måndagsaftermath, amatörporr, A.M Homes och The Reykjavik Whale Watching Massacre

You've gotta love en måndag som började med en timmes ineffektiv Skype-konferens med svajjigt ljud, sen stammade jag och var folkskygg hela dagen och sen slutade det med att jag gick och käkade middag och mitt middagssällskap av misstag stoppade ner båda våra betalkort i sin plånbok innan vi skildes åt och innan det uppdagades hade jag redan hunnit spärra mitt kort i panik. Oh well.

--

Annars, jag kan rekommendera The Amateurs. Något som ser ut och låter som en porrbuskis visade sig vara oväntat rolig och charmig. Happy Feet däremot var vi tvungna att stänga av efter tjugo minuter. M muttrade om musikalisk våldtäkt. Jag höll med. Ett öga rött var fin, kanske lite mörkare än jag mindes boken. Men å andra sidan minns jag knappt boken alls.

--

Jag trodde att A.M Homes var en ny bekantskap för mig när jag skrev om/läste ut This book will save your life häromdagen, men det visar sig att filmen The Safety of Objects (som heter Suburbia i svenska videobutiker) som jag har för mig att jag gillade rätt mycket, bygger på en bok hon skrivit. Märkligt nog har hon också skrivit för andra säsongen av L Word som jag köpte ovetandes häromdagen. Kristoffer Poppius skriver om hennes The End of Alice - och jag får genast lust att beställa den och hennes andra böcker.

--

Det här verkar roligt.

--

UPPDATERAD: Det här är så jävla roligt. I alla fall om man är barnslig och trött.

svensk kortfilm

Har precis sett Csaba Bene Perlenbergs timslånga Väsenpumpen/The Walk. Lars-Erik Berenett och Anders Granström på en skogspromenad. En enda tagning. Tight, välspelat, bra idé - och det ser så jävla lätt ut att man glömmer bort hur väldigt mycket det är som faktiskt stämmer och klaffar och flyter. Helt klart något en public service-kanal nära dig borde köpa in! (Kanske hade jag varit ännu mer imponerad om något dystert stickspår skalats bort, men hey, that's just me.)

Förresten, att SVT inte har något program där man regelbundet kan se svensk (och för all del, internationell) kortfilm är en smärre skandal. Det finns så mycket talang, så mycket filmskaparenergi som helt försvinner under radarn.

Lite tips på kortfilmer av olika slag (och med varierande grad av barnslig humor) som ligger uppe på dvoted:

Felicia av Alain Darborg som nästan, nästan kom in på DI. (Filmen vann Videomarathon 2006, gjord på två dagar, temat var "tabu".)
Vad tyst det blev av Daniel Sandberg. (Vann Bästa film (tungvikt), bästa manus, bästa ljud och publikens pris på Novemberfestivalen förra året.)
One minute av Andreas Öhman.
Nachtessen av Mika Tervonen. (Finsk stumfilmshyllning.)

(Man måste registrera sig för att kunna kolla på filmerna - men det är det väl värt för att kunna hålla koll på lovande, skandinaviska talanger huh? HUH?)

trött

Jag är så trött. Sov till elva och hade kunnat sova i många, många timmar till. Och så tänker jag på Nietzsche-citatet jag hittade på eminenta bloggen Mannen utan egenskaper häromdagen:

Livskonst består i att på olika slags vis kunna falla i sömn vid rätt tillfälle.

--

Läste just ut This book will save your life. Så enkel, och fin. Vad ska jag läsa nu? Tips mottages tacksamt.

--

Egentligen vill jag bara sova framför teven, men är bjuden på middag och har fått i uppdrag att ta med mig film. Tror att Snow cake, The Upside of Anger, The Science of Sleep och Go'dag yxskaft/What's up, doc åker med.

Jag - en masochist

Jag har inte bara sett Wild Hogs, jag har också sett det det alternativa slutet - alltså det som slutar med ett bögpolisskämt och inte med att tre av farbröderna blir distraherade av bikinibrudar och åker rakt in en surfbräda och drattar på ändan - och extramaterialet med titeln How to get your wife to let you buy a motorcycle.

--

Förresten, kan någon förklara det vettiga i att den svenska titeln på female revenge-rullen The Brave One blir The Stranger Inside?

freaks

Den här bilden på Tod Browning och skådespelarna från Freaks fick mig nyss att börja gråta. Av någon anledning har jag haft chanten We accept her! We accept her! One of us! One of us! Gooble gobble, gooble gobble! One of us! One of us! i huvudet varje dag den senaste månaden.

Om ni inte sett filmen, gör det. Helt fantastisk! Och, det är helt ofattbart att den gjordes 1932.

--

Apropå något helt annat: Formatkriget trappas upp. HD-DVD vs Blu-ray.

helgen v. 33

...har varit helt fantastisk! Juryn var en dröm, jag fick höra så mycket juicy teater, film- och teveskvaller att tårna krullade sig (tyvärr har jag glömt det mesta redan), jag såg några riktigt, riktigt bra svenska kortfilmer (och en rafflande massa riktigt usel svensk kortfilm) i en söt liten minibio ägd av en hängiven samlare, jag fick blåsa glas, göra en liten... skev glasplupp, gravera glas, sitta på en hotellbalkong och dricka sponsorchampagne till sent och lyssna på skvalet från Sveriges tydligen farligaste gata, äta chokladfondue, bo i ett fint litet vindsrum med bjälkar, se en regnbåge och börja läsa på en bra bok. Ibland känner jag mig så mitt uppe i smöret att det är direkt löjligt. Jag har världens bästa jävla jobb.

--

I anknytning till denna helg kan jag också rapportera från en mycket märklig hotellfrukostupplevelse:

X: (Tittar på min tallrik.) Ohhhhh du är så livsbejakande, Emma!
Jag:--
X: (Tittar uppskattande på min frukost.)
Jag: (Tittar ner på min tallrik där det inte finns något annat än två frallhalvor och ett ägg.) Eh... för att jag äter... ägg menar du?
X: Allt det där på din tallrik.
Jag: --

Något senare.

Jag: Ursäkta. (Reser mig från bordet och kommer tillbaka med kaviar.)
X: Ohhhhh, Emma, det är fantastiskt! Du är så livsbejakande! Fantastiskt!

veckans biorecensioner for dummies

The Secret life of words. Betyg: 2. (Lägg märke till hur jag använder ordet metaforer på ett fullständigt felaktigt sätt. Oh well.)

-

På smällen får fyra plus av Jan-Olov Andersson, som tycker att det är en film om människor man tycker om. Mina snabba fem cents: Jag hatar alla i den här filmen, förutom kanske systern som det är meningen att man ska hata. Alla är dumma i huvudet. Män är från Mars/pårökta jättebäbisar/idioter/socialt obegåvade losers från helvetet och Kvinnor är från Venus/totala kontrollfreaks/idioter som tror att 1) de måste leva med mannen de blivit gravida med och 2) verkar fullständigt omedvetna om abortens och dagen efter-pillrets existens. Ordet abort nämns inte ens. Jävla pro life-smörja. Och är det verkligen meningen att man ska tycka att de gör en bra grej som försöker få ihop det trots alla odds? Är det meningen att man ska se det som romantiskt när de typ ödelägger sina liv? Man vill bara avgrundsvråla neeeeeeeeeeeeeeeeeeej mot duken men allt går i slowmotion. De ska dock ha all heder för att de tog med en i Hollywood-mått mätt chockerande födsloscen. Det är underligt, men...

-

This is England: Fantastisk! Miljöerna! Stämningen! Den lille killen i huvudrollen har förföljt mig sen jag såg den för någon månad sen. Vilket ansikte! Vilken skådis! Se!

--

Ska snart ta flyget mot Karlskrona och jury-duty med Peter Harryson. Jag är lite rädd, men inte alls så rädd som jag skulle varit om det hade handlat om, säg, Börje Ahlstedt.

Sist jag var i Karlskrona var jag 21, 22, bekantade mig typ för första gången med internet och skaffade mig min första hotmail-adress när jag hälsade på en kompis i hennes cell på Hyper Island och åt pommes frites med en helt fantastisk vitlökssås. Ett helt liv sen, minst.

vaknade på ett osedvanligt gott humör (eller, eat this ni som inte gillar att höra om andras drömmar)

I natt drömde jag att jag skrattade och skrattade, helt hysteriskt, sen kom jag på att skratta i drömmar enligt Dream Moods kan betyda att man borde försöka se ljusare på livet och knep ihop ögonen och försökte med viljekraft uppbåda all positiv energi och bra tankar och plötsligt började jag springa runt på väggar och tak som en motorcykel i en velodrom, jag var helt förvånad över hur lätt det gick och hur stark jag var, sen svingade någon ett trollspö med en glitterstjärna i ena änden över mitt huvud och det regnade silvergrönt glitter. Så pass mycket glitter att jag kunde sätta på mig en liten glitterväst.

