söndag, december 21, 2008
I have a bad feeling about this too.
Det kan väl aldrig vara bra att man redan i december ligger sömnlös över allt som man har att göra i januari, februari, mars och april? Men ja, jag ger oron en vecka till att lägga sig på. Nuförtiden vet jag inte riktigt vad som är fladdrig, svårdefinierbar pms-framkallad tramsångest - helt ny feature! yay! - och vad som faktiskt är oro jag bör ta på allvar. Herr-e-gud vad man måste resonera med sig själv för att få lite perspektiv. Äh, det ordnar sig. Det brukar det ju göra. Väl? Det behövs väl bara lite julvila och så är man tillbaka med a vengeance och massor av ny energi och bra idéer? Eller? Men hur fan ska det gå?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Framtidsångest verkar vara den nya grejen inför 2009. Helt plötsligt går alla runt med en klump i magen. Vad är upp med det? Vad kan vi göra åt det här?
Jag tror att det har med att göra med 1) klassisk årsbokslutsångest. 2) alla är trötta i slutet av året. 3) folk har tagit på sig på tok för mycket jobb nästa år eftersom de tänker "ekonomisk kris". 4) vi är i den ålder då mäniskor enligt Ernst Billgren i "Vad är konst?" är som mest besvikna i livet, eftersom saker och ting inte blivit som vi tänkt oss. 5) det är grått och jävligt ute.
Suck... jo alla argument ovan är oifrånkomligen sanna. Men är det inte lite mer domedagsstämning än vanligt? Finanskris or no finanskris - är vi inte lite extra vilsna och krassliga just i år?
Jag kan ju ha fel. Jag hoppas jag har fel.
Hmm. Jag tycker nog att alla blir rätt vilsna i slutet av varje år. Mycket viktiga beslut som ska fattas, eller i alla fall önskningar som det ska hoppas på. Igen. Och så vidare.
Det kunde varit värre, du kunde haft FÖR LITE att göra, stått utan jobb!
Jag vill, som de flesta andra, varken ha på tok för mycket att göra eller ha för lite pengar att leva på. Anledningen till att man i ekonomiska kriser kanske tar på sig för mycket jobb är ju för att man vill dra in tillräckligt med deg - men jag tycker å andra sidan att det är mycket, mycket viktigare att må bra. Dessutom är jag billig i drift. Ergo funderingen över prioriteringar.
Skicka en kommentar