söndag, januari 24, 2010

herregud

Mina första trevande kontakter med Försäkringskassan, deras hemsida och kundtjänst indikerar att det här med anmälan till föräldraledighet/föräldrapenning kan bli lite mer Kafka-artat än vad det hade behövt vara. Jag ville bara beställa blanketter för egenföretagare (som givetvis inte fanns på nätet att ladda ner) och passa på att skaffa likadana till M när jag ändå var igång - och redan där blev det visst svårt.

--

Missa förresten inte diskussionerna om t ex amning/knoddmatning och jämlikt föräldraskap inne på Vi som aldrig sa sexist. Skickar ut en läsarfråga: föräldrar, hur har ni delat på ledighet, matning, nattvakning osv? Ni andra, hur har era vänner, släktingar etc gjort? Blir hemskt glad om ni vill dela med er av era erfarenheter!

62 kommentarer:

hemligamorsan sa...

Åhhh. Det kommer jag ihåg nu. Det var nästan omöjligt att få ut blanketterna, eftersom de räknades som en värdehandling. Man måste veta exakt vilka dagar de skulle tas ut. Det gick inte att beställa hem några, och använda dem när andan föll på. Jättekonstigt.

Johan Ahlin sa...

Hey, se till att skaffa en handläggare att maila med, frågor om teknialiteter mm. Att frilansa, ha egen firma blandat med lite vanlig anställning och a-skattad lön, finns inga bra regler eller praxisar..

Emma sa...

hemligamorsan: Ja, det var värst vad svårt det skulle vara. Min man fick öht inte anmäla sig än, trots att vi tänkt dela på veckorna från start. Han måste vänta till tidigast 30 dagar innan den önskade ledigheten för att "hans ärende skulle öppnas".

Johan: Bra tips - tack!

Brooks sa...

Alltså det här med olika forum för föräldrar som väntar eller nyligen nedkommit med barn, amning och allmän hysteria. Jag förstår inte. Eller kontakter med barnmorskor som vad jag har hört kan uppträda rätt så styvmoderligt. Kan man inte bara fråga äldre släktingar istället som redan vet vad som fungerar eller ej? Så slipper man oron och våndan och familjeliv.se-curlingråden.

Elca sa...

Har hört fler skräckhistorier från egenföretagare som försöker fixa med föräldraledighet. Vi slapp det.

Men min erfarenhet från föräldraledigheten då: vi har delat hyfsat lika. Jag var hemma första halvåret, sedan tog mannen över. Där emellan hade vi en delad månad där vi jobbade ett par dagar var. Det var egentligen hur bra som helst, så hade jag kunnat fortsätta länge. Blev enormt effektiv på jobbet när jag hade mina tre dagar i veckan att jobba på.

Emma sa...

Brooks: Fast att fråga exempelvis min mammas generation om råd blir ju lite snett, eftersom det ju hänt en hel del både med föräldraledigheten, föräldrapenningen och vad gäller råd och rön etc. 70-talisternas föräldrar fick ju lära sig helt andra grejer av sina barnmorskor, och samhället såg ju rätt annorlunda ut då på ganska många olika sätt.

Elca: Jo, vi fasar ju lite för hur det där ska gå - jag är lite av en blankettdyslektiker och tycker det är skitjobbigt med pappersifyllande... Skönt att höra att ni slapp krångel. Och tack för att du delade med dig om hur ni gjorde!

Isobel Hadley-Kamptz sa...

just när det gäller föräldrapenning är min erfarenhet att försäkringskassan är bättre än sitt rykte - dvs när man (jag) ringer och gråter för att man inte förstår blanketterna eller för att de plötsligt råkat skicka ut ett papper där man är nollad i systemet så är de snälla och hjälpsamma. man behöver heller inte ta systemet bokstavligt, om du fyller i att du jobbat på tisdag och torsdag och vill ha f-penning för resten men i realiteten jobbade motsvarande dessa 2 dagar utspritt över veckan för att det råkade bli så kommer ingen klaga.

