Ska vara med i en diskussion om "liberal film" ikväll. Rubriken lyder "Jodå, visst har Woody Allen och Ronald Reagan en hel del gemensamt!", men vad de två har gemensamt har jag i skrivande stund ingen som helst aning om. Till saken, jag är lite nyfiken på vad ni tänker på när ni hör orden "liberal film"?
Postar samma fråga/inlägg här som jag nyss gjorde på dvdforum:
Vad tänker ni på när ni hör begreppet liberal film? Finns det sådan? Vilka titlar tänker ni på?
Om jag rannsakar mig själv har jag kommit ut från många filmer och sagt att det varit "konservativ smörja" eller "onyanserad vänsterpropaganda" - men har nog aldrig sagt "vilken liberal film!" Istället har jag nog bara tagit den till mig och tyckt om den, gissar jag.
Några av de titlar jag själv efter närmare fundering tänker på som liberala (utan att ha sett vissa av dem på väldigt länge):
Gökboet
Antz
V for vendetta
Tucker
Thelma & Louise
Billy Elliot
Harold & Maude
Brokeback Mountain
Cool hand Luke
Adams' rib
Guess who’s coming to dinner
Mandomsprovet
Catwoman (hörde jag någon som skrek? Jag tänker att den på vissa sätt handlar om frihet. No?)
Pippi Långstrump
Döda poeters sällskap
THX 1138
Uppdatering: Glömde Göta kanal. :)
Var skulle ni placera de senaste årens politiska storfilmer på en höger-vänster skala - skulle ni kalla dem liberala efter våra svenska mått mätt, eller skulle ni placera dem till vänster?
Jag tänker på titlar som t ex Syriana, Good night, and good luck, München.
--
Efter diskussionen ska jag raka vägen hem och se kvällens kulturdebatt i Argument, med t ex Marcus Birro.
51 kommentarer:
Nej, nej. Efter diskussionen ska man ta en öl. Sen kan man gå hem.
Problemet är ju att man inte kan etikettera all film om frihet liberal. Tvärtom är ju nästan alla filmer om frihet som jag kan komma på i grunden vänster i ideologin (trots att vänstertanken så ofta lett till förtryck). Eller så bygger det på vad vi kallar kristna värderingar.
Timbro gjorde ju för några år sedan ett försök att definiera liberal musik (Frihet är det bästa ting) - vilket inte gick något vidare.
Det är därför jag tycker det ska bli så otroligt kul att höra vad ni säger.
Men gamla amerikanska krigsfilmer borde ju vara bra exempel: Kellys hjältar, kanske?
Nåja, en öl eller två kanske då. Argument börjar tydligen inte förrän kl 22.00. :)
Vilka filmer tänker du då främst på som är "vänster i ideolgin"? Menar du för att regissören bakom filmen i fråga är uttalat vänster i så fall? Det är ju inte alltid en filmares intentioner stämmer överrens med resultatet. Och en film kan ju vara mer än en sak, och olika saker för olika människor.
Ofta handlar frihetskampen för protagonisten om att fly fattigdom för att skaffa försörjning i ett hårt samhälle, men detta resulterar inte i en film som presenterar frihet och marknadsekonomi som lösningen på problemet, utan snarare tar genvägen över sociala reformer (som i och för sig inte behöver vara illiberala). Och det har inget med regissörens åsikt att göra, tror jag, utan med att dramaturgins "tycka synd"-mekanismer är väldigt effektiva.
Eller så handlar filmer om en osympatisk karaktär, som super och är allmänt osamarbetsvillig, men som tar sig i kragen och blir god (vilket man alltså skulle kunna se som en berättelse om individens ansvar) - men då är sensmoralen oftast att man ska leva efter kristna värderingar.
Jag har haft ohyggligt svårt att komma på liberala filmer.
Väntar med spänning...
"Liberal" är idag ett nonsensord som inte betyder någonting. Allt handlar om vem som definierar vad, särskilt i sådana här fall där det inte längre finns något eget inneboende värde i ordet.
Att sedan sätta det framför "film" gör att det i mina öron låter ungefär som: "Iberal-lay ilm-fay".
En uppenbar genre, Emma, med vad man skulle kunna kalla liberal film, är väl Science Fiction, som ju ofta är inbäddad kritik av ett totalitärt samhälle (Fahrenhet 451 likaväl som Starship trooper).
