Såg La vie en rose i morse, filmen om Edith Piaf. Vad jag tycker om själva filmen vet jag inte riktigt än - lite för klassiskt upplägg, lite för märklig blandning av pianodrama och mustig bordellbuskis i inledningen kanske, lite för mycket tearjerker mot slutet kanske. Men det är gripande, helt klart. Vilket liv. Hur skulle man inte beröras av en historia om ett barn som överges av sin mamma, dumpas av sin pappa på bordell, blir blind under en period av sitt liv, blir meddragen på cirkus, växer upp, förlorar ett barn, sjunger på gatorna, blir upplockad och får sjunga på finare lokal, den man som plockar henne från gatan mördas, hon blir anklagad för medhjälp, mer eller mindre alla hon bryr sig om rycks ifrån henne, hon kämpar med alkohol, går upp på scen trots brutna revben efter en bilolycka, blir beroende av morfin på grund av smärtan, hennes stora kärlek dör i en flygolycka, hon kämpar med reumatism och sjukdomar och ännu mer droger och stapplar efter allt detta upp på en scen och sjunger Non, je ne regrette rien?
Det finns en liten scen i filmen där hon träffar Marlene Dietrich. Edith Piaf och Marlene Dietrich i samma rum. Samtidigt. Ni förstår ju.
En annan scen, en reporter och Piaf på en strand:
Vad ger du för råd till en kvinna? Älska!
Vad ger du för råd till en ung kvinna? Älska!
Vad ger du för råd till ett barn? Älska!
--
Igår: Vincente Minnellis Illusionernas stad på TCM. Man glömmer ibland bort hur vågade filmer Hollywood gjorde förr, och vilka ämnen de faktiskt tog upp. Se den om ni får tillfälle!
--
Ikväll: Hot fuzz.
5 kommentarer:
Nu vet jag inte riktigt vilka ord jag ska välja - men hur ser du Hot Fuzz? Får du den på en DVD-skiva, eller knatar du iväg till en biograf?
Hot Fuzz ser jag i en liten minibiograf med ca 20 platser på filmbolagets kontor. Ikväll blir vi också mutade med ale tror jag - men det hör absolut inte till vanligheterna. :)
Jag vill också se Hot Fuzz!
Jag vill ha rostbiff!
Det finns alltid ett stort problem med biopix's. Man måstye slänga in det där, det där, och så det där, och det här andra som vi inte bara kan missa, och det där, sen den där grejen också. tillslut blir det en persons liv i fragment i två timmar. Se bara på virrvarrexempel som Ali, The doors, Edit Piaf, Last king of Scotland och så vidare.
Skicka en kommentar