Mannheim

Abschied von gestern/Anita G - flicka utan förflutet/Yesterday Girl

Är på filmfestival i Mannheim/Heidelberg. Hamnade på en tysk film från 66 och insåg alldeles för sent att den inte skulle vara textad på engelska. Satt kvar bara för att se vad det var - och förstod på en gång att jag skulle tycka om den ändå, helt utan att förstå ett ord. Den kändes lite som Barnvagnen, men med franska-nya-vågen-spex-tics. På ett bra sätt. Ni ser ju.

Norrköping

Grämer mig något oerhört att jag inte hade min riktiga kamera med mig, kan inte ta vettiga bilder med mobilkameran.

--

Anledingen till att jag varit i Norrköping är att jag sitter i styrelsen för Biografcentralen och bl a därför har varit på kvalitetsfilmskonferens i två dagar. Av oss som höll till i lokalerna på nya, fina biografen Cnema var majoriteten folk som jobbar praktiskt med att driva biografer, och det har varit otroligt spännande att få sitta och lyssna med stora öron (och ställa korkade frågor). Mest intressant: föreläsningen om Cineville i Amsterdam och hur de har dragit igång ett nätverk av tretton arthousebiografer för att konkurrera med de större kedjorna. Mest förvånande: att se hur mycket diagram och grafer kan uppröra. (Som, säg, den statistik som användes för att ta fram rapporten som Hynek Pallas skriver om här.)

--

Apropå statistik, Biografcentralen och kvalitetsfilm: det finns en kartläggning av kvalitetsfilmsbiografernas situation 2010 att ladda ner som PDF. Den ligger till grund för bildandet av Biografcentralen.

kulturlogg v. 43 - 44

Black Power Mixtape 1967 - 1975 Briljant idé, snygg, intressant.

Hereafter - Livet efter detta Åh. Clintan är så... såsig ibland.

El Bulli: Cooking in process Tyckte mest att både ämnet och formen var åt det larviga. Det försiggick så mycket i det där köket som var mer intressant än vakuumförpackandet av sötpotatisjoser. Maktbalansen, den komiskt buttra chefen, det ängsliga tassandet från underhuggarna t ex.

Soluppgång (Eller som det heter i original: Sunrise - A song of two humans - en så väldigt fin titel!) Om du har chansen att se stumfilm med livemusik av Matti Bye ska du verkligen ta den - det är fantastiskt! Missa inte, ögna igenom Cinemateket-programmet och kolla efter nästa datum! Soluppgång slog på största känslotrumman emellanåt, men var också full av fina detaljer.

Vi har en påve! Se recension. Tycker att svenska filmkritiker var lite väl snälla mot Nanni Moretti, ska påvesatir resa utanför Italiens gränser tycker jag nog att den bör vara rätt mycket vassare än så här för att ha någon relevans.

My soul to take Så... o-Wes Cravensk och otight?

The Novak Legacy Min ena pappa har skrivit en konspirationsteorität thriller (där bl a Palme svischar förbi), som på riktigt fått mig att fundera på om hans avsaknad av tänder beror på tortyr i bolivianska förhörsrum och inte alls har att göra med helt vanliga, dåliga, engelska tänder. Eller, ja, i alla fall nästan. (Vad tycker ni förresten, är vi lika?)

Bunraku Njäe.

Wild Combination Fin Arthur Russell-dokumentär! Finns att se här.

Vi har en påve! ++

Av Nanni Moretti med Michel Piccoli, Nanni Moretti m fl

Komedi/Drama

Nyvald påve dukar under av pressen och får psykbryt strax innan hans namn ska tillkännages. Problem uppstår för alla inblandade, Vatikanen kallar in psykolog och hoppas på snabb lösning. Som påvesatir är det oerhört ovasst, som komedi är det inte särskilt roligt, som drama i princip helt odramatiskt. ”Vi har en påve!” är på det hela taget poänglös, och det är obegripligt att den ska gå upp på svenska biografer. Men kanske kan det inspirera till en liknande, men bättre, film om vår kung?

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

kulturlogg v. 38 - 42

Har slarvat med kulturloggandet, så det här får bli en extraspecialräsersnabb omgång. (Förstår att ni inte suttit med fingret på refreshknappen och väntat på en kulturlogg, men ja, jag gillar själv snabba tips och otips - och hoppas att jag kanske kan hjälpa någon att hitta något de annars inte hade sett eller läst. Plus att kulturloggandet är ett utmärkt sätt för fantasilösa, twitterberoende latmaskar att blogga åtminstone lite grann.) Here goes:


FANTASTISKT!

Sista skrattet Såg den med livemusik av Matti Bye på Cinemateket - och det var så bra att jag satt och bölade. Vilken film! Vilka ansikten! Vilket bildberättande!



MYCKET BRA

Pina Se recension.

Contagion Se recension.

Monsters Hade helt flugit under min radar, men vilken pärla! Riktigt fint spel, snygg, imponerande på de flesta sätt.



BRA

Friday Night Lights Såg färdigt de sista avsnitten av säsong 5 först nu, och även om det aldrig blev lika fantastiskt som i första säsongen igen var det med lite sorg jag sa hej då till coach och Tami och Matt och... Men mest saknade jag kanske Lyla Garrity ändå.

A new leaf Några hysteriskt roliga scener med lite mossigheter emellan. Blev sugen på att se mer Elaine May!

