pappa 1963

"This is Britpop my dear!! How awful is this?"

Jag gissar att det inte var det där bandet som hette Satan's diciples. Pappa är, återigen, han med den stora näsan och britpopbrillorna.

filmkritikerkritik del 18

Läsförståelse lärs inte ut i skolorna längre. Bevis

a)

Med tanke på att filmen (Die Hard 4) har fått 8.4 på IMDB så måste ditt betyg "Godkänd" vara ganska felaktigt.

Det var den mest cyniska recension jag har läst i övrigt och du har ju inte gett filmen nån chans.

En mansgrisfilm som Die Hard borde recenseras av just en sån. http://www.imdb.com/title/tt0337978/ratings

(Lustigt nog verkar kvinnor tycka bättre om denna än män, jag har ju inte sett den, men jag litar på IMDB)

Du får kicken!

b)

Hur kan du få skriva om filmer? Det är tragiskt, bara för att du inte gillar t ex datorer eller fransmän så trycker du ner filmen, var du på dåligt humör lr? Die hard 4.0 är ju lätt bästa die hard filmen!

Dessa mail efter att jag gett filmen en trea, medan ungefär alla andra svenska tidningar gett den en tvåa. Men det är klart. Jag gillar ju varken datorer eller fransmän. Eller är mansgris.

lite bilder på min coola mamma och pappa från det glada 60-talet

Mamma träffade nyligen en gammal bästis och plåtade av några av bilderna hon tagit på mamma och min engelska pappa (jag har två, en svensk och en engelsk) på 60 talet. Min pappa är han med den stora näsan, britpopbrillorna och en kropp lika vit som sanden han ligger på. Min mamma är den skitsnygga och vid tillfället förmodligen mycket svåra och Baez-lyssnande gitarrspelerskan ("som kunde tala med hästar" tänkte jag lägga till, men det kändes i efterhand som en usel bildtext modell svensk filmtidning).

--

Haha, precis när jag skrev rubriken började Jessika Gedin prata på radion om sin coola mamma.

Missa inte fantastiska Jessika Gedins sommarprat! Hon är så bra! Jag blir helt lycklig av att lyssna på/läsa en så engagerad och inspirerande kulturjournalist som läser med hjärtat. Det finns så ont om sådana i det här landet.

--

Hon pratar bland mycket annat om sin första dikt. Här är min:

Himlen är blå.
Gräset är grönt.
Mitt hjärta bankar och vi springer mot fyren.

Jag var kanske fem år. Jag vet inte riktigt var den kom från, men den är ganska fin och jag skrev den i en liten självtillverkad bok bestående av ihopvikta papper ihopbundna med röda bastsnören.

--

As of now har jag semester från dvoted. Mina frilansuppdrag har jag inte semester från, men de går ju att planera så att man får lite helledigt ändå. Att skriva är ju trots allt knappt något jobb, det är det roligaste jag vet, och skriva kan man ju dessutom göra utomhus. Mitt jobb är helt klart min absolut största lyx.

Trevlig helg! Och trevlig semester för dem som har lyxen att ha sådana!

Transformers

Motherfucker. Om inte den här filmen kammar hem en Oscar för bästa ljud, bästa effekter och varenda annan tech award lovar jag att jag ska äta upp min hatt. Jag var inte peppad för fem öre när jag klev in i salongen, när jag klev ut hade jag fan ryckningar i kinderna. Garanterat sommarens no-brainer. Och det menar jag på ett bra sätt.

pyttipanna

Läs två fantastiska blogginlägg: ett hos Bögjävlar, och ett som handlar om det förra hos Dexo. Läs sedan artikeln om Filippa K. Det kan tyckas vara en besynnerlig mix, men handlar egentligen om samma sak: Att ta sig rätten och platsen och modet och orken att vara den man vill vara. Och stå för det. Alltid. Det är lättare att inte fatta de där besluten. Det är lättare att bara flyta med strömmen. (<<<<----- Här skrev jag först ett litet peptalk till mig själv i stil med "fuck strömmen", identiskt med de peptalks mina dagböcker var fyllda med för, låt mig se, 20 år sedan och framåt. Patetiskt.)

--

Ju mer jag tänker på DN-artikeln om att de små filmbolagen ska bort, ju mer förundrad blir jag. Hur kommer det sig att det inte blir ett jävla liv? Varför hojtas det inte om mångfald och faran med monopol som det gör när det handlar om distributionsfronten och SF står som bjässar och bolag som Triangelfilm ryker? Varför är det på produktionsfronten tvärtom något eftersträvansvärt att minska antalet bolag och koncentrera marknaden? Obegripligt.

--

I dagarna kommer Gus Van Sants Last Days ut på dvd i Sverige igen. Se den, bry er inte om den dåliga kritiken den fick när den kom - den är ett god damn mästerverk! Ensamhet har aldrig skildrats så kompakt.

--

I morgon: The Hitcher, The Messengers, Transformers och sedan Liftaren II. Till skillnad från ungefär resten av världen är jag inte så värst peppad på den näst sista.

den räddhågsna svenska filmbranschen

Höll på att sätta frukosten i halsen i morse när jag försökte komma ifatt med helgens tidningsläsning och stötte på artikeln med rubriken Små filmbolag ska bort från i fredags. Att ha som mål att minska antalet filmbolag kraftigt känns fullständigt barockt, bakåtsträvande och något alldeles i hästväg räddhågset.

Nu är de stora finansiärerna i svensk film och tv-drama överens om att antalet enmans- och fåmansbolag måste minska kraftigt. Många småbolag gör att kompetensen inte tas om hand, menar de. Dessutom är risken stor att filmer görs för att de inblandade behöver en inkomst snarare än att man har ett fantastiskt projekt.

Men... men... skämtar de? Många småbolag gör att kompetensen inte tas om hand? Hur tas den om hand av de stora kolosserna om jag får fråga? Och exakt vilken kompetens pratar vi om? Och de verkligt bra svenska filmerna från de senaste åren, var har de egentligen kommit ifrån och har de verkligen gjorts för att någon velat ha en inkomst? Exakt vilken mångfald är vi egentligen ute efter när begreppet så fint diskuteras på seminarier och debatter om den svenska filmbranschen? Att göra ett uttalande som

- Att göra film för att betala sina hyror är inget bra incitament för att göra film. Tjänar de inte pengar på en film, har de inga att göra nästa med. Det skapar ingen hälsosam filmbransch.

när svensk film ser ut som den gör känns snudd på rubbat - och dessutom som ett stort hån mot oberoende filmare i det här landet. Uppfattningen jag med få undantagsfall får när jag sitter i mottagaränden och ser svensk film är att ingen brunnit, att samtliga gjort den bara för att de kan - och någon gett dem pengar.

Nej, om ni inte har vett nog att stödja de uppstickaraktörer på den svenska filmbanan som faktiskt hängt med i utvecklingen och kan göra väldigt bra eller intressant och annorlunda film för lite pengar - motarbeta dem i alla fall inte aktivt.

Midsommar 2007

Vänner, lugn, Pimm's, öl, sill, nubbe, utedass, bastu, nattbad, grodor och myggbett. Det förekom även sitar-spelande och närstudier av sniglar. På lokal loppis inhandlades Madame Bovary, Ismael av Klas Östergren, Såg du? TV vi minns under tjugofem år, The Fairy tales of Oscar Wilde i illustrerad utgåva och båda delarna av Bra Böckers Film och TV lexikon. Alltihop för sammanlagt 75 spänn. De andra hindrade mig när jag ville köpa Babe - den modiga lilla grisen på VHS för 10 kronor.

Glad midsommar youngsters!

Springer omkring och packar och äter skorpor och hatar min iPod som hamnat i något förhatligt disk mode som omöjliggör uppdatering och min fire wire port är trasig och snart går bilarna fullpackade med vänner, badkläder, Bögjävlar, Allt om film, Filmcomment, Filmmaker och Middlesex som jag inte läst än, Backgammon, myggmedel, varm tröja och alkohol och gräddtårteingredienser.

Tänkte ändå hinna säga glad midsommar!

bisarr bakgrundsinfo till Liftaren och The Hitcher

Med tanke på att The Hitcher snart alltså ska visas under skräcksommaren på Grand, läs den här mardrömsaktiga, men väldigt intressanta artikeln om Eric Red som skrev manuset till original-Liftaren (och fantastiska, underbara Near Dark). Jag hittade den via Conan för ett bra tag sen, men har glömt bort att vidareförmedla hans eminenta tips. Jag hade faktiskt ingen aning om den här bisarra bakgrundshistorien - men den sätter onekligen filmerna i ett helt annat ljus.

tantourage

Alltså. Jag håller på att samla ihop ett så fantastiskt tantourage på SFI. Idag har vi suttit under paraplyer på Boule & Berså och druckit rosé i solregnet. (Jag var vid tillfället iförd Gudrun Sjödén-parkas som jag fått överta av min mamma. Jag är så mycket kulturtant redan att det är direkt löjligt.)

nyss inkommet pressmeddelande

ASTORIA KÖR SKRÄCKSOMMAR PÅ GRAND

Lite gulligt initiativ i blockbusterröran, blir nästan lite rörd över att det värnas om de små skräckliven om sommaren. Programmet hittar ni på pdf här.

fem helt olika saker

Ohhhh, vore inte det här en dröm för alla oss hariga bionazister?

