hjälp

Jag har blivit inbjuden till karaeoke-kalas med Klick!-redaktionen. Jag känner ingen där. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla/överleva det hela. Idéer?

Jag synar Craig Brewer, Inglorious Bastards & dum, dummare, Flashbackavträde

Jag skrev en recension på Black snake moan igår, och förundrades vid runtsurfningen över att den fått ganska bra kritik. Det händer ganska sällan att man bara inte kan fatta vad det är andra ens skulle kunna gilla med någonting. Black Snake Moan är ett sådant fall. Sen såg jag Hustle & Flow och förundrades igen. Det är ju en Bullen-film. Om en idiot och hans horor, med ett manus från helvetet. Sunkigare kvinnosyn än den som genomsyrar de här två filmerna ser man dessutom väldigt, väldigt sällan på bio. I bakomfilmen skyllde han den på Södern. Tsssss. Jag synar regissören Craig Brewer. Han bluffar. Han har ingenting på hand. Ingenting. Det ska bli otroligt spännande att se vad filmen får för kritik på fredag.

--

Inglorious bastards landade på hallmattan tidigare idag. Yay! Studio S ger ut den i sommar.

--

Apropå bastarder gjorde mig någon uppmärksam (HA! Who am I kidding? Jag egogooglade naturligtvis. Hoppa upp på min underarm och snurra om du har problem med det.) på en tråd på Flashback där någon skrev:

Den där bruden gör mig riktigt förbannad, antar att jag har ett psykologiskt avvikande beteende men när jag sitter och lyssnar på henne i mer än fem minuter så börjar jag fantisera om att ge henne ordentligt med stryk och sen bara gå därifrån i stället för att avsluta med en våldtäkt.

Lacerda, whoever you are, jag fiser fläderbär åt ditt håll.

Samtal nyss:

Kl 08.20:

Telefonen ringer.
Jag: Det är Emma.
Röst: Ja, hejsan. Jag skulle vilja prata med Emma Gray Munthe, jag ringer från Telia.
Jag: Menar du att du ringer för att sälja nånting till mig klockan tjugo över åtta?
Röst: Eh... njä... alltså, jag håller på med kundvård.

Kundvård, my ass.

Jag kissade precis på mig.

Från filmbolaget Scanbox hemsida:

Liam Norberg Box

Kultklassikerna Sökarna, Blodsbröder, Sökarna - Återkomsten. Det bästa av Liam Norberg i en box.

DVD KÖP 06/06-2007

Bästa sökorden kanske någonsin.

men du har ju dambyxor

Uppdaterad: Jag erkänner min totala replikdyslexi. Det visar sig ju vara en replik från Att angöra en brygga. Inte mindre roligt för det iofs.

--

Annars, Knocked up igår innebar igen att den jag symptiserar mest med i en film är den som andra tycker är ett psykotiskt, fullständigt förhatligt freak. Precis som när jag sett t ex Spanglish. Oh well. (Tror ni förresten att det bådar gott för betyget för en film när jag hela "romantiska komedin" igenom var tvungen att kämpa mot impulsen att ställa mig upp och skrika du behöver inte den där socialt obegåvade jävla nollan antingen skärper du dig ett stort stycke och tar hand om barnet själv eller så gör du något åt saken vi lever för fan inte på 1800-talet?)

En annan sak: Vad är oddsen att du som tjej skulle ta med en obekant kille du haft ett one night stand med på fyllan för två månader sen in i rummet under en gynekologundersökning? Om jag talar för mig själv: the chances are pretty god darn slim.

Idag studerade jag min egen navel en liten stund.

Skrev först ett längre inlägg apropå det Peter Englund skriver om idag: självkritik.

Varje torsdag sitter jag och sammanträder bredvid Torgny Lindgren, och han har sagt att “kritieriet på en god författare är att hans självkritik är större än hans skrivlusta”.

Självkritisk har jag alltid varit. Det är dock något nytt som tillkommit.

Många aktiviteter kräver att man glömmer vad man gör medan man gör det: musicerande, sport, samlag, etc. Den sekund man börjar överväga vad man egentligen håller på med inleds fumlandet.

Vad är skillnaden på bristande självkritik och en välgörande omedvetenhet?

Sen blev jag självkritisk och tog bort det. Jag recenserar nästan allting jag gör samtidigt som jag gör det. Jag har fått recensentsjukan. Idag får jag typ tre plus.