En dåre fri (bok) Psykisk ohälsa inifrån. Intressant, och strösslad med humor och små briljanta meningar.

Bobby Fischer against the world Gripande livsöde, helt klart.



OK

Killer of sheep Hade höga förväntningar, och framför allt, helt andra förväntningar. Kanske av ingen annan anledning än att stillbilden i Cinemateket-katalogen fått mig att tänka svart Gummo? Om man ska summera tycker jag nog likadant som killen jag tjuvlyssnade på i kön på väg ut från visningen: "Jag gillade scenerna som var utomhus. Det som var inomhus var inte alls lika bra." (Och den där dansscenen Hynek Pallas beskrev så fint tyckte jag mest kändes som en naglar-på-rygg-sexscen ur Shaft.)

Everything must go ...som fått den alldeles jättedåliga "svenska" titeln Neighbor for sale. Hade några roliga scener, annars oväntat lite komedi och lite för enkelt. Men ja, sevärd ändå.

Gasland Sevärd och intressant, absolut - men jag börjar tröttna på formen Snubbe med humor/patos/samma berättarröst och berättarmelodi reser runt och avslöjar korrupta storbolag.

The winning season Formulär 1 A-mässiga achievementfilmer går alltid hem.

The company men Ganska oklyschig trots klichéerna. Riktigt fint spel från de flest inblandade, dessutom.

Heaven can wait Söt.

Conan O'Brien can't stop Är väl egentligen sådär som dokumentär, men Conan är kul och man får en liten inblick i turnélivet I guess.

I am number four Underhållande tonårsaction!

Sons of perdition Förra veckans Dox-film, om tonårskillar som flytt ur sekt. Finns flera paralleller till Devil's playground som bl a finns att se på Voddler.


NJÄ

Let me in Var väl inte dålig direkt, men inte så bra heller? Minns nu knappt någonting ur den, vilket kappast är något bra betyg.

American tabloid (bok) Småspännande och konspirationsig och så, men... Inte riktigt min grej.

Lincoln lawyer Som ett sämre CSI-avsnitt utan inochuturkropparbilder: dålig, men småspännande för stunden. (Men gillade en detalj väldigt mycket: hur relationen mellan separerade föräldrarna - Matthew McConaughey och Marisa Tomei - skildrades.)

The wall: psychoanalysis put to the test for autism Som dokumentär betraktad var den väl egentligen undermålig - men intressant att ta del av hur man ser på autism i Frankrike. Galet! Hade ingen aning. Se den här.

Limitless Minns den knappt, men den var väl... småputtrig. Tror jag.


UNDVIK

What's your number? Se recension. Låtsassexliberala komedier som egentligen är ultrakonservativa går bort.

Motståndets tid Se recension.

Super Störtlöjlig. Se om Kick-Ass eller Defendor i stället!

Drive angry Jetedålig.

Born to be a star Se recension.

Pirates of the Caribbean: On stranger tides Den är liksom inte ens jättedålig. Bara menlös och tråkig.

--

... och så såg jag ett gäng tävlande kortfilmer i och med att jag satt i juryn för Filmgala Norr. Här kan man läsa om vilka som vann, och nedan kan man se vinnaren i tungviktsklassen, Tehilla.

Contagion ++++

Av Steven Soderbergh med Matt Damon, Kate Winslet, Jude Law m fl

Thriller/Drama

Beth kommer hostande hem efter en affärsresa. Inom 48 timmar är hon död, men har redan hunnit smitta ett stort antal människor som i sin tur hunnit smitta ett stort antal människor som... Pandemi och masshysteri utbryter, städer sätts i karantän, paranoian är total. Vi får följa ett antal personer, främst en grupp forskare som jobbar intensivt för att spåra viruset, stoppa dess framfart och ta fram ett vaccin - och för en gångs skull framstår forskare inte som roten till allt ont, utan tvärtom som historiens hjältar. Resultatet är en tät thriller, som trots en del billiga grepp och onödig sentimentalitet balanserar mästerligt mellan underhållning och folkbildning. Det låter kanske tråkigt, men ”Contagion” är årets skräckfilm i all sin lågmäldhet. Det är stjärntätt och oerhört otäckt, utan att Soderbergh gör en stor affär av varken det ena eller det andra. När han låter undergången svepa genom vanliga villakvarter i stället för öde ”Mad Max”-landskap är det så realistiskt och trovärdigt att man får känslan av att det kan vara dags i morgon. Har du koll på hur många som hanterat tidningen du håller i just nu? Har du tvättat händerna?

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Pina ++++

Av Wim Wenders med Pina Bausch och medlemmar ur Tanztheater Wuppertal-ensemblen

Dokumentär i 3D

1985 bestämde sig Wim Wenders och legendariska danskoreografen Pina Bausch för att göra film tillsammans. Det tog sedan Wenders drygt 20 år att komma fram till en form som skulle göra hennes verk rättvisa: 3D. Bausch hann dö innan inspelning, och ”Pina” blev en hyllning till henne i stället för en film om henne. Scenföreställningar varvas med intervjuer och danssolon i stadsmiljö. Resultatet borde övertyga både dans- och 3D-skeptiker. 3D:n är, något otippat, det bästa, mest helgjutna och genomtänkta jag sett i 3D-väg, och flera av de filmade danssekvenserna är överjävligt vackra. Vissa går en visserligen rakt över huvudet (som ganska mycket dans har en tendens att göra), andra går rakt in i känslosystemet. Se!