--

Läs den här fantastiskt festliga/tragiska intervjun med bråkstaken/galningen Tony Kaye of American History X-fame. Två små godbitar ur texten:

1. ...he tried to hijack the opening of a Damien Hirst exhibition of medical equipment at the White Cube gallery by hiring ambulances to drive around the block with sirens blaring, in a work he titled Empty Vessels Make the Most Noise; or the stunt where he paid a homeless man to accompany him to art galleries around the world, and attempted to exhibit him as 'Roger, by Tony Kaye'. 'I was part of the BritArt, Damien Hirst thing,' he says now. 'I got left behind.'

2. He argued with the agency McCann Erickson over the last few seconds of a Bacardi commercial. When they hired another director to reshoot the ending, Kaye sent his staff to the Dominican Republic to hide the people he'd photographed on the other side of the island. When the new director returned empty-handed, Kaye flew the Dominicans to the UK and paraded them outside McCann's London headquarters on a flatbed truck, accompanied by a 10-piece reggae band. 'I mean, mental. Mental... I'm very embarrassed. I did abominable things.'

--

Divine's Shake it up går på repeat.

--

Det är något med Handelsbanken-kontor som andas kompakt jävla ångest. Det är analogt, det är fult, känns alltid provisoriskt och deras skyltning och egenreklam är under all kritik. Att hänga dammiga nallar i hängslen från lysrören, klippa ut och tejpa lappar på resväskor och handtexta meddelanden i värsta ICA-extapris-praktikant-stil signalerar inte Vi Tar God Hand om Dina Pengar. Inte någonstans.

--

Såg nyss ett inslag från DNs webbtv om Hostel 2. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det annat än att det är vansinnigt underhållande.

oroväckande tecken på ickekompatibilitet

Min man tycker inte bara om godis som Matador Mix, Familje Guf och Bridgeblandning, han har också småskrattat under dagen åt minnesfragment från skrevfixerade Blades of Glory som vi såg igår.

--

I natt drömde jag att jag spökskrev Camela Leierths dagbok. Jag hade svårt att veta om jag skulle använda "hon" eller "jag" när jag skrev. Jag försökte också uppbåda entusiasm inför en Håkan Hellström-konsert utan större framgång. Igår natt drömde jag att jag lurade in en albinogorilla i en bur. Jag skämdes fortfarande när jag vaknade.

Hostel Part II och Bögjävlar

Ibland händer det att man fullständigt omvärderar en film. När jag recenserade Hostel hatade jag den. Med emfas. Jag skrev sida upp och sida ner på olika forum om hur usel den var. Sen såg jag om den nyligen och tyckte ganska bra om den. Oh well. Här är i alla fall min recension av Hostel 2, och jag tror inte att jag kommer att ha ändrat mig om ett år eller två.

--

Häromdagen fick jag århundradets synapsfel och gick inte på releasefesten för Bögjävlar av ingen annan anledning än att jag inte hade någon att gå med. Jag tänkte att jag skulle stå och stamma för mig själv i ett hörn och Roger och Tomas skulle vara i händelsernas centrum och ingen skulle prata med mig. Istället satt jag och jobbade till midnatt. Självklart missade jag festernas fest. Leila K var där. Alla var där. Utom jag. Ser hursomhelst fram emot att läsa boken. Läs Dexo om den så länge. Jag fick lust att ömsa skinn när jag läste. Och flytta. Stockholm, Sverige, min hud och andras idéer om hur man borde vara och mitt sätt att förhålla mig till det känns lite för trångt ibland.

två snabba

1. Vad tror ni det betyder när ens chef tittar på en, ler och säger Du såg ut att ha nästan roligast på hela festen? Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Running man på dansgolven kanske inte tillhör vanligheterna på SFIs personalfester?

2. Jag kanske ska få ett passepartout-kort, den gyllene vägen till gratisinträde på alla landets biografer. Det är hit jag strävat i hela mitt liv. Det rycker i mungiporna och jag vill skrika I'm somebody now! men folk runtomkring i korridorerna verkar ta det mer med ro. Det bryr sig inte alls faktiskt.

Uppdatering: En snabb till. Tro det eller ej, men i en nyhet på internsidan här på SFI tipsades det om ett test där man kunde kolla vilken John Hughes-film-figur man är. Tataaaaa!:

You are Clark Griswold (from National Lampoon's Vacation)! You're full of optimism and boundless energy, and no one loves a good family trip more. No one else can swear a blue streak like you either, Sparky!

Det här måste få ett slut!

Alltså. Jag börjar böla varje gång det åker förbi ett studentflak. De är ju så glada.

Vid Sidan Av - eller Dags att plocka fram självhjälpsböckerna

Har känt mig lite vid sidan av den här veckan, inte riktigt mitt i. Man skulle kunna tänka sig att det är en utmärkt betraktelseplats, men nej. Eller ja, både och. Man ser och hör och registrerar, problemet är att man inte alls är där. När man är vid sidan av koncentrerar man sig lite för mycket på sin plats och på sin roll och har lite för långa tentakler för att fungera som man skulle önska. Oh well. Men natten till idag, på en balkong vid Hornstull när det ljusnade och Depeche-musik strömmade någonstansifrån och jag hade en drink i näven och satt och smsade insåg jag plötsligt vadfanhållerjagpåmed, här precis just nu är ju bra. En liten (om än något alkoholinducerad) uppenbarelse ibland är nyttig.

--

Igår var jag på två och ett halvt kalas, ett var hos Andrea. Jag gav henne Richard Hobert-boxen med de sju dödssynderna som ett tecken på min oavundsjuka över hennes nya jobb och som ett tecken på min vänskap.

--

Tryck in "Hobert" på era mobiler med t9 påslaget. Tons of fun.

--

Veckans blogginspiration: Via Navid har jag blivit otroligt sugen på att läsa mer om och av Amy Hempel som (tydligen) inspirerat t ex Chuck Palahniuk (en av mina absoluta författarfavoriter). Via fantastiska Bögjävlar blev jag (igen) sugen på att läsa mycket, mycket mer om och av Camille Paglia.

--

Wicker Man-remaken var ju inte så bra, och inte ett spår av Neil LaBute märktes. Devil's Rejects var inledningsvis krystat punkig, helt igenom ganska tom - men extremt snygg. Front Page och Inglorious Bastards var båda besvikelser. Ikväll kanske Jodorowskys Holy Mountain.

--

Överlevde förresten karaoken med Klick-redaktionen utan större problem.

"grabbig", my ass

Någon visslade precis Daryl Hannahs vissellåt från Kill Bill utanför fönstret. Vilket påminner mig om att tipsa er om att läsa om Death Proof-feminismen hos Roger. När Kulturnyheterna och Fredrik Sahlin pratar om en film som Death Proof som "grabbig" går skam pretty much på torra land.

sorg

Hunden med de mest godluktande små tassarna är i doggy heaven och äter nog godis och leker och försöker låta farlig.

Helgen v. 22

Helgen har tillbringats i kulturens tecken. Bl a på ett utomhuskalas som kändes som en sekelskiftesmålning med färggranna blommor och pensionärer i stråhatt i varenda hörn. Målare, författare, Shakespeare-översättare, whathaveyous var där. En filmare som jobbat med de allra största svenska filmarna, på Terrafilm, med Bergman, Hasse Ekman och Arne Mattsson, yttrade de bevingade orden Jag avundas inte dem som gör film idag. Förr kunde man ställa Sickan Carlsson och Thor Modéen framför en vägg så kom folk. och Vi försökte oss på att göra en folklig film, men det gick åt helvete. Det var det bara Ragnar Frisk som kunde. Jag hade, kort sagt, öron stora som paraboler och tillbringade stora delar av kvällen med huvudet sött på sned.

3 recensioner

Death Proof. Jag har lite småångest över mitt hjärnsläpp att kalla Planet Terror för Terror Planet. Oh well.

Black Snake Moan. Enda anledningen till att den inte fick ett minus är att jag glömde bort att jag kunde ge sådana.

Stomp the yard.

nattens ros

...går till dem som betalade min bussbiljett vid Skanstull när mitt kort strulade. Sånt kan jag leva på i flera dagar. Tack snälla!

hjälp

Jag har blivit inbjuden till karaeoke-kalas med Klick!-redaktionen. Jag känner ingen där. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla/överleva det hela. Idéer?