--

Dagens låtar på loop:

Angry Inch från Hedwig and the Angry Inch-soundtracket.
Hold Tight! med Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Tich från Death Proof-soundtracket.
It's So Easy med Willy DeVille, också från Death Proof.

Min dans till Angry Inch i vardagsrummet nyss får fem plus. It was a fkking masterpiece. Mimningen får dock ett överkryssat plus.

--

Ikväll: Knocked up. Jag tar bl a med mig Harry Potter-skrikaren. Det kan bli pinsamt.

UPPDATERAD: Knocked up sedd. Män är från Mars, kvinnor är från Venus-skit depresses the shit out of me. (Jag började på riktigt gråta av en scen som det var meningen att man skulle skratta åt. Oh well.)

An ode to the violence in women.

Öppningsmonologen:

Ladies and gentlemen, welcome to violence, the word and the act. While violence cloaks itself in a plethora of disguises, its favourite mantle still remains - sex. Violence devours all it touches, its voracious appetite rarely fulfilled. Yet violence doesn't only destroy. It creates and moulds as well. Let's examine closely then this dangerously evil creation, this new breed encased and contained within the supple skin of woman. The softness is there, the unmistakeable smell of female. the surface shiny and silken. The body yielding yet wanton. But a word of caution: handle with care and don't drop your guard. This rapacious new breed prowls both alone and in packs. Operating at any level, at any time, anywhere and with anybody. Who are they? One might be your secretary, your doctor's receptionist, or a dancer in a go-go club!

Missa inte!

Ikväll går en av tidernas absolut bästa filmer på SVT1 kl. 21.00:
Sex, lögner och videoband.

dvd-rage

Antingen hatade någon verkligen Scoop, eller så hade någon en riktigt, riktigt dålig dag. Eller, någon kan ha använt filmen som pulka. Den som lämnar tillbaka en film i det här skicket till en videobutik är plain jävla stupid. Morr.

Uppdaterad kl 0.52: Det hade kunnat vara jag som repade Scoop sönder och samman, känner jag nu när jag sett den. Herregud vilket magplask till sömnpiller. Att det på Eurosport just nu finns en reklamvepa med texten Dongkuk Steel i bakgrunden är en hel travbana med hästlängder roligare.

Ännu en Norge-historia.

Norska Film & Kinos kommunikationschef heter Birgitte Langballe. Det är mycket möjligt att det är något av det roligaste jag hört på flera veckor.

Oh the little things!

Jag blev vansinnigt sugen på att se Jakten mot nollpunkten (som jag av outgrundlig anledning inte sett än - trots att jag varit sugen sen innan jag egentligen blev särskilt filmintesserad. Jag tror att något band uttalade sig om filmen - kan det ha varit Primal Scream? Ja! - någon gång i Pop eller Bibel) efter att ha sett Death Proof. Inbillade mig att den skulle vara svår att få tag på och hinna se innan jag måste skriva min recension - men så fanns den på min lokala Videomix som köpfilm för 69 spänn! Lycka!

Det innebar att jag kunde köpa den och hyra Children of men (som M inte sett än), Scoop (som jag inte kommit mig för att se än) och Step up (som jag vill se för att jag älskar dansfilmer, och dessutom vill värma upp med inför nästa veckas Stomp the yard) för 169 kronor. 169 spänn! Jag nästan dansade över Odenplan. Eller nä. Men jag slungade lyckligt med mina filmer i handen och tog ett hoppsasteg nerför en trottoarkant eller två.

--

M kom förresten på en ypperlig idé på hur man skulle kunna använda bloggen som forum för ett litet filmprogram i mycket liten skala. Vi får se vad som händer.

--

Navid Modiri kommer att arbeta tillsammans med Andrea på nya versionen av Filmkrönikan till hösten. Jag tror och hoppas att det kommer att bli bra!

--

Trevlig helg!

--

Uppdaterad: Måste igen rekommendera subdvd:s Cannes-blogg. Där kan man få info om att Gunnar Rehlin är huvudmisstänkt för att ha vält en enmetersvas i ett Bibi Andersson-kaos på SFI-festen, att Orvar och Andrea Hulken-slitit av sig sina kläder och poolbadat på en fest, att Orvar dagen efter nästan missat sin Tarantino-intervju och att Van Dammes nya film heter Van Damage.

Nästan som att gå i skolan.

Igår såg jag om First Blood. Idag såg jag om Rambo II. Och bakomfilmen där Sly menar att Rambo II är educational. Man kan säga många saker om Rambo II, men educational är inte riktigt en av dem.