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet. Jag har också skrivit längre om filmen i nya Film & TV.

Born to be a star -

Av Tom Brady med Nick Swardson, Christina Ricci m fl

”Komedi”

Bucky har stora framtänder, liten snopp och litet intellekt, och beger sig till Hollywood för att söka lyckan som porrskådis. Låt ett gäng åttaåringar med blodsockerfall hjärnstorma i en halvtimme och de kommer på något bättre och roligare inom den ramen än vad manusförfattaren Adam Sandler och regissören Tom Brady lyckats med. Humorn i ”Born to be a star” är på så låg nivå att det sämsta svensk buskis har att erbjuda ligger i lä.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Motståndets tid +

Av Andres Veiel med August Diehl, Lena Lauzemis, Alexander Fehling m fl

Tyskt drama

Motståndets tid kretsar kring Bernward Vespers och Gudrun Ensslins kärleksaffär, och de revolutionära strömningar som omgav dem på 60-talet. Vesper blev sin generations röst, Ensslin grundade Röda arméfraktionen tillsammans med älskaren Andreas Baader. Popdängor över arkivbilder varvas med taffligt psykodrama, och regissören Andres Veiel lyckas aldrig fånga något annat än en svårt romantiserad bild av ungdomen och tidsandan, och bilden han förmedlar av relationer verkar vara filtrerad genom en hopplöst gymnasial Bergman-fantasts hjärna. Ena sekunden kuddkrigar Gudrun, i nästa självstympar hon genom att dra ner trosorna och sätta sig i krossat glas. Undvik!

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

What's your number? ++

Av Mark Mylod med Anna Faris, Chris Evans, Ari Graynor m fl

Romantisk komedi

Ally (Anna Faris) har haft sex med 19 killar. Enligt en tjejtidning har kvinnor som haft 20 sexpartners eller fler svårt att hitta en make. Av detta drar Ally slutsatsen att nästa kille hon har sex med måste vara den rätte, och bestämmer sig dessutom för att leta upp alla sina ex för att ge dem en ny chans. Krystade upplägg i romkoms kan jag köpa, och i teorin är det toppen att det kommer fler och fler tramsiga och vulgära komedier med kvinnor i huvudrollerna. I praktiken är trams mest tramsigt oavsett om det är män eller kvinnor i huvudrollerna, och vulgärt enligt amerikanska mått är sällan tillräckligt vulgärt, vågat eller roligt. Nej, ”What’s your number?” är en epa-”Bridesmaids” utan charmen och gapskratten - och då tycker jag ändå att ”Bridesmaids” är en av årets mest överskattade filmer.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

9 timmar Berlin

Var i Berlin i går över dagen pga jobb. Inget konstigt. (Jättekonstigt!)

kulturlogg v. 37

Harlan County USA Mycket bra dokumentär! Stockholmsbor har chansen att se den på duk på Cinemateket på lördag. Gör det. Se förresten gärna också Salt of the Earth, en public domain-film med en intressant bakgrundshistoria. Har flera beröringspunkter med Harlan County USA, men i spelfilmsformat. Finns bland annat att se här.

Goodbye to Berlin Blev otroligt sugen på att se om Cabaret! Inte lika stark som A single man, men fin, smårolig och med briljanta små stycken här och där. Favoritbit:

Natalia looked at me sharply: 'I'm afraid you are vairy insincere. You do not give your real meaning.'
I was suddenly, childishly cross:
'Of course I don't. Why should I? Arguments bore me. I don't intend to say anything which you're likely to disagree with.'
'But if that is so,' she was really dismayed, 'then it is no use for us to speak of anything seriously.'
'Of course it isn't.'
'Then shall we not talk at all?' asked poor Natalia.
'The best of all,' I said, 'would be for us to make noises like farmyard animals. I like hearing the sound of your voice but I don't care a bit what you're saying. So it'd be far better if we just said Bow-wow and Baa and Meaow.'

Så känner jag väldigt, väldigt ofta, med ganska många människor.

Apornas planet (R)Evolution Njä.

Apflickorna När jag skummade igenom recensionerna fick jag för mig att jag skulle avsky den. Det lät så tillrättalagt och Pogo Pedagog-tråkigt. Men who-ha! Apflickorna kändes i stället Österrike. Obehaglig, hjärtslitande, formsäker, stark, konsekvent, jävligt snygg. Ibland ser man debutfilmer där man förvånas över hur egna och unika röster regissörerna redan har. Apflickorna är en sån. Ni måste se!

Kärlek i Normandie +

Av Alix Delaporte med Clotilde Hesme, Grégory Gadebois m fl

Drama

”Kärlek i Normandie” öppnar med mot väggen-sex mellan en ung man och en fransyska med putande mun, för mycket kajal och skinnpaj. Hon har tydligen sex med vem som helst, utan att blanda in några större känslor. Hon är trasig, kall och hård, ska vi förstå. Vem vet, kanske skulle hon må bra av att träffa en kramgo och stadig fiskare som bor hemma hos mamma? Som ser henne för vad hon är? Kanske borde hon till och med gifta sig? Det är tydligt att Alix Delaporte och hennes skådespelare velat göra en film om Verkligheten och Riktiga Människor, men det finns inte en enda bildruta i ”Kärlek i Normandie” som känns äkta eller sann.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

--

(När Alix Delaporte lät huvudrollsinnehaverskan cykla fram och tillbaka och se sammanbiten ut fick jag känslan av att hon siktade någonstans mot bröderna Dardennes Rosetta. Hon hamnade i så fall mycket, mycket långt från målet. Om du inte sett Rosetta, gör det ögonblickligen! Fantastisk.)

