Vinnarna i Uppsala

Som jag tidigare skrivit, satt jag i den internationella juryn för Uppsalas kortfilmfestival.

Här är vinnarna:

Uppsala Grand Prix 2006
MEDIANERAS by Gustavo Taretto (Argentina)

Juryns specialpriser

ALDRIG SOM FÖRSTA GÅNGEN! by Jonas Odell (Sweden)

ICH BIN ICH by Kathrin Resetarits (Germany)

Hedersomnämnande

CIVIL STATUS by Alina Rudnitskaya (Russia)

Jag fick med alla mina favoriter på ett eller annat sätt, är helt nöjd med resultatet.

--

Apropå ICH BIN ICH, kolla in Sixpack film. Blev väldigt nyfiken på att se fler av deras filmer! Kortfilmsinitierade borde redan vara väl bekanta med dem.

--

Apropå inget alls:

Bästa varma choklad-tipset: Ha i lite salt så blir den perfekt. Har du i lite vatten också blir det inget skinn. (Har du i lite mörk rom eller cognac blir det ännu bättre.)

Personality Disorder Test

Gör The Personality Disorder Test. Hittat hos Dexo som verkar vara lika förtjust i fåniga test som jag.

Inte alls så nöjd med mina resultat by the way:

Paranoid: High
Schizoid: Low
Schizotypal: Moderate
Antisocial: Moderate
Borderline: Very High
Histrionic: High
Narcissistic: Very High
Avoidant: Moderate
Dependent: Moderate
Obsessive-Compulsive: Moderate

Är det så Becksvart verkligen?

Köp/låna/tjuvläs i butiken: Roger Wilsons text om det svenska filmklimatet i Fokus. Fler texter av honom på samma ämne i tidningen, hittar dem inte på nätet. Intressant dock att redaktionen efterlyser risktagare och mindre publikfriande filmer/filmare, och nämner Josef Fares i samma andetag. Är det inte just publikfrieriet som gjort att hans filmer blivit så välbesökta? Alltså, jag tycker det är fantastiskt att Josef Fares gör film på det sätt han gör, att han gör den typ av filmer han gör (även om jag inte tillhör de mest förtjusta över själva resultatet), men risktagare?

Och angående den stora rubriken BECKSVART på omslaget... Jag vet inte, jag är verkligen den första på att skriva under på att mycket svensk film är fruktansvärt dålig, att det varken blir hackat eller malet i de våldsamma ansträngningarna att passa allt och alla. Men så jävligt är det väl inte? Vi har Plattform, vi har Dansk Skalle, vi har Moodysson och Runge, Stein och Mårlind, Stockholm Boogie-tvillingarna, Jesper Ganslandt, Martin Munthe... och fler jag inte kommer på just nu. Är inte det ganska mycket för ett så här litet land? Jag tycker det ser ljusare ut än på länge - särskilt vad gäller bredden och variationen, och i viss mån risktagandet. Problemet är att inte så många går och ser deras filmer. Men de finns! Ett annat, och mycket allvarligt problem, är ju förstås också att många av dessa filmare inte fått en spänn från Filminstitutet, i vissa fall har de fått stöd när deras filmer i princip redan är färdiga.

--

"It does not do to rely too much on silent majorities, Evey, for silence is a fragile thing. One loud noise and it's gone.

But the people are so cowed and disorganised. A few might take the opportunity to protest, but it'll just be a voice crying in the wilderness.

Noise is relative to the silence preceeding it. The more absolute the hush, the more shocking the thunderclap. Our masters voice have not heard the people's voice for generations, Evey, and it's much, much louder than they care to remember."

Alltså, det här med att läsa serier, det verkar ju vara ganska trevligt. Fattar jag nu, decennier, mer än ett halvt sekel, efter alla andra. Jag är en dålig, dålig människa. Kanske inte lika dålig som Guillou, men ändå. Oh well. Några tips på hur man ska fortsätta efter V for Vendetta?

they are (cat)women, hear them roar

Häromveckan skrev Gradvall en text om målgruppen som ofta glöms bort i Hollywood; kvinnorna.

De senaste åren har jag sett flera filmer som sågats totalt nere vid fotknölarna, filmer som ibland inte ens pressvisats för att de förmodats vara så genomusla, filmer som gått direkt på dvd, filmer som hånats av allt och alla. Jag har inte alltid tyckt att de varit så bra själv - men det finns många, många, många mycket sämre filmer som handlar om män som inte på långa vägar fått samma behandling, varken av marknadsförare, kritiker eller publik! - men jag har sett dem som en del av något nytt, en ny genre. De har inte varit drama för tjejer, de har inte varit romcoms för tjejer, de har varit amerikanska actionfilmer för småtjejer. Och det gillar jag som fenomen. Som fan. De har i största allmänhet gått rätt dåligt, och jag tror att det har till stor del att göra med att ingen kommit på riktigt hur man gör med dem än. För i ärlighetens namn, det finns väl filmer som gått hyfsat bra på bio som är oändligt mycket sämre än till exempel Elektra, Miss Secret Agent 2 och Catwoman? Och ja, jag vet, det finns folk som hatar Catwoman, och tycker att man är en idiot om man ens ser något bra i att den finns, men... So be it. Om jag hade haft barn hade jag tagit med dem på allihop, och helst hade jag tagit med deras polare också.