mitt främsta tips är dels att vara hemma så länge man kan samtidigt i början och att pumpa/ge ersättning så tidigt som mamman vill ge sig iväg ett tag för att vara ifred. Att vara ifred ibland, om så bara få dricka en kopp kaffe och läsa en bok en timme, har aldrig varit så fantastiskt som när man i realiteten inte varit i fred på nio månader. tyckte jag i alla fall, då. sedan hade jag ju aldrig full föräldraledighet utan hade fasta uppdrag hela tiden, och det gör väl det svårare att försvinna in i någon vällingdimma, om man nu är rädd för det.

jag antar att det beror på vad man har för yrke och hur barnet är, men jag har aldrig någonsin accepterat idén att det är den som jobbar som behöver sova för att det är jobbigare att jobba än att vara hemma. För vissa kanske det är så, men med vår unges aktivitetsnivå och låga sömnbehov hade den regeln inneburit att den som var hemma hade tagit livet av sig efter ett tag.

en annan grej jag tycker är ruskigt praktiskt är att spara dagar om man kan och hellre börja dagis redan vid 1 år men inte behöva gå så himla långa dagar än att använda upp alla f-dagar och sen inte ha några marginaler i början av dagistiden. men det är ju en senare fråga.

och ja, vi delade nära nog exakt rakt av, fast som sagt, inte heltid/heltid utan blandat hela tiden fast i början mer jag och mot slutet mer han.

Emma sa...

Åh, tack för tips och råd! Och det där med att spara på dagar för att sedan kunna mjukstarta på dagis är ju ett väldigt bra förslag - hade inte tänkt på det. Låter som en lösing som skulle kunna passa oss.

Daniel Storey sa...

Eftersom min fru ammade var det självklart också smidigast att hon var föräldraledig de första månaderna, men sammanlagt delar vi dagarna rakt av. Just nu har vi en period på några månader där båda är delvis lediga. Även om detta leder till ett satans krångel med rapporterna till försäkringskassan (jag har fått revidera mina matematiska och logistiska kunskaper från mediokra till helt ok) så är jag övertygad om att det här är den bästa perioden. När den ena föräldern är helt ledig och den andra arbetar heltid blir det svårt att både släppa- och ta sig in i föräldrarollen när båda väl är hemma. Det blir (något hårddraget) lätt så att den som är föräldraledig fortsätter i redan dragna hjulspår och den som arbetar blir något av en bisittare som enbart fyller i där det helt uppenbart behövs. Men just nu, när båda arbetar deltid förvandlas både jobbet och hemmet till olika typer av fristäder, så att båda får möjlighet att "komma ifrån" och "komma hem".

Vad det gäller matning och nattvakning kan jag väl kort säga att detta också underlättas när båda har sin beskärda del av arbete och föräldraledighet. Värt att nämna är också att jag inte tror mig vara ensam i frustrationen under de första månaderna, där man som icke ammande förälder lätt ligger med dåligt samvete när ens partner måste ta alla matningar dygnet runt. Så även om man i dagsläget kan tycka att det är sjukt drygt att masa sig upp vissa nätter, och anse det fullt legitimt att gnabbas om vems tur det är, så var det tyngre att inte kunna bidra alls.

Emma sa...

Det där med att båda jobbar deltid en period - under t ex en dagismjukstart - låter som en mer och mer tilltalande idé.

Och vad det gäller det där med nattmatningen kan jag föstå att man känner sig utanför om man är den som inte ammar/matar - och att man kan bli på gränsen till sinnessjukt trött om man är den som gör det. Just därför hoppas jag verkligen att det kommer att fungera att varva amning med med bröstmjölk på flaska. (Om nu amningen alls kommer att funka, det vet man ju inte.)

Mattias S sa...

Om du tycker interaktionen med försäkringskassan är kafka-artad för något så enkelt som föräldraledighet så vet jag inte hur man ska beskriva den med lite mindre lättbevisade åkommor...

Emma sa...

Kan jag mycket väl tänka mig. I och för sig var det rätt svårt att övertyga dem om att min man också var med barn. :)

Mattias S sa...

Haha, ja, det kanske är lite svårt. :)

Brooks sa...

Emma: Jag menade ur byråkratisk synvinkel utan mer "amning/knoddmatning"-perspektivet.

Jag tror inte att det är många kvinnor som följde/följer det barnmorskan säger/sagt till dem vid andra barnet till exempel. Jag har fått den bilden av barnmorskor att de har en väldigt generaliserad flora av förhållningsregler som de förmedlar till nyblivna föräldrar.