Colombiana +++

Av Olivier Megaton med Zoe Saldana, Michael Vartan, Callum Blue m fl

Action

Som liten ser Catleya sina föräldrar dödas i en brutal gangsteruppgörelse i Bogotá, Colombia. Där och då bestämmer hon sig för att hon inte längre vill bli som Xena, krigarprinsessan. Hon vill i stället bli en iskall mördare och tänker ägna sitt liv åt hämnd. Sagt och gjort. Manus är skrivet av Robert Mark Kamen och producenten Luc Besson, och ”Colombiana” är det bästa den sistnämnde varit inblandad i på bra länge. Det är kanske inte stilbildande som ”Nikita”, men det är snyggt, habilt och underhållande. Om man som jag är svag för actionfilmer med kvinnor som svingar stora vapen är det här ett måste. Extra pluspoäng för slutscenen till tonerna av Johnny Cashs Nine Inch Nail-cover ”Hurt”!

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Harlan County USA på Cinemateket

Stockholmsbor! Missa inte Harlan County USA på Cinemateket. Visas i morgon (tisdag) och nästa lördag.

kulturlogg v. 36

Imitation of life Mer Sirk. Som i de andra filmerna jag sett i Cinematekets Sirk-serie fanns det kanske ett och annat som kan upplevas som daterat och larvigt, men också en del fantastiska och fullständigt hjärtslitande sorgliga scener. Se!

Shadow of a doubt Inte min favorit-Hitchcock på något sätt, men småputtrig.

Final destination 5 Se recension.

The Outsiders Ännu en film jag trodde att jag sett, men tydligen hade missat. Kan också ha varit så att jag valde bort den när jag var liten, eftersom boken lämnade ett så väldigt starkt intryck. Mer kul att ha sett än att se, egentligen. Extra roligt efter att ha läst om castingprocessen och inspelningen i

Stories I only tell my friends: An Autobiography Rob Lowes självbiografi är oväntat rolig, och är anledningen till att jag just nu betar av Lowe-filmer. Jag skrattade högt flera gånger på tunelbanan under läsningen, och fick tårar i ögonen av hans beskrivning av Outsiders-tiden. Full av bisarra slumpar, anekdoter och roliga möten, läs! Här läser Lowe själv ett litet stycke ur boken.

Kärlek i Normandie Hemsk. Hemsk! Recension i Aftonbladet på fredag, här på bloggen måndagen efter.

Lessons of darkness Fantastisk! Vilka bilder! Blev fullständigt hypnotiserad. Nu mycket sugen på fler av Herzogs dokumentärer.

Lake of fire Tony Kayes abortdokumentär. Skönt att se en dokumentär som visar att filmaren inte ser frågan/ämnet helt i svartvitt, även om den lutar betydligt mer åt pro choice än åt pro life. Känsliga tittare varnas för (onödigt otäcka) bilder på aborterade foster. Hade förresten ingen aning om det ironiska efterspelet i Norma McCorveys/Jane Roes (of Roe vs. Wade fame) livsöde. Vill också passa på att påminna om den här festliga/tragiska Tony Kaye-intervjun.

Catfish Inledningen kändes så fejk att hela bygget nästan föll. Kanske stötte de på storyn sent, och fick rekonstruera? De lyckades i så fall sådär. Filmen finns hur som helst här till och med i morgon.

About last night Ännu en film som är mer rolig att ha sett, än att faktiskt se. Montagebonanzan! Rob Lowe! Demi Moore! Mamet!

Final Destination 5 +++

Av Steven Quale med Nicholas D'Agosto, Emma Bell, Arlen Escarpeta m fl

Skräck/Thriller

På en gruppresa med jobbet får Sam en stark föraning om att det kommer att hända något otäckt, och räddar på så sätt åtta liv. Men, döden gillar inte att bli lurad och börjar beta av dessa åtta på andra sätt. Det är först när jag som 34-årig, nybliven förälder ser ”Final Destination 5” som jag plötsligt inser varför så mycket skräck riktar sig till tonåringar: de har inte börjat tänka på döden. De ser ännu inte varje fritös, lös skruv, övergångsställe och flygplansresa som potentiella katastrofer med dödlig utgång för dem själva och/eller deras närmaste. För dem som gör det är ”Final Destination”-filmerna mer olidliga än kittlande bergochdalbaneroliga. I femman funkar spänningsbygget inför varje splattrig, oundviklig död länge riktigt bra, men tyvärr spårar det mesta ur mot slutet. En sak är dock säker: ”Final Destination 5” kommer att göra för ögonlaseroperationerna vad ”Hajen” gjorde för havsbadandet.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

Sprätten och toaletten

Svarar i dagens Expressen på Nils Petter Sundgrens fåniga text om Cinematekets visning av Thriller. Läs här.

Uppdatering: Som ett brev på posten osv. Ta-daa: "Fascistfeministernas vulgära kulturarv."

