tisdag, augusti 29, 2006

Ur Harold and Maude

Maude: I should like to change into a sunflower most of all. They're so tall and simple. What flower would you like to be?
Harold: I don't know. One of these, maybe.
Maude: Why do you say that?
Harold: Because they're all alike.
Maude: Oooh, but they're *not*. Look. See, some are smaller, some are fatter, some grow to the left, some to the right, some even have lost some petals. All *kinds* of observable differences. You see, Harold, I feel that much of the world's sorrow comes from people who are *this*, [she points to a daisy] yet allow themselves be treated as *that* [she gestures to a field of daisies].

(De ringde från Frank på P3 och ville att jag snabbt skulle komma på min favoritreplik. Panik. Det står helt stilla i huvudet.)

5 kommentarer:

Anonym sa...

Det var en väldigt fin dialog, fick mig att vilja se den filmen igen!

Min favoritdialog just nu är från Ljus i skymningen när Koistinen kommit ut från fängelset och Mirja hälsar på på härbärget. Tyvärr kommer jag inte ihåg den exakt så att jag kan återge den, men Koistinen säger att livet är slut nu med allvarlig min och Mirja blir ledsen. Då säger han med lika allvarlig min att han bara skojade.

Emma sa...

Jag blev också sugen på att se Harold and Maude igen när jag läste det. Den är så jävla bra att jag nästan börjar grina bara jag läser replikerna... Här är en annan fantastisk replikväxling från filmen:

Maude: A lot of people enjoy being dead. But they are not dead, really. They're just backing away from life. *Reach* out. Take a *chance*. Get *hurt* even. But play as well as you can. Go team, go! Give me an L. Give me an I. Give me a V. Give me an E. L-I-V-E. LIVE!
Otherwise, you got nothing to talk about in the locker room.

Anonym sa...

Det är precis sånt jag går runt och tänker på nu. Att ta vara på livet, att inte ge upp. En vän till mig som är fyra år är döende i cancer, det får mig att känna att det är viktigt att njuta av livet. Möter mycket folk i mitt jobb som klagar och gnäller över småsaker, konstigt att folk blir så otroligt bittra och småaktiga. De utstrålar ofta en frånvaro av kärlek och livsnjutning.
Vem vill leva så?

Emma sa...

Ge dem Harold and Maude! Tejpa upp deras ögon och bind fast dem på en stol och tvinga dem att se den loopad om och om och om igen!

Anonym sa...

Hahaha!