tisdag, augusti 08, 2006

Farväl Falkenberg, hej Älmhult


I helgen såg jag äntligen Jesper Ganslandts Farväl Falkenberg, på Lilla filmfestivalen i Båstad. Det fanns saker jag tyckte var fantastiska, andra var mindre bra - men på det stora hela: härligt med uppstickare i svenska tråkfilmsbranschen! Blir alldeles lycklig. Efteråt pratade vi om hur det skulle kännas om någon ringde och sa, hej, jag ska göra en film, kan inte du komma tillbaka till Älmhult och spela dig själv som du var då? Jag får lite lätt panikkänslor av tanken. Jag får handsvett så fort det dimper ner ett mail som informerar mig om att någon från min gamla skola registrerat sig på StayFriends. Jag förstår inte varför jag själv registrerade mig på StayFriends. Jag vägrar betala för att se vad folk från förr skickat för meddelanden. Ändå skulle jag tycka att det vore roligt med en klassåterträff. Jag vet inte om det mest beror på någon slags fånig Rikki Lake show-aktig look at me now-längtan eller om det är att jag är genuint nyfiken på vad alla gör och hur de mår och var de bor.

Bilden ovanför är min klass mellan 1 A och 6 A. Jag drömmer om dem jämt. Jag undrar om de kanske sett mig på tv och undrar vad de i så fall tänkte då. Jag undrar också om jag som liten hade psykopattendenser som skrapade bort ansikten på bilder. Jag undrar hur det skulle vara att träffa dem och hur man skulle reagera. Hursomhelst, jag är verkligen nyfiken på vad de gör. Är det någon som vet? Är det kanske någon av er som läser det här?

-----------

I alla fall, Lilla filmfestivalen i Båstad är filmfestivalen med Sveriges garanterat högsta medelålder. Jag tyckte att vissa av kulturfarbröderna tittade på mig som om jag ensam stod för Förflackningen av Den Svenska Filmkritiken, men jag kanske inbillade mig, och det hör egentligen inte hit. Det blir hursomhelst märkligt att se dokumentär om "Islams barn i folkhemmet" där, med den publiken. Att göra en dokumentär med utgångspunkt i att "vilja visa att det finns muslimer av alla sorter i Sverige" och sen ha mage att påstå att resultatet på något sätt skulle kunna "landa som en bomb i den svenska valrörelsen" känns... dumt och förmätet. Är inte det att göra en p0äng av något alldeles självklart? Och när publiken kluckar och skrattar gott åt dumheterna som de däringa tokiga muslimerna säger, blir det dessutom... lite lätt obehagligt. Nästa gång, kan de inte göra en dokumentär om pensionärerna på Bjärehalvön? Jag känner att jag kanske har betydligt fler fördomar om dem än om muslimerna i det svenska folkhemmet. Kanske skulle en sån film slå ner som en bomb i den svenska valrörelsen?

Kom annars hem med en hel del fantastiska Widerberg-ögonblick skramlandes i huvudet. Som fönsterputsarscenen i Ådalen 31, enarmade bandit-bärandet och skottlossningen och mackbredandet i Kärlek 65 och i princip hela Hebriana (som ju i och för sig var en blandning av fantastiska Widerberg- och Norén-ögonblick).

17 kommentarer:

Anders sa...

Vem av dem är du? Min gissning är den rosa tjejen på nedersta raden näst längst till höger.

Emma sa...

Ha ha ha, vilka skarpa ögon du har! Oui, c'est moi.

C. sa...

Hejsan, kul att hitta den här bloggen(!). Jag satt och såg lite på film och kom ihåg att du håller på att skriva en bok. Tänkte se om den var klar så jag sökte på ditt namn och trillade in hit. ...Av vad jag har läst här så verkar boken inte riktigt på väg ut i butikerna än :).

Tack för många bra kommentarer i filmkrönikan förresten, trevlig blogg!

Emma sa...

Tack, vad snällt! Och näe, den där boken dröjer nog lite...

rosa fluff sa...

Åh, jag älskar att titta på klassfoton. Jag kanske härmar dig och lägger ut ett foto någon dag i min nya kategori "Hittat i byrålådan".
Vilka schyssta brallor du hade.

Anders sa...

Men vem är liraren du kramas med?

Emma sa...

Rosa fluff: Brallorna var väl helt ok. Men jag vet inte om jag gillar det där smala, lila, alldeles för hårt åtdragna skärpet. Och, go ahead och härmas! :)

Anders: Låt mig säga så här: Om det där klassfotot var ett konstverk skulle det hetat "Keep your friends close, but your enemies closer". Fast det blev bättre sen. :)

Anders sa...

