jag har en plan

Den går ut på att fixa hämtkäk, bädda ner mig i soffan och se om The Holiday. Jag tänker att det hela hade blivit lite mysigare om grannarna kanske varit hemma och kunnat stänga av klockan som avgett ett helveteshögt alarm den senaste timmen.

en scen från årets Novemberfestival

Det har hänt att unga filmare haft lite svårt med kontaktbiten och nätverkandet tidigare. Årets höjdare:

Ung kille: Får jag slå mig ner?
Jag och producenten Mikael Olsen: Nja, kanske inte just nu, vi håller på och snackar igenom vad vi ska prata om på Face2Facet om en liten stund.
Ung kille: Jag gör väl vad jag vill. (Och slår sig ner. Och slänger upp sina fem favoritfilmer på bordet. Samt en juridisk handbok. Och snackar om dessa ting at length.)

i topp just nu på listan över saker som fascinerar mig:

Att den äldre mannen snett över gången på tåget nyttjar tiden ombord till att surfa porr. Och om jag ser rätt, lira lite fickpingis.

--

Kl. 23.01: Nyss hemkommen från Trollhättan och fascineras över lite andra saker jag just surfat fram. Som till exempel att Grodans öron i vecka 17 tydligen flyttar från halsen till huvudet (insert banjomusik och ett utropstecken inom parentes), och att andra kvinnor som är gravida i andra trimestern drömmer mycket om hundvalpar och andra gulliga djur. Själv drömde jag i natt att Berlusconi och Maud Olofsson var döda och låg och ruttnade på pappas vind. Tills förstås de förvandlades till zombies och skulle äta upp min bebis och jag var tvungen att stycka dem i småbitar med machete.

kortfilmsbonanza

I morgon drar jag till Sveriges roligaste filmfestival, Novemberfestivalen i Trollhättan. Förra årets festival skrev jag om här, och Jur var en av favoriterna jag nämnde i texten. Den är gjord av Alexander Felsing och Tobias Sparrman, som tillsammans driver produktionsbolaget Naturens Gong. Om ni också är sugna på att kortfilmsfestivala kan ni här nedanför se den, plus en till film de gjort tillsammans, Born to be alive (ha tålamod med den, den är en aning för lång men bitvis briljant!), och så den första (helt vrickade) filmen jag såg av Alexander, Barnatro, som han gjorde själv.

Jur (short film) from Naturens Gong on Vimeo.

Born to Be Alive (short film) from Naturens Gong on Vimeo.

Barnatro (short film) from Alexander Felsing on Vimeo.

plötslig tanke om sminktanter och chefer

Saker jag ibland tänker på när jag sminkar mig inför en inspelning av något slag: Alla de sminktanter som utgått från att jag velat vara brunare än vad jag är (och därmed underlagskrämat ner min fjunmustasch så att det blivit en brun rand i nyllet), alla dem som velat plocka mina ögonbryn och göra dem tunnare eller mindre markerade, alla dem som velat måla min mun mindre än vad den är och/eller inte velat måla rött eftersom det blir "för mycket", de medarbetare/producenter/chefer som sagt att jag ska ha rosa läppglans istället för rött läppstift för att se mer "inbjudande" och "varm" ut, hon som berättade för mig att jag tydligen hade hängiga ögonlock och producenten som bad mig att inte "sitta så grabbigt".

Sminktanter och chefer alltså. Får en att vilja gå Death Proof. Tur att jag inte har någotdera nu för tiden.

samlar nötter till boet

Tror att jag gått in i någon form av nötsamlaroverdrive. Eller är det så här mycket att göra varje år innan jul?

--

Dagens roliga händelse: när jag var klar med titten på sydkoreanska skräckisen Yoga i filmfestivalens screeningrum stängde jag av min tv och dvd-spelare med fjärren. Av misstag stängde jag då också av både film och tv för min granne, eftersom det är precis samma fjärr till alla apparater i rummet. Det tog mig overkligt lång tid att övertyga honom om att det inte var med flit. Efter att jag förklarat hur det gått till och visat hur han skulle få igång sin film och tv igen var han mycket imponerad över mina teknikskills. Han kom från Rysarnytt.

dagen i korthet

Idag har jag suttit i jurymöte för att ta fram en kandidat till ett nyinstiftat filmmusikkompositörspris och skrivit ett kortfilmsmanifest of sorts. Samt haft sönder en tallrik i sömnen, sagt ja till en grej som nog faktiskt blev droppen för den här veckans arbetsmängd och längtat något alldeles oerhört efter att få gå och lägga mig igen.

en bra morgon

Lite John Coltranes Olé (smakprov på YouTube för dem utan Spotify) på hög volym, lite frukost, inget kräkande, nästan inget illamående överhuvudtaget faktiskt, lite jullängtan, lite festivaldokumentärer att se fram emot och en plötslig nyinsikt om att det finns något pyttelitet och fint och livsomvälvande som växer i mig. Är inte helt säker, men jag tror att jag kanske känner något som småfladdrar och tickar där inne då och då. (Men ja, det kan ju också vara tarmrörelser.)