--

Death Proof-soundtracket inhandlat. Mumma.

Dödssäkert, dödsmärkligt och dödsrädda DN

Death proof sedd. Mina lips är sealed tills min recension i Aftonbladet - men jag kan säga så här: Hade jag inte varit på en så städad tillställning som en pressvisning hade jag ta mig fan ställt mig upp och skrikit och vevat med armarna förblindad av galenskrattårar till slutscenerna.

--

Jag har läst de senaste dagarnas kommentarer till Triangelfilms konkurs. Och det är något som gnagt i mig och jag har undrat och känt att något är snett utan att riktigt kunna sätta fingret på det. Sen läser jag Eating in publics eminenta sammanfattning och länkas därifrån till flera andra kommentarer och poletten trillar ner. Varför har jag inte på ett enda ställe till nu läst någon som sagt att Nohrborg & co faktiskt drivit sitt företag som fullständiga klåpare med skygglappar de senaste åren?

--

DN framstår mer och mer som den mest interneträdda tidningen i Sverige. Jovisst, jag fattar att Benke vill provocera. Men det är så... dumt. Och så trött. Och så tråkigt. Det är 2007. Ni är journalister. Lär er att använda nätet. För helvete.

--

Oooh, jag höll på att glömma. Roger har tvingat mig under hot att jag ska tipsa om nya bloggen Bögjävlar. Annars skulle han aldrig ta bort mig från Ge mig fem på Rodeo. Bastard.

I wish.

Om jag någonsin fick ett eget filmprogram skulle smarta människor som Peter Englund få diskutera film varje vecka.

Och så skulle jag diskutera varför det blodiga action-80-talet verkar vara tillbaka - tänk Shooter och kommande John Rambo - med smarta människor som nyblivne bloggaren Hynek Pallas.

Fatta vilken jävla fest det skulle vara! Men, det kommer inte att hända. Det gör mig lite ledsen. På riktigt.

Shooting Sizemore

Har just sett Shooting Sizemore på VH1. Jävligt deppigt, men intressant. Tror inte att jag sett något liknande: en stjärna som totalt dekat ner sig, förlorat alla pengar och samtidigt filmat händelseförloppet. Inklusive utbrott, deppiga agentsnack och röda mattan-nojor. Jag minns att han filmade allt som hände när jag gjorde en intervju med honom på en junket för Dreamcatcher runt 2003. En intervju han för övrigt avbröt med att skrika Why the fuck are you filming me? Makes me angry man! Not angry angry, but angry. Stop fucking filming me! till kameramannen.

Bröderna Coen, Orvar och matlagning.

Orvar intervjuar bröderna Coen angående deras nya film. I ett annat informativt litet klipp från Filmkrönikans Cannes-sida får vi veta att han ätit klyftpotatis till lunch.

--

Apropå matlagning: Rodriguez ska göra en remake på Barbarella.

--

På torsdag får jag se Death Proof. Yay! Får tyvärr inte se Rodriguez Grindhouse-del än på ett bra tag.

"svärta"

Idag kom det till min kännedom att en svensk filmare klarat sig till sista gallringen i DIs intagningsprover - men åkt ut eftersom han inte hade tillräckligt mycket "svärta" i sig. Hilarious.

--

Det här - som jag hittade bland kommentarerna till Johan Wirfälts TTA-text - är också ganska roligt.

Fame!

Började dagen med Fame och kunde (igen) konstatera att serien knäcker filmen med hästlängder. Det är fel Doris och Coco i filmen, ingen Danny Amatullo och bara några sekunder Miss Grant. Helt rätt Leroy förstås. Det var helt och hållet deras fel att jag flyttade till Stockholm och pluggade teater tio år senare. (Men vem är killen i Doris knä? Jag måste fullständigt förträngt honom.)

Bloggparanoia på Croisetten i Cannes.

Tydligen. Jag tycker att det är lite sött. Och you need not worry little journalistchildren, chefs-Stasi ligger hemma i soffan. Era privathemligheter - som t ex diskussioner som kretsar kring sådant ni skrivit i dagstidningar och yppat i rikssänd tv - är säkra.

--

(Uppdaterad: Hittade just subdvd:s Cannes-blogg. Där kan man få visuals från glittergolvet på Control-festen. Yay!)

"Moodysson gör normal film"

Rubriksättningen är... obetalbar.