Det blev en väldig massa tror, men om jag hade varit gravid hade jag hellre vänt mig till min mor/mormor eller farmor om råd hur jag ska ta hand om mitt barn än en främling.

Shit nu inser jag att jag troligtvis låter som dårarna på familjeliv.se så jag kryper tillbaka till mitt skal och skäms en aning. :D

Ps. The Road var en besvikelse av gigantiska mått. Ds.

Anonym sa...

Dela på nätterna så snart det känns okej. Pumpa ut (om du ammar, annars ersättning förstås) och låt maken/makan ta varannan natt. Sjukt att den hemmavarande ska vaka. Som om man inte skulle ha behov av sömn när man är hemma med en liten (semester, eller)?

När man inte kan amma löser sig det där rätt naturligt. Barnet accepterar flaska och det finns liksom ingen anledning för den andre att inte ta matningen. Men när kvinnor ammar tycks det förutsättas att de ska ta "det hela". Det har jag aldrig fattat.

Emma sa...

Brooks: Fast nu är jag ju inte så mycket ute efter råd om hur jag ska ta hand om mitt barn, utan fiskar mer efter andras erfarenheter av hur de delat på saker och ting, vad som funkat och inte funkat. Så kan vi få tips och uppslag om vad vi själva skulle kunna hitta på, plocka de bästa bitarna.

Och ja, The Road var en besvikelse, men kanske inte av gigantiska mått.

Anonym: Nej, det låter ju helgalet att den som är hemma ska ta alla nätter. Det är ju som att beställa ett nervsammanbrott och relationens undergång på posten...

Brooks sa...

Aha då är jag med. Men det är väl självklart att kvinnan ska vara hemma och ta hand om barnet så mycket som möjligt. Det skriver jag inte bara för att provocera utan det är något som har fungerat i alla tider.

OK, gigantiska mått var väl att ta i, men filmen fick boken att framstå som bättre än vad den var.

Emma sa...

Varför självklart?

Mattias S sa...

Det säger han ju, för att det fungerat i alla tider.
En annan sak som fungerat i alla tider är att inte låta kvinnor ha rösträtt, därför är det självklart att vi återigen ska ifrånta dom det. :)

Anonym sa...

Alltså, om man bara har ett barn, är det väl ganska lämpligt att den som är hemma tar alla vardagsnätter? Så att du inte skickar din man/fru som en zombie till jobbet.
Den som är hemma kan trots allt snarka till en stund tillsammans med barnet på dagen - såååå mysigt!
Så löste vi det och det gick jättebra. De första tio dagarna delade vi givetvis på det, då var allt så nytt att man snarare var två som var med vid alla mål...

Men vet du, det löser sig. Jag tror att var familj hittar det mönster som funkar för en. Visst, ta in råd och hör hur andra gjort, men det är ni som är föräldrar och som vet hur både ni och ert barn vill ha det!

Själva föräldraledigheten försökte vi dela så mycket vi kunde, men min man hade efter en arbetslöshet precis fått nytt jobb, så första barnet var jag nog hemma 70 procent av tiden. Så länge man har ambitionen av att släppa in varandra som föräldrar i barnets omsorg funkar det mesta.

Ett tips - se till att inte bara vara föräldrar med varandra. Visst är den där egentiden viktig, det finns perioder när man inte kan gå på toa utan att ha barnet med sig, men jag tycker också att tiden med er som man och kvinna är viktig. Har ni möjlighet - lämna barnet då och då till mormor/farfar och gå ut och ät tillsammans bara ni.

Emma sa...

Mattias S: Ja, nä. Inte riktigt ett hållbart argument kan man tycka.

Anonym: Hellre en zombie på jobbet än en sinnessjuk zombie hemma med en liten bebis. :)

Nej, det är klart att varje familjekonstellation måste hitta sina egna lösningar. De vet ju (oftast) vad som är bäst för dem, just då. Och jag tror också det är hemskt viktigt att man inte bara är föräldrar med varandra - tack för goda råd!

I sa...

Gud, jag blir helt gråtfärdig av total stress när jag läser det här. Jag har BF den 7 maj, och förstår i princip ingenting av den sjuka blanketten jag fått från försäkringskassan. Jag har också enskild firma och det är så krångligt att jag bara vill lägga ner och inte ta ut en spänn i föräldrapeng för att slippa bli intagen på psyket.