Och för att förtydliga att intention inte är samma sak som resultat: Stefan Jarl skulle väl döda mig, men jag tycker Mods-trilogin mest av allt illustrerar välfärdsstatens misslyckande. Och i tredje filmen, så blir ju Kentas grabb yuppie.
Inser förstås att jag är gammalmodig som bedömer film/text efter sensmoral. Används det begreppet i Academia fortfarande?
Om man tänker sig att "liberal" egentligen är ett lika flytande ord som "bra" eller "dåligt"... Och att då säga att en film som någon uppfattar som liberal "egentligen är vänster" är lite som att säga att all konst har absoluta värden, att en film är en och samma sak för alla - och så är det ju inte riktigt. :) Phew. Det kanske kommer att bli en filosofisk diskussion ikväll?
Behöver inte bli filosofiskt. Du har ett klockrent exempel i din lista: Tucker.
Kanske inte så konstigt att det är en av regissörens minst sedda...
jag använder mig ganska ofta av ordet sensmoral - och jag känner mig alldeles särdeles o-Academia.
Förresten THX 1138 är också, eller borde vara, ett ypperligt exempel. Rollerball kanske? Kommer inte ihåg den särskilt väl.
Och klassisk antikommunistisk film (ex Ninotscka) har du väl redan tänkt på.
Tänkte bara säga att av nån anledning så funkar int det här kommentarfältet i Internet Explorer (version 6) för just deena sida (och några ndra Blogger-Betasidor). Det bara hänger sig, kommer inte upp nån text. Jag kan bara läsa kommentarerna i Opera, inte i Explorer. Vet inte vad det beror på, möjligt att det är en bugg i beta-versionen.
Ouch vilket svårt ämne.
Mina förslag:
Brazil
Det stora blå
Trainspotting
Men att diskutera hur och varför, njae, det är nog inte min påse.
Jag har svårt att se ordet liberal utan att tänka på folkpartiet förresten. Burr.
Det här kanske är lite off-topic, men många av de filmer som kallats liberala har ju både ett och annat att tacka Orwells "1984" för.
Och det förvånar mig att så många som är politiskt mörkblå - nu pratar jag alltså inte om liberaler längre - gillar dystopiska skildringar som ofta har udden riktade mot högerkonservativa samhällsprojekt.
Men jag tycker jag känner igen den här tendensen; publikens vägran att se upphovsmannens ambitioner och politiska utgångspunkter och vilja att baxa in all god kultur med ett politiskt hjärta på ens egna ideologiska planhalva.
Svensk arbetarlitteratur har redan kapats och blivit liberal snarare än socialistisk eller syndikalistisk. En framträdande nationaldemokrat i Dalarna framhåller "1984" som en god bok och till och med döpt sin blogg efter ett kafé i boken är ju minst sagt udda.
När kommer Ken Loach kallas vår tids store liberale uttolkare? När blir "V för vendetta" en stor liberal film? Eller "Passion of the Christ"?
Jag är övertygad att du vinner många nickande skallar på Timbro om du nämner Wall Street.
(Btw: först blandade jag ihop Rollerball och trodde du menade Rollerboys – den har ju också ett frihetligt budskap!)
Med liberal film skulle jag anta att man menar filmer där liberala värderingar framhålls, och den viktigaste frågan då lär rimligtvis vara friheten. Det tydligaste exemplet på "frihet kontra totalitärt samhälle" är ju filmer som V for Vendetta, 1984 osv. Men sen när är folk överens om i vilken grad liberala tankar ska gå före annat. Många tycker ju att "kontrollstaten" behövs för att hjälpa de mindre lyckligt lottade.
Jag förstår inte vad V FOR VENDETTA gör på listan över liberala filmer. Till skillnad från sin förlaga tycker jag att den känns väldigt propaganda-aktig och vänster, med ansiktslösa, onyanserade skurkar och en uppenbar hjälte, som får ett helt följe anhängare i Guy Fawkes-masker i den fåniga slutscenen.
Update: I min slarviga läsning såg jag inte ens att Emma listade "V för vendetta" som en liberal film. I rest my case.
I övrigt, när det gäller vad man tänker på när man hör "liberal film", så borde väl ett bra exempel vara filmer som inte innehåller några goda eller onda karaktärer.
