tisdag, januari 29, 2008

Gbg filmfestival dag 3

Idag har jag skrivit en recension, haft ett Drömfabriken-möte, sett Den vita sporten på Capitol och Hur långt är det till närmaste björn? på hotellrummet och skrattat mig halvt fördärvad åt att det finns en restaurang här som heter Det sjunde gomseglet.

inkommet sms i natt

Vill du träffa Parker? Kom upp i Skybaren.

Det mest stressiga med festivaler är den ständiga känslan av att man missar något - i det här fallet Parker Posey - och borde vara någon helt annanstans.

måndag, januari 28, 2008

Funny Games U.S.

Jag minns Michael Hanekes film Funny Games som en av de mest obehagliga filmer jag någonsin sett. När jag såg hans amerikanska remake nyss var det en ganska stor del av mig som tyckte att det kändes som om jag tittade på en fin-Hostel.

kort resumé över helgen

Fredag: Nöjesguidens Stockholmsprisutdelning. Var glad i hatten. Blev otroligt imponerad av Moto Boys lugn på scenen. (Ett tips! Se den fantastiska konståkningsfilmen Dreamscape som han gjort musiken till om ni får tillfälle! UPPDATERING: Björn tipsade i kommentarerna om att den till er stora lycka finns att se här. Missa inte!)
Lördag: Efter fyra timmars sömn hjälpte jag en kompis att måla väggar och skruvade ihop en byrålåda. Såg Billy Wilders One, two, three och var väl inte så imponerad.
Söndag: Efter fyra timmars sömn satte jag mig på tåget till Göteborgs filmfestival, sov djupt hela resan och drömde att jag glömde ett par dalahästformade, högklackade skor (!) på hatthyllan. Lyssnade på ett Cinemix om filmmusik och ljudläggning (som de öppnade med att visa det fantastiska fotstegsklippet från Point Blank), var med i en panel i ett vansinnigt luddigt Cinemix, träffade min vän Anja, såg Fighter och 8 kortfilmer. Tyckte hemskt mycket om Per Hanefjords Mellan oss. Nu, Rambo 3, inför recensionen av Charlie Wilson's War.

fredag, januari 25, 2008

Cloverfield

Alltså, de blir tvungna att dela ut åksjuketabletter och/eller spypåsar vid ingångarna. 85 minuter tokskak. Uff.

torsdag, januari 24, 2008

Off för att intervjua Tim Burton inför en förhoppningsvis inte alltför packad premiärpublik. Jag har försökt se så got ut som möjligt. Inte så svårt när man har vissa grundförutsättningar. Som till exempel total avsaknad på pigment. Wish me luck!

UPPDATERING:

1. Tim Burton sa Great look. You could have been in the movie.
2. Det gick väl okej, I guess. Hade gissningsvis gått bättre om jag hade fått de utlovade 10 minuterna istället för 5 och inte i sista stund hade fått ett handskrivet litet manus att hålla mig till, med mina originalfrågor antingen helt borttagna eller omformulerade och en del nya formulär 1 A-frågor. Oh well.
3. Jag bevittnade ögonblicket då Ulf Malmros - som tydligen är ett fan - fick skaka Burtons tass och få hans autograf. Stort.
4. Vissa i kommentarfältet hävdar att jag ser ut som Marty Feldman på bilden. Jag skulle nog vilja hävda att det lutar mer åt den elaka gamla äppel-häxan i Snövit. Samma huva, samma kran.

onsdag, januari 23, 2008

Skulle bara skriva att jag nyss sett Kes och att filmen fick mig att tänka på pappas vän som trots att han i hela sitt liv bott bara 2,5 timme bort och är ett Liverpool-fan var i Liverpool för första gången när han följde med i bilen för att plocka upp mig och M i höstas, och som bara varit på bio två gånger någonsin (Dr No och Hajen). Sen såg jag att Heath Ledger hittats död och kom av mig.

måndag, januari 21, 2008

Vad är väl en bal på slottet?