--

Förresten, det här med mammajeans med vanlig jeanslinning och mudd över magen - vilken grej! Värsta mysbrallan för dem (oss) som inte gillar mysbrallor.

Filmfestivalandet kan börja!

Ikväll:



I morgon:

Miss Kicki, Susan Sarandon-snacket och:



På söndag:





Det verkar fortfarande finnas biljetter kvar till en hel del grejer. Skynda, skynda!

Bakåtsträvare i svensk filmbransch, del 142

Hittade nyss det här hos Hynek, apropå att Stockholms filmfestival erbjuder publiken att se delar ur programmet hemma i vardagsrummet. Milde Jesus. Biografägareförbundet, skärp er ett stort jävla stycke och kliv in i matchen innan ni får vad ni förtjänar och blir fullständigt bortdribblade.

UPPDATERING: Peter Fornstam fortsätter "argumentera" på Filmnyheterna.

UPPDATERING 2: Hans försvarare verkar ärligt talat inte heller vara så skarpa. Vad sägs om detta mothugg i en kommentar till mig:

"Jag tror Emma mest vill verka typ modern. Eller så har hon ett slugt ess i rockärmen. Ge mig det Snygg-Emma."

Krister Linder-nostalgi

Apropå en rolig intervju jag gjorde förra veckan, och apropå att han är aktuell med soundtracket till Metropia. Jag tycker fortfarande att de här två låtarna är himla bra, och jag får så otroligt mycket flashbacks av att höra dem. Jag vet inte hur många gånger jag stod bland hårsprays- och parfymmolnen på högstadiediscona och inte blev uppbjuden till Captain Nemo. Många, många.

The Hurt Locker

Det svenska filmbolaget har velat fram och tillbaka om huruvida Kathryn Bigelows The Hurt Locker skulle gå direkt till dvd eller få en biorelease. I morse såg jag en bioannons för den, premiär 4 december. Yay!

Mer fantastisk Kathryn Bigelow, bara för att:

Är denne man attraktiv?

Vad säger ni?
	Ja
	Nej
Free polls from Pollhost.com

--

Har funderat lite över den där Specsavers-reklamen. Det är det uppenbarligen andra som också gjort.

--

Stefan Malmqvist håller på och sammanfattar en lista över 00-talets 80 mest oväntade händelser. Den läser man här.

Googlade just "bröstplåster".

Varje dag på senaste har det känts som att jag springer maraton iförd en dålig t-shirt under... eh... kyliga förhållanden. Det är inte så skönt. Till och med luften skaver.

Betting on shorts

Nyss hemkommen från juryduty på den internationella kortfilmfestivalen Betting on shorts. Vi i Stockholmsjuryn utsåg fullständigt fantastiska Memotech till vinnare med motiveringen "David Lynch möter Maya Deren och japansk skräck, mellan mänskligt, mekaniskt och mytologiskt." Filmen borde läggas upp på festivalens hemsida inom kort. Länkar då. Den måste ses!

2012 - en fullständig katastrof

Verkar vara grinigast nu igen.

Veckans recension: 2012.

UPPDATERING: Inte helt oväntat droppar det in kommentarer som

"Men att sätta Emma Gray Munthe på att recensera denna film är ju som att sätta Dregen på att recensera Britney Spears nya... Kan ju bara bli på ett sätt!!"

"Nästa gång du ser film Emma kan du kanske se den med ett lite mer öppet sinne."

"haha snacka om att ta fel person att recensera en film, var det inte emma som somnade när hon såg Transformers också?" (Nä. Jag blev adrenalinhög och fick ryckningar i kinderna. Transformers 2 däremot är fullständigt värdelös.)

"Tror att lilla Emma bör hålla sig till romantiska filmer och allt tyder på det då hon hävdar att Day after tomorrow är en riktigt bra katastrof film, men hon glömmer detaljen då katastroffilmer handlar om effekter och häftigheten i effekterna, inte den dramatasiserande storyn." (När man blir kallad "lilla Emma" av en 17-åring går skam pretty much på torra land. Och nej, det var verkligen inte den"dramatasiserande storyn" jag föll för i Day after tomorrow. )

Argh. Fucktards.