--

Att Zoë Bell, Uma Thurmans stunt-stand in i Kill Bill som fick en roll som sig själv i Death Proof, fått sin första huvudroll gör mig inte direkt på sämre humör. Yay!

--

Ahh, för att ytterligare förgylla min dag går den nya versionen av Gossips "Listen up" på loop. Lyssna och se videon här. Löjligt svängigt. (Och går nog utmärkt att velodromspringa till.)

från kollo till Peter Harryson

I helgen stod jag och bölade när en lycklig trettonåring satte upp ena foten på en högtalare uppe på Popkollo Metals avslutningsscen och drog av ett plinkplonkigt gitarrsolo, och när de fyra Popkollo Film-filmerna (finns snart på ett dvoted.net nära dig) visades framför en publik av tillresta mammor, pappor, syskon, pojkvänner och andra i kretsen av närmast sörjande var jag typ i upplösningstillstånd (vilket ärligt talat försvårade konferencierandet lite grann, jag tror att jag halvbrölade ge dem en stående jävla ovation med darrig röst minst en gång för mycket).

Nästa helg ska jag åka till Karlskrona och sitta i en jury med Peter Harrysson. Hur konstigt är inte det?

(Då kanske jag iofs känner mig lite ungdomlig igen. Det gör man inte när man umgås med 12-18-åringar på kollo. Särskilt inte när man hamnar i baksätet med tre av dem när alla har vinkat hej då, kramats tusen varv, skrivit på varandras t-shirts och varit vakna hela sista natten och sitter och skakar av gråt. Då känner man sig ungefär som, jag vet inte, trehundra år. )

I shit thee not.

Jag är på Popkollo Film och bor på ett övergivet sanatorium längst bort i en mörk korridor.

7 lästips

1. Glancing, cruising, staring - queer ways of looking. Hittat via GreenCine Daily.

2. Back to basics - Talking to Paul Verhoeven. Också från Bright Lights. Guldgruva! Queerfilmsdokumentären Here's looking at you, boy som gick på SVT häromkvällen fick mig otroligt nyfiken på Verhoevens Fjärde mannen som jag inte sett. Än. (Apropå queer ways of looking: dokumentären gjorde mig förresten också rejält förvånad, över att Wolfgang Petersen gjort en film som ses som queerklassiker - jag hade aldrig hört talas om den - vilket kanske gör Troja något mindre förvånande, men inte desto mindre modig, rent mans-huds-mässigt. Inte så mycket bättre dock.)

3. Before The Green Door - The Mitchell Brothers, the counterculture, and hard-core's beginnings. Också från Bright lights.

4. Spielberg mulls quitting olympics to pressure Chinese on Darfur. Missade det här under semestern, tydligen har Mia Farrow kallat Spielberg för "en Leni Riefenstahl".

5. Ten pop culture references to Antonioni and Bergman.

6. IFC news podcast #39: The most disturbing sex scenes of all time.

7. Ebert strikes back. Jonathan Rosenbaum och Roger Ebert bråkar om Bergman.

--

UPPDATERAD: De danska Arn-medfinansiärerna DR får nys om SVTs avhopp genom att läsa på SVTs hemsida. Snyggt.

Arn del 2

Jag fattar inte. Skrevs inga kontrakt? Hur kan SVT i så fall dra sig ur (så här lätt)? Vad är det egentligen det här handlar om?

UPPDATERING: Martin Jönsson om vad som kan ha hänt, och det låter inte alls helt orimligt.

Arn

På väg hem från en pressvisning lyssnade jag på ett lämnat meddelande om att en redaktion ville att jag skulle uttala mig om "de nya turerna kring Arn". Jag fattade ingenting. Nu har jag surfat runt lite (t ex Daniel länkar till alla tidningar som skriver om debaclet) och ska ringa tillbaka till redaktionen i fråga och försöka hitta på ett bättre sätt att säga I don't give a flying fuck through a rolling fucking donut.

(Eller jo, det är klart jag bryr mig. Jag blir skitarg. Och trött. Hur kan man klanta sig så jävligt när man har 200 000 000 att leka med? Oavsett om det handlar om bristande kvalitet eller något annat? Större bolag, ta hand om kompetensen bättre än de små? Tillåt mig skratta. )

--

Förresten, ett samtal från häromdagen när jag köpte ny dator - eftersom ett sodding logikkort bestämt sig för att lägga ner, givetvis efter att garantin gått ut. Jag är fortfarande sur över att den gamla gick sönder och kan inte riktigt känna prylglädje över den nya, även om M säger men lukta på den, det luktar nytt och gott och datorn är så ny och ren att mina svettiga fingrar gör att det gnisslar på locket - och de skulle ha mina uppgifter:

Försäljare: Namn?
Jag: Emma Gray Munthe. G-R-A-Y M-U-N-T-H-E.
Försäljare: Adress?
Jag: (säger min adress)
Försäljare: (rodnar) Oj. Nej. Eh... vänta. Nu skrev jag Emma... eh... Gay. Det heter du inte va?

slå genast på teven, svt2!

Here's looking at you, boy - the coming out of queer cinema började precis!

4 x dn (eller ledare, motton & den eviga frågan om pengarna till svensk film)

Läs dagens ledare i DN om Bergman och 68-vänstern - och hur den senare påverkat svensk kultur. Niklas Ekdal menar att det är bättre idag - men det finns fortfarande så oerhört mycket kvar av det konforma tänket som fanns då när det gäller "kvalitet", "viktiga" filmer och "bra" och "dålig" film. I mina ögon bakåtsträvande och trött, snarare än progressivt.

--

Njut sen av Marc Almonds fantastiska motto (som jag hittade i Strages intervju från igår som jag av outgrundlig anledning inte kan hitta på nätet):

Älska som om du aldrig blivit sårad, arbeta som om du inte behöver pengarna och dansa som om ingen tittar.

--

Läs Eva af Geijerstam om två böcker om norsk film, och hur småskaligheten räddade den. Betänk sen de nya - och helt motsatta - strategier som planeras i Sverige. Mer pengar till färre filmer, små filmbolag ska bort and whatnot. Se sen en fantastisk bild från inspelningen av Terje Vigen hos M.

--

Har förresten inte Johan Cronemans Manuel-följetång i DN blivit jävligt tröttsam? Var den ens rolig från början?

--

UPPDATERAD: Länkade nyss från min Båstad-bloggpost från häromdagen - men tänkte för säkerhets skull göra det här också: Försökte hitta Jimmy Somerville-låten från slutscenen i Orlando på iTunes - men den fanns inte. I brist på bättre kan man titta på den fantastiska slutscenen och lyssna på den här.

sex, fotboll och livesändningar (och ett hysteriskt roligt klipp om bananer)

De 50 sexigaste sexscenerna genom tiderna, i alla fall enligt IFC och Nerve, hittar du här. Min favorit, Sex, lögner och videoband, ligger helt oförtjänt på 46:e plats. Vilka är era all time favoritsexscener?

--

Apropå något helt annat: kolla in den 9-åriga Fimpen-knatten som signades till Manchester United när hans morfar skickade en filmsekvens på dvd.

--

Och, om du inte har alltför låg andrahandsgenanströskel, se och läs om en livesändning från helvetet. Jag får så mycket handsvett att jag halkar runt på tangenterna. På riktigt.

--

Ahahahahahaaaaahahahahah. Bananen - en ateists värsta mardröm? I just wet my pants. Hittat via Scanners.

Lilla Filmfestivalen i Båstad

Kom hem igår, och precis som efter förra årets festival kom jag hem med några helt fantastiska Widerberg-ögonblick runtskramlandes i hjärtat. Såg Barnvagnen för första gången - och helvete. Vilken film! Vilken lyx att få se den på duk! Jazzouvertyren! Scenen där Inger Taube sitter på spårvagnen med sin kristallkrona! Biblioteksscenen! Thommy Berggren är så fin! Lite teatral emellanåt, men så fin! Dialogen! Och hennes ansikte! Jag trodde att jag skulle gå sönder.

Widerberg ska ha sagt att Bergman var vår dalahäst ute i världen - och det var han väl. Också. Av hans filmer är det kanske scenen där Harriet Andersson tittar rakt in i kameran i Sommaren med Monika och Persona som skramlat runt mest i hjärtat - men jag tänkte ha en Bergman-festival framöver och se om hans filmer. Det behövs. En del av dem har jag inte sett sen jag pluggade film i Lund - och då var man verkligen förgiftad av alla akademiska texter om honom. (Jag kan ha drömt det här - men jag har för mig att Bergman själv refererat till några av de mest akademiska som "torrknull".)

--

Annars kunde man på festivalen se ett helt gäng amerikanska undergroundfilmer - och det var synd att det satt typ 20 pers och såg ett så oerhört ambitiöst ihopsatt program. I vilken annan svensk håla kan man se Maya Deren, Kenneth Anger, Jack Smith, Stan Brakhage, Jonas Mekas och bröderna Kuchar på duk på en och samma dag? Allt var verkligen inte bra (riktigt, riktigt bra var det väl egentligen bara Meshes of the afternoon och Scorpio rising som var, men Hold me while I'm naked var rolig att se och Sins of the fleshapoids är om inte annat en sjukt bra titel) - men att få chansen att se dem på det sättet är fantastiskt! Snälla, snälla Skåne-bor - åk till Båstad i helgen och stöd filmfestivalen. På måndag kan ni se 545 minuter kinesisk underground. Bara en sån sak. Programmet hittar ni här.

--


Passade på att se Orlando hemma hos mina föräldrar också. Slutscenen... Gåshud! Se delar av den här. Tilda Swintons ansikte!

sista semestersvängen

Youngsters! Ska pressa de sista ynka dagarna ur min semester (en månads semester känns helt overkligt, har tillbringat två, tre månader de senaste somrarna arbetslös/in between projektanställningar) och är borta ett litet tag igen. Vi ses när vi syns, som Ulf Brunnberg skulle sagt.

tre nyanser av Finspång med omnejd

Ahhhhhh. Jag vill åka tillbaka. Jag visste inte att min kropp hade sådana cravings efter att läsa och göra absolut ingenting. På fem dagar läste jag ut fyra böcker: Den som vässar vargars tänder (Man kan inte lägga ner boken, absolut. Men språket? Det känns så märkvärdigt gammeldags, det känns nästan som om Carina Rydberg kommer från en annan planet. Eller är en farbror fångad i fel kropp. Och, jag vet inte, kanske har man sett för många dåliga filmer där incest och människors ondska mot barn varit en lite spekulativt kittlande ingrediens för att tycka att det är så unikt?), Anybody out there (Jag har inte läst chick lit på evigheters evigheter, men dra mig baklänges på en jävla släde vad sugen på mer Marian Keyes jag blev. Jag var helt ledsen när boken var slut. Läs!), Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket (Lika fin som titeln!), Dannyboy & kärleken (Fick den av Daniel innan jag åkte - och det var märkligt att läsa en skönlitterär text av någon man precis lärt känna. Jag satt mest och undrade vad som var sant och vad som hade hänt vem. Hursomhelst, den håller på att bli till ett filmmanus just nu.) Sedan läste jag Hollywoodnumret av Diva och blev helt matt av hur mycket intressanta filmer och människor de skrev om som jag borde hört talas om men inte har hört talas om eller vill veta mycket mer om. Som Michelle Johnson, Itty bitty titty committee, Dorothy Arzner, Mercedes de Acosta, Ethel Waters, Silas Howard, Pilar Wiley, som gör dokumentären Shakedown som ska likna Paris is burning (som jag tyvärr inte heller sett), Steak Haus productions, dokumentären Uncovering porn for pussies, Sex & fury.... När ska jag hinna se och läsa mer om allt det där?

Attack of the killer cows!

Man ligger och läser i solen. Från absolut ingenstans dyker sex (väldigt nyfikna) stealthkor upp, stirrar på en och försöker gnaga upp grinden.

ett päron till bloggare tar semester

Semesterläsningen inhandlad, musiken nedladdad, mitt livs första vuxengummistövlar inköpta och satan i gatan vad datorledig jag ska vara. Wohooo! Hej så länge, ha det så bra!

--

Missa förresten inte en av tidernas absolut bästa filmer! På SVT2, onsdag, kl 23.00 visas John Cassavetes Faces.

kvalitetsfilm

Det pratas mycket om "kvalitetsfilm" just nu. De mest progressiva journalisterna skriver att det ser mörkt ut för den så kallade kvalitetsfilmen. Med tanke på att begreppet "kvalitet" har en så framträdande roll i kulturpolitiken kanske vi en gång för alla skulle komma överrens om exakt vad det betyder. Eller bara sluta använda det. Bara ett förslag.

Anyway, kvalitetsfilm som gått upp hittills i år på svenska biografer, enligt mig:

Half Nelson
Little Children
Blood Diamond
Shortbus
Princess
Min granne Totoro
Vänner för livet
Death Proof
Transformers

2007 års icke-kvalitet:

Parfymen
Black Snake Moan
Norbit
Number 23
Epic Movie

--

Idag har jag nynnat på Judy Garland och Gene Kellys Be a clown. Jag har till och med dansat små steg och lagt till jazzhänder. You can do it too! (Hittade tyvärr bara ett klipp med en helt hysterisk Julie Andrews och Sammy Davis-version, men ni fattar grejen.)

vad är oddsen?

Precis när jag bäddar ner mig i soffan med en bok börjar det banka orytmiskt från gården. När jag tittar ut för att kolla vad det är visar det sig att någon utrustat tre väldigt små barn med varsin golfklubba och sedan gått därifrån.

en annan anledning till lycka

Julie Delpys 2 days in Paris. Ahhh, hon lyckas fånga allt som är avskyvärt med Paris och allt som är svårt och jävligt men ibland alldeles, alldeles underbart med kärlek. Och, det känns som om hon har lekt fram alltihop och får film att se busenkelt ut. Svensk premiär i september.

foxy

Fox gör det igen. Hittat via Bögjävlar.

Varning utfärdas!

Hyr inte The Last Kiss om du är sugen på en lättsam romantisk komedi! Zach Braff & co beter sig inte alls som de ska i romantiska komedier. De beter sig som riktiga människor. Det vill säga som idioter. Man hatar dem. Man skriker mot teven och måste nästan hålla för ögonen. (Alltså, filmen är bra - men att säga att det är en komedi är att luras. Big time.)

--

Tips på roliga gratis-saker att göra i ett regnigt Stockholm: Se dansfilmer på Dansmuséet. Ruskigt obekväma stolar, men gratis är gott och dansfilmer är nästan alltid roligt. Idag sågs Style Wars som jag faktiskt inte sett tidigare. Dessutom har jag lärt mig skillnaden mellan klassisk tutu och romantisk tutu, och hur ballerinaskorna utvecklats genom åren och sett en fantastisk scenografiskiss signerad Nils Dardel. Jag tror det här ska bli en museum-sommar. Tom Tits har jag varit nyfiken på hur länge som helst.

--

Ett annat litet tips: Passa på att länsa myntskålen om ni har en sån. I vår fanns drygt 900 spänn och en massa lei.

jubel & applåder

Såg om Transformers igår kväll - och jag kan säga så här: det var länge sen jag såg en film med en publik som var så pass med på noterna. Ungefär hela salong 1 på Filmstaden Sergel jublade och applåderade under eftertexterna. Sist jag minns att stämningen var likadan på bio måste ha varit när jag såg skräckmästerverket Instängd/The Descent med skräckslagna skräckfantaster på Fantastisk Filmfestival i Lund för två år sedan.

Häpp.

Man ger Black Snake Moan en etta och någon går ape shit bananas:

Vidare kan man tillägga att det är så förbannat tråkigt att recensentens personliga tillkortakommanden vad gäller tex. sexuell självinsikt (som i det här fallet) ska få lov att påverka objektiviteten och därmed förstöra en bra film.

All together now: Kritik. Är. Inte. Objektiv. För helvete.

DN skämtar med oss aprillo?

Tensta kvinnojour har öppnat en övernattningslägenhet för utsatta kvinnor. Det blev möjligt tack vare att jouren som den första i Sverige sponsras av ett privat företag. Men pengarna kommer från en stor hotellkedja med erotisk film på rummen.

Edit: Alltså, jag måste tydligen förtydliga. Jag tycker det är DN som skämtar när de skriver en sån är artikel. Inte att det är kvinnojouren som skämtar när de tar emot pengar från hotell som visar porr.

Lycka är att...

... putsa fönster, lyssna på Kenny Rogers What condition my condition was in jättehögt och inse att man har semester.

föräldrabilder del II

28 veckor senare & konstbio

I filmkritikens namn har jag nu genomlidit 28 veckor senare. I en helt tom och nattsvart biosalong. Ensam. Inte ens maskinisten var på plats under hela filmen. Det gav så att säga filmen lite extra krydda. (Läs: Jag vågade inte sitta med fötterna på golvet, skyddade halsen mot zombieangrepp med händerna och höll ärligt talat på att skita på mig.)