Sen hade jag hade smällt på Whale Rider (som väl inte iofs kan räknas som en actionfilm, men som är lite av en blandning av Pippi Långstrump och Karate Kid) , Kill Bill 1 (absolut inte tvåan, och jag hade bett dem blunda när det var som allra blodigast tills de fyllde typ 13), när de blev lite äldre hade jag nog kört hotellrumsscenen från True Romance med Alabama på loop, Alien-serien, Ms. 45, Thelma & Louise, lite film noir, och så klart, den bästa versionen av Catwoman there is, i Batman Returns.

Miniuppdatering: Ohhhhhh, hur kunde jag glömma Long Kiss Goodnight?! Shane Black-dialog när den är som roligast, och Geena Davis är stentuff. Kanske skulle jag också lägga till Intent to kill (sv titel Blond hämnd, bara en sån sak) med Traci Lords.

Men för helvete, glömde ju allt med Michelle Yeoh!

pimpin'

Se Babel, och därmed basta!

Helgens måste på bio: Babel. Har inte gillat hans tidigare filmer, trots alla hyllningar. Tyckte tvärtom riktigt illa om 21 gram - som i mina ögon var artyfartyuppklippt för sakens skull. Men den här... Fem av fem. Full pott. Ta med näsdukar. (Degrell gillar den inte alls, men det ska ni inte bry er så mycket om.)

--

Blev tipsad om en guldgruva: archive.org. Är självklart tokigt mycket efter alla andra med att hitta dit.

Stockholms filmfestival

Idag släpptes programmet - och utan att alls (på långa, långa vägar!) ha hunnit gå igenom hela vill jag tipsa om följande:

1. Kinesiska Summer Palace. Har tidigare skrivit lite grann om den här och här.
2. Shortbus, som jag tjatat om här och där redan. Jag ska förresten leda en "liten q & a" (som de sa/frågade snabbt och luddigt en sen kväll per telefon) med John Cameron Mitchell (vars förra film jag också skrivit om) under festivalen. Det visar sig att det inte är en så liten grej alls, utan att det handlar om öppningskvällen för tävlingen. Oh well.
3. Come early morning, Joey Lauren Adams regidebut, som jag skrev om lite kort utan att nämna titeln här.
4. Oskuld. Fin film om trassliga familjerelationer in the outskirts of LA.

Återkommer med mer tips när klockan inte är halv tre, ögonen inte går i kors, och jag hunnit gå igenom programmet ordentligt.

--

I morgon: Bergman-tour i Uppsala. (Ska också försöka få någon att göra en liten Pelle Svanslös-tour, bara för sakens skull.) Plus att vi ska se tre kortfilmspass till och fatta beslut om vinnare. Baserat på veckans diskussioner är det mycket, mycket möjligt att boxhandskarna åker på.

uppenbarelse i miniformat

Kom på en sak igår, på invigningen av Uppsala Internationella Kortfilmfestival:

Vi har numera en VD för Svenska Filminstitutet som man faktiskt vågar tilltala.

Bara en sån sak.

--

Såg dessutom Lynne Ramsays kortfilm Gasman, som jag inte sett tidigare. Fantastisk! Om ni inte sett hennes Morvern Callar, spring genast, alltså nu på en gång, spelar ingen roll att det regnar, till videobutiken och hyr! Ett mästerverk, en av mina all time favoriter. Samantha Morton är magisk. Precis som filmen.

--

Nu, off till det tredje kortfilmspasset för dagen. Yay.

and now, Uppsala...

Befinner mig i Uppsala, sitter i den internationella juryn på kortfilmsfestivalen.

Hört under den första jurydiskussionen: The director must be more of a dictator, he should guide the audience.

Känner att det kan bli mycket diskussioner. Det är bra.

--

Tips: Gå in på Martin Parrs sida om du vill förgylla din dag med fina foton.

--

London var bra.

Tips 2: Om ni går till Annex3, beställ inte en Sidecar det sista du gör innan du går hem. Mother of all things holy! Stark. Och inte så god.

(Om man förresten kosnsekvent säger cruspy dick istället för crispy duck - tror ni Freud har något med saken att göra?)

Off to London...

Ha en fin helg alla, och om ni har tid att döda - gör Dr Phils test hos Dexo.

datorns historia

Ohh, hittat precis, via Reel pop: En genomgång av datorns historia, via reklamfilmerna som sålt in dem. Enjoy!