Man blir inbjuden till Guldbaggegalan för första gången utan att behöva pröjsa för spektaklet. Vad händer? Man ligger hemma dubbelvikt, grön i nyllet och med varma filtar runt magen. (Fast, någonting säger mig att jag skulle trivts bättre här hemma med hämtkäk - friterad anka! ananas! - och glass hursomhaver. Jag har blivit lite asocial på äldre dar. Eller så är jag rädd att någon regissör eller filmbolagsmänniska skulle vinsluddra i mitt öra om att jag "missuppfattat" någon film. Det vore i så fall inte första gången.)

Så, det blir tevekollning istället. Fram med skämskuddarna!

UPPDATERING: Fem minuter har passerat efter galans slut och det enda jag minns är bruket av Börje Ahlstedts hjärna, de ovanligt lyckade skojfilmerna, Michael Segerströms tacktal och världens bästa Gösta.

söndag, januari 20, 2008

tandköttsvinnaren utsedd!

Jo, jag utlyste ju en liten tävling förra veckan och nu har jag utsett en vinnare. Den som ska få director's cut versionen av The Last Picture Show är insändaren av det här och det här leendet. Tadaaa! Bondhustrun is the lucky winner!

INT. BIOSALONG - KVÄLL

Inhyrd "tevekändis" agerar konferencier på lokal filmvisning i en svensk småstad. Ställer två, tre snabba frågor efter varje film till de regissörer som är på plats.

"Tevekändis": Två av er pluggar på konsthögskola, en av er är dramatiker - hur kommer det sig att ni bestämde er för att göra film?
Låtsassvår konsthögskolebrud/nybliven regissör med ett severe case av premiärnerver (som hon försökt dämpa med ett glas rödtjut eller två): Men nu ska vi väl inte stå här och svara på töntiga frågor. Blablablabla... blablablabla... eh... jag tappade bort mig... vad var frågan?

fredag, januari 18, 2008

Kino ikväll, kl 18.15 på P1!

Det nya filmprogrammet Kino börjar ikväll kl 18.15 på P1. Missa inte! Jag har ingenting med programmet att göra, men fan vet om jag inte är lite nervös ändå.

--

Förresten: grym intervju med Henrik Schyffert i nya Café som landade på hallmattan idag.

torsdag, januari 17, 2008

en sedelärande historia om ett hallbord


Tror inte riktigt att jag skrivit av mig om Hallström-filmerna än. Det finns en scen i Jag är med barn där Magnus Härenstam är ute och går med sin fru och deras nyfödda barn. Plötsligt springer han över till andra sidan gatan, bara för att kolla in hur hans fru och lilla familj egentligen ser ut. Det är en väldigt fin scen. Det är ju så svårt att se på nära håll ibland.

Häromdagen stod jag och kollade ganska länge på mitt hallbord, som jag köpte på Myrorna när jag bodde i Malmö för tio år sen. Det står där, man lägger grejer på det, men jag hade glömt bort hur fint det är. Ibland när det behövs brukar jag gå över gatan och kolla in i vår lägenhet och tänka vad fint de har det de som bor därinne. Västerbron har lite samma effekt, särskilt när man promenerar över den när det är mörkt. Då ser man hur fint Stockholm är, om man skulle glömt.

--

Apropå ingenting: Häromnatten, efter att M ätit på BK, drömde han att de gjorde burgare på zombiekor. Det säger en hel del om standarden på burgarna de gör på BK vid Odenplan.

--

UPPDATERING: Alltså. Jag tror att jag är ruskigt trött. Jag skrattade onödigt mycket när M skrev Shit, snuten har hittat dig! på skype-chatten och länkade hit.

onsdag, januari 16, 2008

nytt Weird Science-inlägg

... av mig hittar ni här. Skriver om Lasse Hallströms ljuvliga romkomklassiker. De är som medicin mot allt grått.

Sing-along för alla dem som liksom jag nyårslovade mer positivt tänkande 2008!