Uppdatering 2: Nils Petter Sundgren "svarar" i dag, i en särdeles menlös liten replik.

kulturlogg v. 35

Written on the Wind Åh! Blev lite kär i både Rock Hudson och Dorothy Malone - och hemskt nyfiken på mer Douglas Sirk. (Vilket det för Stockholmsbor finns fina tillfällen till på Cinematekets Sirk-serie. I kväll visas Imitation of Life, kanske ses vi där?) Visst, det fanns en del man skulle kunna se som larvigt och daterat, men också: blicken Marylee (Malone) får av Mitch (Hudson) i rättssalen. KA-POW, rakt in i hjärtat. Instant gåshud! Se!

Midnatt i Paris Se recension.

Ritualen Svag inledning, svagt slut - däremellan oväntat mysrysligt.

World Invasion: Battle Los Angeles Andra halvan oerhört mycket sämre och cringeklyschigare än första, men på det stora hela: halvhabil action utan tjafs. En del av mig tycker nästan bättre om sånt här än om, säg, den klumpiga politiska satiren i District 9.

Mr. Confidential: The Man, the Magazine, and the Movieland Massacre that Changed Hollywood Forever Inte den definitiva boken om skvallerblaskan Confidential och dess skapare, om man säger så. Men, för all del, småkul och funkar som inledning till tyngre läsning. Någon som har något förslag på annat läsvärt om tidningen?

Tarnished Angels Mer Sirk, med exakt samma cast som i Written on the Wind - utan att vara alls lika bra. Hade sina stunder, men...

Capturing Reality: The Art of Documentary Har man samlat ihop folk som Herzog, Albert Mayles, Errol Morris, Nick Broomfield och Kim Longinotto för att höra vad de har att säga om dokumentärfilm, då ska man låta dem få prata längre än i korta soundbites. Staccato-artad och illa berättad, och det förutsattes dessutom att man skulle ha sett alla dokumentärerna man hastigt snuddade vid. Och dessutom, ha dem färskt i minnet. Om du ändå blir sugen finns den här.

Midnatt i Paris +++

Av Woody Allen med Owen Wilson, Rachel McAdams, Marion Cotillard m fl

Romantisk komedi

Gil (Wilson) och Inez (McAdams) ska gifta sig till hösten. När de hänger på den sistnämndas föräldrar till Paris visar det sig dock att de inte har mycket gemensamt, och Inez är så tråkig och dum att man snabbt anar att något bättre kommer att dyka upp. Gräset har inte sällan varit grönare med någon annan, någon annanstans, i Woody Allens värld, och i ”Midnatt i Paris” drömmer sig Gil bort till 20-talets Paris. På tolvslaget en kväll befinner han sig också plötsligt där, omringad av Cole Porter, Zelda och F Scott Fitzgerald, Hemingway och ett knippe andra dåtida celebriteter. Det är underhållande, sockervaddsfluffigt och charmigt, och Allens gubbighet och livlöshet från de senaste åren är puts väck. Bildorgierna över de klassiska stadsmiljöerna - boulevarderna! hustaken! bokstånden! Eiffeltornet! - gör det dessutom till Paris-romantisk Paris-porr när den är som allra bäst.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.

kulturlogg v. 34

City Boy: My life in New York during the 1960s and 70s Gav 60- och 70-talsvardagskött på faktabenen jag fick med mig från Out of the past: Gay and lesbian history from 1869 to the present-läsandet. Plus, blev lite kär i Edmund White under läsningen, han verkar så sympatisk, och rolig och generös. Mot slutet av boken blev han tyvärr en dålig kombo av lat, skvallrig och kattig och rabblar mest namn. Men, mycket läsvärd! Sugen på att läsa mer av honom, både fiktion och biografi.

Senna Bra! Och sorglig, förstås. Finns i en videobutik nära dig.

Edie & Thea - a very long engagement Så väldigt, väldigt fin! Finns att se här. Men hur blev den svenska titeln Homosexuella eleganter i New York?! De är visserligen mycket eleganta, men det är knappast poängen.

Another Woman Fin! Med tanke på hur kvinnorollerna sett ut i Woody Allens senaste filmer är det snudd på obegripligt att han en gång kunnat göra sådana här.

The Fighter Kan inte för mitt liv begripa vad människor ser/har sett i den? Christian Bale gör ju en gubbe? Det är ju en... dålig komedi? Nä, se, eller se om Rocky II istället. Den tyckte jag så här om efter att ha sett den för första gången häromåret.

Edie & Thea - a very long engagement

Åh! Så fin! Finns att se här.

kulturlogg v. 33

Conan the Barbarian Näe. Gillade inte den här gången heller. Tror att jag ska göra det varje gång.

Conan the Barbarian 3D Se recension.

Scream 4 Nja.

Prom Se recension.

Vivienne Westwood: Do it yourself! Märkvärdigt fånig för att ha en så ofånig huvudperson. Om du ändå skulle vilja se den finns den här på SVT Play till den 19 augusti.

Charade Cary Grant! Audrey Hepburn! Walter Matthau! James Coburn! Maurice Binder-förtextsekvens! Witty dialog! Se den gratis och alldeles lagligt här.

Beat the devil Nä. Babblig och otight, om än med en och annan rolig replik. Skulle du ändå vilja se den kan du göra det här.

All in all, en sådär kulturvecka.