Emma sa...

Ojoj, är det så illa? Jag får iofs också panik av blanketter, och mycket på FKs hemsida var så illa och opedagogiskt formulerat att jag satt och skrattade för mig själv. Har inte fått just blanketten för egenföretagare än, men det ska såklart bli en FEST att ta sig an den...

I sa...

Hm. Mjo, jag tycker det är skitsvårt. Gråter gör jag inte riktigt ännu. Men frustrationen blir total när man får olika svar av olika handläggare man pratar med på FK. Både på telefon och på deras chatt.
Men, det löser sig så klart på nåt vis. Förr eller senare.

Emma sa...

Jag har precis bara börjat försöka sätta mig in i hur det funkar, men jag fattar än så länge nästan ingenting... Jag kan bara föreställa mig hur det kommer att bli när man ska ha mer kontakt med FK och får fler blanketter att fylla i. Men som du säger, det ska väl lösa sig. Om du har några tips att dela med dig av framöver, gör det hemskt gärna bland kommentarerna här! Lycka till!

I sa...

Absolut. Hittar jag nån lösning så lovar jag att dela med mig. Skulle eventuellt kunna bli en hel bok verkar det som.
Tackar högre makter (tv 4) för att min journalist till man fick en tillsvidareanställning förra veckan. Så det är ett bekymmer mindre i alla fall när det kommer till föräldraledighet.
Vi tänkte för övrigt dela ledigheten på detta vis: Jag är ledig med ersättning 1a maj - 1a december, sedan är mannen hemma 1a december - 1a juni.
Därefter har vi semester och lite mer ledighet ihop, och sedan hoppas vi på att vi har kvar ett par dagar till hösten 2011 då lillbruden ska börja på dagis.

Emma sa...

Bra! Och skönt att det ordnat sig för din man med anställning ett tag!

Det sjuka med att hålla på med såna här praktikaliteter kring en liten kommande unge är ju att själva idén om att man om ungefär tre månader ska HA ETT BARN fortfarande känns helt overklig...

I sa...

Fullständigt overklig. Verkligen.

Anonym sa...

Kvinnor gillar att propagera för jämställdhet, de låter ofta som Emma, fram till de själva får barn.
Men när barnet börjar dagis, då visar det sig alltid att mamman varit mer ensam med barnet. De svenska mammorna snor åt sig 80 procent av föräldradagarna och det är de jävligt nöjda med.

Brooks sa...

Emma: "..det är något som har fungerat i alla tider."
Bättre svar kan du inte få.

Anonym sa...

Vi har två barn och var hemma fyra respektive två månader samtidigt. Dyrt, men väl investerade pengar. Vi sparade lite semester, lite pengar, hade inte så stora fasta utgifter och levde på en föräldrapeng helt enkelt. Med första barnet åkte vi dessutom en månad till Nicaragua och hälsade på en vän. Otippat smidigt att resa med så små barn. Blir knepigare när de börjar äta vanlig mat och behöver fastare rutiner. Efter det har jag varit hemma själv några månader och sedan han några månader. Vi var alltså föräldralediga lika mycket och båda barnen har börjat på dagis när de varit 13 månader. Har fungerat fint. Som många andra barn har de haft en period vid 18 månader när de inte varit glada åt att bli lämnade på dagis och hade separationsångest och för vår del kändes det bättre att ta den perioden när de redan var vana och i grunden trivdes på dagis. Har hört många vars barn har tyckt det har varit toppen att börja på dagis vid drygt ett år.

Vad gäller FK så var vi utomlands ett år och det var många frågetecken kring det. Vi bokade en tid med en handläggare och fick hjälp med allt. Väldigt bra service. Kan vara värt ett försök.

Lycka till!

Emma sa...

Anonym: Kom tillbaka om ett år och kolla hur det gått. Båda jag och min man tycker att det är en fullständig självklarhet att dela lika på allt som har med vårt barn att göra - och det tänker vi också göra.

Brooks: Jo, det tycker jag verkligen att jag kan. Och om det nu verkligen "funkat" i alla tider, vad är det som säger att ett delande av hemmavarandet med barn inte skulle funka lika bra eller bättre?

