Kjell H for tv-chef + ett tips till filmjournalister under 30

Okej, jag är hormonell - men jag blev fan tårögd när jag läste det här, och framförallt den här passagen i Kjell Häglunds inlägg i DN.s tvdebatt:

I Sverige står vi fortfarande och stampar på den garderobströskel där homosexualitet endast bör omtalas av eller apropå ett fåtal glada, godkända riksbögar, som vi kramar ihjäl för att de är "som folk är mest".

Vi har inte en engelsk mångfald av öppet homosexuella teveskapare och komiker utan befinner oss på en embryonisk nivå där homosexualiteten fortfarande blir ett utmanande skämt i sig, som när Özz Nuyen kallar en radioshow för "Programmet som fortfarande inte får kallas bögradio" - en programtitel som i England skulle betraktas som obegriplig, mossbevuxen. (Ungefär som 1970-talets primitiva Manchester ter sig för snuten som dimper ner från 2000-talet i "Life on Mars".)

Utställningen "Min bästa bög" under Prideveckan i Stockholm var symtomatisk. Femtio hisnande heterosexuella kulturkändisar hade fått fotografera var sin bögkompis - och tanken gick sannerligen inte till någon sorts toleransbudskap, utan till Comedy Central-satirikern Stephen Colberts stående teveinslag "My black friend". Det var en utställning som fick mig att skämmas över min hemvist i en heterokultur som också är pinsamt närvarande i min teveskärms Boxermeny.

Men det är där, på andra sidan fjärrkontrollen, framtiden kan börja. Teve är vår tids kraftfullaste kulturkatalysator.

Så jävla bra! (Skickar en telepatisk tanke till Kjell Häglund och/eller Jan Gradvall om att jag finns här om de behöver mig heltid på någon redaktion fullsatt av fantastiska, inspirerande människor inom en snar framtid, och/eller att någon regissör jag beundrar vill ge mig en roll i en film så att jag inte fastnar, så jag lär mig nytt och gör saker jag egentligen inte kan och egentligen inte alls vågar. As if.)

Till filmjournalister i vardande: Gå in på Berlinale Talent Press och ansök om att bli trainee på Berlins filmfestival. Jag känner mig lite för gammal, lite överkvalificerad, förmodligen mest lat. Jag blev utvald till Rotterdams traineeprojekt 2001, och det var fantastiskt. Får se om jag söker själv. All lycka, och må bästa filmjournalist vinna! (På hemmaplan, gå in på Stockholms filmfestivals hemsida och kolla om de behöver folk till årets festival, det brukar de göra så här års. På vissa poster får man slita häcken av sig, men man lär sig otroligt mycket!)

Och på tal om något annat, är inte rapporteringen om den kidnappade österrikiskan jävligt äcklig? Men när hon skriver ett öppet brev där det står att hon tack vare kidnapparen "inte börjat dricka eller hamnat i dåligt sällskap" undrar jag lite grann om man kan hamna i sämre sällskap än med någon som kidnappar en och håller en inlåst i en smörjgrop i åtta år?