Prom +++

Av Joe Nussbaum med Aimee Teegarden, Thomas McDonell, Danielle Campbell m fl

Highschoolfilm/Romantisk komedi

Det är bara veckor kvar till skolbalen, och eleverna förbereder sig med varierande grad av entusiasm. Et voilà! Rebeller på motorcyklar! Klädprovarmontage! Nördar! Players! Hjärtesorg! Kärlek! Oförstående föräldrar! Och, highschoolfilmernas eviga fråga: ”Vill du gå på balen med mig?”. Man kan förstås fnysa åt klichéerna. Man kan också åååh:a, aaaah:a, svälja klumpen i halsen, torka lite fukt ur ögonvrån och skratta på de rätta ställena, som jag gjorde. ”Prom” är uppenbarligen gjord av människor som kan sin highschoolfilm men ändå har vett att undvika metasmet och avståndstagande ironi. Visst, det är Disney-städat och helylle - skriken i kuddarna beror inte på något annat än lagom hjärtesorg - men dialogen är ofta smart och rolig, och det är gjort med värme, hjärta och charm.

Publicerades i fredagens Aftonbladet.

Conan the Barbarian 3D ++

Av Marcus Nispel med Jason Momoa, Rachel Nichols, Stephen Lang m fl

Actionäventyr

Conan föds, bokstavligen, på ett slagfält (låt oss kalla det ett avancerat kejsarsnitt), ser som liten sin far mördas, och ägnar sedan sitt liv åt tjuveri - och hämnd. I farten stöter han ihop med ett trotsigt fruntimmer. Tycke uppstår, trots kidnappning. ”Conan the Barbarian 3D” är en märklig mix av delar från ”Conan”-originalet från 1982 och ingredienser från 80-talets familjevänliga romkoms av “Som hund och katt”-typ, toppat med hinkvis med blodsplatter. Resultatet är en motsägelse: en blodig och brutal barnfilm med 15-årsgräns. För de många som håller originalet nära nostalgihjärtat torde ”Conan the Barbarian 3D” vara en personlig skymf, för (oss) andra är det bara ännu en tråkig, fullständigt personlighetsbefriad nyversion av en film som inte var särskilt bra till att börja med.

Publicerades i fredagens Aftonbladet.

kulturlogg

Velvet Goldmine Mindes den som... så mycket bättre? Nu blev jag mer sugen på att se dokumentär om Bowie, Iggy Pop & co. Förslag på sådan/sådana tas tacksamt emot!

Firepower Har redan glömt vad den handlade om. Inte så bra betyg.

To live and die in LA 80-talssnygg! Men ja, inte jättebra. Sämre än jag mindes den. (Sågs som en del i uppladdningen inför Winding Refns Drive, som jag ser så löjligt mycket fram emot.)

Stonewall Uprising Intressant! Gåshudsframkallande!

Horrible Bosses Se recension.

The Dewey Decimal System Sidvändar-Manhattan-noir av filmmusikmakaren Nathan Larson.

Kvinnorna på sjätte våningen Se recension.

Thief Sågs också som en del av uppladdningen inför Winding Refns Drive, och var också sämre än vad jag mindes den. Tangerine Dreams soundtrack är dock fortsatt fantastiskt, och filmens stora behållning.

The Driver Inte helt otippat sågs den här också om inför Drive. Gillade den inte så värst första gången, gillade den inte så värst nu heller - trots fina biljakter.

Le cercle rouge Snyggare än bra och/eller glasklar. Mycket snygg i och för sig.

The Trip Åh! Så fruktansvärt rolig, så väldigt, väldigt fin, så hjärtskärande sorglig. Michael Winterbottom är ett geni! Visst, han snedstegar då och då, men ändå, eller kanske just därför - ett geni! Länge sedan jag skrattade så mycket på bio. Nu: mycket sugen på att se om Tristram Shandy.

Winter's Bone Njäe. Rednecksen i Den sista färden är snudd på mer nyanserade, väl? Och skrek den inte going for the Oscar? (Och, jag vet, det är tröttsamt med folk som kommer efter hyllningar/sågningar och tycker tvärtom - men Winter's Bone var inget annat än en axelryckning för mig. Se Kelly Reichardts Wendy & Lucy istället. Eller också, om du så vill.)

Tree of life Stora delar var verkligen hisnande, stora och vackra. Utom kanske just de som var tänkta att vara extra hisnande, stora och vackra. Tyckte mycket om hur Malick nästan perfekt fångat minnen som de ser ut i huvudet: fragmentariska, förvrängda, flyktiga.

Årets hittills bästa filmer:

Min Melancholia-recension hittar man här.



Min Dogtooth-recension hittar man här.







Två Jag dödade min mamma-recensioner här.



Min Rango-recension hittas här.



Sucker Punch ser till stora delar rätt skräpig ut, men är idémässigt guld. Tycker jag, till skillnad från... eh... ganska många.

Vilka är era favoriter från i år? Vad har jag missat? (Och säg nu inte Black Swan.)

Kvinnorna på sjätte våningen +

Av Philippe Le Guay med Fabrice Luchini, Carmen Maura, Lola Dueñas m fl

Komedi

Paris, 1962. En stel aktiemäklare och hans fru har ett nytt hembiträde. Hon är spansk, och därför eldig och varm och vårdande. Och förstås, hemskt vacker. Hon presenterar Monsieur Joubert för sina spanska, eldiga, varma och vårdande vänner som bor i tjänstebostäderna på sjätte våningen. De jobbar alla som hembiträden, men de sjunger och dansar när de arbetar och är hemskt lyckliga trots män som slår dem och bortadopterade barn. Inte bara är de hejare på paella, de lär honom också om livet. Till skillnad då från den där franska, kyliga och ytliga skatan han är gift med. Det är lika yxigt och dumt som det låter, och toppas dessutom av en osannolik kärlekshistoria av en sort som är så typisk för fransk film. Som jag minns det hade till och med ”Pretty Woman” fler nyanser.