Det finns några storfilmer på senare år som fångat masspanik på ett sätt som fått mig att börja gråta okontrollerat och vilja gå ut ur salongen för att det är lite för likt sådant man sett av krig, tsunamin, Katrina och 9/11-bilder på nyheterna. Det är Sum of all fears, Världarnas krig, Day after tomorrow och den här. I mina ögon riktigt bra filmer allihop, även om de har en del luckor och svackor här och där. De har ändå lyckats fångat en känsla som gör att man faktiskt kan känna paniken, nästan känna lukten av andras rädsla. Eller så är det bara jag som har lite för livlig fantasi.

--

För dem som tyckte att Miranda Julys Me and you and everyone we know var så där mysigt quirky som alla andra tyckte (jag var/är inte en av dem) kan det vara en idé att bege sig till El Mundo på Erstagatan 21 i Stockholm för att se hennes kortfilm Getting stronger every day från 2001. KonstBio kommer att husera där hela juli.

--

Själv väntar jag med spänning på mitt paket med tre Wolphin-dvd:er med massor av kortfilmer. Bl a av July.

pappa 1963

"This is Britpop my dear!! How awful is this?"

Jag gissar att det inte var det där bandet som hette Satan's diciples. Pappa är, återigen, han med den stora näsan och britpopbrillorna.

filmkritikerkritik del 18

Läsförståelse lärs inte ut i skolorna längre. Bevis

a)

Med tanke på att filmen (Die Hard 4) har fått 8.4 på IMDB så måste ditt betyg "Godkänd" vara ganska felaktigt.

Det var den mest cyniska recension jag har läst i övrigt och du har ju inte gett filmen nån chans.

En mansgrisfilm som Die Hard borde recenseras av just en sån. http://www.imdb.com/title/tt0337978/ratings

(Lustigt nog verkar kvinnor tycka bättre om denna än män, jag har ju inte sett den, men jag litar på IMDB)

Du får kicken!

b)

Hur kan du få skriva om filmer? Det är tragiskt, bara för att du inte gillar t ex datorer eller fransmän så trycker du ner filmen, var du på dåligt humör lr? Die hard 4.0 är ju lätt bästa die hard filmen!

Dessa mail efter att jag gett filmen en trea, medan ungefär alla andra svenska tidningar gett den en tvåa. Men det är klart. Jag gillar ju varken datorer eller fransmän. Eller är mansgris.

lite bilder på min coola mamma och pappa från det glada 60-talet

Mamma träffade nyligen en gammal bästis och plåtade av några av bilderna hon tagit på mamma och min engelska pappa (jag har två, en svensk och en engelsk) på 60 talet. Min pappa är han med den stora näsan, britpopbrillorna och en kropp lika vit som sanden han ligger på. Min mamma är den skitsnygga och vid tillfället förmodligen mycket svåra och Baez-lyssnande gitarrspelerskan ("som kunde tala med hästar" tänkte jag lägga till, men det kändes i efterhand som en usel bildtext modell svensk filmtidning).

--

Haha, precis när jag skrev rubriken började Jessika Gedin prata på radion om sin coola mamma.

Missa inte fantastiska Jessika Gedins sommarprat! Hon är så bra! Jag blir helt lycklig av att lyssna på/läsa en så engagerad och inspirerande kulturjournalist som läser med hjärtat. Det finns så ont om sådana i det här landet.

--

Hon pratar bland mycket annat om sin första dikt. Här är min:

Himlen är blå.
Gräset är grönt.
Mitt hjärta bankar och vi springer mot fyren.

Jag var kanske fem år. Jag vet inte riktigt var den kom från, men den är ganska fin och jag skrev den i en liten självtillverkad bok bestående av ihopvikta papper ihopbundna med röda bastsnören.

--

As of now har jag semester från dvoted. Mina frilansuppdrag har jag inte semester från, men de går ju att planera så att man får lite helledigt ändå. Att skriva är ju trots allt knappt något jobb, det är det roligaste jag vet, och skriva kan man ju dessutom göra utomhus. Mitt jobb är helt klart min absolut största lyx.

Trevlig helg! Och trevlig semester för dem som har lyxen att ha sådana!

Transformers

Motherfucker. Om inte den här filmen kammar hem en Oscar för bästa ljud, bästa effekter och varenda annan tech award lovar jag att jag ska äta upp min hatt. Jag var inte peppad för fem öre när jag klev in i salongen, när jag klev ut hade jag fan ryckningar i kinderna. Garanterat sommarens no-brainer. Och det menar jag på ett bra sätt.

pyttipanna

Läs två fantastiska blogginlägg: ett hos Bögjävlar, och ett som handlar om det förra hos Dexo. Läs sedan artikeln om Filippa K. Det kan tyckas vara en besynnerlig mix, men handlar egentligen om samma sak: Att ta sig rätten och platsen och modet och orken att vara den man vill vara. Och stå för det. Alltid. Det är lättare att inte fatta de där besluten. Det är lättare att bara flyta med strömmen. (<<<<----- Här skrev jag först ett litet peptalk till mig själv i stil med "fuck strömmen", identiskt med de peptalks mina dagböcker var fyllda med för, låt mig se, 20 år sedan och framåt. Patetiskt.)

--

Ju mer jag tänker på DN-artikeln om att de små filmbolagen ska bort, ju mer förundrad blir jag. Hur kommer det sig att det inte blir ett jävla liv? Varför hojtas det inte om mångfald och faran med monopol som det gör när det handlar om distributionsfronten och SF står som bjässar och bolag som Triangelfilm ryker? Varför är det på produktionsfronten tvärtom något eftersträvansvärt att minska antalet bolag och koncentrera marknaden? Obegripligt.

--

I dagarna kommer Gus Van Sants Last Days ut på dvd i Sverige igen. Se den, bry er inte om den dåliga kritiken den fick när den kom - den är ett god damn mästerverk! Ensamhet har aldrig skildrats så kompakt.

--

I morgon: The Hitcher, The Messengers, Transformers och sedan Liftaren II. Till skillnad från ungefär resten av världen är jag inte så värst peppad på den näst sista.

den räddhågsna svenska filmbranschen

Höll på att sätta frukosten i halsen i morse när jag försökte komma ifatt med helgens tidningsläsning och stötte på artikeln med rubriken Små filmbolag ska bort från i fredags. Att ha som mål att minska antalet filmbolag kraftigt känns fullständigt barockt, bakåtsträvande och något alldeles i hästväg räddhågset.

Nu är de stora finansiärerna i svensk film och tv-drama överens om att antalet enmans- och fåmansbolag måste minska kraftigt. Många småbolag gör att kompetensen inte tas om hand, menar de. Dessutom är risken stor att filmer görs för att de inblandade behöver en inkomst snarare än att man har ett fantastiskt projekt.

Men... men... skämtar de? Många småbolag gör att kompetensen inte tas om hand? Hur tas den om hand av de stora kolosserna om jag får fråga? Och exakt vilken kompetens pratar vi om? Och de verkligt bra svenska filmerna från de senaste åren, var har de egentligen kommit ifrån och har de verkligen gjorts för att någon velat ha en inkomst? Exakt vilken mångfald är vi egentligen ute efter när begreppet så fint diskuteras på seminarier och debatter om den svenska filmbranschen? Att göra ett uttalande som

- Att göra film för att betala sina hyror är inget bra incitament för att göra film. Tjänar de inte pengar på en film, har de inga att göra nästa med. Det skapar ingen hälsosam filmbransch.

när svensk film ser ut som den gör känns snudd på rubbat - och dessutom som ett stort hån mot oberoende filmare i det här landet. Uppfattningen jag med få undantagsfall får när jag sitter i mottagaränden och ser svensk film är att ingen brunnit, att samtliga gjort den bara för att de kan - och någon gett dem pengar.

Nej, om ni inte har vett nog att stödja de uppstickaraktörer på den svenska filmbanan som faktiskt hängt med i utvecklingen och kan göra väldigt bra eller intressant och annorlunda film för lite pengar - motarbeta dem i alla fall inte aktivt.

Midsommar 2007

Vänner, lugn, Pimm's, öl, sill, nubbe, utedass, bastu, nattbad, grodor och myggbett. Det förekom även sitar-spelande och närstudier av sniglar. På lokal loppis inhandlades Madame Bovary, Ismael av Klas Östergren, Såg du? TV vi minns under tjugofem år, The Fairy tales of Oscar Wilde i illustrerad utgåva och båda delarna av Bra Böckers Film och TV lexikon. Alltihop för sammanlagt 75 spänn. De andra hindrade mig när jag ville köpa Babe - den modiga lilla grisen på VHS för 10 kronor.

Glad midsommar youngsters!

