grannen ställt en massa saker där. "Men är inte det här min del?" frågade jag. "Jooo förlåt", sa den nya grannen och flyttade på sina saker, och så visade det sig att lägenheten hade som ett brett trädäck som löpte runt hela, och som var bara mitt! Och utanför trädäcket var den en äng, och sen var det en bäck som också var min. Och allt låg mitt i Vasastan. Och precis runt hörnet låg det en Burger King. Jag hann tänka att jag måste ringa min mamma och tala om att jag numera kunde morgondoppa mig när jag ville i min egen bäck. Sen vaknade jag.
Hahaha, drömmen om tjock/smal el/ingen ström var ju jätterolig. :D
Jag drömmer ofta som att det var en film. Det är alltid jag som är huvudpersonen, men på nåt plan vet jag att det inte är verkligt, kanske. Jag är i varje fall inte rädd även om det kan vara nåt läskigt som händer, och allt som händer är så otroligt konstigt att jag kanske vet att det inte kan vara på riktigt. Är man filmskadad då? Som sagt är det ofta väldigt fantasifyllda drömmar som inte alls sitter ihop rent logiskt, och folket i min dröm-närhet byter ofta identitet efter en stunds dröm.
Har ett fåtal gånger fakstiskt skrivit ned drömmar, och den här var en sådan, från 2005: Jag och min sambo skulle undersöka det 113:e huset som låg längst upp på en kulle. Vi la oss och lurpassade på det 112:e (som samtidigt var ett tält. Eh.), för där gömde sig en professor. Vi grillade honom med intrikanta frågor, samtidigt som vi spelade sovande/döda då en massa negrer (?) kom springande mot och från det 113:e huset (de skulle försvara det), och kastade typ smatterband mot oss för att kolla om vi var farliga.
Logik? No? :D
Det är konstigt att man ofta glömmer handlingen i drömmar inom en halv minut när man glider ur dem, det är som om närvaron i dem befann sig på "the dark sdei of the moon" också när de inte är speciellt dramatiska. Någon jämflrde drömmar med att "rensa hårddisken på tillfälliga filer". Trots det tror jag att vårt sätt at uppfatta landskap, musik och andra ordlösa sammmanhang ofta är i hemlighet färgat av våra nattliga drömmar.
Imperiet och Ebba hör till de stora punk/80-talsbanden. Fullt i klass med Sly Stone, Clash eller Guns'n'Roses, om man nu griper litet över genrerna.
Jag såg Imperiet på Orionteatern nån gång på 80-talet och jag hade en svart stickad lååång kjol och jag tyckte att det var pinigt att Thåström sjöng om synd och jag som inte ens hade legat med nån kille. hahahaha
Gu' vad glad jag blir för puffen för Syndromet! :D
Mmm, Imperiet.
Parasitblogg/anekdot (som mrs inte tror är sann)
Jag såg Imperiet två kvällar i rad i Moderna Museets trädgård. Första (egentligen båda kvällarna) kom jag dit med ett ton kajal runt ögonen och rejält sotade kinder (för se mer utmärglad ut än jag redan var (för det var jag, på den tiden)). Imperiet kommer ut på scenen och Thåström stirrar till på mig. Kvällen efter kommer Imperiet ut, Thåström med ett ton kajal runt ögonen och rejält sotade kinder... och där stod jag och kände mig som värsta härmapan. Ha ha. Så kan det gå.
Samuel: I wish! :) Verkligen!
Alla: Det är så roligt att läsa andras drömmar, tack för bidragen!
Superkryp och Catherine: Ha ha! (och, det var så lite så)
Jag brukar drömma att jag plötsligt kommer på att jag har en baby eller en häst eller något annat som är totalberoende av mig som jag liksom bara har glömt bort att jag har. Jag skyndar mig hem (i babyfallet) för att se vad som kan göras för att rädda situationen. Lever barnet? Går det att rädda det? VÄLDIGT ångestfylld dröm som väl grundar sig på att man försummat ngt.
Jag brukar drömma att jag har ett tåg att passa och måste tokpacka en väska och att allt går jättejättesegt och jag kan inte riktigt röra mig normalt och klockan bara tickar och när jag väl kommer fram har tåget alltid åkt. Sen gör drömmen en loop tillbaka i tiden, och så drömmer jag denna superstressiga dröm ända tills jag kommer på tåget, eller vaknar.
Jag har även drömt helt unika avsnitt av Arkiv X, The Simpsons och Buffy. Det var kul.
Det är en av de bättre nostalgierna. Thåströmnostalgin menar jag. Liksom lite mer spännande att ens (min) första favoritlåt var ABC med Anna Book. Så jag brukar säga: "jag växte upp med Ebba, Imperiet och Thåström" istället. =)
Skicka en kommentar