fredag, december 01, 2006

Intervjuteknikens a och o

... skriver Gradvall om idag i DI. Ohhh vad det är många journalister som är usla på att intervjua. Eller så tycker de bara väldigt, väldigt mycket om att höra sin egen röst. Vissa kulturjournalister, ofta manliga, ofta de med en fransk liten halsduk nonchalant slängd runt halsen, eller kanske luggsliten kavaj och risig polo, ställer ofta ett påstående. Ett väldigt långt påstående. Ett för alla andra fullständigt ointressant påstående. Och så tycker de att man själv ställer naiva och dumma frågor när man frågar varför, hur, vad, vilken? Bah.

Hittat via Beta Alfa 2.0.

4 kommentarer:

mattias sa...

Har aldrig riktigt förstått varför så många journalister tycker att just intervjutillfället är det rätta att visa hur jämrans smarta de är. Ställ frågorna, lägg inte fram hela teoribyggen! Smart kan man vara i utrymmet mellan intervjusvaren när man sedan sätter ihop artikeln. Om man vill och andan faller på.

Anonym sa...

Helena vo...

Anonym sa...

Journalsier har blivit mindre inställda på att tydligt säga ifrån i intervjuer, markera att "nu snackade du bort frågan, va?" eller "det där låter inte trovärdigt". Det saknas ju inte rundsnack i intervjuer, eftersom det idag ofta handlar om att marknadsföra den som blir intervjuad eller att ge svar på någon tredje part som har angripit (och som helst inte ska nämnas vid namn i i ntervjun). Jag skulle önska att reportrar vågade vara mer konfronterande, och det handlar inte om att spela John Pilger eller att skjuta fram sina egna teoribyggen utan om att agera på läsarens vägnar.

Idag förvisas den sortens invändningar ofta trill en diskret markering ute i textens marginal, "NN berättar att...och enligt hennes uppfattning påvisar detta Filminsitutets inkompetens" eller "oavsett om det fanns andra omständighter som hjälpte X att få sådan framgång med sin firma eller om det bara var frukten av viss tur och hårt arbete, så tycks hon ha kommit i rätt tid" (ingen som blir intervjuad vill berätta särskilt mycket om de kontakter som hjälpte fram en, särskilt inte sådana som man inte längre samarbetar med, det är snyggare att låta som en self-made person från dag ett).

Sådana här markeringar är inte avläsbara om du inte redan sitter inne med andra källor, andra berättelser, och i längden gör det både affärs- och nöjes/kulturjournalistik till textreklam.

Anonym sa...

Hehe, fint, Gradvall. Sprid gospeln. Sawatsky är ju bland det första som lärarna på journalistutbildningen dunkar i huvudet på oss studenter. Gillar för övrigt Gradvalls metod att alltid boosta sina krönikor med värdeladdade ovidkommande fakta, i det här fallet "Han avslöjade bland annat en spion". Nämendåså, Janne.