Jag minns Michael Hanekes film Funny Games som en av de mest obehagliga filmer jag någonsin sett. När jag såg hans amerikanska remake nyss var det en ganska stor del av mig som tyckte att det kändes som om jag tittade på en fin-Hostel.
Ajdå, det var en av de filmer jag mest såg fram emot det här året. Undrar varför han kände att han behövde göra en remake. Originalet är ju som sagt sjukt obehaglig. (Obehaglig = bra ... i det här fallet.)
Alltså, jag är inte på något sätt färdig med mina funderingar kring filmen - och har inte sett om originalet sedan jag såg det för många år sen. Så, jag vet inte riktigt än om det är jag som förändrats, tänker annorlunda - eller om det är en känsla som saknas från originalet eller om det är något annat som spökar.
Jag fick samma känslor av den nya som jag fick av den gamla. Men då såg jag också om den gamla på bio (specialvisning på Kino i Lund) så sent som i somras.
Båda filmerna gillas således starkt av undertecknad.
jag har sett båda och tycker - faktiskt - att remaken överträffar originalet. de främsta anledningarna till det är följande:
- michael pitt gör ett obehagligare och mer osympatiskt porträtt som paul än arno frisch
- pojken är mer övertygande i den amerikanska. detta kan ju givetvis bero på att den är just amerikansk och således lättare att relatera till - men faktum kvarstår
- syftet med filmen, att få tittaren att skämmas och känna sig medskyldig, känns starkare i exempelvis "strippscenen". naomi watts är ju bildskönare (och har mer avslöjande underkläder) än susanne lothar och av just den anledningen kanske många rent av känner sig medskyldiga - eftersom de vill se.
att jag sedan älskar båda naomi watts och tim roth som skådespelare spelar säkerligen in också. bra filmer båda två hursomhelst. fin blogg du har btw!
Hmmm. Har du sett Murder by numbers? Det kanske är den som saboterar hela Pitt-upplägget för min del. Det känns som om hans figur i Funny Games är en epa-kopia av den han var i den. Men nu blev jag lite sugen på att se om remaken.
Om du vill se Pitt i sitt esse, se Last days! Fantastisk!
10 kommentarer:
Så Tim Roth och Naomi Watts misslyckades alltså? (Trodde kanske att så skulle bli fallet, men hoppades/intalade mig att Watts skulle lyfta remaken)
Ajdå, det var en av de filmer jag mest såg fram emot det här året. Undrar varför han kände att han behövde göra en remake. Originalet är ju som sagt sjukt obehaglig. (Obehaglig = bra ... i det här fallet.)
What? Det var ju exakt samma film, nästintill frame by frame, fast på engelska. För höge farao.
Alltså, jag är inte på något sätt färdig med mina funderingar kring filmen - och har inte sett om originalet sedan jag såg det för många år sen. Så, jag vet inte riktigt än om det är jag som förändrats, tänker annorlunda - eller om det är en känsla som saknas från originalet eller om det är något annat som spökar.
En kompis till mig ville inte se den just för att han tyckte att tyska var ett mycket otäckare språk än engelska.
Men det kan vara att de där killarna var lite annorlunda. Mer tvålfagra liksom, fast jag tycker ändå att de gjorde det bra.
Ska försöka se om originalet så snart som möjligt! Återkommer kanske senare i ämnet. :)
Jag fick samma känslor av den nya som jag fick av den gamla. Men då såg jag också om den gamla på bio (specialvisning på Kino i Lund) så sent som i somras.
Båda filmerna gillas således starkt av undertecknad.
I jämförelse med filmer som Saw och Hostel - hur upplever du filmen då?
jag har sett båda och tycker - faktiskt - att remaken överträffar originalet. de främsta anledningarna till det är följande:
- michael pitt gör ett obehagligare och mer osympatiskt porträtt som paul än arno frisch
- pojken är mer övertygande i den amerikanska. detta kan ju givetvis bero på att den är just amerikansk och således lättare att relatera till - men faktum kvarstår
- syftet med filmen, att få tittaren att skämmas och känna sig medskyldig, känns starkare i exempelvis "strippscenen". naomi watts är ju bildskönare (och har mer avslöjande underkläder) än susanne lothar och av just den anledningen kanske många rent av känner sig medskyldiga - eftersom de vill se.
att jag sedan älskar båda naomi watts och tim roth som skådespelare spelar säkerligen in också. bra filmer båda två hursomhelst. fin blogg du har btw!
Hmmm. Har du sett Murder by numbers? Det kanske är den som saboterar hela Pitt-upplägget för min del. Det känns som om hans figur i Funny Games är en epa-kopia av den han var i den. Men nu blev jag lite sugen på att se om remaken.
Om du vill se Pitt i sitt esse, se Last days! Fantastisk!
Och, tack för komplimangen!
Skicka en kommentar