--

Kl 19.41: Har just upptäckt något som är tråkigare än att skriva ut bandade intervjuer: att skriva ut en bandad intervju med dåligt ljud och bakgrundsslammer när man mår illa och har ont i huvudet och är bisarrt jävla trött och det är fredag och klockan är kväll och man helst vill dra något gammalt över sig och kolla på Idol.

*tänker positivt*

Trodde att det värsta illamåendet var över nu, efter nästan två dagar utan att ha behövt titta toaletten i vitögat. Men nej. Kräkssessionen nyss visade att så tydligen inte alls var fallet och att jag ropat hej. Jag börjar ställa in mig på att jag kanske blir en av dem som spyr i nio månader. Oh well. Bara ungefär ett halvår kvar då. (180 dagar. 4 320 timmar.)

UPPDATERING: Herregud. Jag hade kunnat ha det mycket, mycket värre. Jag hade kunnat må så här.

--

Snart: The Informant.

Nyss: Bitch Slap

Inte någon Death Proof precis, och lite mycket t'n'a för min smak - men helt klart småunderhållande så här en onsdagmorgon.

--

Blogg- och mattips är fortfarande hemskt välkomna!

Blogg- och mattips?

Sitter i jurypanelen för Stora Bloggpriset, och tänkte göra som en hel del andra panelister redan gjort: be snällt om era tips. Blir hemskt glad om ni tipsar om egna favoriter, eller egna bloggar i kategorierna

Nöje & kultur
Mode
Sport
Vardagsliv & fritid
Politik & samhälle
Prylar & teknik
Design & inredning

I kategorin vardagsliv & fritid skulle jag helst av allt vilja nominera Jessika Gedins twittrande, men det gissar jag att man inte kan.
--

Gårdagens felsägning: Skulle säga "fruktsallad". Sa "drakdressing".

--

Jag har hopplös fantasi/är löjligt okunnig när det kommer till mat och matlagning, vilket när man måste äta något litet varannan eller var tredje timme för att inte spy har blivit lite mer av ett problem. Att jag inte känner några som helst hungerskänslor eller något matsug hjälper inte direkt. Någon av er som har tips på bra och enkla mellanmål/smårätter som även en köksdyslektiker kan svänga ihop? Eller vet ställen där man kan hitta tips? Tacksam för all hjälp!

Sekunderna efter att jag såg det här...

... hände ungefär följande på samma gång:

1) Ett knastertorrt oj, jaha samsades med
2) chock och glädje som rusade genom kroppen innan de lämnade plats åt
3) känslan av att åka Fritt fall ner i ett snurrande Vertigo-hål till ljudet av en testton och tusen frågor och tankar av varierande viktighetsgrad. Som

Vad gör man nu? Vilket jävla ansvar. Herregud. All oro som det här barnet kommer att innebära i resten av mitt liv, kommer jag att orka det? Hur gör man för att oron inför om ungen ska klara sig, bli påkörd, få te spillt över sig, få kompisar, tycka om sig själv, få snälla pojk- eller flickvänner, allt sånt, inte ska ta över? Kommer jag och M att fixa det här? Kommer jag att fixa det här? Det här kommer att bli jobbigt. Vi måste bli ett lag. Vi måste fixa våra issues innan ungen kommer ut. Jag måste fixa mina issues. Vad gör vi med mina perioder när jag känner mig avstängd? Kan man förklara sådant för ett barn och få det att känna sig omtyckt och älskat ändå? Tänk om M och ungen bondar så mycket att jag hamnar utanför? Tänk om jag blir den känslokalla surfittan som håller ordning och M blir lekkompis och trygghet? Kan vi bo kvar här? Får vi plats? Vi får ta bort mitt skrivbord i sovrummet och ställa en säng där. Vi har inga dörrar i lägenheten. Vi måste ha en dörr. Vi kanske måste bygga någon skiljevägg. Folk kommer att ha så mycket åsikter om hur vi ska göra det här och vad vi ska tycka och hur vi ska må. Är det här slutet för mitt sexliv? Långresan till San Fran får vi nog skippa. Herregud, jag som är i så jävla dåligt skick. Hur ska jag orka bära runt en unge i magen? Hur ska jag orka föda en unge? Förlossning. Jag kommer att ha ont och stackars M kommer att stå där och inte veta vad han ska göra och jag kommer att vara så jävla arg. Jag kommer att förstöra det som ska vara det finaste ögonblicket i våra liv. Jag kommer att skita på mig i ett rum fullt med folk och någon kommer att sätta på en cd med avslappnande delfinljud och jag kommer att bli så förbannad att jag nitar M i ansiktet.

och sedan

4) ett totalt lugn som la sig som ett kastrullock över allt annat. Det bestod av två olika delar: Stannar ungen kvar i min mage så gör den det, får jag missfall så får jag missfall. Det är helt utanför min kontroll. och Det här fixar vi. På vårt sätt.