Peter: Oj då, vet inte alls vad det beror på faktiskt. Beta Blgger har strulat för mig i flera dagar. Hmmm, ska undersöka!
Superkryp: Brazil borde vara klockren - men det var ett tag jag såg den...
Daniel: Vaddå "I rest my case"? Om du har argument som säger att V for Vendetta INTE skulle vara en liberal och frihetlig film, spit'em out. Serien var helt klart mer åt det anarkistiska hållet, men filmen tycker jag är klockren som liberal film - och det är jag inte direkt ensam om att tycka.
Moocko: På vilket sätt vänster?
Vänstern har tagit patent på ett och annat som jag inte riktigt tycker bara tillhör dem.
Ja du klarade dig superbra i alla fall, även om själva frågan inte kom speciellt mycket längre än debatten i argument...
Och Göta kanal är såklart Sveriges mest liberala film...
Robin: SJÄLVklart är Göta Kanal vår mest liberala film! :)
Trevligt att träffas!
Kul att träffa dig, Emma, och din make. Jag lovar att återkomma i frågan.
Men hallå, har ni alla glömt bort "The Matrix"? Är ni så ytliga att ni inte såg bortom all bullet time och cgi eller är jag ensam om att tycka att den är en av de främsta filmerna om just frihet? Speciellt nu när vi rent tekniskt inte är så långt ifrån "The Second Renaissance Part"... :/
Gudmundson: Vilken fråga tänker du då på, främst? Liberal film i allmänhet, eller Göta Kanal i synnerhet? :)
Trevligt att träffa dig också!
Jesper: Nej, jag funderade helt klart på Matrix också - och i och med dem och V for vendetta känns bröderna Wachowski helt klart som några av de mest liberala och spännande filmarna just nu.
Argumenten till varför jag inte anser "V för vendetta" är en liberal film har du säkert hört förr.
Det är inte särskilt liberalt att spränga domstolar, parlament, förgifta och mörda regeringsmedlemmar. Det är inte särskilt liberalt att ställa sig bakom Baader-Meinhof-inspirerade teorier om att folkets revolutionära flamma ska tändas genom ett politiskt avantgardes terrorhandlingar. Till exempel.
Men, å andra sidan... "Anarkister är liberaler med bomber", sa Trotskij. Säkert liberal.
Nu har jag inte sett V for Vendetta men angående Matrix är den ju klart socialistisk. Läs den här analysen, t ex, så klarnar allt: http://www.cinerama.se/index.asp?view=article&aid=55
Apropå the Matrix: Jag drar mig till minnes ett besök av en kristen grupp i min gamla högstadieklass, som visade valda partier gällande det s.k. "pillervalet" som en analogi för att "välja" kristendomen. Kanske bara ett sätt att försöka vara lite ungdomligt hippa kristna.
Angående olika vinklar.
Exempel på varför V 4 VENDETTA inte är en frihetlig och liberal film: Den skriver folk på näsan om vad som är rätt och fel. Hjältarna pratar massor och är nyanserande, medan skurkarna inte är några vi lär känna alls... Det låter konservativt korkat. De är onda o vi är goda. Frihet får jag svårt att se, framför allt under den där masscenen när det förtryckta folket marscherar framåt, alla i likadana masker, som personlighetsbefriade och mekaniska enheter som slaviskt följer en terrorists idéer. Det är så oerhört svart och vitt att jag inte förstår hur någon skulle kunna kalla filmen för liberal.
Att "The Matrix" är en iberal film är ett faktum. Att den kan ses som både kristen och socialisktisk budbärare är bara olika typer av (förhastade och ytliga) tolkningar som bröderna Wachowski säkerligen ville locka fram. Men om man går till botten med filmen och allt runt (speciellt det som hände innan) den är det först och främst frihet det handlar om...
Tron, kanske?
Som ni ser - "liberal" är ett ganska brett bergrepp... Och så mycket klarhet bringades kanske inte under diskussionen igår heller - däremot sattes kanske några griler i några huvuden. Bra grejer, det med. :)
Moko: Fast det här med svart eller vitt har väl ändå inte så mycket med "liberal" att göra? Och så onyanserat tycker jag ändå inte att V for Vendetta var - V beter sig ju inte riktigt som en klassisk hjälte va?