Emma sa...

Och Anonym 2: Ahh, det där om att det skulle finnas en period vid 18 månader med separationsångest hade jag ingen aning om - men det låter ju som en bra sak att veta.

Förutsatt att nu allt går som det ska och vi får en frisk liten unge blir det nog dagis hösten 2011 som gäller för oss också, hon kommer att vara ungefär 13 månader då. Gissar att de inte tar in nya barn under sommaren.

Malin sa...

jag är också blankettdyslektiker och det har eskalerat i kontakterna med fk, vilket gjorde att jag sist det begav sig helt enkelt ringde och bad att få lämna uppgifter på telefon istället, vilket en förvånad handläggare tog emot hur bra som helst.

Vi har delat på allt, det är ju självklart, barnen började på dagis vid 13 mån men fick korta dagar och vi turades om att jobba deltid med föräldradagar. För oss var det helt klart att ta varannan natt mm, det har vi igen nu, några år senare när de är vana vid det är det inget tjafs om att "bara mamma kan läsa, mata eller byta blöja, trösta, plåstra om mm".

Lycka till med allt,Emma!

Emma sa...

Ja, så brukar jag också få göra till slut: ringa och fylla i blanketten fält för fält med någon som hjälper till i andra änden. Och tusen tack för lycka till:et och för att du också delade med dig av hur ni gjorde!

Brooks sa...

Emma: För om det hade varit något som fungerade hade det inte bara varit en modegrej de senaste 10-20 åren, att mannen ska stanna hemma.

Emma sa...

Jämställdhet, en modegrej alltså? Åh fan.

Mattias S sa...

Det är det jag säger, kvinnlig rösträtt är bara en modegrej.
På tiden att vi avskaffar det nu, vi har ju trots allt snart haft det i 100 år, på tok för länge om man frågar mig.
Se bara vart samhället tagit vägen...

Brooks sa...

Vad har jämtställdhet och rösträtt med saken att göra? Lägg inte ord i munnen på mig som jag inte har skrivit (höh). Jag är inte någon stenåldersrelik för att jag anser att kvinnor är bäst lämpade att ta hand om småbarn.

Emma sa...

Men okej, en gång till: VARFÖR och HUR anser du att kvinnor är bäst lämpade att ta hand om barn?

Och det är väl klart att det handlar om jämställdhet, eller brist på den, när du tycker att det är självklarheter att kvinnan ska förpassas till hemmet och ta det största ansvaret när det kommer till barn?

Mattias S sa...

Vad har min åsikt med det du har sagt att göra?
Jag använder bara samma argument som dig för att visa på hur idiotiskt det är.
Du säger att det enda argument som behövs är att hävda att det har fungerat tidigare.
"Emma: "..det är något som har fungerat i alla tider."
Bättre svar kan du inte få."

Och jag är av den åsikten att du är en stenåldersrelik när du påstår att kvinnor är bäst lämpade att ta hand om småbarn.

Brooks sa...

Jag tror helt enkelt att könsrollerna är biologiskt betingade. Att kvinnan har en medfödd instinkt att ta hand om sin avkomma eftersom det är en investering hon gör som är rätt begränsad. Med begränsad, det finns säkert ett bättre ord för det men jag kommer inte på det nu, så menar jag att en man kan skaffa sig i princip hur många avkommor som helst medan en kvinna inte kan det i lika stor utsträckning. Alltså är en kvinna bättre lämpad att ta hand om barn eftersom hon har en medfödd lyhördhet för ett barns behov.

Jag skulle inte kalla det att förpassa en kvinna till hemmet. Det är väl snarare en privilegie att få vara en så viktig del av barnets uppväxt. Men det är ju trevligt att du ger din syn på saken.

Mattias S sa...

En medfödd instinkt som innebär vaddå?
Nu tror jag visserligen inte att det är så som du säger, men även om vi låtsas det, om den här instinkten är medfödd hos kvinnor, varför anser du att det är fel för en man att kanske lära sig den om han vill det?
Jag tycker inte ditt resonemang går ihop ens om man köper dina mer eller mindre grundlösa biologiska förklaringar.

Emma sa...

Du menar alltså att en kvinna är mer lyhörd för sitt/sina barns behov eftersom hon inte kan få lika många barn som en man? Jag ser inte riktigt logiken i ett sådant påstående.