Publicerades i fredagens Aftonbladet.

Horrible Bosses ++

Av Seth Gordon med Jason Bateman, Charlie Day, Jason Sudeikis m fl

Komedi

Tre vänner, med varsin vidrig chef. Över några öl kläcks idén att sagda chefer ska tas av daga, efter ytterligare planerande bestämmer de sig för ett ”Främlingar på tåg”-scenario: de ska ha ihjäl varandras chefer. I teorin riktar sig ”Horrible Bosses” till dem som någon gång önskat livet ur någon på jobbet, i praktiken ligger humorn oftast på en så låg nivå att de som till fullo skulle kunna uppskatta den rimligtvis inte hunnit ha några jobb överhuvudtaget. Tycker man att det är förutsättningslöst roligt med exempelvis en man som blir sexuellt trakasserad av sin “överkåta” chef (Jennifer Aniston i skämskudderoll) kan det möjligen vara värt ett biobesök, annars föreslår jag att man istället ser Mike Judges roliga “Extract” - där Jason Bateman spelar företagschef i trubbel istället för missnöjd anställd i trubbel.

Recensionen publicerades i Aftonbladet i fredags.

Långbro sjukhus

Dagens upptäckt: jag bor tydligen på promenadavstånd till Långbro sjukhus! Vill dit och ta bilder, nu genast. Hittade också denna fantastiska källa till information om sjukhuset och sjukhusets historia. Visste du till exempel att Hermann Göring varit inlagd där?

Stonewall Uprising

Missa inte dokumentären om Stonewallupproret, Stonewall Uprising. Finns här till och med den 11 augusti.

Captain America - Green Lantern 1- 0

kulturkonsumtion 110617 - 110731

Slaget om Alger Av någon alldeles oklar anledning hade jag fått för mig att jag inte skulle tycka om den, och därför har jag inte sett den förrän nu. Skandal, förstås. Fullständigt fantastisk, se om du inte redan sett!

I'm Chevy Chase... and you're not Läsvärd! Men, svårt att se Chevy som bara skojpajas efter läsningen. Svår barndom med psykomamma och våldsam styvpappa osv. I övrigt: mycket tidsanda, full av skojiga anekdoter - bl a många av kändis möter kändis-karaktär - och Chase framstår som en imponerande rakryggad person.

Foul Play Smårolig. En av Chases första långfilmer, och den tillfälliga romansen mellan honom och Goldie Hawn lyser igenom. Han ser till och med... riktigt stilig ut? Innehåller bland annat en mycket rolig scen med en dansande Dudley Moore i ett rum med dolda högtalare.

Visionen i svensk film av Bo Widerberg. Roligt att äntligen läsa den förstås. Extra rolig är en passage där Widerberg beskriver urvalskriterierna efter att ha beslutat sig för att ta tempen på svensk film genom att se ett gäng då nygjorda filmer:

"Jag bestämde mig för att göra mitt urval dels inom spelfilmernas ram, varför boxningsreferat och dokumentära klippfilmer föll bort, dels ovanför en viss kvalitetsnivå. Jag har hållit mig till filmer i vilka det inte anses förutsättningslöst roligt att en människa hör illa eller stammar, att hon är sjukligt korpulent, att hon har ögonfel som gör att hon vindar, att hon har tandprotes; och en sådan inskränkning decimerar svårt urvalet. Däremot lät jag inte långkalsonger vara diskvalificerande plagg, inte heller manlig nattskjorta."

Låter som om Göta Kanal 2 hade fallit bort, no?

Mad Max Beyond Thunderdome Trodde att jag sett den, men det hade jag tydligen inte alls. Snoozefest hur som helst, dock med Lille Prinsen-vibbar.

Uppfinnaren av Alf Mork. Oj. Har inte åldrats med värdighet alls. Eller så var den så samtida och spot on att den så här 2011 går mig rakt över huvudet.

Mean Streets Fantastisk! Mycket bättre än vad jag mindes den som. (Men, håller fortfarande Alice doesn't live here anymore högst av Scorseses filmer.)

Funny Farm Njä. Av oklar anledning den film, eller i alla fall en av hans filmer, där Chase enligt biografin - om jag nu minns rätt - anser att hans talang/uttryck kommit mest till sin rätt. Inte övertygad.

Cirkeln Sidvändare. Läs!

Ett päron till farsa i Europa Sämre än vad jag mindes den som. Störtlöjlig faktiskt.

The Hunting Party Undvik. Den tappade bort mig i den inledande våldtäkt-med-tjej-som-av-allt-att-döma-nog-gillar-det-ändå-scenen.

Kärleken i Julia Anderssons liv Helt ok. Mycket tidsanda, och ibland är det skönt att läsa gräset är inte alltid grönare på andra sidan-historier. Vet nu lite för mycket om Harry Schein dock.

Spies like us Småputtrig. Roligare än vad jag mindes den som, hur som helst.

Transformers: Dark of the Moon Blä. Synd att det inte fanns något som helst historielim att binda ihop de feta effekterna med. Och precis som tvåan saknar den helt och hållet ettans 80-tals-Spielbergska charm. Och så är trean ännu gubbigare än tvåan.