In ev'ry job that must be done
There is an element of fun
you find the fun and snap!
The job's a game

And ev'ry task you undertake
Becomes a piece of cake
A lark! A spree!
It's very clear to see

That a...
Spoonful of sugar helps the medicine go down
The medicine go down
The medicine go down
Just a spoonful of sugar helps the medicine go
down
In a most delightful way

A robin feathering his nest
Has very little time to rest
While gathering his
Bits of twine and twig

Though quite intent in his pursuit
He has a merry tune to toot
He knows a song
Will move the job along

For a...
Spoonful of sugar helps the medicine go down
The medicine go down
The medicine go down
Just a spoonful of sugar helps the medicine go
down
In a most delightful way

The honey bee that fetch the nectar
From the flowers to the comb
Never tire of ever buzzing to and fro
Because they take a little nip
From ev'ry flower that they sip
And hence (And hence),
They find (They find)
Their task is not a grind.

Ah-h-h-h-h-h-h-h-h-h-h ah!

A Spoonful of sugar helps the medicine go down
The medicine go down-wown
The medicine go down
Just a spoonful of sugar helps the medicine go down
In a most delightful way

tisdag, januari 15, 2008

Tandköttsfrenzy! Tävling!


Popmorsan diskuterar i första hand Shane och L Word, i andra hand tandköttiga leenden. Jag utlyser härmed en tävling: Den som kommer på ett tandköttigare filmleende än Meg Ryans eftersexleende i När Harry träffade Sally (Obs! Det är inte det leendet som figurerar ovan. Men erkänn att den scenen hade blivit hemskt rolig om det varit det.) och länkar till bildbevis får en dvd med director's cut-versionen av The Last Picture Show. Go team, go!

UPPDATERING: Hillbilliesarna i Den sista färden räknas inte. Det vore för lätt.

--

Nu, off för att träna. Sist det hände stapplade jag runt som en hjulbent cowboy (som skitit på sig) i flera dagar. Oh well.

iih!

Tittade mig i spegeln och såg att mina ögon klätt ut sig till illrosa, nyfödda musbarn. Det här med att stirra in i en skärm hela dagarna känns på något sätt... dåligt.

fredag, januari 11, 2008

1969




Pappa skickade precis vidare de här fantastiska bilderna han fått från en gammal vän. Det är Geoff Laws som tagit dem. Den tunnelbanesittande mannen med hipsterlooken är min engelska pappa. Året är 1969.

--

Läs om intressanta dvd-släpp hos Hynek Pallas.

--

Och, så här när Tell me you love me ska ha premiär på Canal+, läs min gamla text om serien - och sex på film och teve i stort - på Weird Science.

torsdag, januari 10, 2008

Kär?! I min ålder får man vara glad om man har jämn och fin avföring.

Har precis sett Två killar och en tjej och skrattat upp en lunga och gråtit en liten skvätt åt Magnus Härenstams möbelslakt. Energin! Dialogen! Personkemin! Stockholmsmiljöerna!

Drömfabriken

Har suttit i ett många timmar långt spånmöte inför Drömfabriken, som jag ska vara redaktör för i år. Det kan ha varit kaffet, det kan ha varit de två sockerbitarna, det kan ha varit känslan av jag har världens bästa jobb! som trängde igenom mörkertröttheten, ful- och tristessfiltret och de allmänna hormonstormarna. Satanigatan vad bra det kommer att bli! Så otroligt lyxigt att få vara med och fylla tre dagar med föreläsningar och programpunkter som ska få alla som är där att gå hem och göra film, bli inspirerade till nya tankar och nya sätt att se - och framförallt, att väsa filmkris, my fucking ass närhelst andan faller på.

onsdag, januari 09, 2008

Fira De Beauvoirs hundraårsdag!


Gärna med att se Mannen med den gyllene armen, skriven av Nelson Algren - som om jag minns saken rätt gav de Beauvoir hennes första orgasm vid 41 års ålder. Hipp hipp, hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

--

Tänk att böckerna jag köpte och läste för tio år sedan redan är gulnade.

tisdag, januari 08, 2008

jag - nästan vuxen

Idag har jag, förutom att se I am Legend, Before the devil knows you're dead och Five easy pieces, också

- bytt elleverantör
- gått ur a-kassan
- gått ur Lovefilm (det här med att ha Jag är din krigare och Happy together samlandes damm hemma i flera månader bara för att jag inte riktigt varit sugen på just dem just då känns inte riktigt ekonomiskt hållbart)
- äntligen tagit tag i pensionspappren som skickats till mig hundra gånger den här vintern, och äntligen fattat att det inte var så himla krångligt som jag trodde att fylla i dem
- listat mig hos en husläkarmottagning och valt en husläkare (jag gick på namnet som lät snällast, och valde bort mannen som sist jag var där knackade mig lite med en hammare på armen när jag hade vaknat - helt nykter - av att hela rummet snurrade runt, och sedan gick över till att snacka Da Vinci-koden-filmen i en kvart och dessutom insinuerade att min engelska kanske inte var tillräckligt bra för att kunna bedöma språket i boken. Hrmph.).