Te-ah-terr & stumfilmsteve

Fick precis ett mail från Dramaten, späckat med presscitat som hyllar Lång dags färd mot natt:

"DJÄRVT OCH IMPONERANDE" SVD

"Storartad skådespelarteater... Resultatet lämnar mig bergtagen, gripen och djupt imponerad" SVD

"Alla fyra rollgestaltningarna är strålande... outsägligt vackert och sorgset drabbande" EXPRESSEN

"En pjäs man inte får missa" DN

"Skådespelarkonst på högsta nivå" AB

Föreställningen jag var på igår var inget av ovanstående. Igår spelade Lena Endre Lena Endre, Börje Ahlstedt spelade Börje Ahlstedt och sluddrade sig dessutom igenom hela pjäsen, det var väldigt mycket Te-ah-terr. Texten är ju fantastisk, hur kan det bli så tråkigt och dött? Jonas Karlsson gjorde väldigt bra ifrån sig, men allt det där andra... Upptänt i salongen under hela första akten, varför då? När lampan plötsligt tändes under Bombad på Elverket (också regisserad av Stefan Larsson) fanns det en anledning: det var plötsligt och abrupt och obehagligt och skulle vara det. Men här? Verfremdungeffekt på stora scenen på Dramaten, i det där fantastiskt utsmyckade guldiga stora rummet, funkade ruggigt dåligt för min del. Den minimalistiska dekoren också. Och varför har Ahlstedt en mobiltelefon när det i ett annat stycke pratas om att man får en hora för 2 dollar? Alla de där greppen kändes bara som... grepp för greppens egna skull.

--

Fortsatte gårkvällen med att bläddra mellan kanalerna. Fastnade i Hem till byn. Alltså, fastnade som i ofrivilligt fastna framför en bilolycka. M sa till slut högre och högre sappa, sappa, SAPPA!, men det gick inte. Allvarligt talat. Exakt vad har hela svenska folket fallit för? Skådespelarna som inte fattat att stumfilmstiden är över, som M sa?

--

En annan sak, Stockholms filmfestival söker manus. Försök göra något åt det svenska filmklimatet och skicka in ditt bidrag!

--

Kom på en grej till: jag ska till London en snabbis över helgen. Tänkte åka rutschkana på Tate och gå på Saatchi's utställning på Royal Academy of Arts. Och shoppa lite. Någon som har andra förslag? Roliga gallerier (gärna foto!), eller affärer eller vadsomhelst?

Låtsasdemonstrationer del 5

Why, oh why, på min gata? Idag är det inte längre gymnasieelever, idag är det förmodligen poliselever eller någon form av ungtuppsmilitärer (kan vara så att några av dem plockat med sina småbrorsor också) som pressas framåt av piketbussarna. Idag låtsasbråkar de igen precis nedanför mitt fönster.

Se tidigare delar av Vasastanslåtsasdemonstrerandet.

Just do it!

Gör som Dennis & co och länkar till donationsregistret. Anmäl er bums.

(När jag anmälde mig för någon månad sen eller två dök historien om likskändaren upp i tidningarna samma dag som bekräftelsebrevet damp ner på hallmattan, vilket iofs fick mig att tvivla över beslutet i någon nanosekund. Men, äsch. Just do it.)

att skita i det blå skåpet

...varifrån kommer det uttrycket egentligen? Är ursprunget verkligen Göta Kanal, eller är det äldre än så?

Det enda vettiga jag hittar när jag googlar är detta. Märkligt i så fall att man svänger sig med Göta Kanal-repliker utan att ha en aning om det. Särskilt när det handlar om något så konstigt som att skita i ett blått skåp.

den danska filmpolitiken

Angående diskussionen om den svenska diton som uppstod i samband med inlägget om den då nya, nu gamla, kulturministern, diskuteras det just nu i Danmark hur deras filmpolitik ska se ut i framtiden. Christian Mongaard sammanfattar och länkar vidare till de största aktörerna på banan. Kan vara intressant att kolla in, av flera skäl: 1. För att vi är så avundsjuka på den danska framgången och modellen. 2. För att det nu (förhoppningsvis) kommer att hända grejer på den svenska filmfronten.

gaaah

Om exakt 1 timme och 47 minuter ska jag träffa min förläggare på Vertigo. Sjukt nervös, kände jag nu.

--

UPPDATERING 13:46: Gjorde precis en miniintervju med Eva Röse. Hon är så cool.

UPPDATERING 2: Var bara tvungen att citera Eva från en intervju på SalongK:

...man måste ju fråga sig: "hur vill jag leva?" Det finns ett tal som Nelson Mandela skrivit som har de här raderna : "Vår största rädsla är inte att vi är små. Vår största rädsla är att vi är omåttligt kraftfulla". Det handlar om att det finns ingenting som blir större av att du gör dig mindre så att ingen annan ska känna sig hotad. Tvärtom, om du manifesterar det största i dig så kan andra se det. Det finns ingenting gott i att du gör dig lite mindre för att ingen annan ska känna sig obekväm.