Jag synar Craig Brewer, Inglorious Bastards & dum, dummare, Flashbackavträde

Jag skrev en recension på Black snake moan igår, och förundrades vid runtsurfningen över att den fått ganska bra kritik. Det händer ganska sällan att man bara inte kan fatta vad det är andra ens skulle kunna gilla med någonting. Black Snake Moan är ett sådant fall. Sen såg jag Hustle & Flow och förundrades igen. Det är ju en Bullen-film. Om en idiot och hans horor, med ett manus från helvetet. Sunkigare kvinnosyn än den som genomsyrar de här två filmerna ser man dessutom väldigt, väldigt sällan på bio. I bakomfilmen skyllde han den på Södern. Tsssss. Jag synar regissören Craig Brewer. Han bluffar. Han har ingenting på hand. Ingenting. Det ska bli otroligt spännande att se vad filmen får för kritik på fredag.

--

Inglorious bastards landade på hallmattan tidigare idag. Yay! Studio S ger ut den i sommar.

--

Apropå bastarder gjorde mig någon uppmärksam (HA! Who am I kidding? Jag egogooglade naturligtvis. Hoppa upp på min underarm och snurra om du har problem med det.) på en tråd på Flashback där någon skrev:

Den där bruden gör mig riktigt förbannad, antar att jag har ett psykologiskt avvikande beteende men när jag sitter och lyssnar på henne i mer än fem minuter så börjar jag fantisera om att ge henne ordentligt med stryk och sen bara gå därifrån i stället för att avsluta med en våldtäkt.

Lacerda, whoever you are, jag fiser fläderbär åt ditt håll.

Samtal nyss:

Kl 08.20:

Telefonen ringer.
Jag: Det är Emma.
Röst: Ja, hejsan. Jag skulle vilja prata med Emma Gray Munthe, jag ringer från Telia.
Jag: Menar du att du ringer för att sälja nånting till mig klockan tjugo över åtta?
Röst: Eh... njä... alltså, jag håller på med kundvård.

Kundvård, my ass.

Jag kissade precis på mig.

Från filmbolaget Scanbox hemsida:

Liam Norberg Box

Kultklassikerna Sökarna, Blodsbröder, Sökarna - Återkomsten. Det bästa av Liam Norberg i en box.

DVD KÖP 06/06-2007

Bästa sökorden kanske någonsin.

men du har ju dambyxor

Uppdaterad: Jag erkänner min totala replikdyslexi. Det visar sig ju vara en replik från Att angöra en brygga. Inte mindre roligt för det iofs.

--

Annars, Knocked up igår innebar igen att den jag symptiserar mest med i en film är den som andra tycker är ett psykotiskt, fullständigt förhatligt freak. Precis som när jag sett t ex Spanglish. Oh well. (Tror ni förresten att det bådar gott för betyget för en film när jag hela "romantiska komedin" igenom var tvungen att kämpa mot impulsen att ställa mig upp och skrika du behöver inte den där socialt obegåvade jävla nollan antingen skärper du dig ett stort stycke och tar hand om barnet själv eller så gör du något åt saken vi lever för fan inte på 1800-talet?)

En annan sak: Vad är oddsen att du som tjej skulle ta med en obekant kille du haft ett one night stand med på fyllan för två månader sen in i rummet under en gynekologundersökning? Om jag talar för mig själv: the chances are pretty god darn slim.

Idag studerade jag min egen navel en liten stund.

Skrev först ett längre inlägg apropå det Peter Englund skriver om idag: självkritik.

Varje torsdag sitter jag och sammanträder bredvid Torgny Lindgren, och han har sagt att “kritieriet på en god författare är att hans självkritik är större än hans skrivlusta”.

Självkritisk har jag alltid varit. Det är dock något nytt som tillkommit.

Många aktiviteter kräver att man glömmer vad man gör medan man gör det: musicerande, sport, samlag, etc. Den sekund man börjar överväga vad man egentligen håller på med inleds fumlandet.

Vad är skillnaden på bristande självkritik och en välgörande omedvetenhet?

Sen blev jag självkritisk och tog bort det. Jag recenserar nästan allting jag gör samtidigt som jag gör det. Jag har fått recensentsjukan. Idag får jag typ tre plus.

--

Dagens låtar på loop:

Angry Inch från Hedwig and the Angry Inch-soundtracket.
Hold Tight! med Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Tich från Death Proof-soundtracket.
It's So Easy med Willy DeVille, också från Death Proof.

Min dans till Angry Inch i vardagsrummet nyss får fem plus. It was a fkking masterpiece. Mimningen får dock ett överkryssat plus.

--

Ikväll: Knocked up. Jag tar bl a med mig Harry Potter-skrikaren. Det kan bli pinsamt.

UPPDATERAD: Knocked up sedd. Män är från Mars, kvinnor är från Venus-skit depresses the shit out of me. (Jag började på riktigt gråta av en scen som det var meningen att man skulle skratta åt. Oh well.)

An ode to the violence in women.

Öppningsmonologen:

Ladies and gentlemen, welcome to violence, the word and the act. While violence cloaks itself in a plethora of disguises, its favourite mantle still remains - sex. Violence devours all it touches, its voracious appetite rarely fulfilled. Yet violence doesn't only destroy. It creates and moulds as well. Let's examine closely then this dangerously evil creation, this new breed encased and contained within the supple skin of woman. The softness is there, the unmistakeable smell of female. the surface shiny and silken. The body yielding yet wanton. But a word of caution: handle with care and don't drop your guard. This rapacious new breed prowls both alone and in packs. Operating at any level, at any time, anywhere and with anybody. Who are they? One might be your secretary, your doctor's receptionist, or a dancer in a go-go club!

Missa inte!

Ikväll går en av tidernas absolut bästa filmer på SVT1 kl. 21.00:
Sex, lögner och videoband.

dvd-rage

Antingen hatade någon verkligen Scoop, eller så hade någon en riktigt, riktigt dålig dag. Eller, någon kan ha använt filmen som pulka. Den som lämnar tillbaka en film i det här skicket till en videobutik är plain jävla stupid. Morr.

Uppdaterad kl 0.52: Det hade kunnat vara jag som repade Scoop sönder och samman, känner jag nu när jag sett den. Herregud vilket magplask till sömnpiller. Att det på Eurosport just nu finns en reklamvepa med texten Dongkuk Steel i bakgrunden är en hel travbana med hästlängder roligare.

Ännu en Norge-historia.

Norska Film & Kinos kommunikationschef heter Birgitte Langballe. Det är mycket möjligt att det är något av det roligaste jag hört på flera veckor.

Oh the little things!

Jag blev vansinnigt sugen på att se Jakten mot nollpunkten (som jag av outgrundlig anledning inte sett än - trots att jag varit sugen sen innan jag egentligen blev särskilt filmintesserad. Jag tror att något band uttalade sig om filmen - kan det ha varit Primal Scream? Ja! - någon gång i Pop eller Bibel) efter att ha sett Death Proof. Inbillade mig att den skulle vara svår att få tag på och hinna se innan jag måste skriva min recension - men så fanns den på min lokala Videomix som köpfilm för 69 spänn! Lycka!

Det innebar att jag kunde köpa den och hyra Children of men (som M inte sett än), Scoop (som jag inte kommit mig för att se än) och Step up (som jag vill se för att jag älskar dansfilmer, och dessutom vill värma upp med inför nästa veckas Stomp the yard) för 169 kronor. 169 spänn! Jag nästan dansade över Odenplan. Eller nä. Men jag slungade lyckligt med mina filmer i handen och tog ett hoppsasteg nerför en trottoarkant eller två.

--

M kom förresten på en ypperlig idé på hur man skulle kunna använda bloggen som forum för ett litet filmprogram i mycket liten skala. Vi får se vad som händer.

--

Navid Modiri kommer att arbeta tillsammans med Andrea på nya versionen av Filmkrönikan till hösten. Jag tror och hoppas att det kommer att bli bra!

--

Trevlig helg!

--

Uppdaterad: Måste igen rekommendera subdvd:s Cannes-blogg. Där kan man få info om att Gunnar Rehlin är huvudmisstänkt för att ha vält en enmetersvas i ett Bibi Andersson-kaos på SFI-festen, att Orvar och Andrea Hulken-slitit av sig sina kläder och poolbadat på en fest, att Orvar dagen efter nästan missat sin Tarantino-intervju och att Van Dammes nya film heter Van Damage.

Nästan som att gå i skolan.

Igår såg jag om First Blood. Idag såg jag om Rambo II. Och bakomfilmen där Sly menar att Rambo II är educational. Man kan säga många saker om Rambo II, men educational är inte riktigt en av dem.

--

Death Proof-soundtracket inhandlat. Mumma.

Dödssäkert, dödsmärkligt och dödsrädda DN

Death proof sedd. Mina lips är sealed tills min recension i Aftonbladet - men jag kan säga så här: Hade jag inte varit på en så städad tillställning som en pressvisning hade jag ta mig fan ställt mig upp och skrikit och vevat med armarna förblindad av galenskrattårar till slutscenerna.