Jag tror som Ola att en film har lika många tolkningar som den som ser den - och att det inte finns några rätt eller fel.
Anonym: Hmmm, Tron? Kanske, måste se om den. :)
Halå bloggare! Jag är ny i sammanhanget, hoppas samtalet fortfarande lever. Igår ikväll var jag på nämnda seminarium om liberal film, anordnat av timbro. Det som lockade mig till tillställningen var typ en del att Woody Allen nämdes på flygbladet, en del den shysta lokalen i hotell rival på mariatorget, det skapliga vinet och en stor del att Emma Gray Munthe var närvarande, du ska ha creds för ditt arbete tillsammans med Orvar, det var bra filmkritik, en markant skillnad ifrån samtidens filmkrönikan, som är mindre bra, there I said it.
En tanke som slog mig när jag satt där liknar en poäng någon här gjorde, att tibro som organisation är nog inte lämplig som diskussionsforum för konst och kulturfrågor, att värdera konst utifrån ett givet perspektiv är alltid problematiskt, svårare så när man känner sig behöva se politiska värden i den. Jag tyckter det framkom av Emmas inlägg i diskussionen, det är übersvårt och kanske missvisande att försöka sätta politisk etikett på film. Vi gör ju försök hela tiden, men skulle mitt tycke för sovjetisk film besudlas av en bakomliggande politisk intention?
Apropå ingenting; var en av böckerna som såldes vid entrén efter sammanställningen skriven av Ayn Rand, typ historiens största egoist, jag tror pophögern behöver distansiera sig ifrån asshole stämpeln i allmänhet och A. Rand. i synnerhet.
Miguel: Kul att du hittat hit!
Nja, alltså... jag tror egentligen inte att Timbro är ett sämre ställe för kulturdiskussioner än andra. På många andra filmträffar och diskussioner jag varit på har man nästan utgått från att alla i lokalen ser på film ur ett vänsterperspektiv - utan att det har varit uttalat så. Det känns inte okej. Det mest spännande naturligtvis vore ju om Timbro och andra organisationer kunde arrangera liknande samtal om film med paneldeltagare från alla politiska håll.
Och jag tror inte heller, som jag sa igår, att man försämrar en upplevelse genom att "ideologisera" den. Jag tror att det är något man gör undermedvetet - och den när man i efterhand ska sätta ord på sin upplevelse är det möjligt att man placerar in den i sin egen värderingsvärld, och kanske klistrar på ett politiskt epitet som man tycker är uppenbart - när det för någon annan kanske är något helt annat. Mer såna diskussioner vore därför otroligt spännande!
Ayn Rand har jag för dålig koll på för att kunna uttala mig om - men jag fick med mig två böcker soms ka läsas så fort jag får tillfälle och har lust. Fast texten i böckerna var så ohyggligt liten att det var jobbigt att ens bläddra i den. :)
Emma: Well, jag antar att det är skillnad på att prata om filmer som förespråkar liberalism eller är liberala. Det jag kom att tänka på när jag hörde "liberal film" var en film som fungerade liberalt - inte nödvändigtvis sett till innehållet. Och i det avseendet tycker jag nog att filmen göra ganska många konkreta statements, vilket inte känns så liberalt. Tror att de flesta tyckte att V var en hjälte när de lämnade biosalongerna, snarare än att de fått sig en funderare...
Ja, jag instämmer Emma, alla seriösa forum av det slaget är välkomnat. Det var inte meningen att dissa timbros goda intentioner och mycket av lockelsen till seminariet var just den friska fläkt ett liberalt perspektiv på film är i motsatts till unken moralism från vänster som annars är så dominerande i kultursammanhang.