UPPDATERING 3: Mötet med förläggaren gick bra. Men, av bara farten har det blivit 4oo, 500 sidor bok. Så jag måste korta. Som fan. Och skriva de där sista grejerna. Men nu har jag i alla fall en deadline: den sista november ska skiten vara färdig. Och så måste vi komma på en titel. Jag tycker förstås att Even fucking needs directing - ett Figgis-citat ur intervjun med honom - är en ypperlig titel, men förläggaren tycker att det är en bra undertitel. Litar helt på honom i det fallet. Så, stryk, korta, renodla, hitta på titel, bli färdig.

Oj. Nu känns det verkligen konkret. Och nära. Tänk!

jaha, så avgick hon då

...kulturministern. Så rubbat usel mediehantering att man kroknar, så omöjligt hade det väl ändå inte varit att starta en vettig debatt, möta pressen på ett (betydligt) vettigare sätt - och sitta kvar? Läs vad Isobel och Gudmundson skrivit om saken.

UPPDATERING: Läs också vad Gudmundson skriver om ministrarnas avgång på sin sidoblogg Val 2010.

--

Kan någon förresten förklara för mig varför Anna Sjödin poserar glatt leende på alla bilder i tidningarna?

En annan underlighet i dagens DN

... eller, egentligen är det två stycken underligheter (dumheter?) i samma text:

1. I intervjun med Nicole Kidman använder Helena Lindblad ordet retroerotisk om Shainbergs förra film, Secretary. Huh?

2. Vidare låter en av våra största dagstidningar en stjärna svara på frågan "vad som får henne att göra nakenscener". Visst, det var (förhoppningsvis!) någon annan journalist som frågade, gissningsvis någon från någon italiensk, fransk eller tysk skittidning, men varför ta med frågan överhuvudtaget? Vad exakt motiverar det? Detta är år 2006. För helvete.

Vi förväntar oss inte att etablerade skådespelerskor visar lite hud, eftersom det bara är något skådespelerskor i början av karriären gör. Sen, om de överhuvudtaget får en karriär att tala om - en nakenscen i fel sammanhang kan förstöra den! - kan de skriva kontrakt på exakt hur mycket hud de vill visa. Ju mer makt, ju mindre hud tänker gemene man/producenter/castingansvariga/regissörer/journalister och många skådespelerskor själva. Hur ska det någonsin kunna berättas något om människor under de här omständigheterna? Allvarligt talat? Jävla idiotfråga.

Moderater under the influence

Att handelsminister Maria Borelius avgått efter kritiken mot hennes privatekonomi räcker inte tycker höga moderater runt om i landet. De anser att också kulturminister Cecilia Stegö Chilò måste gå.

Citat ur ingress i dagens DN.

Destricted & Mike Figgis

Fick precis låna Destricted som jag velat se sen jag intervjuade Mike Figgis för min bok. Han skulle haft med en kortfilm i samlingen, men efter att ha sett de andras filmer drog han sig ur.

Destricted, enligt Figgis:

För tre veckor sedan var det en visning av den serie erotiska filmer jag tog del i. Andra regissörer som medverkade var Matthew Barney, Sam Taylor-Wood, Larry Clarke och Marina Abramavitz. Visningen var en del av London Frieze Art Fair. Publiken bestod av Londons konstscen. Det var en dålig kväll. De andra filmerna var inte bra. De saknade mod och var precis vad jag var rädd att de skulle vara, observationer från tryggt avstånd. De var besatta av masturbation och porr. Ingen av dem tog upp manlig-kvinnlig sexualitet. Jag drog tillbaka min film från den tänkta dvd-kompilationen. Jag var arg och upprörd. Strax efter visningen - som hölls i Ms Taylor-Woods nya studio - blev det disco och en pole dancer plockades fram för att underhålla oss. Jag lämnade stället deprimerad.

Intervjuade honom per mail i flera månader, och han berättade bl a om ett erotiskt projekt han höll på med, filmat med mörkerkamera - som bara han och personen han gjorde filmerna med hade sett. Jag gissar att hans kortfilmer med Kate Moss för Agent Provocateur var ett resultat av det han kom fram till under det arbetet. Se hans Hotel om ni får tillfälle, jag tyckte mycket om den när jag såg den, och särskilt sättet han använde mörkerkamera. Jag intervjuade honom när filmen visades i Rotterdam, intervjun blev fantastisk, men Bon tackade till slut nej eftersom de hört att filmen var "för artyfarty". Och visst...