--

Jag har läst de senaste dagarnas kommentarer till Triangelfilms konkurs. Och det är något som gnagt i mig och jag har undrat och känt att något är snett utan att riktigt kunna sätta fingret på det. Sen läser jag Eating in publics eminenta sammanfattning och länkas därifrån till flera andra kommentarer och poletten trillar ner. Varför har jag inte på ett enda ställe till nu läst någon som sagt att Nohrborg & co faktiskt drivit sitt företag som fullständiga klåpare med skygglappar de senaste åren?

--

DN framstår mer och mer som den mest interneträdda tidningen i Sverige. Jovisst, jag fattar att Benke vill provocera. Men det är så... dumt. Och så trött. Och så tråkigt. Det är 2007. Ni är journalister. Lär er att använda nätet. För helvete.

--

Oooh, jag höll på att glömma. Roger har tvingat mig under hot att jag ska tipsa om nya bloggen Bögjävlar. Annars skulle han aldrig ta bort mig från Ge mig fem på Rodeo. Bastard.

I wish.

Om jag någonsin fick ett eget filmprogram skulle smarta människor som Peter Englund få diskutera film varje vecka.

Och så skulle jag diskutera varför det blodiga action-80-talet verkar vara tillbaka - tänk Shooter och kommande John Rambo - med smarta människor som nyblivne bloggaren Hynek Pallas.

Fatta vilken jävla fest det skulle vara! Men, det kommer inte att hända. Det gör mig lite ledsen. På riktigt.

Shooting Sizemore

Har just sett Shooting Sizemore på VH1. Jävligt deppigt, men intressant. Tror inte att jag sett något liknande: en stjärna som totalt dekat ner sig, förlorat alla pengar och samtidigt filmat händelseförloppet. Inklusive utbrott, deppiga agentsnack och röda mattan-nojor. Jag minns att han filmade allt som hände när jag gjorde en intervju med honom på en junket för Dreamcatcher runt 2003. En intervju han för övrigt avbröt med att skrika Why the fuck are you filming me? Makes me angry man! Not angry angry, but angry. Stop fucking filming me! till kameramannen.

Bröderna Coen, Orvar och matlagning.

Orvar intervjuar bröderna Coen angående deras nya film. I ett annat informativt litet klipp från Filmkrönikans Cannes-sida får vi veta att han ätit klyftpotatis till lunch.

--

Apropå matlagning: Rodriguez ska göra en remake på Barbarella.

--

På torsdag får jag se Death Proof. Yay! Får tyvärr inte se Rodriguez Grindhouse-del än på ett bra tag.

"svärta"

Idag kom det till min kännedom att en svensk filmare klarat sig till sista gallringen i DIs intagningsprover - men åkt ut eftersom han inte hade tillräckligt mycket "svärta" i sig. Hilarious.

--

Det här - som jag hittade bland kommentarerna till Johan Wirfälts TTA-text - är också ganska roligt.

Fame!

Började dagen med Fame och kunde (igen) konstatera att serien knäcker filmen med hästlängder. Det är fel Doris och Coco i filmen, ingen Danny Amatullo och bara några sekunder Miss Grant. Helt rätt Leroy förstås. Det var helt och hållet deras fel att jag flyttade till Stockholm och pluggade teater tio år senare. (Men vem är killen i Doris knä? Jag måste fullständigt förträngt honom.)

Bloggparanoia på Croisetten i Cannes.

Tydligen. Jag tycker att det är lite sött. Och you need not worry little journalistchildren, chefs-Stasi ligger hemma i soffan. Era privathemligheter - som t ex diskussioner som kretsar kring sådant ni skrivit i dagstidningar och yppat i rikssänd tv - är säkra.

--

(Uppdaterad: Hittade just subdvd:s Cannes-blogg. Där kan man få visuals från glittergolvet på Control-festen. Yay!)

"Moodysson gör normal film"

Rubriksättningen är... obetalbar.

Cannes-abstinens & bitterfittor - uppdaterad

Sms och mail från Cannes regnar in. Senast i natt kom det här från S:

De spelar grym musik, glitter över hela golvet o champagnen flödar. Nu måste jag dansa! Är på Control-festen!

Cannes-abstinens! Igår mailade Orvar och pratade om de vanliga trasslen, min danska kollega meddelade över iChatten att han satt i pressrummet och såg "den där långhåriga och hon den där nya från Filmkrönikan" och undrade om det var värt att gå fram och prata med dem, jag läser Andreas och Orvars dagböcker på Filmkrönikans hemsida och inser att allt är precis som vanligt, att Orvar & co går till precis samma ställen som alltid (företrädesvis restaurangen "Det lilla fettot" och gatuhörnet vid ölsjappet Le Petit Majestic där precis alla samlas på nattkvisten) och att Andrea nu förmodligen sover i min gamla säng i lägenheten. Ahhhhh. Man skulle ju kunna bli bitterfitta light (väldigt, väldigt light!) för mindre.

Uppdaterad kl 13.26: This just in från Cannes:

ps: har ikke talt med lego-hår eller iggy pop-hår endnu.

Fniss.

Tydligen är Varietys Skandinavien-special släppt idag, som jag skrivit tre artiklar för. Hittar ingenting på nätet och blir lite nervös. Jag har ingen aning om hur slutprodukterna ser ut, de skäms verkligen inte för att ändra om precis allt. Lite... ovant. Och obehagligt. Oh well.

Uppdaterad igen: Hittade dem. De är väl helt ok, I guess, även om det är något som går lite förlorat i den businessartade, något humorlösa Variety-världen.

1. Nordic productions stumble in the region.
2. Norway pumps up its film subsidies.
3. Lordi to rock theatres.

--

Läste ut Bitterfittan igår, har följt popmorsas insikter om orättvisor och sakernas tillstånd när det kommer till parrelationer, barn och annat, och idag skriver Isobel Hadley-Kamptz om graviditetsilska. Jag blir så jävla glad över att det finns så många välformulerade och kloka människor i min egen ålder som skriver saker man kan luta sig mot. För om det är något som retar mig mer, gör mig mer förbannad än nästan allting annat, är det när vänner säger saker som "äh, det är väl inte så farligt" när det handlar om helt livsavgörande saker.

TTA är det nya Aqua Limone

Hamnade på releasekalas för Tough Alliance igår. Och kunde väl någon gång ungefär när scenen taktfast hoppades sönder av identiska och mycket, mycket entusiastiska män konstatera att jag är too old for this shit. Och att jag är lite för mycket från en håla för att tycka att det här med masspsykos och konformitet är så charmigt. Som så mycket annat som alla i en liten klick faller hårt för - i alla fall ett litet tag - känns det som någon bestämt att det här mina vänner, det är fan-tas-tiskt. Och så tycker alla det och så är det inte mer med det. Lite som med Aqua Limone-tröjorna. (Sen att TTA är riktigt trevliga att lyssna på hemma är ju en annan sak. På plats blödde mitt hjärta hursomhelst lite för dem. Jag inbillar mig att det inte kan vara så där jätteroligt att förväntas vara dyngpackad och mima och vifta med en elgitarr mitt i en psykotisk massa som om man vore en dyngpackad trix-apa. Men jag vet inte. Jag kanske var full och gick in i modersmode och fick precis allt om bakfoten. Det händer ibland. Som när jag oförhappandes hamnade på efterfest med en svensk rockstjärna och på fyllan tyckte att det var så obehagligt med alla hans vängamar som gamade på honom, och tyckte det var så ohyggligt sorgligt att det sattes på en video med en av bandets konserter, att alltihop var som en sorglig version av Spinal Tap. När jag gick därifrån skrev jag en fyllelapp där det stod något i stil med att den här rockstjärnan inte skulle glömma bort att han var en fin människa, och att han kanske skulle se över sin bekantskapskrets. Sen tror jag att jag ritade en liten blomma och la lappen under hans kudde och gick. Som om jag var någon självutnämnd Moder Teresa. Jag blir fortfarande helt svettig när jag tänker på den där jävla lappen.)

Nämen! Så trevligt!

Upptäckte precis att det finns en klubb på Qruiser som heter Vi som kräker när Emma Gray Munthe öppnar käften. Den har en medlem. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Men, jag menar... Är det the best you can do? Hej! Jag kräker när Emma Gray Munthe öppnar käften. Ja, jag också. Ska vi knulla?

Gäsp.

Nu har jag läst Frida Boisens reaktion på sexsnacket i Bon. Men herregud så tråkigt. Inte för att jag tyckte att snacket var något annat än på sin höjd lite låtsas-o-pk-igt - men de som var med ska ha all heder för att de var med.

Jeopardy-kategorier (och så tänkte jag uppmana till godhet också)

Dexo, Freddi och Åsiktstorped har gjort det. Så nu tänkte jag också göra det. Göra en liten lista på de ämnen jag skulle vara bäst på i Jeopardy:

1. Ord. Jag är bra på att gissa vad omöjliga ord betyder. Ord är roliga. Det är extra roligt när myntet trillar ner och man fattar att ordet "gudfruktig" inte betyder "frukt av gud" utan "rädd för gud". Prenumerera på word of the day på dictionary.com.