Brooks sa...

Du ser inte logiken i det?

OK men då tror jag inte att vi kommer så mycket längre i den här diskussionen.

Emma sa...

Nej, men allvarligt: hur menar du att lyhördheten skulle stå i relation till antalet barn en människa är kapabel att producera?

Brooks sa...

Ja det är ju inte helt riskfritt att vara gravid för det första. Det sliter något oerhört på kroppen. Ju äldre en kvinna blir desto svårare blir det att bli gravid dessutom så ökar risken för skador på fostret. Barnet är en del av kvinnan under 9 månader så det är klart att hon har en helt annan relation till barnet. Helt enkelt en enorm känslomässig investering, men även fysisk sådan.
Alltså är intresset av att "bevaka" det man har investerat så pass mycket i större än för en man.

Mannen däremot kan gå vidare och befrukta nästa kvinna, och nästa, och nästa, och nästa.

Emma sa...

Hmm. Luktar lite hobbysnickeri kring den där teorin, men ja. Vi kommer knappast att övertyga varandra.

Brooks sa...

Nej jag har inte heller påstått att den är särskilt väl underbyggd. Det är bara vad jag tror på. Det handlar väl om en sorts kulturkrock av miniformat. Mediamedelklassen från Sthlm vs. Lantlig konservativ traditionsiver.

Men ni lyckas inte övertyga mig heller, rättare sagt så har ni inte kommit med något som talar för er ståndpunkt utan bara varit ute för att skjuta ner mig och mina åsikter. Aggressivt. Dessutom blir jag sårad när folk kallar mig stenåldersrelik. Nu syftar jag på Mattias då.

Men jag har ju luftat mina "omoderna" åsikter här tidigare så det var väl inte direkt någotn högoddsare att det skulle bli diskussion kring det här. Huvudsaken är att man kan respektera att alla gör som de själva tycker är bäst.

Emma sa...

Nu kommer jag, som ganska många andra inom media i Stockholm, knappast härifrån. Jag kommer från en liten håla i Småland och har aldrig varit särskilt konservativt lagd.

Jag har inte ens försökt att övertyga dig, jag känner inte att det skulle vara någon större idé. Du tycker som du tycker, och jag kommer att göra som jag tycker och leva som jag lär. Och, jag tror att det kommer att gå alldeles utmärkt, och jag tror inte heller att vårt barn komer att få några men av att jag och min man delar lika på allt som har med henne att göra.

Mattias S sa...

Brooks: Om du tar för dig och kommer hit och försöker tala om för Emma att hon gör fel när hon delar på barnledigheten så tycker jag du får finna dig i att bli kallad stenåldersrelik. Jag har många mycket mindre trevliga saker jag har lust att kalla dig också, men nå sorts nivå kan vi ha, även om den är rätt låg.

Jag tycker just det du avslutar med är något du inte gör när du kommer och säger att du tror att Emma ger sitt barn en sämre uppväxt om hon inte stannar hemma med det.

Brooks sa...

Hädanefter håller jag mig till att kommentera om det handlar om film eftersom vi verkar ha vitt skilda benhårda övertygelser. =)

Tjipp!

För övrigt så är jag fullt medveten om att de flesta är inflyttade. Men det handlar om en sorts åsiktshegemoni som är smått skadlig för åsiktsklimatet när samma sorts människor koncentreras till en och samma plats.

Mattias S sa...

Mmmm, att folk skulle vara överens om att jämställdhet är en bra grej och att ens kön inte ska förutbestämma hur man ska leva sitt liv är ju rätt hemskt faktiskt.

Martin Munthe sa...

Brooks, oavsett var man kommer ifrån och vem man är eller vad man har för värderingar så kommer man aldrig undan logiken.

Brooks sa...

Mattias: Jag trodde riddarskrået var utdött sedan länge. Dessutom tror jag att Emma är fullt kapabel att försvara sig själv.

Du däremot är typexemplet på en intolerant kulturmarxist utan respekt för avvikande åsikter. Att jag kan godta andras åsikter tyder på att jag är ödmjuk och att jag inte alls någon gång under diskussionen försökte på något sätt få Emma att framstå som en dålig förälder eller oförmögen att fatta egna beslut gällande uppfostran.