Men en del av lockelsen, för mig, i linje vad mocko tar upp, är att man i liberala sammanhang i större mån värjer sig för att dra allt för omfattande slutsatser i sin beskrivning av saker och tings förhållanden. Ett sätt att se på det liberala förhållningssättet är att se det som en fråga om attityd, en allmänt positiv inställning till pluralism och det faktum att folk är olika, och kanske mer allmänt förnuft som att man inte ska ta allt på så stort allvar. Det senare går illa ihop med t.ex. Åsa Linderborgs kritik av S.Coppolas, Marie Antoinette, att den skulle brista i socialrealismens dygder är i min mening en fördel, med tanke på att den inte handlade om den franska revolutionen utan som titeln antyder just Marie Antoinette. Det betyder inte att filmen inte var politisk, det originella porträtterandet av den kvinnliga könsrollen, då som nu, är för mig mer spännande än ännu en dokumentär om dåtidens sociala förhållanden. Jag menar inte att Lindeborgs misstag var att hon ideologiserade filmens budskap utan snarare att hon missade skaparens intentioner, valde att prioritera sina politiska uppmaningar framför filmens budskap, vilket är dålig filmkritik helt enkelt. Utöver det är läckra bakelser, smaklös empire och på tok för stora frisyrer samt annat man kan förvänta sig ifrån en maffig kostymfilm tillräckligt för att underhålla mig i ett par timmar. Andra truismer är att ett allt för tydligt politiskt budskap signalerar trist film, oavsett politisk motivation, sådana filmer är förutsägbara och ibland förolämpande, det är det som gör dem trista. Med det vill jag inte ha sagt att film inte är politisk, allt kan tänkas vara det om man så vill. Men bra film, hell, bra konst prackar inte på folk någon snäv politisk idé. Att utgå ifrån att åskådaren reflekterar över sådant självmant kan tänkas vara en liberal tanke, men jag ställer ogärna likhetstecken mellan något så självklart och en för mig attraktiv men inte lika självklar idé om liberalism, ett oerhört vitt begrepp, som Emma och säkert många andra redan har sagt. Ett förslag är att begränsa termen ”liberal film” till en hyllning av konsumism och "borgerligt" leverne! (för övrigt helt i min smak, se; Cosmopolitan, The Royal Tenenbaums och nästan vad som helst från Woody.)
fotnot, jag vet att mycket av det jag har skrivit har redan sagts, och att jag vädrar mest mina egna tankar men uppskattar synpunkter från alla som har lust att upprepa sig, :-3D
shit, vad matigt det blev, my bad - lovar att behärska mig i framtiden eller kanske stycka upp texten jag mot förmodan skulle försöka mig på nått så pretentiöst igen
Vilken sur lista (!) e det bara Amerikanska/Engelska o Svenska filmer som gäller? Almodovar, Passolini, Nouvelle Vague kanske?
Damn vad dåligt o bloggen e ju inte så annorlunda den heller...
Alla e ju så stolta över sina bloggar, men detta ä 1 av dom man får ont i huvudet av...
Miguel: Pretentiöst är helt okej, men uppstyckningar kanske hade varit bra. :)
Nej, men jag förstår ju såklart helt vad du menar - att om man snöar in på ETT politiskt budksap kanske man missar en massa bra film. Men å andra sidan, om en films budskap går stick i stäv med (mot?) ens egna värderingar giolar man den ju oftast betydligt mindre. Tricky stuff helt enkelt.
Anonym: Själv får jag huvudvärk av människor som skriver ä och 1, men det hör kanske inte hit.
Det är förstås uselt att listan bara innehåller amerikanska, engelska och svenska titlar - jag tänkte helt enkelt inte längre. Har du några förslag på andra filmer man borde lägga till?
miguel: du menar alltså att tematiken är underordnad och hollywoods high concept-spektakel går bort i liberal mening medans mångbottnad europeisk kostfilm får högsta poäng nästan oavsett ramberättelse?
@Emma: personlig frihet e ju bland det viktigaste som finns: du får tycka va du vill & jag va jag vill; o jag tycker bara inte om när folk som uppenbarligen inte kan (!) för sig som om dom är så jävla bra & "jag har gjort det o det o det o jag jobbar där o där o blablabla..."
Jag menar, din blog utstrålar: "det e 1 ära för dig att besöka denna blog," & då är du ju helt fel ute, tycker jag. Men du har ju rätt: pretentiöst e ju helt ok, MEN, bara: IF U CAN BACK IT UP!
O när du då kommer med 1 sån oigenomtänkt lista...Jeeezus, liksom...tänk, typ, litet längre : Fellini, Almodovar, Moodysson, Passolini, hela Nouvelle Vague,
Paul Verhoeven, DOGMA, osv
Men, ok, ha det bra!!
Anonym: Självklart borde listan ha innehållit annat än engelska, amerikanska och svenska titlar. Det har jag ju redan sagt - och jag bad dig dessutom om förslag på andra titlar.