Vid närmare eftertanke blir det en väldigt kort lista. Jag tror att ord eventuellt skulle vara min enda kategori. Jag är inte tillräckligt filmnördig för att kunna rabbla filmfakta inom någon smal kategori tror jag. Eller jo, klart jag skulle. Observationsförmåga/fotografiskt minne skulle kanske kunna vara en annan, om det fanns någon sån. Och svenska glass- och godissorter. Eller äh. Jag skulle bara få hjärnsläpp om jag var med i Jeopardy.

--

Och nu till godhetsuppmaningen. I helgen fick jag alla i min familj att skicka ett födesedagskort var till Shane Bernier. Och så är dags att registrera sig för att ge blod. Miss Goody Two Shoes and proud.

--

När ni ändå är i farten, läs Åsiktstorped-Micke om de märkliga blod-donationsreglerna.

2 konversationer en helt vanlig tisdag

1:

Interiör. Seven eleven-butik.

Jag: Det här tack. (Lägger fram en godispåse.)
Kassör: Jasså. Tisdagsfrossa?
Jag: --

What the fuck? Jag misstänker att det inte finns jättemycket att tjäna på att få sina kunder att känna sig som hetsätare. (Och det är väl ändå inte så att vuxna människor bara äter godis på lördagar? Eller?)

2:

Exteriör. Utanför Eriksdalsbadet.

Jag: (Sitter på en stol i solen och äter ett äpple.)
En and: (Kommer otäckt nära och stirrar på mig.)
Jag: Du, kompis. Jag tycker att du är ganska äcklig. Kan inte du gå härifrån är du snäll?
Anden: (Går under min stol och ser ut som om den vill gnaga på mig och/eller mitt äpple.)
Jag: Nämen, alltså. Jag menar allvar.

Man kunde ju önska att jag tänkte de här sakerna jag sa till anden. Men nej. Jag upptäckte efter ett tag att jag satt ensam bland folk och pratade med en and.

--

Brokeback Mountain orsakar tydligen trauman.

hej så länge!

Hoppas på regn hela helgen, så att jag kan sitta inomhus och läsa klart JPod, kanske ta mig an Bitterfittan, se en hel bunch av filmer, sitta framför en brasa och insupa hundtasslukt med gott samvete. Tar datorledigt i ett par dagar.

nu är det rökta fläsket stekt

Men för helvete. MPAA har tappat det. Totalt. "Smoking in movies to affect ratings." Bah.

Ahhhh, my eyes!

Lämnade just tillbaka Groomsmen till videobutiken och såg plötsligt att den inte hette Groomsmen på svenska utan... Pojkar vill... Killar kan! Catchy. Verkligen.

några snabba om helgens filmtittning

Groomsmen - Brukar gilla Ed Burns filmer, och den här blev också rätt bra till slut efter en plågsam hej-vi-ska-spela-polare-från-barnsben-
och-vi-låtsas-ha-en-liten-jargong-going-men-egentligen-läser-vi-
från-skyltar-inledning. Charmigt, rörande, roligt. Typ. (Sedan måste jag bara kolla om det är någon annan som tycker att Matthew Lillard är hysteriskt lik Jesper Blomqvist och hans tvillingmus Fievel som åkte till Vilda Västern?)

Crazy in love - som Mozart and the whale, regisserad av en norsk fått heta på svenska - var väl okej, men inget extra. Lite halvjobbigt att se två yxiga halvstjärnor som Radha Mitchell och Josh Hartnett spela människor med Aspergers, men lite sött var det väl någonstans i Rainman-röran ändå. Men som jag nämnt tidigare, se Snow cake om du vill njuta av Sigourney Weaver som autist.

National Treasure - Funkar fint som hjärnrens, särskilt om man redan sett den en gång. Men what's up med Cages frisyr?!

Runaway Train - Ahhhhhhhhhhh slutscenen är så jävla bra! Undrar dessutom om en film kan ha tuffare förutsättningar än att låta Ed Bunker skriva om ett Kurosawa-manus. Det går inte va?

Schakalen-remaken - Diane Venora pratar med rysk dialekt. Jack Black får armarna avskjutna. Bruce Willis är kallhamrad och filmen känns på något märkligt sätt pre-9/11-brutal (på ett sätt som iofs mer och mer börjar dyka upp på duk igen i annat än tortyrrullarna. Tänk slutscenerna i Shooter t ex.).

--

Idag var jag med i Vågen och blev starstruck av Karin Magnusson. Bara en sån sak.

jag, en (blodtörstig) kulturtant

Efter en månad på dvoted och SFI är jag redan en institutionaliserad kulturtant. Var på Angeläget-festival i torsdags och fick på riktigt tårar i ögonen när kidsen streetdansade.

--

Fredagen tillbringades i Köpenhamn, och jag blev helt kär igen och vill flytta dit. Händer varje gång jag är där. Köpenhamn är allting som Stockholm skulle vilja vara men långt ifrån är.

(Vet ni förresten hur man upptäcker en tönt? Så här:

Kollegas vän: Undrar vad jag gjort innan det jag gör nu.
Jag: Berättar vad jag gjort, och nämner att jag jobbat med tv.
Han: Tror att jag tror att jag är något och känner sig manad att Jante-tramsa genom att slicka på sitt finger och sätta det på min arm och säga tsssss. Inte en, utan fem gånger.)

--

Mina drömmar börjar bli lite out of control tror jag. I natt till exempel tryckte jag ut en attackerares ögon med tummarna till ögonhålorna sprack, sedan drog jag av hans hjässa och slet sönder hans hjärna med händerna tills en annan attackerare skar halsen av mig och ett helt rum av människor satt och tittade medan jag gurglade blod och försökte prata. Ska kanske skära ner på skräckfilmerna.

Vänner för livet & Sunshine

Jomenjagtänktesåhära att det vore himla schysst om min granne i biosalongen skulle kunna knapra på sina popcorn och låta högre än vad som borde vara fysiskt möjligt för någon så relativt liten och sedan vända upp och ner på popcornburken och trumma på den i den mest rörande scenen i Vänner för livet. Det skulle inte alls ta fram den värsta bionazisten i mig, utan bara mitt allra mest harmoniska jag. Fin film för övrigt, nattsvart humor kan vara det bästa jag vet. Missa inte samme regissörs förrförra film Upside of Anger som också är riktigt bra. Kevin Costner och Joan Allen i sitt esse (i sina essen?).

--

Sunshine igår var storslagen, snygg, jäkligt spännande och bitvis ganska otäck - den som satte elvaårsgränsen måste fått någon form av hjärnsläpp. 30-åringen jag hade med mig satt och blundade mest hela tiden. Men så satt hon ju också och skrek Akta dig Harry, iiihhhhh, bakom dig! högt när jag tog med henne på en pressvisning av en Harry Potter-film häromåret.

min avundsjuka vet inga gränser

Andrea Reuter blir ny programledare för Filmkrönikan! Jag blir omedelbart oerhört bitter och grön av avundsjuka och allt det där, alltså verkligen, på riktigt - men grattis! Hittat via Daniel.

I'm a fu**ing star!

Den här veckan har jag varit en enkvinnasorkester. Och vet ni vad? Jag spelade fan inte en ton fel, och lyckades dessutom samtidigt balansera ett champagneglas uppe på huvudet och snurrade ungefär fem rockringar runt olika ställen på kroppen. I made it! Yaaaay! Det behövdes bara ett dygns sömn, pizza, godis, en promenad och någon film, sedan var pulsen nere på normal och det kommer att dröja innan drömmarna om att jag släpas efter en bil i alldeles för hög hastighet dyker upp igen. (Jag vet inte om detsamma gäller för drömmarna om att jag 1) är transa 2) blir utskälld av Fredrik & Filips flickvänner och måste låsa in mig i en pytteliten skrubb 3) har sex med dockspöken som bor inuti väggen 4) är hockeyspelare iförd röd mundering när alla andra har blå eller gula 5) min man lämnar mig för att han har upptäckt Johanna Koljonen.)

--

På tal om enkvinnasorkester. Det var vad Michael Moore kallade mig när jag ett år i Cannes gick omkring och kånkade på stativ och kamera och filmade mina egna intervjuer. Tyvärr hade jag ingen förlängningssladd till myggan, och sladden mellan kameran och myggan var spänd som en pianotråd och Moore fick sitta lite krumt och framåtlutat för att det skulle fungera. Men det gick.

Något som samma Cannes-festival inte gick lika bra var när jag skulle intervjua Michael Winterbottom om 24 hour party people och Tony Wilson i sista sekund bestämde sig för att han också skulle vara med. Jag hade bara två myggor och blev lite nervös och Wilson var rätt otrevlig och någonstans glömde jag att faktiskt slå på myggorna, och i och med att själva uppställningen blev lite improviserad eftersom jag plötsligt hade två människor i bild istället för en hade jag till slut en intervju där det 1) inte fanns något ljud 2) så småningom var två människor som båda lutade sig ut ur bild varav den ena satt och läste tidningen i pur arrogans. Oh well.

