Av Wim Wenders med Pina Bausch och medlemmar ur Tanztheater Wuppertal-ensemblenRecensionen publicerades i fredagens Aftonbladet. Jag har också skrivit längre om filmen i nya Film & TV.
Dokumentär i 3D
1985 bestämde sig Wim Wenders och legendariska danskoreografen Pina Bausch för att göra film tillsammans. Det tog sedan Wenders drygt 20 år att komma fram till en form som skulle göra hennes verk rättvisa: 3D. Bausch hann dö innan inspelning, och ”Pina” blev en hyllning till henne i stället för en film om henne. Scenföreställningar varvas med intervjuer och danssolon i stadsmiljö. Resultatet borde övertyga både dans- och 3D-skeptiker. 3D:n är, något otippat, det bästa, mest helgjutna och genomtänkta jag sett i 3D-väg, och flera av de filmade danssekvenserna är överjävligt vackra. Vissa går en visserligen rakt över huvudet (som ganska mycket dans har en tendens att göra), andra går rakt in i känslosystemet. Se!
söndag, oktober 23, 2011
Pina ++++
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar