Vilken oerhört märklig dokumentär om modellen/krigsfotografen
Lee Miller som går på SVT2 just nu. Lee Millers son sitter och spekulerar om huruvida hans mamma blivit våldtagen/utnyttjad av sin pappa, samtidigt som nakenbild efter nakenbild efter nakenbild efter nakenbild på Miller som ung i olika ställningar visas upp i rutan - bilder hennes pappa tagit. Jag sitter alltså eventuellt och tittar på ett dokumenterat incestuöst övergrepp, och bilderna är förmedlade av Millers egen son.
6 kommentarer:
Who the fuck cares!?
Men snälla vän, vem bryr sig om en anonym kommenterare bryr sig eller inte?
Och jo, jag bryr mig faktiskt om - och undrar över - beslutet att visa de där bilderna.
Jag missade dokumentären :(
Fanns det god grund för spekulationen eller var bilderna mer som Sally Manns bilder på sina barn? Jag är inte så morbid som det låter. Manns bilder blev ju livligt omdebatterade när de kom för att folk läste in olika saker i dem.
Jag tyckte också att det var en märklig dokumentär, den kändes tendentiös (är väldigt partisk och påstår utan reservationer att hon uppfann foto-solarisering men att Man Ray tog åt sig äran för den etc) och vag/riktningslös samtidigt, märktes bl a när intervjuare frågar: Var Lee en femme fatale?
Jag undrade också vad hon gjorde i typ resten av sitt liv efter att hon gav upp fotografin.
Sen såg jag i eftertexterna att den är gjord typ 1995. Dags för en ny dokumentär om henne.
/m: Jag spelade in dokumentären. Men har en annan film (Nattportiern) på den jag måste se först.
M: Jag kan alldeles för lite egentligen om både Miller och Mann för att kunna göra någon direkt jämförelse - men angående spekulationerna baserades de på att Miller vid ett flertal tillfällen skrivit i sin dagbok om "mörka, äckliga hemligheter" hon aldrig skulle dela med någon, tydligen har det också i efterhand visat sig att hon blivit våldtagen. Detta i samband med bilderna hennes pappa tagit på henne gör ju att kopplingen åtminstone inte känns helt tagen ur luften. Men det är ju fortfarande bara spekulationer.
Space babe: Just det där femme fatale-partiet retade mig också. Tack och lov tog ju den intervjuade kollegan ett ganska tydligt avstånd. (Jag skulle också vilja se en ny, och helst icke-fransk dokumentär om henne.:) )
Skicka en kommentar