Springer omkring och packar och äter skorpor och hatar min iPod som hamnat i något förhatligt disk mode som omöjliggör uppdatering och min fire wire port är trasig och snart går bilarna fullpackade med vänner, badkläder, Bögjävlar, Allt om film, Filmcomment, Filmmaker och Middlesex som jag inte läst än, Backgammon, myggmedel, varm tröja och alkohol och gräddtårteingredienser.

Tänkte ändå hinna säga glad midsommar!

bisarr bakgrundsinfo till Liftaren och The Hitcher

Med tanke på att The Hitcher snart alltså ska visas under skräcksommaren på Grand, läs den här mardrömsaktiga, men väldigt intressanta artikeln om Eric Red som skrev manuset till original-Liftaren (och fantastiska, underbara Near Dark). Jag hittade den via Conan för ett bra tag sen, men har glömt bort att vidareförmedla hans eminenta tips. Jag hade faktiskt ingen aning om den här bisarra bakgrundshistorien - men den sätter onekligen filmerna i ett helt annat ljus.

tantourage

Alltså. Jag håller på att samla ihop ett så fantastiskt tantourage på SFI. Idag har vi suttit under paraplyer på Boule & Berså och druckit rosé i solregnet. (Jag var vid tillfället iförd Gudrun Sjödén-parkas som jag fått överta av min mamma. Jag är så mycket kulturtant redan att det är direkt löjligt.)

nyss inkommet pressmeddelande

ASTORIA KÖR SKRÄCKSOMMAR PÅ GRAND

Lite gulligt initiativ i blockbusterröran, blir nästan lite rörd över att det värnas om de små skräckliven om sommaren. Programmet hittar ni på pdf här.

fem helt olika saker

Ohhhh, vore inte det här en dröm för alla oss hariga bionazister?

--

Läs den här fantastiskt festliga/tragiska intervjun med bråkstaken/galningen Tony Kaye of American History X-fame. Två små godbitar ur texten:

1. ...he tried to hijack the opening of a Damien Hirst exhibition of medical equipment at the White Cube gallery by hiring ambulances to drive around the block with sirens blaring, in a work he titled Empty Vessels Make the Most Noise; or the stunt where he paid a homeless man to accompany him to art galleries around the world, and attempted to exhibit him as 'Roger, by Tony Kaye'. 'I was part of the BritArt, Damien Hirst thing,' he says now. 'I got left behind.'

2. He argued with the agency McCann Erickson over the last few seconds of a Bacardi commercial. When they hired another director to reshoot the ending, Kaye sent his staff to the Dominican Republic to hide the people he'd photographed on the other side of the island. When the new director returned empty-handed, Kaye flew the Dominicans to the UK and paraded them outside McCann's London headquarters on a flatbed truck, accompanied by a 10-piece reggae band. 'I mean, mental. Mental... I'm very embarrassed. I did abominable things.'

--

Divine's Shake it up går på repeat.

--

Det är något med Handelsbanken-kontor som andas kompakt jävla ångest. Det är analogt, det är fult, känns alltid provisoriskt och deras skyltning och egenreklam är under all kritik. Att hänga dammiga nallar i hängslen från lysrören, klippa ut och tejpa lappar på resväskor och handtexta meddelanden i värsta ICA-extapris-praktikant-stil signalerar inte Vi Tar God Hand om Dina Pengar. Inte någonstans.

--

Såg nyss ett inslag från DNs webbtv om Hostel 2. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det annat än att det är vansinnigt underhållande.

oroväckande tecken på ickekompatibilitet

Min man tycker inte bara om godis som Matador Mix, Familje Guf och Bridgeblandning, han har också småskrattat under dagen åt minnesfragment från skrevfixerade Blades of Glory som vi såg igår.

--

I natt drömde jag att jag spökskrev Camela Leierths dagbok. Jag hade svårt att veta om jag skulle använda "hon" eller "jag" när jag skrev. Jag försökte också uppbåda entusiasm inför en Håkan Hellström-konsert utan större framgång. Igår natt drömde jag att jag lurade in en albinogorilla i en bur. Jag skämdes fortfarande när jag vaknade.

Hostel Part II och Bögjävlar

Ibland händer det att man fullständigt omvärderar en film. När jag recenserade Hostel hatade jag den. Med emfas. Jag skrev sida upp och sida ner på olika forum om hur usel den var. Sen såg jag om den nyligen och tyckte ganska bra om den. Oh well. Här är i alla fall min recension av Hostel 2, och jag tror inte att jag kommer att ha ändrat mig om ett år eller två.

--

Häromdagen fick jag århundradets synapsfel och gick inte på releasefesten för Bögjävlar av ingen annan anledning än att jag inte hade någon att gå med. Jag tänkte att jag skulle stå och stamma för mig själv i ett hörn och Roger och Tomas skulle vara i händelsernas centrum och ingen skulle prata med mig. Istället satt jag och jobbade till midnatt. Självklart missade jag festernas fest. Leila K var där. Alla var där. Utom jag. Ser hursomhelst fram emot att läsa boken. Läs Dexo om den så länge. Jag fick lust att ömsa skinn när jag läste. Och flytta. Stockholm, Sverige, min hud och andras idéer om hur man borde vara och mitt sätt att förhålla mig till det känns lite för trångt ibland.

två snabba

1. Vad tror ni det betyder när ens chef tittar på en, ler och säger Du såg ut att ha nästan roligast på hela festen? Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Running man på dansgolven kanske inte tillhör vanligheterna på SFIs personalfester?

2. Jag kanske ska få ett passepartout-kort, den gyllene vägen till gratisinträde på alla landets biografer. Det är hit jag strävat i hela mitt liv. Det rycker i mungiporna och jag vill skrika I'm somebody now! men folk runtomkring i korridorerna verkar ta det mer med ro. Det bryr sig inte alls faktiskt.

Uppdatering: En snabb till. Tro det eller ej, men i en nyhet på internsidan här på SFI tipsades det om ett test där man kunde kolla vilken John Hughes-film-figur man är. Tataaaaa!:

You are Clark Griswold (from National Lampoon's Vacation)! You're full of optimism and boundless energy, and no one loves a good family trip more. No one else can swear a blue streak like you either, Sparky!

Det här måste få ett slut!

Alltså. Jag börjar böla varje gång det åker förbi ett studentflak. De är ju så glada.

Vid Sidan Av - eller Dags att plocka fram självhjälpsböckerna

Har känt mig lite vid sidan av den här veckan, inte riktigt mitt i. Man skulle kunna tänka sig att det är en utmärkt betraktelseplats, men nej. Eller ja, både och. Man ser och hör och registrerar, problemet är att man inte alls är där. När man är vid sidan av koncentrerar man sig lite för mycket på sin plats och på sin roll och har lite för långa tentakler för att fungera som man skulle önska. Oh well. Men natten till idag, på en balkong vid Hornstull när det ljusnade och Depeche-musik strömmade någonstansifrån och jag hade en drink i näven och satt och smsade insåg jag plötsligt vadfanhållerjagpåmed, här precis just nu är ju bra. En liten (om än något alkoholinducerad) uppenbarelse ibland är nyttig.

--

Igår var jag på två och ett halvt kalas, ett var hos Andrea. Jag gav henne Richard Hobert-boxen med de sju dödssynderna som ett tecken på min oavundsjuka över hennes nya jobb och som ett tecken på min vänskap.

--

Tryck in "Hobert" på era mobiler med t9 påslaget. Tons of fun.

--

Veckans blogginspiration: Via Navid har jag blivit otroligt sugen på att läsa mer om och av Amy Hempel som (tydligen) inspirerat t ex Chuck Palahniuk (en av mina absoluta författarfavoriter). Via fantastiska Bögjävlar blev jag (igen) sugen på att läsa mycket, mycket mer om och av Camille Paglia.

--

Wicker Man-remaken var ju inte så bra, och inte ett spår av Neil LaBute märktes. Devil's Rejects var inledningsvis krystat punkig, helt igenom ganska tom - men extremt snygg. Front Page och Inglorious Bastards var båda besvikelser. Ikväll kanske Jodorowskys Holy Mountain.

--

Överlevde förresten karaoken med Klick-redaktionen utan större problem.

"grabbig", my ass

Någon visslade precis Daryl Hannahs vissellåt från Kill Bill utanför fönstret. Vilket påminner mig om att tipsa er om att läsa om Death Proof-feminismen hos Roger. När Kulturnyheterna och Fredrik Sahlin pratar om en film som Death Proof som "grabbig" går skam pretty much på torra land.

sorg

Hunden med de mest godluktande små tassarna är i doggy heaven och äter nog godis och leker och försöker låta farlig.