Bang: Klipp ur nuets historia Aahhhhhh! Överhängande känsla under läsningen: Men... men... varför har ingen sagt något?! Nu har ju folk visst gjort det förstås, jag har bara inte lyssnat. Barbro Alving! Hon fick mig att fnissa åt formuleringar om OS i Berlin 1936, gråta över beskrivningarna av spanska inbördeskriget och finska vinterkriget, glädjas över att vi har det så bra och att jag har mat att ge mitt barn. Och, förstå delar av europeisk historia på ett helt nytt sätt. Vilken fullständigt fantastisk jävla skribent! Vilket språk! Jag, som för inte så länge sen förlikat mig med tanken på min egen lagomhet vad gäller skrivandet, fick en elektrisk skriva-fint-i-nya-anteckningsblocken/tillbaka-efter-sommarlovet-with-a-vengeance-känsla. Nu: mycket sugen på att läsa Bang-biografin och dagböckerna. Och, försöka skriva bättre.

Super 8 Smågullig. Men var inte allt egentligen lite för... farligt och våldsamt för att det samtidigt skulle kunna vara så där sockergulligt?

The Kandy-Kolored Tangerine-Flake Streamline Baby av Tom Wolfe. Massor av tidsanda, förstås. Den + Bang-läsningen = Min reportageskrivarlust är officiellt triggad. (Nudge, nudge.)

Hanna Gillar!

Det du inte såg Läsvärd! Inte bara för att den är modig och viktig och ställer bilden av hur offer, förövare och deras relation kan se ut på huvudet, utan också för att den gav inblick i en värld som i alla fall jag har dålig koll på och innehåller en hel del roliga anekdoter.

Bridesmaids Söt och fin och stundtals hemskt rolig, absolut! Men inte så rolig, va? Och definitivt inte "revolutionär", "lysande" eller "strålande". Kolla, en kåt tjockis som vill slåss-skämt? Verkligen?

Colombiana Det bästa Besson har varit inblandad i på länge! Svensk premiär i september.

Tropa de Elite Näe, gillade inte den här gången heller.

Queen - The Days of Our Lives Sevärd! Finns tillgänglig här på SVT Play fram till den 8 augusti.

Trope de Elite 2 Se recension.

Beginners Väldigt fin, om man bortser från att pappans pojkvän av oklar anledning mest blev en filur/kuf/gubbe i konstig peruk och att Mélanie Laurent var lite, lite för nära att trila ner i kookie girl/Deschanel-träsket.

Bang & världshistorien Bang förtjänar en våldsamt mycket bättre film. En som inte inleds med att en fult animerad hatt flyger över Stockholm.

The Jericho Mile Nja.

Witchfinder General Njä.

Bad Teacher Nej, nej, nej. Så bra idé i teorin, så jättedåligt i praktiken.

Kyss mig Hade helt klart sina stunder. Men, var man tvungen att svartmåla killen för att hon blev kär i någon annan? Var miljön hemma hos henne tvungen att vara så uppenbart stel och steril och kall för att kontrastera mot allt det där andra, varma? Och, vill ingen annan än Lena Endre jobba med Krister Henriksson? Eller är det tvärtom? Och, är inte Ruth Vega Fernandez overkligt vacker? Och, var det tvunget att lägga åskdunder bakgrunden under den där hyfsat heta sexscenen?

The Keep Näe.

Inside Job Sevärd! Och, anledning till huvudkli. Men. Hur. Varför?

Easy A Fläckvis hemskt rolig, fläckvis äckligt moraliserande under den icke-moraliserande ytan.

Green Lantern Njä. Men principen om att styra saker med vilja påminde om den här drömmen, och är något jag överhuvudtaget funderat på mycket den här sommaren. Återkommer kanske om det. (Fast förmodligen inte.)

Out of the Past: Gay and Lesbian History from 1869 to the Present Fantastisk! Läs! Informativ, välskriven, någorlunda heltäckande. Är det någon som vet om det finns en liknande bok om den svenska HBT-historian?

Source Code Smart utan att ha huvudet uppkört i sin egen ändtarm! Spännande! Dock, omöjlig att se utan att dra otäcka paralleller till Oslo-terrorn.

How do you know Smart, romantisk, rolig, fin! Paul Rudd! Skönt icke-moraliserande! Till och med Reese Witherspoon var mycket bra, men så hade hon också fått en fin roll att spela.

Tropa de Elite 2

++

Rio de Janeiro. Den paramilitära, övervåldsglada elitstyrkan BOPE, ledda av kapten Nascimento från första filmen, kallas in när fångarna på ett högriskfängelse gör uppror. Fångarna kräver att få dit människorättskämpen Fraga, som inte bara är vänsterintellektuell utan också Nascimentos fd frus nya man. När filmen fortlöper ställs ideologi mot ideologi, man mot man, samhällets toppskikt mot de allra fattigaste och de halvgoda mot de genomonda och korrupta. Man presenterar först (det snyggt förpackade) våldet som enda lösningen, sedan fördömer man det. José Padilha & co lyckas dåligt med föresatsen att glufsa i sig underhållningsvåldskakan, ha kvar den och leka Pogo Pedagog-sociologer. Resultatet är fyrkantigt hyckleri.

Recensionen publicerades i fredagens Aftonbladet.