Men, nu var det en lista jag knåpade ihop på en pisskvart på min blogg och inte en artikel jag fick betalt för. Dessutom skulle den vara underlag för en lättsam paneldiskussion, så...
Och angående att du tycker att min blogg utrsålar att det är en ära för folk att komma hit - jag vet faktiskt inte riktigt vad du bygger det på. Och faktum är ju att jag HAR jobbat här och där och gör det just nu också. Ska jag mörka det, göra mig liten för att du, en otrevlig jävel, ska trivas här hos mig? I should think not, you charlatan.
Utnyttja den valfrihet du faktiskt har och strunta i att komma hit om du får sån huvudvärk och blir så himla arg och tycker att jag är sååå korkad.
hahaha :)
Tror du att jag är arg & att du är korkad?
Not true...those r your words, dear; hur kan du veta vad jag tycker? & oroa dig inte: jag utnyttjar ALLTID min valfrihet! ALLTID!!
"en otrevlig jävel" o "Charlatan," hahaha, mighty big words for such a little girl ;) I must have touched a nerve... Men, men, du får tycka & säga vad du vill :)
Ok, om du tycker att jag förolämpat dig, så ber jag om ursäkt; det var faktiskt inte meningen. Mea culpa; mea maxima culpa.
& ok, ja jag förstår att det var en lista du knåpade ihop på en pisskvart på din blogg och inte en artikel du fick betalt för.
Iaf, lycka till med den lättsamma paneldiskussionen!
Det är klart att du touchar en nerv när du är otrevlig? Om det inte var det som var meningen får du öva en liten, liten smula på netiketten tror jag.
Annars, den lättsamma paneldiskussionen gick strålande, tack så mycket, och ursäkten är accepterad.
Okej, om du tycker jag var otrevlig ok & om du tvivlar på min netiket, så får du ju göra det.
Personlig frihet, remember?
Jag är glad att din lättsamma paneldiskussion gick strålande.
Ha det så jättebra!
by-the-by: glöm inte Kevin Smith filmerna (especcially Chasing Amy, som ju Tarantino osså tyckte var årets bästa film när den kom ut...om du leter efter "liberal," så är det ju the archetype, liksom!)
anywhooo, have a good 1!!
säg ambitiöst istället! - jag blev påmind häromdan hur pass personligt ens filmsmak kan bli, såg Crash med en kompis och den är ett bra exempel på förutsägbar och tråkig film med overtly politiskt budskap KAN bli, min kompis blev sur på mig för att jag inte gillade den, och jag förstår henne, man tar ju illa upp om någon dissar ens favoritfilm, typ som om nån talar illa om ens hund eller nått.
Anonymous du sabbar min mojo, kan du inte skapa en egen blogg och snacka fördelarna med rasbiologi eller vad du nu brinner för
läs Ayn Rand anonymous, jag tror du skulle gilla henne
@miguel: nej det kan jag inte & du tror asså fel, men ha det så bra.
Det går ju inte att säga att den-och-den filmen objektivt sett är liberal. Däremot finner jag att vissa filmer tilltalar den där lilla liberala delen av min hjärna mer än andra. V for Vendetta är definitivt en sådan film, i sin kritik av den totalitära staten. Fast jag tycker att serieromanen har en betydligt mer intressant och kompromisslös infallsvinkel, och dessutom saknar vissa irritationsmoment som filmen tyvärr har.
Annars tycker jag att The Aviator är en nästan övertydligt liberal film. Den handlar ju om en individualistisk entrepenör som tampas både med sig själv och med korrumperade politiker och andra monopolistförespråkare inom näringslivet. Jag blev smått upprymd över dess "budskap" första gången som jag såg den.
Den mest självklara av dom alla saknas, south parks bigger longer and uncut. När skaparna själva klassar sig som "libertarianer" innerbär det ju också att filmen med all dess charm också är det. För att inte tala om Team America world police.
Thomas: Aviator har jag också varit inne och funderat på - själv tycker jag att den är ett klockrent exempel på en liberal film.
David: Deras filmer/serie är också ett bra exempel. Länkade faktiskt till en bra intervju med dem häromdagen:
http://www.reason.com/news/show/116787.html
Skicka en kommentar