--

Live Feedbacken på Drömfabriken gick strålande, panelen var helt fantastisk!

--

Idag träffade jag och M förresten lite oförhappandes Mr och Mrs Superkryp. Jag har gått och undrat när vi skulle stöta ihop, har liksom haft det på känn.

--

Slutligen: M googlade precis på mina förfäder och hittade det här:

And those say that set eyes on him,
When happy, loveable was he,
And meek and sweet in company,
But those with him in battle saw
Another countenance he wore!

Ah. Ett och annat blir tydligt.

ett kammarspel i en akt

Interiör Drömfabriken, Filmhuset:

Krum, ganska söt farbror med dammiga colabottnar: HETER DU MUNK?
Jag: Haha, nästan, jag heter MUNTHE.
Farbrorn: VA?
Jag: M-U-N-T-H-E.
Farbrorn: DU HAR GÅTT OCH GIFT DIG NYLIGEN?
Jag: PRECIS, det är där för jag heter Munthe.
Farbrorn: JASSÅ JAHA, VAD HETTE DU INNAN?
Jag: Gray. GRAY.
Farbrorn: GRAY? DET LÅTER SOM NÅGON SVART! JAJA. DET VAR DÅ FÖR VÄL ATT JAG FICK SE DIG I VERKLIGHETEN. DU SER JU RIKTIGT TREVLIG UT. CHARMIG OCH ALLT. PÅ TV ÄR DU FÖR TRÅKIG ATT TITTA PÅ.

--

Ikväll kör dvoted sin Live Feedback på Filmhuset. Kl 18.15 - 19.15 i bio Mauritz. Alain Darborg, Amanda Kernell och Emil Mkrttchian visar sina filmer. Johanna Koljonen, Thomas Holéwa och Daniel Espinosa ger sina fem cents och (förhoppningsvis) konstruktiv feedback. Kom dit & lyssna!

menåhmenvafaan

Kan någon påminna mig om att INTE kolla min mail det sista jag gör innan jag går och lägger mig? Så att jag nästa gång inte måste bestämma mig för att fixa med en artikel antingen nu eller tidigt i morgon bitti innan allt fix med Drömfabriken börjar? Oh well. Fuck a duck. Det ordnar sig.

Kom till Drömfabriken hursomhelst! På kvällen ska dvoted vända vax i all anspråkslöshet. Dvs koppla in våra iPods och sitta vid ett bord nära musikapparaten och dricka öl. Vi kommer att vara tre stycken. Bråkar de andra två med min playlist bestående Rocky-, Warriors-, Bulitt-, Midnight Express- Enter the Dragon- Gene Kelly-, och Flashdance-musik och lite Disney och Kenny Rogers och Elton John och Marlene Dietrich och Harold Faltermeyer och Cat Stevens och Barbarella och grejer får de spö.

en norgehistoria ur mitt liv

Det känns alltid extra bra att gå och lägga sig de nätter man intervjuat den norska kulturministern och frågat honom om han känner sig som den norska räkan som trodde att han var en hummer (angående den norska nya filmgiven).

Nä, men man kanske skulle ta och äta lunch?

Kom just på att jag suttit vid datorn utan att ha rört mig ur fläcken sedan kl halv två. Jag knattrar på tangenterna som värsta... jag vet inte vad. Men snabbt går det. Ändå har jag några timmars intervjuer kvar att skriva ut. Ahhhhhh. Det är så tråkigt att man helt kroknar. Ge mig glass och paus och någon billig spökskrivare nu. Tack.

Kl 22.55: Ett tydligt tecken på att hjärnan inte direkt går på högvarv är när man brer lite mackor, lyssnar på ett gammalt blandband, hör texten till Pet Cemetary och en liten stund tänker gifta sig, vaddå vill inte gifta sig på en djurkyrkogård?

franskt x 4

Läste nyss Strages text om fransk hip hop och blev sugen på att rota fram mitt gamla dammiga, repiga och för ett gäng år sen sönderlyssnade Taxi-soundtrack med IAM. Här hittar ni dem på MySpace. Andra franska rappares sidor länkas det till i samband med Strages artikel.

--

Saïan Supa Crew finns tydligen med på soundtracket till Taxi 4. Kolla in dem också när ni ändå är i farten.

--

Läs också intervju med Julie Delpy i dagens DN (hittar den inte på nätet tyvärr) och se eller se om Before sunset i väntan på hennes regidebut.

Vårrullen

Har tillbringat dagen (med en lätt huvudvärk) ute på filmfestivalen Vårrullen. Åh! Det är ju sånt här jag vill pyssla med hela tiden, träffa unga filmare, se ung, svensk kortfilm och peppa och tipsa. Administration är... inte riktigt lika kul. Oh well. Det finns så mycket filmare som är så sjukt bra, jag blir alldeles tårögd av att få vara med och se och fira deras första filmsteg.

--

Med i bilen ut var en kille som åkt runt och spelat på ställen över hela landet. Han kallade Balders Hage (som kom upp pga att jag ville ventilera mina Cliff Barnes-upplevelser) för "helvetet på jorden", och "den värsta plats han varit på". Balders Hage, som alltså är träladukomplexet dit man åkte två mil i fyllebuss från Älmhult för att förlusta sig (dvs spy, gråta, dricka hot shots och aldrig bli uppbjuden) är också den enda plats där Alexander Bard enligt egen utsago känt sig mobbad. Ni förstår ju.

Nästan som safari.

Cliff Barnes. Kl 23.01. Oh. My. God. Aldrig har 2001-musiken missbrukats så.

Kl 23.07 och framåt. Hej Älmhult. Hej Silverdalen. Hej Balders hage. Hej Life is life. Hej Sunday bloody sunday. Hej Sweet child o'mine.

Kjell Häglund skriver väldigt fint idag. Så pass att jag i skrivande stund sitter och gråter framför datorn. En vän drabbades nyligen av en sorg så stor att det är omöjligt att greppa. Ringde honom igår fast jag egentligen inte vågade, och jag som mest brukar trösta genom att få folk att se det stora perspektivet, genom att få folk att skratta lite åt sig själva och situationen, se att det finns något bra i allt, visste inte riktigt vad jag skulle säga. Vissa händelser finns det inget bra i. Ingenting. Jag var också så rädd att jag på något sätt skulle få allt att handla om mig under samtalet genom att börja gråta själv. Jag försökte att bara låna ut mina öron till all sorg, och lyckades hålla mig nästan hela tiden.

?

Got to dash, och har bara skummat igenom Kärnborgs text från DN idag. Månne lider jag av bildningskomplex, kanske är jag bara plain stupid, ja, som sagt, jag kan också ha läst på tok för snabbt. Jag fattar inte riktigt. Vad är hennes poäng?

...minns ett seminarium på gamla Timbro i Stockholm, där den slipsklädda högern (inte särskilt folklig) reste sig som en man och bekände sitt bildningskomplex: "Vad är det för fel på Mel Gibson? Varför ska kulturvänstern bestämma vilka filmer jag ska titta på?"

blablabla

...Frankrike älskar sina intellektuella medan Sverige hatar sina. Man kan skylla på kapitalismen, eller historien, men den verkliga anledningen är kanske den svenska avundsjukan. Författare, konstnärer och humanister håller på med sådant som är kul. Då kan det knappast vara nyttigt. Och det som är onyttigt måste omedelbart utrotas.

Ska jag tolka det här som att hon och/eller kulturvänstern är avundsjuk på Mel Gibson? Det ska jag inte va?

Uppställningen i Cannes offentliggjord idag!

"The 22-strong competition selection includes a number of pics by U.S. auteurs, among them the Coen brothers' "No Country for Old Men," David Fincher's "Zodiac," James Gray's "We Own the Night," Quentin Tarantino's "Death Proof" and Gus Van Sant's "Paranoid Park."

Från Variety, där för övrigt min första lilla notis finns med idag. De "rättade" ett och annat så att det blev fel, och fixade till språket en del. Jag är inte så nere med lingot än. Ord som från och med nu måste kunna rabblas i sömnen:

tapped
helmer
topper

och kanske framförallt: vad olika jobbpositioner heter på engelska. CEO, head of acquisition, blablabla.

--

Vad ska man säga om uppställningen? 1) Cannes börjar bli mer och mer förutsägbart, och borde våga vara vassare i urvalet, verkligen satsa på att plocka fram nya namn istället för att satsa så mycket på stora stjärnor 2) jag är lite ledsen över att inte få åka ner i år. När man är där är det mest stressigt, folk är otrevliga, man har för mycket att göra, massor av energi går åt till att halvbråka med pressagenter och annat pack och hustla till sig intervjuer i den massiva konkurrensen - och så köar man i många, många timmar och armbågas med journalister som efter tio dagar är beredda att gå Falling Down vilken sekund som helst av ingen mindre anledning än att du råkar snudda vid dem. Men ändå. Man är där. Mitt uppe i ett av de största filmevenemangen i världen, läser om alla de miljontals dollar som slussas fram och tillbaka mellan filmbolag och producenter, läser om viktiga möten som hålls, de senaste diskussionerna och man vet exakt vad alla pratar om.