--

Hört från köket: Det ser ut som om någon gjort ett berusat snitt i osten. Kan det vara du?

v 41

Öppnade med att se The Departed. En besvikelse.
Såg sen Little Miss Sunshine som trots de höga förväntningarna var mycket, mycket långt ifrån en besvikelse. Känsloexplosion. Dessutom, den lilla flickan i filmen var OTÄCKT lik mig när jag var liten. Hästsvans, stort mellanrum mellan de alldeles för stora tänderna, enorma glasögon.
Blev indragen i en bok för första gången på vad som känns som väldigt länge, har bara läst facklitteratur de senaste månaderna/året. Idag höll jag på att gå in i en lyktstolpe när jag gick och läste på stan.
Åkte fram och tillbaka till Gbg och intervjuade Björn Runge. Det gick bra.
Skickat beröm-mail till både Garage Älska Film- och Kulturnyheterna-redaktionen.
Fått meddelande från förläggare som (äntligen) har synpunkter och vill träffas. (Måste verkligen skriva de där sista, sista grejerna nu.)
Tackat ja till en grej jag inte riktigt insåg vidden av, och en föreläsning.


Idag: Loggat intervjun, fixat över epk:n till mini-dv ute i Solna, sett Black Dahlia. Stentrist. Och varför världen förälskat sig i Scarlett Johansson är och förblir ett mysterium.

Ikväll: Karaeoke och 30-årsfest. Kanske se Imprint på midnattsvisning, beroende på hur det går på 30-årsfesten.

I helgen: Jobba. Och gå på teater.

extramaterial

I kommentarerna i filmkritiksinlägget efterlyste Eff mer och bättre utnyttjande av webben hos t ex Filmkrönikan, samtal som fortsätter när programmet tar slut till exempel.

och voilà.

Gud hör bön. Eller så är det någon på Filmkrönikan som tänkt till. (Eller läst Effs kommentar.)

--

Läs Believer-texten om/med Michel Houllebecq. Någon som sett Elementarpartiklarna än?

--

Till sist, se den purfärska teasern till en av Sveriges mest utskällda regissörers - min mans - nästa projekt.

(Förlåt.)

At a U2 concert in Glasgow, Bono asks the audience for some quiet.
Then in the silence, he starts to slowly clap his hands.
Holding the audience in total silence, he says into the microphone "Every time I clap my hands, a child in Africa dies."
A voice from near the front pierces the silence; "Well, stop doing it then."

den urgamla diskussionen om filmkritik

I Danmark pågår just nu en diskussion om litteratur- och filmkritik, bl a hos min danska kollega Christan Monggaard på Information som i sin tur länkar vidare. Ganska pladdrig och okoncis debatt - men det kan förstås ha med mina bristande danskakunskaper att göra. Det handlar om den gamla vanliga diskussionen om subjektiv/objektiv, vad ska man ha kritiken till överhuvudtaget, hur ska den se ut, vem är den till för och varför då.

Så, jag blir nyfiken: Vad tycker ni? Vilka (film)kritiker läser ni, och varför då? Hur ser bra (film)kritik ut? Vad saknar ni?

Mina fem cents, helt kort:

Bra filmkritik ger en bakgrund, mervärde till filmen, är så pass välformulerad att man tycker om att läsa oavsett om man håller med eller inte, är en trampolin till nya tankar och nya sätt att se. Svensk filmkritik är i allmänhet trist, framförallt för att den är så ängslig. Den svenska filmkritiken är sällan personlig, handlar så väldigt lite om känslor. Mer mod och känslor, tack.

UPPDATERING: Det pågår visst en liknande debatt just nu i Sverige också.

--

Vassa eggen länkar vidare till intressant läsning om nya kulturministern.

De Palma-Q & A

I väntan på Black dahlia, läs en gammal Playboy-Q & A med De Palma ur arkivet. Har alltid haft lite svårt för hans voyeurism, men han har en hel del vettigt att säga (eller hade i alla fall -85). (Och mina problem med hans voyeurism hade inte varit lika stora om det fanns fler regissörer som filmade män på samma sätt som han - och de flesta andra - filmat kvinnor. Det är balansen det är fel på, inte bilderna. Fler bilder, tack.) Länken hittades hos Stefan.

Note to self: vilken lysande påståendefråga att ställa till en regissör: Defend your critics.

Google agrees to buy YouTube for $1.65 billion in stock

Vilket osökt får mig att tänka på en rolig historia:

Donald Rumsfeld is giving Bush his daily briefing. He concludes by saying:

"Yesterday, three Brazilian soldiers were killed."

"OH NO!" Bush exclaims. "That's terrible!"

His staff is stunned at this unusual display of emotion. They watch nervously as Bush sits, head in hands.

Finally, Bush looks up and asks, "How many is a brazillion?"

--

Läs Hollywood Reporters rapport om YouTube-köpet.