Sedan gick jag ut i vardagsrummet med stickan i handen och frågade M om han fortfarande kunde tänka sig en liten unge med mig. (Han hävdar att det första jag sa var We're fucked men det är inte sant.) Responsen var ungefär Va? Men. Är det sant?! Sådär kan du väl inte bara. Oj. Haha! Klart jag vill. Oj. Haha!. Sedan satt vi lite chockade och omtumlade och begrundade det hisnande stora i alltihop och sedan tror jag att jag var tvungen att skriva några recensioner och börja packa inför Italien-resan dagen efter. Vi hann ungefär kolla upp vad jag kunde äta innan vi åkte. Inga italienska delikatesser visade det sig.

(Testet gjordes ironiskt nog några timmar efter att det här inlägget skrevs. Hade med andra ord exakt samma symtom som jag brukar ha. Förutom kanske att jag plötsligt behövde D-kupa och det kändes som om någon New York Ripper-ade brösten med rakblad om de snuddade vid något.)

Väl i Italien visade det sig att graviditet, redan existerande åksjuka och italienska bergsvägar var en synnerligen misslyckad kombo. 10 dagar förflöt hur som helst i ett tillstånd där mat verkligen inte var gott alls och illamåendet växte i styrka varje dag. Hemma igen började två veckor av den värsta bakfylla man kan tänka sig: jag behöll ingen mat överhuvudtaget, var för trött för att orka något, titta på film och datorskärm framkallade åksjuka. Vet inte riktigt hur det gått om jag inte jobbat hemma. Sedan skrev vi in oss hos en barnmorska (jag hade stålsatt mig inför massivt moraliserande, men det uteblev) och jag fick tips om att börja käka åksjuketabletter. Funkar! Istället för att vara handikappande illamående och sjukt trött har jag varit något mindre illamående och sjukt trött de 6 veckorna sedan dess. Att spy en eller två omgångar om dagen känns mycket trevligare än att göra det fem, sex. (Att magen helt slutat processa mat är en annan sak. Varje natt är som att gå och lägga sig efter en lite för sen, lite för fet middag med för mycket vin: man sover oroligt, magen står åt alla hörn, man svettas, kissar kanske fem gånger och har mat som står en upp i halsen. Ett tag var jag förresten säker på att maten skulle lägga sig lager på lager i magsäcken och börja en förruttnelseprocess där inne som skulle innebära att jag skulle börja kräkas fermenterad mat och/eller fekalier. Men det är en parentes.)

De här veckorna har hur som helst varit en allt annat än positiv upplevelse. Det är svårt/omöjligt att vara glad när man mår illa, vill dra sig undan, ingenting är gott och man lever nästan uteslutande på morötter, frukt, torkad frukt, sallad, keso, nötter, nyponsoppa, mackor, yoghurt och lagad mat i enstaka små doser. Men i onsdags! I onsdags gick vi på en ultraljudsundersökning. När vi såg bilderna blev M fuktig i ögonen och hörde 2001-musiken inne i huvudet. Jag tror att jag mest blev förvånad. En unge! I min mage! Som rör på sig och ser frisk ut! Det blev verkligt plötsligt. Och jag blev gladare. Lite lättare att må illa nu. Det är verkligen inte kul, men väldigt mycket lättare. Mitt i all brist på glädje hade jag nästan börjat tro att jag inbillat mig alltihop, eller att det kanske var en tumör de skulle hitta. Men, nä. Det var en liten hoppjerka med jättelånga ben som låg där inne och cyklade med benen och sparkades och boxades. Vi kallar den Grodan och den ser ut så här:

Jag är i vecka 14 och jag vet att precis allt kan hända med det där lilla knytet, men känner mig ganska lugn i det att det faktiskt inte finns något jag kan göra för att påverka saker och ting. Om allt går som det ska är det i alla fall mitten av maj som gäller. (Vilket för övrigt verkar vara när Katrin Zytomierska ska föda. Jag ser framför mig en showdown på BB Stockholm, där vi kommer in exakt samtidigt och det bara finns ett rum kvar. Hon får det och jag får föda ensam i en badbalja i en korridor.)