UPPDATERAD: Men?! Nu slår det mig, var är Roy Andersson? Han skulle ju bli klar med Du, levande ?! Vad tråkigt! Nåväl, vi har en kortfilm med i tävlan i alla fall. Erik Rosenlund, med sin Spegelbarn. Visades bl a på Gbg filmfestival.

UPPDATERING 2: Som brukligt är när jag läser slarvigt rättar Daniel mig: några fler filmer kommer att tillkännages senare, det är alltså inte kört för Andersson än.

UPPDATERING 3: Dahnielson tipsade om en alldeles fantastisk gloslista. Tack snälla!

Avlyssningen.

Eftermiddagen har ägnats åt att skriva ut telefonare jag gjorde förra veckan, ord för ord för ord för ord....zzz.....zzzzzz.....zzzz. Tills jag var tvungen att spola tillbaka och lyssna lite mer noggrant. No, he didn't?! Men, jo. Ett av intervjuobjekten tog med mig på toaletten. Jag är helt säker. Hörde till och med efterskaket och de sista små dropparna. Åh. Mitt liv är så spännande.

--

Avlyssningen är för övrigt ett måste för dem som inte sett den än. Och apropå Gene Hackman såg jag French Connection igen häromdagen. Dagen innan det såg jag om Mannen på taket. Widerberg har ju kärleksfullt snott ett och annat från den förra, men fan vet om inte Mannen på taket är bättre.

--

Mannen på taket hade för övrigt premiär på min födelsedag. Recensenten Jurgen Schildt menade dagen efter premiären "att 1 oktober 1976 blev ett meningsfullt märkesdatum i svensk filmhistoria". Dagar av hybris brukar jag tänka att jaa, absolut.

2 x spännande filmkritikerkritik inom loppet av 2 minuter

Emma borde låta sig själv få mer kuk och sluta upp med att tro att hennes efternamn är coolt!

och

Lite nyfiken om ni överflödiga värdelösa kritiker nånsin förstått att den som gör en film eller skriver en bok eller vad det kan vara faktiskt har bestämt att resultatet är det rätta eftersom man släpper filmen eller boken eller något annat. Ni verkar som besatta av att hitta fel men det är ju just det att man inom kulturen får säga vad man själv känner som är poängen men det är klart att ni som är så rätt och trendiga men i grunden misslyckade måste hitta andra former att mobba andra för som ni bar er åt i skolan kan ni ju inte göra nu. Kulturen är ju en arena för bortskämda medelklassungar med curlingföräldrar och således människor som har för mycket tid och ork att välja att inte leva istället!

mvh, Eskilstuna

Ms. 45 - Angel of Vengeance

Av ingen särskild anledning annan än att Stefan mailade mig länken, och att Ms. 45 - Angel of Vengeance är en av mina all time favoritfilmer:

Åh Madge!

Man är lite sur. Man ser The Confessions Tour och satan i gatan så mycket bättre humör man blir på.

--

Kan inte sluta tänka på dansscenen på hotellrummet i Flickorna. Någonstans är den besläktad med Madonna.

--

Förresten, hade glömt, eller kanske snarare förträngt, Nils Hanssons Mika-konsert-recension. Kristoffer Poppius påminde mig.

Misantropen.

Satt nyss någon timme i Vasaparken. Herregud.

--

Det fladdrar och brinner och man vill snabbare, bättre, roligare, mer. Istället sitter man i Vasaparken och dricker kaffe och glor på folk som förmodligen också vill snabbare, bättre, roligare, mer men istället sitter i Vasaparken och glor på folk.

--

Jag är 16 going on 31 och det här är min dagbok.

10

Blev uppmanad av Dexo, here goes:

Tio första

1. Första bästa kompis: Kalle på dagis. Han flyttade till Växjö och ska sedemera ha blivit punkare.
   
2. Första bil: Har inte tagit körkort. Än.
   
3. Första kärlek: Andreas W. Vi var åtta. Han blev utvald att barnskådespela i en ambulerande teaterföreställning som kom till Älmhult. Jag minns den exakta känslan av att sitta på första raden och se honom kika ut bakom ridån. Sedan gjorde han slut och kallade mig Ebba Grön. Sedan flyttade hans familj tillbaka till Österrike och han var med i deras julkalender. Några år senare dök han upp på Älmhults torg iförd läderbyxor.
   
4. Första husdjur: En hamster vid namn Vips.
5. Första semester: Min mormors och morfars sommarstuga utanför Kalmar och sommarloven i England. Första charter: Portugal.
   
6. Första jobb: Sommarjobbade några år som städare på IKEA. Städade huvudkontoret, lagret och varuhuset. Extratrevligt de dagar man hittade en klottrad bild på en naken brud på alla fyra på toaväggen med en pil och "vår städerska Emma Gray". Mumma.
   
7. Första köpta skiva: Är osäker. Mitt första blandband bestod av The Supremes, Ulf Lundell, Carola och Hanson de Wolfe United. Min första cd var tyvärr Absolute Music 12.
   
8. Första riktiga kärlek: Andreas W igen.
   
9. Första piercing: Har aldrig ens haft hål i öronen.
   
10. Första konsert: Förmodligen Ulf Lundell eller Leonard Cohen i Borgholms ruin. Annars kanske något IKEA-jippo med Lill Lindfors. (Vid ett ännu tidigare IKEA-jippo minns jag att jag stod ensam på en scen och försökte sjunga Min hatt den har tre kanter. Trauma.)
    

Nio senaste

1. Senaste alkoholdrycken: Rosa champagne, Fidel Castro eller en vedervärdig M-blandad sak bestående av chokladbananläsk och vodka. Minns inte riktigt vad som slank ner sist.
   
2. Senaste bilfärd: Till Manchester flygplats från Broughton-in-furness.
   
3. Senaste filmen du såg: Warriors. Just nu rullar Wonderful Days i bakgrunden.
   
4. Senaste ringda telefonsamtal: Skypade M.
5. Senaste bubbelbadet: Har inte bubbelbadat på alldeles för länge. Kan inte ens minnas när.
   
6. Senaste spelade cd: Sixteen Horsepower åkte fram ur en låda tror jag.
   
7. Senaste kyss: Tidigare idag.
   
8. Senaste gången du grät: Blev fuktig i ögonen av Warriors-musiken. Jag är mer lättrörd än Anna Book.
   
9. Senaste måltiden: Pizza.

Åtta har du nånsin

1. Dejtat en av dina bästa kompisar? Nej.
   
2. Blivit kär vid första ögonkastet? Ja.
   
3. Blivit arresterad? Nej, men blivit upplockad av polisen som kände sig manad att skjutsa hem mig.
   
4. Fastnat med blicken i någons urringning? Ja.
5. Fått ditt hjärta krossat? Ja.
6. Sagt att du älskar någon utan att mena det? Ja.
7. Haft ett one night stand? Ja.
   
8. Busringt till någon? Ja.
   

Sju saker du har på dig

Men åh vad tråkigt. Tänker jag inte ens svara på. Jag har major laundry crisis. Just nu har jag t ex på mig såna där fåniga halvstrumpor som är till för gympaskor somriga dagar och inte alls för att klämmas ner i kängor, häromdagen hade jag underkläder det stod I'M SO FUNNY på. Ni förstår läget.

Sex saker du gjort idag

1. Ätit pannkakor.
2. Ätit pizza.
3. Skickat sjuka mängder jobbmail.
4. Researchat inför två intervjuer jag ska göra i morgon.
5. Fått klart besked om att jag och Gunnar Rehlin är Varietys nya Skandinavien-korrar. Yay!
6. Sett Warrriors.
   

Fem favoritsaker utan rangordning

1. Lyssna på M när han somnar (och andra trevliga ljud han gör).
   
2. Mitt jobb.
   
3. Sovmorgnar.
4. Bra musik.
   
5. Ord.
   

Fyra personer du kan berätta allt för

Ingen. Skulle jag berätta allt som rör sig i mitt huvud för någon skulle jag få åka plingplongdroska till dårhuset.

Tre val

1. Blått eller rött? Blått. Men helst svart.
   
2. Sommar eller vinter? Svårt. Tycker om ljusa sommarkvällar, men är lite för mycket britt för att stå ut med för varmt - och tycker det är fantastiskt trevligt med vinterpromenader så länge man har torra fötter. Får man svara höst?
   
3. Choklad eller chips? Mörk choklad.

Två saker att göra innan du dör

1. Försöka att inte fucka upp eventuell avkomma.
   
2. Är man för gammal för att svara skådespela eller vara med i ett rockband?
   