Söndagspotpurri

Off to see Boys in the band på Cinemateket. Läs vad Roger Wilson skrivit om den här.

Såg Firewall i helgen. Oj vad dålig.

(En fråga, varför har Exit fått så vansinnigt dålig kritik? Så dålig är den väl inte? Ovanligt snygg för att vara svensk film, och är helt okej - för vad den utger sig för att vara.)

--

Passa på att göra ett etikfilosofiskt test så här en söndag. Hittat hos Dahnielson.

Mina resultat:

1. Jean-Paul Sartre (100%)
2. Nietzsche (94%)
3. David Hume (88%)
4. Epicureans (72%)
5. Thomas Hobbes (71%)
6. Prescriptivism (70%)
7. John Stuart Mill (64%)
8. Kant (62%)
9. Stoics (59%)
10. Ayn Rand (54%)

och på 19:de plats: St. Augustine (25%)

Senaste nytt från Astoria Cinemas

ASTORIA CINEMAS RENODLAR VERKSAMHETEN OCH FOKUSERAR PÅ STORSTADSREGIONERNA

Astoria Cinemas och SF Bio har idag genomfört en strukturaffär som skapar möjligheter för Astoria Cinemas att överleva sin finansiella kris.

Torsdagen den 5 oktober signerade Astoria Cinemas och SF Bio ett avtal som innebär att Astoria behåller och driver vidare de biografer man äger i Stockholm, Göteborg och Malmö, medan övriga biografer i kedjan successivt kommer att läggas ned, med undantag för Astorias biografer i Uppsala, Lund och Borlänge som övertas och drivs vidare av SF Bio. För de biografer som läggs ned övertar SF Bio inventarier och driften fram till att avvecklingen är slutförd.

-Jag är mycket nöjd med affären, och känner mig lättad. Den är anpassad till den marknadssituation som idag råder på den svenska biografmarknaden. Samtidigt räddar uppgörelsen med SF Bio vår mycket svåra och akuta ekonomiska situation, förklarar Mattias Nohrborg, VD på Astoria Cinemas.

-Astorias avveckling av sina landsortsbiografer och fokusering på storstäderna ger den svenska
biografmarknaden en robust struktur med goda förutsättningar att inte bara överleva utan även utvecklas, i såväl storstad som landsort, säger Jan Bernhardsson, VD för SF Bio.

Både Astoria Cinemas och SF Bio menar att det på vissa orter funnits en överkapacitet av antalet biostolar i förhållande till antalet biobesökare. Detta har skapat lönsamhetsproblem.

-Jag trodde för 1,5 år sedan att det fanns utrymme för två landsomfattande biografkedjor. Jag kan egentligen bara konstatera att jag delvis hade fel. På de flesta orter utanför storstadsregionerna går detta inte och det har varit en smärtsam insikt att vi nu måste avveckla den förlusttyngda landsortsdelen av kedjan, förklarar Mattias Nohrborg.

-Filmutbudet i de landsortstäder där Astorias biografer läggs ned kommer att vara lika stort och rikt även i framtiden. SF Bio har den kapacitet som erfordras för att ta hand om såväl de filmer som den publik som funnits på Astorias biografer, säger Jan Bernhardsson.

-Nu lämnar vi den jobbiga perioden bakom oss och ser framåt med tillförsikt. Vi kommer nu att kunna fortsätta att utveckla och renodla vårt koncept kring morgondagens biograf och koncentrera oss på de orter som har tillväxt och som tål flera biografkedjor. Det känns både inspirerande och förlösande, säger Mattias Nohrborg.

--

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Jag är inte helt hundra på vad det kommer att innebära för landsortsbiograferna. Deppigt att folk inte går mer på bio. Deppigt att de på landsbygden bara får de större rullarna. Det här med e-bio, skulle det inte göra det mindre kostsamt och lättare i stort att få smalare rullar ut i landet? Vad har hänt med allt det där?

UPPDATERING: Läs en ny bloggares (en anonym sådan, som inte vill berätta vem han/hon är, argh, jag blir så nyfiken) analys av hur det hela kanske kommer att bli.

Dahnielsons tankar om Biosverige, hittar du här.

Läs också SFIs rapport om digital bio: gå in under På gång-fliken. Tack Hynek för letningen. SFIs sida är omöjlig.

Nya kulturministern

Vad tror ni om Cecilia Stegö Chilò som kulturminister?

Läs mer om henne, till exempel här.

UPPDATERING: Läs också vad gudmundson skriver om den nya regeringen här.

UPPDATERING #2: Läs ännu mer här.

UPPDATERING #3: Och här och här. Här går att läsa vad olika människor i kultursvängen tycker om henne.

Det ska bli oerhört spännande att se vad hon och Cissi Elwin kan åstadkomma på filmfronten!