Helgen v. 22

Helgen har tillbringats i kulturens tecken. Bl a på ett utomhuskalas som kändes som en sekelskiftesmålning med färggranna blommor och pensionärer i stråhatt i varenda hörn. Målare, författare, Shakespeare-översättare, whathaveyous var där. En filmare som jobbat med de allra största svenska filmarna, på Terrafilm, med Bergman, Hasse Ekman och Arne Mattsson, yttrade de bevingade orden Jag avundas inte dem som gör film idag. Förr kunde man ställa Sickan Carlsson och Thor Modéen framför en vägg så kom folk. och Vi försökte oss på att göra en folklig film, men det gick åt helvete. Det var det bara Ragnar Frisk som kunde. Jag hade, kort sagt, öron stora som paraboler och tillbringade stora delar av kvällen med huvudet sött på sned.

3 recensioner

Death Proof. Jag har lite småångest över mitt hjärnsläpp att kalla Planet Terror för Terror Planet. Oh well.

Black Snake Moan. Enda anledningen till att den inte fick ett minus är att jag glömde bort att jag kunde ge sådana.

Stomp the yard.

nattens ros

...går till dem som betalade min bussbiljett vid Skanstull när mitt kort strulade. Sånt kan jag leva på i flera dagar. Tack snälla!

hjälp

Jag har blivit inbjuden till karaeoke-kalas med Klick!-redaktionen. Jag känner ingen där. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla/överleva det hela. Idéer?

Jag synar Craig Brewer, Inglorious Bastards & dum, dummare, Flashbackavträde

Jag skrev en recension på Black snake moan igår, och förundrades vid runtsurfningen över att den fått ganska bra kritik. Det händer ganska sällan att man bara inte kan fatta vad det är andra ens skulle kunna gilla med någonting. Black Snake Moan är ett sådant fall. Sen såg jag Hustle & Flow och förundrades igen. Det är ju en Bullen-film. Om en idiot och hans horor, med ett manus från helvetet. Sunkigare kvinnosyn än den som genomsyrar de här två filmerna ser man dessutom väldigt, väldigt sällan på bio. I bakomfilmen skyllde han den på Södern. Tsssss. Jag synar regissören Craig Brewer. Han bluffar. Han har ingenting på hand. Ingenting. Det ska bli otroligt spännande att se vad filmen får för kritik på fredag.

--

Inglorious bastards landade på hallmattan tidigare idag. Yay! Studio S ger ut den i sommar.

--

Apropå bastarder gjorde mig någon uppmärksam (HA! Who am I kidding? Jag egogooglade naturligtvis. Hoppa upp på min underarm och snurra om du har problem med det.) på en tråd på Flashback där någon skrev:

Den där bruden gör mig riktigt förbannad, antar att jag har ett psykologiskt avvikande beteende men när jag sitter och lyssnar på henne i mer än fem minuter så börjar jag fantisera om att ge henne ordentligt med stryk och sen bara gå därifrån i stället för att avsluta med en våldtäkt.

Lacerda, whoever you are, jag fiser fläderbär åt ditt håll.

Samtal nyss:

Kl 08.20:

Telefonen ringer.
Jag: Det är Emma.
Röst: Ja, hejsan. Jag skulle vilja prata med Emma Gray Munthe, jag ringer från Telia.
Jag: Menar du att du ringer för att sälja nånting till mig klockan tjugo över åtta?
Röst: Eh... njä... alltså, jag håller på med kundvård.

Kundvård, my ass.

Jag kissade precis på mig.

Från filmbolaget Scanbox hemsida:

Liam Norberg Box

Kultklassikerna Sökarna, Blodsbröder, Sökarna - Återkomsten. Det bästa av Liam Norberg i en box.

DVD KÖP 06/06-2007

Bästa sökorden kanske någonsin.

men du har ju dambyxor

Uppdaterad: Jag erkänner min totala replikdyslexi. Det visar sig ju vara en replik från Att angöra en brygga. Inte mindre roligt för det iofs.

--

Annars, Knocked up igår innebar igen att den jag symptiserar mest med i en film är den som andra tycker är ett psykotiskt, fullständigt förhatligt freak. Precis som när jag sett t ex Spanglish. Oh well. (Tror ni förresten att det bådar gott för betyget för en film när jag hela "romantiska komedin" igenom var tvungen att kämpa mot impulsen att ställa mig upp och skrika du behöver inte den där socialt obegåvade jävla nollan antingen skärper du dig ett stort stycke och tar hand om barnet själv eller så gör du något åt saken vi lever för fan inte på 1800-talet?)

En annan sak: Vad är oddsen att du som tjej skulle ta med en obekant kille du haft ett one night stand med på fyllan för två månader sen in i rummet under en gynekologundersökning? Om jag talar för mig själv: the chances are pretty god darn slim.

Idag studerade jag min egen navel en liten stund.

Skrev först ett längre inlägg apropå det Peter Englund skriver om idag: självkritik.

Varje torsdag sitter jag och sammanträder bredvid Torgny Lindgren, och han har sagt att “kritieriet på en god författare är att hans självkritik är större än hans skrivlusta”.

Självkritisk har jag alltid varit. Det är dock något nytt som tillkommit.

Många aktiviteter kräver att man glömmer vad man gör medan man gör det: musicerande, sport, samlag, etc. Den sekund man börjar överväga vad man egentligen håller på med inleds fumlandet.

Vad är skillnaden på bristande självkritik och en välgörande omedvetenhet?

Sen blev jag självkritisk och tog bort det. Jag recenserar nästan allting jag gör samtidigt som jag gör det. Jag har fått recensentsjukan. Idag får jag typ tre plus.

--

Dagens låtar på loop:

Angry Inch från Hedwig and the Angry Inch-soundtracket.
Hold Tight! med Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Tich från Death Proof-soundtracket.
It's So Easy med Willy DeVille, också från Death Proof.

Min dans till Angry Inch i vardagsrummet nyss får fem plus. It was a fkking masterpiece. Mimningen får dock ett överkryssat plus.

--

Ikväll: Knocked up. Jag tar bl a med mig Harry Potter-skrikaren. Det kan bli pinsamt.

UPPDATERAD: Knocked up sedd. Män är från Mars, kvinnor är från Venus-skit depresses the shit out of me. (Jag började på riktigt gråta av en scen som det var meningen att man skulle skratta åt. Oh well.)

An ode to the violence in women.

Öppningsmonologen:

Ladies and gentlemen, welcome to violence, the word and the act. While violence cloaks itself in a plethora of disguises, its favourite mantle still remains - sex. Violence devours all it touches, its voracious appetite rarely fulfilled. Yet violence doesn't only destroy. It creates and moulds as well. Let's examine closely then this dangerously evil creation, this new breed encased and contained within the supple skin of woman. The softness is there, the unmistakeable smell of female. the surface shiny and silken. The body yielding yet wanton. But a word of caution: handle with care and don't drop your guard. This rapacious new breed prowls both alone and in packs. Operating at any level, at any time, anywhere and with anybody. Who are they? One might be your secretary, your doctor's receptionist, or a dancer in a go-go club!

Missa inte!

Ikväll går en av tidernas absolut bästa filmer på SVT1 kl. 21.00:
Sex, lögner och videoband.

dvd-rage

Antingen hatade någon verkligen Scoop, eller så hade någon en riktigt, riktigt dålig dag. Eller, någon kan ha använt filmen som pulka. Den som lämnar tillbaka en film i det här skicket till en videobutik är plain jävla stupid. Morr.

Uppdaterad kl 0.52: Det hade kunnat vara jag som repade Scoop sönder och samman, känner jag nu när jag sett den. Herregud vilket magplask till sömnpiller. Att det på Eurosport just nu finns en reklamvepa med texten Dongkuk Steel i bakgrunden är en hel travbana med hästlängder roligare.

Ännu en Norge-historia.

Norska Film & Kinos kommunikationschef heter Birgitte Langballe. Det är mycket möjligt att det är något av det roligaste jag hört på flera veckor.

Oh the little things!

Jag blev vansinnigt sugen på att se Jakten mot nollpunkten (som jag av outgrundlig anledning inte sett än - trots att jag varit sugen sen innan jag egentligen blev särskilt filmintesserad. Jag tror att något band uttalade sig om filmen - kan det ha varit Primal Scream? Ja! - någon gång i Pop eller Bibel) efter att ha sett Death Proof. Inbillade mig att den skulle vara svår att få tag på och hinna se innan jag måste skriva min recension - men så fanns den på min lokala Videomix som köpfilm för 69 spänn! Lycka!

Det innebar att jag kunde köpa den och hyra Children of men (som M inte sett än), Scoop (som jag inte kommit mig för att se än) och Step up (som jag vill se för att jag älskar dansfilmer, och dessutom vill värma upp med inför nästa veckas Stomp the yard) för 169 kronor. 169 spänn! Jag nästan dansade över Odenplan. Eller nä. Men jag slungade lyckligt med mina filmer i handen och tog ett hoppsasteg nerför en trottoarkant eller två.