En sak du ångrar

Jag ångrar sällan saker, men kan fortfarande bli ledsen över att jag sårat människor för flera år sen.

--

Men herregud, jag är ju så tråkig att klockorna stannar.

--

Idag dog Kurt Vonnegut. Utan honom hade min blogg inte hetat Shoot me while I'm happy.

kortfilmer sökes!

Tillsammans med Drömfabriken ordnar dvoted ett live feedback-event där tre unga filmare får konstruktiv kritik på sina kortfilmer från en panel bestående av tre branschrävar. So far är klipplegendaren Thomas Holéwa (som har klippt en av mina all time favoritfilmer: Barnens ö) och Babylonsjukan-regissören Daniel Espinosa klara. Jag är moderator.

Vill du ha med din film? Är du (typ) mellan 15 och 25? Är filmen max 15 min lång? (Idealet är runt sju minuter, men vi får försöka pussla långa filmer med kortare.) Kan du komma till Stockholm den 27 april? Skicka mig i sådana fall era filmer på dvd, helst på stubben, deadline är den 18 april. Märk dem med era namn, mailadress och nummer och allt sånt.

Adressen är

dvoted
c/o Svenska Filminstitutet
Att: Emma Gray Munthe
Box 271 26
102 52 Stockholm

Om du inte gjort en egen film kanske du känner någon som har? Ni andra är hemskt välkomna att bara komma och lyssna, och/eller delta i samtalet. Stockholm, Filmhuset, 27 april, kl 18.15 - 19.15.

(Sen ska jag piska era små rumpor i filmquiz och göra repris från tältet i Göteborg. Jag hoppas på medverkan från Andreas Degerhammar, annars är jag med all sannolikhet fucked. Men det hör inte hit.)

Black snake moan

Så här skriver Roger Ebert om Black Snake Moan, med Samuel L Jackson och Christina Ricci i huvudrollerna:

No saint himself, he wants to redeem her from a life of sluttery. His technique, with a refreshing directness, is to chain her to a radiator.

och ger filmen 3 av 4. I motherfucking hated the motherfucking thing.

--

Såg att jag blev uppmanad av Dexo. I'm on it. Tror jag. Kanske.

Åh! Vilken film! Jag är alldeles upprymd! Jag vill ut och demonstrera!

--

Istället: sortera kvitton att lämna in till revisorn, se resten av Kid Svensk och sen kanske någon Bergman?

--

Såg Åklagarens vittne igår - och blev otroligt sugen på att se om Ungkarlslyan (samme regissör) och Bride of Frankenstein (skådisen som spelade sjuksköterskan i Åklagarens vittne spelade Frankensteins brud) och Anniversary party (där den på min iPod ofta spelade Marlene Dietrich-sången I may never go home också finns med på soundtracket).

Venus

Vilken märklig film. Å ena sidan är den en alldeles fantastisk, rörande och rolig - engelsk sarkasm! finns det något bättre? - skildring av åldrande, kärlek och vänskap, där Peter O'Toole, Leslie Phillips, Richard Griffiths och Vanessa Redgrave är inget mindre än magnifika i sina roller, å andra sidan är det svårt att veta om historien om Peter O'Toole och den unga tjejen handlar om a) ömsesidigt utnyttjande b) svagheten i att vara en åldrande, impotent man och makten det i sammanhanget innebär att vara en ung kvinna eller c) om det helt enkelt bara är vanliga Lolita-önskedrömmar.

--

Jag blir så avundsjuk på Dexo som kan gå på brittisk teater. Det var alldeles för länge sen jag såg något bra på en svensk scen.

--

Ahahaha! Vet ni eller den som googlat hit på sökorden

happy feet kuken

något jag inte vet? Skymtas månne pingvinpenis i filmen?

Och till den som googlat sig hit via

dramaten snoppen visade

och sedan i en "debatt" på Passagen försöker få det till att Torkel Petersson visat snoppen på Dramatens trappa kan jag medddela att nej, det var på scenen. I alla fall det jag såg.

obändig

Här sitter man och känner sig sjuk, lite halvfebrig, trött, snorig och stressad och funderar över sin inställning till auktoriteter (och, många av auktoriteternas inställning till ledarskap) kontra självgående frilansliv och upptäcker att Matälskaren-Lisa kallar mig "obändig" i sin bloggroll. Så slår man upp det för att få veta den exakta beskrivningen - och kommer fram till att ordet är jag i ett litet nötskal, och att det förstås är både bra och dåligt. Men mest bra.

--

Istället för att gå på knytkalaspåskmiddag med lek hos vänner har jag och M legat hemma sjuka i soffan under täcket och tittat på Wilderness (åtminstone en stund var den helt okej), jag har skrivit en Aftonbladet-recension på Hot Fuzz (är det förresten någon som vet om det bara är en påskglitch, eller om filmrecensionerna i Aftonbladet numera bara kan läsas av Plus-medlemmar?), bölat en stund framför Slys fighting-såpa The Contender (kändes inte alls okej att se en treåring se sin pappa åka på storstryk) och nu: dricka varm choklad och se Venus. Hade jag bara haft mindre ont i halsen och mindre snor där hjärnan borde sitta hade det varit en ganska skön dag.

--

Missa inte Mai Zetterlings Flickorna i morgon på SVT 1, kl 14.05. Jag har inte själv sett den än, och tänker under inga som helst omständigheter missa den! Om den sa Expressens Bo Strömstedt "Vilka förstockade menstruationer!" när det begav sig. Spännande.

drama, köttsallad och ett minimysterium

Är det inte alldeles fantastiskt att man på en och samma dag kan få allt från ilskna mail från 300-fans som tycker att jag i framtiden ska hålla mig till dramafilmer till kommentarer apropå absolut ingenting som lyder

HEJ EMMA!
Du borde testa rysk köttsallad. Ungefär som en blad sallad fast man har i kött från ungefär sex stycken olika djur. Skivor. Blandat.

--

Såg förresten nyss om DaVinci-koden - som inte alls var lika värdelös som första gången jag såg den.

jag, ett klantarsel

Ponera att du sitter och funderar på hur du ska formulera ett giftigt blogginlägg om hur irriterad du blev i morse när du blev uppringd av en person som för tredje gången på en vecka ville ställa in ett möte med väldigt kort varsel (1. dubbelbokning 2. förkylning 3. allergichock). Ponera att någon då ringer upp dig och frågar var du är. Du har just missat ett möte. För första och enda gången du kan minnas. Alltså, bara ponera. Rent hypotetiskt. Åh, skammen. Som tur var skrattade den rent hypotetiska personen bara. (Jag har nog lite mycket att göra just nu. Tre längre artiklar för Varietys Skandinavien-special, veckovisa Aftonbladet-recensioner, Glamour-deadline och tre dagar i Köpenhamn nästa vecka, en bok att skriva färdigt, plus en halvtid på Filminstitutet. Dra mig baklänges på en jävla släde. Oh well. Bättre än ingenting - vilket det nästan handlade om för några veckor sedan - såklart.)

Glad påsk!

--

Apropå ingenting slutade jag ge ljug-anledningar i typ 23-årsåldern när jag ringde min dåvarande chef (på ett gränslöst underbetalt jobb btw) och av outgrundlig anledning sa att jag var sen till jobbet för att "mina föräldrar blivit rånade på sin semester" och att jag "var tvungen att hjälpa dem spärra kort och grejer". Två timmar senare ringde mina föräldrar och hade blivit bestulna på allt de hade i sin bil. Jag har fortfarande en känsla av att det var mitt fel.

--

Förresten, en annan sak: Häromkvällen när vi var ute och gick gick vi förbi ett ställe - kan det ha hetat Norrport? - och såg en tuschpennetextad skrynklig skylt i ett hörn av lokalen. Det stod Obs! Detta hörn filmas live på internet. Någon som vet något om det här? Är det ett skämt? Är det på riktigt? Var ser man då det helt öde hörnet på nätet?

EDIT: Det var ju inte så svårt. Givetvis fanns det en MySpace-sida.

långt från betongen

De senaste dagarna har tillbringats i Straw Dogs/An American werewolf in London/Beatrix Potter-land, surprisefirandes min pappa på hans 60-årsdag, drickandes ale, ätandes stora mängder mat och salt och vinägerchips, åkandes minitåg, åååhhhhandes över de minsta, sötaste små lamm jag någonsin sett - och för att toppa det hela har jag deltagit i något så oerhört exotiskt och rafflande som ett köttlotteri på den lokala puben. Jag kan kanske tänka mig mentalt mer vilsamma tillställningar än överraskningsmiddagen som inledde helgen - där jag, M, mamma, mina två pappor, den överraskade pappans flickvän, hennes lillasyster och deras föräldrar var med - men resten av helgen gick förvånansvärt bra ändå. Jag verkar för övrigt vara bättre på betongbilder än naturditon. Oh well.