UPPDATERING: Läs den so far anonyma, nya bloggaren D Kleinfelds analys. Jag misstänker att det är en journalist av något slag, kanske till och med någon jag känner? Argh, nyfiken. Smart är han/hon hur som helst.

Låtsasdemonstration del IV

Del I, del II, del III.

De låtsasdemonstrerar på min gata igen, fjärde gången på kort tid. Kan någon förklara poängen med att denna gång utrusta låtsasdemonstranterna med en trumma?

Arbetslös zombiejägare? Se hit!

Canal+ söker 2-10 zombiejägare via Arbetsförmedlingen, för att marknadsföra Masters of Horror-serien.

Sista dagen för ansökan idag. Skynda, skynda!

UPPDATERING 20:32: Mona Holmquist på Canal+ och resten av deras pressavdelning är marknadsföringsgenier. Stående ovationer! Platsannonsen ovan, dessutom samarbete med Stockholms nätverk av skräckfantaster, Suspiria. Tillsammans drar de ihop ett zombie outbreak på Stureplan och en visning, fredagen den 13:de, av Imprint - Takashi Miikes del av serien. Så enkelt, så smart.

Det här med teater... + senaste nytt från Astoria

Såg Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika igår. Som de flesta gånger när jag går på teater blev jag inte indragen. Alls. Det är plågsamt att inte bli indragen på teater. Man ser bara allt spott, hör alla små tvekanden i rösterna, små sluddranden och tänker herregud vad jobbigt nu har de glömt sina repliker. Man sitter dessutom hela tiden och försöker undvika ögonkontakt med skådespelarna för att man inte på något konstigt sätt ska få dem att komma av sig genom att titta för ihärdigt på dem. Det är också viktigt att se intresserad ut för att inte störa dem. När lamporna tänds och de kan se en blir det... direkt obehagligt. De tände mitt i föreställningen under Bombad som gick på Elverket för ett tag sen, och det var fysiskt jobbigt. Som åskådare vill jag vara tryggt inbäddad i mörker för att slippa vara för nära det jag tittar på. Några få gånger jag jag blivit fullständigt indragen i en pjäs - och de gångerna har varit magiska. (I stand before you naked på Orionteatern, Sunset Boulevard i NY - Glenn Close i huvudrollen, mammas väninnas dotters uppsättning av Maria Stuart på Skeppsholmen för att ta några exempel.) Men, som sagt, det händer nästan aldrig.

--

Fick en inbjudan till en tidig pressvisning på Science of Sleep - som jag verkligen, eller ja, nästan, ligger sömnlös av längtan efter att se. Det visar sig naturligtvis att den är samma dag som jag ska till Göteborg för att intervjua Björn Runge inför den danska premiären av Mun mot mun. Argh.

Idag: helst se två långfilmer, tre kortfilmer, intervjua Storm-regissörerna inför det danska dvd-släppet, logga intervjun, tjata på arbetsgivare som är sen med betalning, skriva färdigt en text för Stockholms filmfestivals programtidning och kanske, kanske hinna jobba på boken.

--

UPPDATERING 11.49: Nyss inkommet pressmeddelande från Astoria Cinemas:

ASTORIA CINEMAS kommer att presentera lösningen på sin nuvarande ekonomiska situation i en pressrelease fredagen den 6 oktober, före kl 14.00.

De har alltså inte löst det hela än. Ojojoj, jag skulle inte vilja vara Mattias Nohrborg just nu.

Utmaning (uppmaning?)

Yay. Jag har för första gången i mitt bloggliv blivit utmanad. (Eller, det har jag nog blivit en gång innan, men då var det tråkiga/fåniga frågor. Äsch, jag var nog bara lat.) Idag har jag ändå inget att skriva om, så jag antar Superkryps utmaning. Borde det förresten inte heta uppmaning? Jaja, here goes:

Vad lyssnar du på för sorts musik?
Om jag skulle hitta en gemensam nämnare är det kanske att det är musik med något slags mörker? Och/eller löjligt glad? Nej, jag får hjärnsläpp, kan verkligen inte svara på såna här frågor. Jag lyssnar på allt möjligt. Det finns i alla fall väldigt lite musik som jag absolut inte kan lyssna på. Som t ex svensk musik med vinglig sång och kackiga melodier som resten av svenska folket faller som käglor för.

Favoritartist?
Depeche Mode har betytt mest.

Låt som gör dig glad?
Massor. T ex No more tears (Enough is enough) - Barbra Streisand, Young Turks - Rod Stewart, Work it out - Beyonce, Respect - Aretha Franklin, Change - Blind Melon, Bang - Blur, If you want to sing out, sing out - Cat Stevens, Jag tror jag är kär - Bob Hund, Islands in the stream...

Bästa låten?
Argh. Det här går ju inte. Men okej, Behind the wheel. Om två sekunder tycker jag något annat.