--

M kom förresten på en ypperlig idé på hur man skulle kunna använda bloggen som forum för ett litet filmprogram i mycket liten skala. Vi får se vad som händer.

--

Navid Modiri kommer att arbeta tillsammans med Andrea på nya versionen av Filmkrönikan till hösten. Jag tror och hoppas att det kommer att bli bra!

--

Trevlig helg!

--

Uppdaterad: Måste igen rekommendera subdvd:s Cannes-blogg. Där kan man få info om att Gunnar Rehlin är huvudmisstänkt för att ha vält en enmetersvas i ett Bibi Andersson-kaos på SFI-festen, att Orvar och Andrea Hulken-slitit av sig sina kläder och poolbadat på en fest, att Orvar dagen efter nästan missat sin Tarantino-intervju och att Van Dammes nya film heter Van Damage.

Nästan som att gå i skolan.

Igår såg jag om First Blood. Idag såg jag om Rambo II. Och bakomfilmen där Sly menar att Rambo II är educational. Man kan säga många saker om Rambo II, men educational är inte riktigt en av dem.

--

Death Proof-soundtracket inhandlat. Mumma.

Dödssäkert, dödsmärkligt och dödsrädda DN

Death proof sedd. Mina lips är sealed tills min recension i Aftonbladet - men jag kan säga så här: Hade jag inte varit på en så städad tillställning som en pressvisning hade jag ta mig fan ställt mig upp och skrikit och vevat med armarna förblindad av galenskrattårar till slutscenerna.

--

Jag har läst de senaste dagarnas kommentarer till Triangelfilms konkurs. Och det är något som gnagt i mig och jag har undrat och känt att något är snett utan att riktigt kunna sätta fingret på det. Sen läser jag Eating in publics eminenta sammanfattning och länkas därifrån till flera andra kommentarer och poletten trillar ner. Varför har jag inte på ett enda ställe till nu läst någon som sagt att Nohrborg & co faktiskt drivit sitt företag som fullständiga klåpare med skygglappar de senaste åren?

--

DN framstår mer och mer som den mest interneträdda tidningen i Sverige. Jovisst, jag fattar att Benke vill provocera. Men det är så... dumt. Och så trött. Och så tråkigt. Det är 2007. Ni är journalister. Lär er att använda nätet. För helvete.

--

Oooh, jag höll på att glömma. Roger har tvingat mig under hot att jag ska tipsa om nya bloggen Bögjävlar. Annars skulle han aldrig ta bort mig från Ge mig fem på Rodeo. Bastard.

I wish.

Om jag någonsin fick ett eget filmprogram skulle smarta människor som Peter Englund få diskutera film varje vecka.

Och så skulle jag diskutera varför det blodiga action-80-talet verkar vara tillbaka - tänk Shooter och kommande John Rambo - med smarta människor som nyblivne bloggaren Hynek Pallas.

Fatta vilken jävla fest det skulle vara! Men, det kommer inte att hända. Det gör mig lite ledsen. På riktigt.

Shooting Sizemore

Har just sett Shooting Sizemore på VH1. Jävligt deppigt, men intressant. Tror inte att jag sett något liknande: en stjärna som totalt dekat ner sig, förlorat alla pengar och samtidigt filmat händelseförloppet. Inklusive utbrott, deppiga agentsnack och röda mattan-nojor. Jag minns att han filmade allt som hände när jag gjorde en intervju med honom på en junket för Dreamcatcher runt 2003. En intervju han för övrigt avbröt med att skrika Why the fuck are you filming me? Makes me angry man! Not angry angry, but angry. Stop fucking filming me! till kameramannen.

Bröderna Coen, Orvar och matlagning.

Orvar intervjuar bröderna Coen angående deras nya film. I ett annat informativt litet klipp från Filmkrönikans Cannes-sida får vi veta att han ätit klyftpotatis till lunch.

--

Apropå matlagning: Rodriguez ska göra en remake på Barbarella.

--

På torsdag får jag se Death Proof. Yay! Får tyvärr inte se Rodriguez Grindhouse-del än på ett bra tag.

"svärta"

Idag kom det till min kännedom att en svensk filmare klarat sig till sista gallringen i DIs intagningsprover - men åkt ut eftersom han inte hade tillräckligt mycket "svärta" i sig. Hilarious.

--

Det här - som jag hittade bland kommentarerna till Johan Wirfälts TTA-text - är också ganska roligt.

Fame!

Började dagen med Fame och kunde (igen) konstatera att serien knäcker filmen med hästlängder. Det är fel Doris och Coco i filmen, ingen Danny Amatullo och bara några sekunder Miss Grant. Helt rätt Leroy förstås. Det var helt och hållet deras fel att jag flyttade till Stockholm och pluggade teater tio år senare. (Men vem är killen i Doris knä? Jag måste fullständigt förträngt honom.)

Bloggparanoia på Croisetten i Cannes.

Tydligen. Jag tycker att det är lite sött. Och you need not worry little journalistchildren, chefs-Stasi ligger hemma i soffan. Era privathemligheter - som t ex diskussioner som kretsar kring sådant ni skrivit i dagstidningar och yppat i rikssänd tv - är säkra.

--

(Uppdaterad: Hittade just subdvd:s Cannes-blogg. Där kan man få visuals från glittergolvet på Control-festen. Yay!)

"Moodysson gör normal film"

Rubriksättningen är... obetalbar.

Cannes-abstinens & bitterfittor - uppdaterad

Sms och mail från Cannes regnar in. Senast i natt kom det här från S:

De spelar grym musik, glitter över hela golvet o champagnen flödar. Nu måste jag dansa! Är på Control-festen!

Cannes-abstinens! Igår mailade Orvar och pratade om de vanliga trasslen, min danska kollega meddelade över iChatten att han satt i pressrummet och såg "den där långhåriga och hon den där nya från Filmkrönikan" och undrade om det var värt att gå fram och prata med dem, jag läser Andreas och Orvars dagböcker på Filmkrönikans hemsida och inser att allt är precis som vanligt, att Orvar & co går till precis samma ställen som alltid (företrädesvis restaurangen "Det lilla fettot" och gatuhörnet vid ölsjappet Le Petit Majestic där precis alla samlas på nattkvisten) och att Andrea nu förmodligen sover i min gamla säng i lägenheten. Ahhhhh. Man skulle ju kunna bli bitterfitta light (väldigt, väldigt light!) för mindre.

Uppdaterad kl 13.26: This just in från Cannes:

ps: har ikke talt med lego-hår eller iggy pop-hår endnu.

Fniss.

Tydligen är Varietys Skandinavien-special släppt idag, som jag skrivit tre artiklar för. Hittar ingenting på nätet och blir lite nervös. Jag har ingen aning om hur slutprodukterna ser ut, de skäms verkligen inte för att ändra om precis allt. Lite... ovant. Och obehagligt. Oh well.

Uppdaterad igen: Hittade dem. De är väl helt ok, I guess, även om det är något som går lite förlorat i den businessartade, något humorlösa Variety-världen.

1. Nordic productions stumble in the region.
2. Norway pumps up its film subsidies.
3. Lordi to rock theatres.

--

Läste ut Bitterfittan igår, har följt popmorsas insikter om orättvisor och sakernas tillstånd när det kommer till parrelationer, barn och annat, och idag skriver Isobel Hadley-Kamptz om graviditetsilska. Jag blir så jävla glad över att det finns så många välformulerade och kloka människor i min egen ålder som skriver saker man kan luta sig mot. För om det är något som retar mig mer, gör mig mer förbannad än nästan allting annat, är det när vänner säger saker som "äh, det är väl inte så farligt" när det handlar om helt livsavgörande saker.

TTA är det nya Aqua Limone

Hamnade på releasekalas för Tough Alliance igår. Och kunde väl någon gång ungefär när scenen taktfast hoppades sönder av identiska och mycket, mycket entusiastiska män konstatera att jag är too old for this shit. Och att jag är lite för mycket från en håla för att tycka att det här med masspsykos och konformitet är så charmigt. Som så mycket annat som alla i en liten klick faller hårt för - i alla fall ett litet tag - känns det som någon bestämt att det här mina vänner, det är fan-tas-tiskt. Och så tycker alla det och så är det inte mer med det. Lite som med Aqua Limone-tröjorna. (Sen att TTA är riktigt trevliga att lyssna på hemma är ju en annan sak. På plats blödde mitt hjärta hursomhelst lite för dem. Jag inbillar mig att det inte kan vara så där jätteroligt att förväntas vara dyngpackad och mima och vifta med en elgitarr mitt i en psykotisk massa som om man vore en dyngpackad trix-apa. Men jag vet inte. Jag kanske var full och gick in i modersmode och fick precis allt om bakfoten. Det händer ibland. Som när jag oförhappandes hamnade på efterfest med en svensk rockstjärna och på fyllan tyckte att det var så obehagligt med alla hans vängamar som gamade på honom, och tyckte det var så ohyggligt sorgligt att det sattes på en video med en av bandets konserter, att alltihop var som en sorglig version av Spinal Tap. När jag gick därifrån skrev jag en fyllelapp där det stod något i stil med att den här rockstjärnan inte skulle glömma bort att han var en fin människa, och att han kanske skulle se över sin bekantskapskrets. Sen tror jag att jag ritade en liten blomma och la lappen under hans kudde och gick. Som om jag var någon självutnämnd Moder Teresa. Jag blir fortfarande helt svettig när jag tänker på den där jävla lappen.)