Brooks sa...

Martin: Man får helt enkelt lita på den pragmatiska sanningen man upplever. Därför är det relevant varifrån man kommer till exempel.

Mattias S sa...

Brooks: Jag försvarar verkligen inte alls Emma. Hon har ingenting med det jag säger att göra.
Jag diskuterar med dig och saker du säger. Jag ser inte att dom är riktade mot Emma utan mer att dom är riktade åt människor öht angående vilken betydelse deras biologiska kön ska ha i deras liv.

Att du väljer att göra den tolkningen av mig som person utifrån några få saker jag sagt i den här tråden gör dig knappast vad jag skulle kalla ödmjuk. :)

Du säger:
"Men det är väl självklart att kvinnan ska vara hemma och ta hand om barnet så mycket som möjligt" när Emma säger att hon inte kommer göra det tycker jag säger att Emma självklart gör fel när hon gör som hon gör. För du säger ju att det självklart är bättre att göra som hon inte gör.
Att påstå att saker och ting är självklara utan att ha något argument baserat på fakta tycker jag också är allt annat än ödmjukt.

Du argumenterar på ett trångsynt sätt som jag helt enkelt inte respekterar och bemöter dig därmed inte med respekt.
Att jag inte respekterar dig handlar inte om att jag inte respekterar åsikten och tron på att kvinnor har en medfödd biologisk instinkt att ta hand om barn, att jag inte respekterar dig beror på hur du framför den åsikten och vidare argumenterar för den.

Brooks sa...

Mattias: Snömos. Det är vad du skriver. Snömos.

Så här skriver Emma i blogginlägget: "Skickar ut en läsarfråga: föräldrar, hur har ni delat på ledighet, matning, nattvakning osv? Ni andra, hur har era vänner, släktingar etc gjort? Blir hemskt glad om ni vill dela med er av era erfarenheter!"

Emma sa...

Brooks: Precis, jag frågade efter läsarnas och deras vänners erfarenheter av hur de delat på ledighet etc, inte om en massa löst tyckande. Men ok. Jag håller annars med dig om att det ofta är både farligt och dumt med klickar där alla har samma åsikter och tror att alla andra också tycker som de - och är omedvetna om att det finns andra åsikter därutanför. Men vad gäller jämlikhet är det inget jag kan påstå har med någon form av grupptryck att göra - ojämställdhet är ju någonting som påverkat mig på olika sätt varje dag sedan jag var liten.

Lars Johansson sa...

Vi lever i ett mansdominerat samhälle. När mannen inte har betalat TV-avgiften så är det helt felaktigt frun som får snigeln på ögat en gammal reklamfilm.

Danitra sa...

Nämen är vi inne på kvinnor är bäst lämpade för spädbarnsvård? Kul!

Nu kanske det är så att vi kvinnor bär på en biologisk fördel när det gäller detta men jag är tyvärr utan denna och konstigt nog är även mina vänner vars åsikter är åt det feministiska hållet. Kanske är något som smittar?

Om du Emma är som oss så kanske du och din man skulle trivas med att tidigt dela upp föräldraledigheten genom att t ex jobba tre dagar och vara hemma fyra. Då får båda vara med från start, man delar förståelsen för hemmavistelsens besvär och glädjeämnen, man får en väldigt bra relation till barnet och till varandra.

Jag vill också påminna om att bröstmjölksersättning är utmärkt föda som skapat många friska och hälsosamma barn. Så om ni känner att det skulle underlätta er vardag så var inte rädda för att komplettera med det. Om ni kombinerar med bröstmjölk så förlorar ni dessutom inga av fördelarna med amning.

När det gäller FK så brukar dom erbjuda informationsträffar eftersom ni knappast är ensamma om att bli förvirrade.

Lycka till!

Emma sa...

Jo, något ditåt hade vi tänkt oss. Dvs att vi är hemma tillsammans första månaden, sedan är jag hemma tre dagar i veckan och M två, och så tar vi helgerna tillsammans. Och så efter ett halvår eller så byter vi, så att M är hemma tre dagar i veckan och jobbar två. Eller så kör vi kanske 4/1-uppdelning.

Ja, vi dömde först ut de där FK-infoträffarna - men man kanske skulle gå på den ändå...