Hade tänkt tillbringa hela dagen bakfull i sängen, sovandes, utpustandes efter två svårt jobbtyngda festivalveckor. Istället vaknade jag med den sedvanliga festivalsjukan, alltså den man alltid åker på efter de större festivalerna, när kroppen känner att det är okej att bli sjuk, när man kanske, kanske har tid att pyssla om kroppen igen och allt adrenalin lämnar kroppen över en natt. Halsen gör ont, hela jag är frusen och ynklig och så trött. Hade velat gå och se Casino Royal idag, får se om jag orkar. (Först, en hot whiskey eller två. Whiskey, hett vatten, socker & citronklyfta med ett helt gäng kryddnejlikor i. Funkar nästan varje gång.)
--
Igår var jag konferencier på Stockholms filmfestivals prisutdelningsgala, tillsammans med Rafael Edholm. En hel del energi har de senaste veckorna gått åt till stress och oro eftersom jag egentligen tycker att det är mest jobbigt att stå framför människor och prata - och alltid ser framför mig ungefär tusen worst case-scenarion innan jag ska göra såna här saker. Typ, gör entré, snubblar, bryter en klack, klänningen halkar på sniskan i fallet, brösten åker ur klänningen, jag drösar nerför scenen, drar med mig Rafael i fallet och hamnar i knät på Nils-Petter Sundgren som dör av chock. Inget av detta hände. Det gick som en dans, precis som John Cameron Mitchell-face2facet tidigare i veckan. Jag var inte ens nervös - jag tyckte till och med att det var roligt. Det är såklart ett väldigt litet steg för mänskligheten, men ett enormt steg för mig. Jag har växt flera decimeter (minst!) på ett år - och har äntligen insett att jag faktiskt är riktigt, riktigt bra på vissa saker. Jag tror det kommer ur en insikt om att det inte skulle göra så himla mycket om man faktiskt gjorde bort sig. Det skulle vara helt okej.
--
Såg den nysläppta The King häromkvällen, en film jag helt lyckats missa trots att den verkar ha visats på Stockholms filmfestival förra året. Hursomhelst, den var väldigt bra. Väldigt obehaglig, men bra. Rekommenderas!
--
Uppdatering kl 15.43: Jag ligger nerbäddad under ett täcke i soffan, M är ute för att köpa pizza, vi har planer för en eftermiddag i Terminators tecken. Som jag har längtat efter en sån här dag.
10 kommentarer:
Satt Nils-Petter Sundgren längst fram?
Nej, jag tyckte att jag såg honom sittandes till höger, på ungefär tredje bänkraden. Längst fram i mittten satt Lena Olin och Lasse Hallström, vilket inte hade varit så mycket bättre.
Hey Emma,
Long time, no see! Det är din gamla Cinema-kollega Tobias som skriver. Låter som att det var en spännande festival i år. Själv hann jag inte se en enda film tyvärr. Inte förra året heller. Jobbar mest hela tiden.
Hoppas allt är väl med dig annars. Snubblade in på din blogg mest av en slump. Trevlig läsning får jag säga. Keep it up! Får i det här sammanhanget passa på att tipsa om min egen http://tobydammitco.blogspot.com/
Ses.
/Tobias
T1, T2 eller T3, eller alla? Vilka blev det och för vilken gång i ordningen?
Instämmer i omdömet om THE KING, den var riktigt välgjord, konstigt att man inte hört mer om den...
Jag är precis likadan, kom hem till Gbg igår efter sju hektiska festivaldagar och bara kollapsade i sängen. Helt sjukt så mycket man orkar om man bara ignorerar sin kropp och sitt psyke ett tag. :D
Tobias: Vad roligt att du hitat hit, och vad kul att höra av dig! Fin blogg du har! Var jobbar du nu någonstans?
Superkryp: Det blev T1 och T2, för vilken gång i ordningen har jag ingen aning om - men jag har helt klart sett T2 många fler gånger än T1. T3 har jag bara sett en gång, och fler lär det inte bli. :)
Fredrik. Visst är det märkligt?
Anna: Krya på dig! Och passa på att se Gösta Berglings saga på SVT 13:50. :)
Emma, jag tycker också du är riktigt, riktigt bra.
THE KING: Fantastiskt nerv i berättandet, utmärkt spelad, och så gillar jag att musiken inte avslöjade för mycket. Regissören har även gjort Wisconsin Death Trip, är den bra?
Olof: Tack!
Fredrik: Tack för att du gjorde mig uppmärksam på det! Hade helt missat att kolla upp regissören faktiskt. Wisconsin drath Trip såg jag för något år sen på festivalen - och har för mig att jag tyckte den var så där. Men nu blev jag nyfiken på att se om den!
Skicka en kommentar