Kärlek!

Har tänkt skriva något i några dagar om hur viktigt det är att vara snälla mot varandra, men det har känts så fånigt, det är ju så självklart - och människor blir alltid lite sura på människor som säger naiva, barnsliga och självklara saker. Som på Regina Lund till exempel. Men hörrni, jag gillar Regina Lund. Som fan. I alla fall. Fick nyss en kommentar i bloggen:

Jag har ett minne av dig från HAGANÄSskolan. Du räddade min dag då! Jo, det är sant.
Följande hände för..hmm.. ca..ojoj...12(!)år sedan: Jag hade färgat mitt hår (rött), var grymt missnöjd och trodde att världen höll på att rasa ner på mig, när du vänder dig mot mig från en annan soffa i uppehållsrummet där vi sitter i varsitt gäng och säger; Vad fin du är i håret Malin.
En liten kommentar som jag alltså kommit ihåg länge - tack igen

och jag började nästan gråta. Ridiculous, I'm sure. Men, var snälla mot någon idag! Sprid lite kärlek och gör någon glad. Okej? Och glöm inte bort de där människorna som är bra på att rikta sin strålkastare rakt på dig och får dig att känna dig sedd och omtyckt och som världens bästa, vackraste, mest intressanta människa, de behöver också lite kärlek tillbaka. Och en pytteliten komplimang kan betyda hemskt mycket för någon, även om det bara handlar om något så löjligt som hår på en postfärgbadhairday när man går på gymnasiet.