Sämsta låten?
Äsch, jag vet inte. Tycker hyfsat illa om Depeches ballader, märkligt nog. Någon av dem.

Bästa partyhiten?
Låtarna jag blir glad av?

I din mp3-spelare?
De mest lyssnade på just nu är:

No more tears (Enough is enough) - Barbra Streisand
I may never go home - Marlene Dietrich
The sinner in me - Depeche Mode
Style wars - The Bloody Romance
Lay lady lay - Bob Dylan
Jesus walks - Kanye West
A-ha - hela greatest hits-skivan
I wanna be your dog - Iggy pop & The Stooges
That's the way shit is - Black Moon
Nodisco - Depeche Mode
Ohh la la - Goldfrapp
Te Quiro Dijiste - Nat King Cole

Vågar inte utmana någon vidare. Rädd att ingen skulle svara. Som att bjuda på kalas och ingen skulle dyka upp. Så, svara ni som vill.

--

Såg en film igår kväll som ska visas på SFF i november (kan tyvärr inte berätta vilken, de släpper inte programmet förrän den 26 oktober). Den var så fin. Den handlade om mig, rakt av. Satt och grät nästan oavbrutet. Och kom på igen att när man blir trygg, blir man mjukare. Sättet man rör sig på, linjerna i ansiktet. Man blir också lite tråkigare. Om man inte har något att bevisa tappar man en hel del av sina drivkrafter. Många av dem kommer ur att man vill att folk ska se en och tycka om en, tycka att man är bäst på allt, hela tiden. När man inte bryr sig om det längre blir man lite tristare - men mår bättre.

--

Slutligen, finns det något bättre än att promenera hem efter en middag och två glas vin och två Six feet under-avsnitt, det är mörkt, man går över Västerbron och man känner sig helt lullig och nykär i världen?

Nyss inkommet pressmeddelande från Astoria Cinemas

Biografkedjan och bolaget Astoria Cinemas AB har ingått en företagsrekonstruktion. Detta innebär att man ställer in betalningar av gamla skulder. Dessa kommer rekonstruktören, Advokatfirman Fylgia, att förhandla om. Det har ingenting med en konkurs att göra.

Företagsrekonstruktionen är en del av lösningen av Astoria Cinemas nuvarande situation och framtid. Den andra delen, som innebär ett stort kapitaltillskott, kommer att presenteras på torsdag eftermiddag. Vi kan därmed garantera en säkrad framtid för Astoria Cinemas.

Fram till torsdag har vi inga övriga kommentarer!

Med bästa hälsningar,

Mattias Nohrborg
/VD, Astoria Cinemas/

Jag är väldigt, väldigt nyfiken på varifrån kapitaltillskottet kommer, och hur det kommer att gå för Astoria Cinemas. Vi får väl alltså se på torsdag.

Låtsasdemonstrationer del III

Men, för fan. Nu låtsasdemonstreras det igen nedanför mitt fönster med megafoner, sirener och stans alla piketbussar. Tredje gången nu på två, tre veckor. De går varv efter jävla varv och blir jagade och skriker.

Zidane, Electroma & annat

Hann till slut se en till film på RIFF: Zidane. Samtliga danska kollegor på plats tyckte att filmen var kjedelig.

Real Madrid mötte Villareal den 23 april 2005. Zidane följdes av 17 olika kameror. Matchen blev en långfilm i realtid - med bara bilder på Zidane (som till slut blir utvisad). Till detta, musik av Mogwai. Det är bäddat för att folk ska somna eller gå ut, vilket flera också gjorde. Själv blev jag nästan hypnotiserad. Ljudet är fantastiskt. Ibland läktarbröl, ibland bara ljudet av Zidanes andetag, hans skor som prasslar mot gräset, han som spottar eller drar händerna över huvudet. Man får en liten känsla av hur det är att vara Zidane i 90 minuter. Hade dock kunnat vara utan intervjupoesin som dök i form av spridda textrader.

Hade dessutom velat se Daft Punk-regisserade Electroma som gick igår kväll halv elva, men var för trött och skulle upp kl 04.00 i morse. I väntan på att den förhoppningsvis dyker upp på en svensk filmfestival nära dig, se teasern:



--

Kom hem till roliga födelsedagspresenter: Till exempel en rolig fotoutskriftsapparat, en rolig bok och en överlevnadsguide (eftersom jag börjat fundera högt över hur jag ska överleva katastrofer av olika slag, antar jag).

Filmfestivalweekend på Island

Ätit val. Check!
Sett norrsken dansa över Reykjavik. Check!
Fyllt 30. Check!
Intervjuat islänningar. Check!
Blivit smittad av isländsk energi och kreativitet. Check!
Fått röd näsa i kylan. Check!
Hittat ett korsstygnsmönster på en Jesusbild. Check!
Varit på seminarier. Check!
Sett film? Nja. En enda so far.