Nämen! Så trevligt!

Upptäckte precis att det finns en klubb på Qruiser som heter Vi som kräker när Emma Gray Munthe öppnar käften. Den har en medlem. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Men, jag menar... Är det the best you can do? Hej! Jag kräker när Emma Gray Munthe öppnar käften. Ja, jag också. Ska vi knulla?

Gäsp.

Nu har jag läst Frida Boisens reaktion på sexsnacket i Bon. Men herregud så tråkigt. Inte för att jag tyckte att snacket var något annat än på sin höjd lite låtsas-o-pk-igt - men de som var med ska ha all heder för att de var med.

Jeopardy-kategorier (och så tänkte jag uppmana till godhet också)

Dexo, Freddi och Åsiktstorped har gjort det. Så nu tänkte jag också göra det. Göra en liten lista på de ämnen jag skulle vara bäst på i Jeopardy:

1. Ord. Jag är bra på att gissa vad omöjliga ord betyder. Ord är roliga. Det är extra roligt när myntet trillar ner och man fattar att ordet "gudfruktig" inte betyder "frukt av gud" utan "rädd för gud". Prenumerera på word of the day på dictionary.com.

Vid närmare eftertanke blir det en väldigt kort lista. Jag tror att ord eventuellt skulle vara min enda kategori. Jag är inte tillräckligt filmnördig för att kunna rabbla filmfakta inom någon smal kategori tror jag. Eller jo, klart jag skulle. Observationsförmåga/fotografiskt minne skulle kanske kunna vara en annan, om det fanns någon sån. Och svenska glass- och godissorter. Eller äh. Jag skulle bara få hjärnsläpp om jag var med i Jeopardy.

--

Och nu till godhetsuppmaningen. I helgen fick jag alla i min familj att skicka ett födesedagskort var till Shane Bernier. Och så är dags att registrera sig för att ge blod. Miss Goody Two Shoes and proud.

--

När ni ändå är i farten, läs Åsiktstorped-Micke om de märkliga blod-donationsreglerna.

2 konversationer en helt vanlig tisdag

1:

Interiör. Seven eleven-butik.

Jag: Det här tack. (Lägger fram en godispåse.)
Kassör: Jasså. Tisdagsfrossa?
Jag: --

What the fuck? Jag misstänker att det inte finns jättemycket att tjäna på att få sina kunder att känna sig som hetsätare. (Och det är väl ändå inte så att vuxna människor bara äter godis på lördagar? Eller?)

2:

Exteriör. Utanför Eriksdalsbadet.

Jag: (Sitter på en stol i solen och äter ett äpple.)
En and: (Kommer otäckt nära och stirrar på mig.)
Jag: Du, kompis. Jag tycker att du är ganska äcklig. Kan inte du gå härifrån är du snäll?
Anden: (Går under min stol och ser ut som om den vill gnaga på mig och/eller mitt äpple.)
Jag: Nämen, alltså. Jag menar allvar.

Man kunde ju önska att jag tänkte de här sakerna jag sa till anden. Men nej. Jag upptäckte efter ett tag att jag satt ensam bland folk och pratade med en and.

--

Brokeback Mountain orsakar tydligen trauman.

hej så länge!

Hoppas på regn hela helgen, så att jag kan sitta inomhus och läsa klart JPod, kanske ta mig an Bitterfittan, se en hel bunch av filmer, sitta framför en brasa och insupa hundtasslukt med gott samvete. Tar datorledigt i ett par dagar.

nu är det rökta fläsket stekt

Men för helvete. MPAA har tappat det. Totalt. "Smoking in movies to affect ratings." Bah.

Ahhhh, my eyes!

Lämnade just tillbaka Groomsmen till videobutiken och såg plötsligt att den inte hette Groomsmen på svenska utan... Pojkar vill... Killar kan! Catchy. Verkligen.

några snabba om helgens filmtittning

Groomsmen - Brukar gilla Ed Burns filmer, och den här blev också rätt bra till slut efter en plågsam hej-vi-ska-spela-polare-från-barnsben-
och-vi-låtsas-ha-en-liten-jargong-going-men-egentligen-läser-vi-
från-skyltar-inledning. Charmigt, rörande, roligt. Typ. (Sedan måste jag bara kolla om det är någon annan som tycker att Matthew Lillard är hysteriskt lik Jesper Blomqvist och hans tvillingmus Fievel som åkte till Vilda Västern?)

Crazy in love - som Mozart and the whale, regisserad av en norsk fått heta på svenska - var väl okej, men inget extra. Lite halvjobbigt att se två yxiga halvstjärnor som Radha Mitchell och Josh Hartnett spela människor med Aspergers, men lite sött var det väl någonstans i Rainman-röran ändå. Men som jag nämnt tidigare, se Snow cake om du vill njuta av Sigourney Weaver som autist.

National Treasure - Funkar fint som hjärnrens, särskilt om man redan sett den en gång. Men what's up med Cages frisyr?!

Runaway Train - Ahhhhhhhhhhh slutscenen är så jävla bra! Undrar dessutom om en film kan ha tuffare förutsättningar än att låta Ed Bunker skriva om ett Kurosawa-manus. Det går inte va?

Schakalen-remaken - Diane Venora pratar med rysk dialekt. Jack Black får armarna avskjutna. Bruce Willis är kallhamrad och filmen känns på något märkligt sätt pre-9/11-brutal (på ett sätt som iofs mer och mer börjar dyka upp på duk igen i annat än tortyrrullarna. Tänk slutscenerna i Shooter t ex.).

--

Idag var jag med i Vågen och blev starstruck av Karin Magnusson. Bara en sån sak.

jag, en (blodtörstig) kulturtant

Efter en månad på dvoted och SFI är jag redan en institutionaliserad kulturtant. Var på Angeläget-festival i torsdags och fick på riktigt tårar i ögonen när kidsen streetdansade.

--

Fredagen tillbringades i Köpenhamn, och jag blev helt kär igen och vill flytta dit. Händer varje gång jag är där. Köpenhamn är allting som Stockholm skulle vilja vara men långt ifrån är.

(Vet ni förresten hur man upptäcker en tönt? Så här:

Kollegas vän: Undrar vad jag gjort innan det jag gör nu.
Jag: Berättar vad jag gjort, och nämner att jag jobbat med tv.
Han: Tror att jag tror att jag är något och känner sig manad att Jante-tramsa genom att slicka på sitt finger och sätta det på min arm och säga tsssss. Inte en, utan fem gånger.)

--

Mina drömmar börjar bli lite out of control tror jag. I natt till exempel tryckte jag ut en attackerares ögon med tummarna till ögonhålorna sprack, sedan drog jag av hans hjässa och slet sönder hans hjärna med händerna tills en annan attackerare skar halsen av mig och ett helt rum av människor satt och tittade medan jag gurglade blod och försökte prata. Ska kanske skära ner på skräckfilmerna.

Vänner för livet & Sunshine

Jomenjagtänktesåhära att det vore himla schysst om min granne i biosalongen skulle kunna knapra på sina popcorn och låta högre än vad som borde vara fysiskt möjligt för någon så relativt liten och sedan vända upp och ner på popcornburken och trumma på den i den mest rörande scenen i Vänner för livet. Det skulle inte alls ta fram den värsta bionazisten i mig, utan bara mitt allra mest harmoniska jag. Fin film för övrigt, nattsvart humor kan vara det bästa jag vet. Missa inte samme regissörs förrförra film Upside of Anger som också är riktigt bra. Kevin Costner och Joan Allen i sitt esse (i sina essen?).

--

Sunshine igår var storslagen, snygg, jäkligt spännande och bitvis ganska otäck - den som satte elvaårsgränsen måste fått någon form av hjärnsläpp. 30-åringen jag hade med mig satt och blundade mest hela tiden. Men så satt hon ju också och skrek Akta dig Harry, iiihhhhh, bakom dig! högt när jag tog med henne på en pressvisning av en Harry Potter-film häromåret.