Kort sagt, gjort allt det där som jag skjutit upp i månader och stressat upp mig lite för att jag inte gjort. Det tog ungefär en kvart. Störtlöjligt.

The Apartment


Såinihelvetejävlabra. Se om du inte redan sett. Se om den om du redan sett.

måndag, januari 07, 2008

i brist på egna tankar, några nyligen lästa meningar som får bröstkorgen att explodera

"'Everybody's youth is a dream, a form of chemical madness.'
'How pleasant then to be insane!'
'So I'm told,' said John gloomily. 'I don't know any longer. At any rate, let us love for a while, for a year or so, you and me. That's a form of divine drunkenness that we can all try. There are only diamonds in the whole world, diamonds and perhaps the shabby gift of disillusion. Well, I have that last and I will make the usual nothing of it.'
He shivered. 'Turn up your coat collar, little girl, the night's full of chill and you'll get pneumonia. His was great sin who first invented consciousness. Let us lose it for a few hours.'
So wrapping himself in his blanket he fell off to sleep."

Ur F Scott Fitzgeralds Diamond as big as the Ritz.

utmaning utschmaning

Blev utmanad av Annika Marklund, min uppgift var att komma på en bra låt av ett band på Y. Säkert en enkel uppgift för de allra flesta, men jag får instant hjärnsläpp. Tur då att jag kunde sno idéer från Popmorsans låtval - som lyckligtvis inte var min favorit-Yazoo, det bästa de gjort är givetvis Don't go - och kommentarerna till det. Tadaa!: Yvonnes Modern love. Jag skickar vidare uppgiften att komma på en bra låt av ett band på V till alla som känner sig manade.

EDIT: Ahhhaahahaha! Jag kan tydligen inte alfabetet. Jag menar så klart ett band som börjar på Z. (Jag vet! Jag vet! Jag vet! Ohhh, jag måste få säga en: Lev nu med Zzaj.)

söndag, januari 06, 2008

instant handsvett

M zappade runt på kanalerna och plötsligt var jag och prisutdelningen på Stockholms filmfestival i rutan. Och Adam Baptiste som - helt orepeterat - bestämde sig för att sjunga om mig. I kanske två minuter. När jag stod bredvid. På en scen. Framför en salong full med människor. Det tog ungefär en nanosekund innan jag fick handsvett och hjärtat började slå konstigt och jag blev tvungen att knipa ihop ögonen så hårt att jag såg dansande färgpluttar och hålla för öronen.

--

Såg nyss Conversations with other women (heter Bröllopsnatten i din lokala dvd-butik) och när man väl slutat irritera sig på att de valt att dela upp hela filmen i två rutor - ett grepp för greppets skull, ett grepp som tillför absolut ingenting och bara leder till förvirrande blickriktningar i 80 minuter - och att dialogen inledningsvis är fånig, stel och överpretentiös börjar hjärtat så sakteliga slitas sönder av ett fint möte på en bröllopsfest där Aaron Eckhart och Helena Bonham Carter träffas - och vad som händer sen. Läs inte texten på dvd-omslaget, det är skrivet av någon som a) inte sett filmen b) går på crack.

--

Skaffa en sida på All Consuming och håll koll på alla filmer du ser, böcker du läser, musik du lyssnar på och annat du hittar på. Det har jag gjort.

lördag, januari 05, 2008

Zathura

Om man som jag är förtjust i barnfilmer som inte sparar på fantasin kan jag rekommendera Jon Favreaus ruskigt charmiga Zathura till eftermiddagsmatiné alternativt frukostfilm i helgen.