--

Till sist, en fråga: M har kollat på Marlon Brandons tal till sin son i Superman misstänkt många gånger nu. Är detta något jag bör oroa mig för eller är detta ett helt normalt sätt för 70-talister att förbereda sig inför föräldraskapet på?

--

Ni har ingen jävla aning om hur läskigt det är att trycka på publicera-knappen nu. Jag kan inte. Jo, nu gör jag det. Geronimo!

telefonsamtal nyss

Kille i luren: Hej, jag ringer från... (fullständigt ohörbart företagsnamn)
Jag: Hej.
Kille i luren: Ringer jag olägligt?
Jag: Beror lite på vad du vill. Vill du sälja mig något?
Kille i luren: Jag ringer från ett företag som sätter betyg på enskilda firmor, och vi har kommit fram till att du har bland de bästa betygen i din bransch. Du har så kallad AA-rating.
Jag: Jaha.
Kille i luren: Nu undrar jag om du är intresserad av att vi gör den här informationen om ditt företag synligt till branschen och eventuella kunder?
Jag: Nej.
Kille i luren: ...
Jag: Det går ju tydligen ganska bra i alla fall, utan att någon vet om ert betyg menar jag?
Kille i luren: ...
Jag: Men tack så mycket för erbjudandet.

Vilket hopplöst jävla dumt sätt att försöka kränga något på.

Till vildingarnas land

Precis så bra som jag inbillat mig att den skulle vara. Nej fan, bättre! Fantastisk! Många utropstecken!

Om ett par timmar...

I topp just nu på listan över saker jag inte gillar:

Att Roland Emmerich lyckats göra en film om jordens jävla undergång till ett familjeäventyr.

I topp just nu på listan över saker jag gillar med mitt jobb:

Att jag mitt under en regnig och grå dag kan ta en liten uppfriskande promenad för att sedan se mastodontactionkatastroffilm. Och få betalt för det. 2012! 2012! 2012!

Nyss: The Conversation

Blir lika förvånad över hur bra den är varje gång jag ser den.

--

Förresten: apropå min hjärnas nattliga aktiviteter drömde jag i natt att jag och Lady Gaga var med i någon form av The Road-scenario. Vaknade av ljudet från en förbipasserande gatustädarbil och trodde i någon sekund att det var klippt, att nu kommer de jävlarna och tar mig.

Började just grina...

... över Calle Schulmans text om missfall.

ett litet nedslag i min hjärna

Inatt drömde jag först något om att Kjell Häglund hade bloddopat mig, en svensk stjärncyklist och Madonna med "turbolium" utan att vi visste om det. När jag mycket upprörd och arg skulle meddela diverse nyhetsredaktioner detta kunde jag inte för mitt liv googla rätt på några nummer, upp dök bara cachade sidor om Hayden Panettiere. När jag till slut lyckades styra fingrarna rätt, knappra rätt på telefonens knappsats och ringde 08-784 00 00 hamnade jag inte alls i SVTs växel, utan hos någon lallare på Kanal 5 som påstod att jag skulle vara i någon studio och var kraftigt försenad. Ungefär då förvandlades Kjell Häglund till en ännu mer mordisk version av Robert Patricks kvicksilverfigur i T2 och skulle döda mig. I nästa drömomgång var jag mitt i ett is-cykellopp och var omgiven av människor med kryckor, men jag var av någon anledning mest handikappad av alla och kunde inte gå. Jag hade så ont överallt och var så yr att jag fick krypa fram i snön. Sedan kröp jag vilse och kunde inte för mitt liv hitta hem och hade tappat minnet om både vem jag var och var jag var för någonstans. Plus att jag grät och förstås var naken och hade munnen full av ruttna löv och lera. Sedan fick jag festligt eucalyptuspulver av en förbipasserande barndomsvän och började mima til Beyoncé. Tills jag började gråta igen och svimmade.

Herregud.

var barnvakt igår...

... vilket gick helt över förväntan. (Eftersom mina förväntningar gick ut på att jag skulle behöva utföra hjärt- och lungräddning, ringa 112, bemästra antisovkaos, behöva städa upp i en uppochnedvänd lägenhet och byta ett koppel läckande bajsblöjor.)

--

Idag: se om Upp. Sist var jag så här snygg.