Eller som Dirk säger till Max i Rushmore när han har fått reda på att Max hävdat att han legat med Dirks morsa: "With friends like you, who needs friends?"

Heléna sa...

vilken årgång är du Emma ? Jag kommer själv från Osby, om du kommer ihåg den hålan, och bor nu oxå i Sthlm ? försökte luska lite m en killkompis från Ä-hult vem du var och så men han visste inte. Du lyckas oxå dölja din dialekt ganska bra, eller du kanske aldrig hade nån ? jag kommer alltid dras med min skånska..fast det gör inte så mycket ..

Emma sa...

Ha ha ha, klart jag kommer ihåg Osby. Gick på Haganässkolan med både Osbybor och Lönsbodabor. (By the way, för dem som tycker att min dialekt är outhärdlig: you ain't heard nothing yet...) Dialekten är inget jag försökt dölja, har bara tappat den genom att höra andra dialekter runtomkring mig. "R":en har jag i alla fall kvar. :) Jag är 76:a. Du då?

Heléna sa...

Är en 74:a. Jag gick aldrig på gymnasiet i Älmhult, Saminriktn fanns i Osby o feg som jag då var... stack till England direkt efter o sen till Lund som många andra.
Jag umgicks inte direkt m någon
från Älmhult på
den tiden men jag besökte Baldershage och Silverdalen ett antal gånger! :-)

men du har nån familj kvar där ?
..du får ursäkta om jag är lite nyfiken

Emma sa...

Ha ha ha, då har vi säkert sett varandra spy i någon buske kring Silver Hill eller i skogen utanför Balders. :)

Nope, har ingen familj kvar i Älmhult, mina föräldrar flyttade när jag gick ut gymnaiset.

Heléna sa...

bara en sak till, sen ska jag sluta trakassera dig..
det där att jag kommentera din dialekt, förlåt. Du måste tycka det är skitjobbigt. Jag gör det iallafall. Nu händer det inte lika ofta längre men då och då;
- Vart kommer du ifrån ? Har du precis flyttat hit ? Blir du aldrig av med den där dialekten ? åh, men det är ganska charmigt ändå...
Fy Fan !! 1. Dialekter pratar alla, Stockholmska eller Lidingötugg etc är oxå en dialekt.
2. Efter puberteten är ens dialekt "cementerad", ändrar man den efteråt är det mer eller mindre medvetet gjort.(Har läst lingvistik...)
Jag blir sååå trött !
Fram för TungrotsR:n !!

Emma sa...

"Efter puberteten är ens dialekt "cementerad", ändrar man den efteråt är det mer eller mindre medvetet gjort.(Har läst lingvistik...)"

Nu förstod jag nog inte riktigt. Menar du att det är ett lingvistiskt faktum att om man tappar sin dialekt är det gjort med flit? Stämmer inte för min del i alla fall. Alls. Sätt mig i ett rum med en norrman och jag börjar få en väldigt märklig melodi. Sätt mig i ett rum med en skåning och jag får skånsk melodi. Osv. Har alltid varit sån.

Heléna sa...

När jag skrev det menade jag det INTE som ett påhopp på dig utan snarare som ett försvar till varför varken du eller jag pratar Stockholmska när vi nu bor i Stockholm.

Har bara läst lingvistik en termin men har för mig att det är så att man fram till puberteten är mer öppen för att helt kunna ändra sin dialekt, och prata den nya dialekten perfekt. Enligt den teorin skulle en förändring senare mer vara "medveten", vi vill alla va lika dem vi umgås med etc, "passa in". Om det alltid stämmer vet jag inte. Du pratar väl t ex inte norska i flera veckor efter du träffat en norrman ?

För mig känns det som man vill härma en del dialekter när man hör dem, har flera gånger kommit på mig med att svara en person på personens dialekt. Kan lätt bli pinsamt..:-)

Jag ändrade min dialekt lite, medvetet tror jag, när jag flyttade till Lund. Där fattar de heller inte vad "koarv" (korv)eller "toarta"(tårta) betyder.

Oj blev lite långt...

Anonym sa...

Hej Emma Grå allt bra med dig? Här i Älmhult så är allt som vanligt inget speciellt som verkar vilja hända här längre men så råkade jag på din blogg och ville bara säga Hej =)

God välgång i livet önskar Christer Ahlin =)

Emma sa...

Haha, hej där! Allt bra med mig, går till och med omkring och är på smällen. :)

Allt väl med dig? Förutom Älmhults-tristessen då?