--

Har det varit så här mörkt vid den här tiden hela vintern?! Är det inte meningen att det ska bli ljusare nu? Håller det inte på att bli mörkare?

it's official!

dvoted, projektet som jag var svensk redaktör för mellan mars och december är nominerat till Nöjesguidens Stockholmspris i filmkategorin. Yay! De andra som är nominerade är Roy Andersson och Johan Kling/Darling så konkurrensen är ju hyfsat benhård. Men ändå!

--

Dagens double feature: I'm not there (Cate Blanchett var verkligen beyond fantastisk! Och, man känner sig lite dum och tvivlar mer än vanligt på vad man egentligen håller på med när man hör Ballad of a thin man och kommer på att man faktiskt har F Scott Fitzgeralds Diamond as big as the Ritz i jackfickan.) och Hal Ashbys Woody Guthrie-biopic Bound for glory (verkligen inte helt såld).

--

Dagens låt: Dear Miami med Róisín Murphy. Galet bra!

--

Antal filmer sedda sen nyår: 6. Om jag håller samma takt resten av året har jag om 361 dagar sett 547 1/2 filmer. Jag vet inte varför jag finner glädje i en så fånig uträkning, men det gör jag. I början av året tänkte jag spä på siffran med Rita Hayworth- och Dorothy Arzner-filmer på Cinemateket.

torsdag, januari 03, 2008

Alien vs Predator 2

Ikväll ska jag betala för att gå och se smygpremiären på Alien vs Predator 2 på bio - för att öht kunna recensera den. Den pressvisas nämligen inte. Så utomordentligt fånigt.

Är det förresten någon som vet varför Shareeka Epps blivit bortklippt ur filmen? Hur mycket jag än googlar hittar jag inte någon vettig info.

UPPDATERING: Glömde att folk automatiskt utgår från att man är en gnällig jävel om man pysslar med "kritik". Så, ett förtydligande: Jag menar alltså inte att det är fånigt att jag ska betala för en film, det gör jag gladeligen och oftare än de allra flesta. Jag menar att det är fånigt att inte pressvisa filmen. Detta av två anledningar. 1) Filmbolaget utgår från att den skulle bli totalsågad, vilket jag inte är så säker på. 2) Filmbolaget tror att usla recensioner skulle kunna påverka antalet biobesökare åt något håll när det gäller en film som Alien vs Predator 2. De som vill se Alien vs Predator 2 går nog inte så mycket på recensioner och ser den oavsett och har nog inte räknat med några hyllningar ändå. Skulle jag tippa. Så varför inte pressvisa?

--

Dagens ordvits: M kallade mig Sötizen Kane i morse.

årets understatement

Det är inte varje dag man ser en romcom som inleds med repliken My name is Amy, and yes, at college I blew my dog. Det är inte heller helt ofta just de filmerna tillägnas regissörens mamma. (Självklart finns en blurb från John Waters på omslaget. Själv var jag inte förtjust i något annat än öppningsrepliken.)

tisdag, januari 01, 2008

because I'm worth it

Nyårsfunderingar i stil med vad vill jag göra? hur vill jag vara? var vill jag bo? vad vill jag omge mig med för människor? vad är viktigt? vad vill jag jobba med? måste man ekorrhjulsjobba i resten av livet för att kunna ha råd att ha så roligt som möjligt och se och läsa och uppleva så mycket som möjligt och kan man i så fall på något sätt kombinera det med att faktiskt hinna njuta av hur bra man sett till att kunna ha det? hur löser man det? slutade med att jag tröstköpte

The L Word: The Complete Fourth Season
Guilty By Suspicion
Citizen Ruth
Long Good Friday / Mona Lisa
The Last Picture Show
The Apartment
The Last Tycoon
Kes
Five Easy Pieces

till galet låga priser på play och började planera små och stora reseäventyr att se fram emot 2008. Nu jävlar!

--

Jag som vanligtvis brukar ligga i fosterställning och oja mig och/eller ligga virad runt toaletten när jag är bakfull har mått som en prinsessa hela dagen trots att jag kom hem halv sju i morse. Matiné i form av Guldkompassen gjorde inte dagen sämre. Se! Ta med era barn, polare, polares barn, småkusiner, pojk- eller flickvänner. Modiga flickor och isbjörnar piggar upp nästan vem som helst!