tisdag, september 05, 2006

morr

Har bloggat, tagit bort, bloggat, tagit bort och är ilsken och måste lägga band på mig. Helt kort: jag och någon jag gjort ett frilansknäck för är inte riktigt överrens om vad som är "privata" frågor att ställa under en intervju. Det de kallar privat (och därför önskvärt och bra), kallar jag... fånigt. Och fullständigt ointressant.
--
Jag lyssnar på A-has greatest hits. Jättehögt. Mina grannar måste hata mig. Idag har jag också lärt mig skillnaden på Sarah Bernhardts och vanliga chokladbiskvier och sett filmen C.R.A.Z.Y. Den var bra. Igår kväll såg jag Jumanji. Den var helt i par med mitt mentala tillstånd, just då. (Är den informationen privat, fånig eller fullständigt ointressant? You tell me.)

11 kommentarer:

superkryp sa...

A-ha!!! Jag blir lika glad varje gång jag ser/hör nån som lyssnar på A-ha. (Det är inte så ofta det händer... och jag vet, astöntigt att bli glad över en sån sak.)

Men musik- och/eller filmsmak är aldrig ointressant läsning, tycker jag. :)

Emma sa...

Film- och musiksmak tycker jag också är kul att veta, det är ju det första man gör när man går hem till nån, kikar bland böckerna, musiken och filmerna.

Linnéa sa...

Jag vet fortfarande inte skillnad mellan sankt bernard och biskvi..

Emma sa...

Sankt Bernhards är håriga och har fyra ben, Sarah Bernhardts är tydligen fyllda av chokladtryffel medan chokladbiskvierna är fyllda av chokladsmörkräm. :)

Anders sa...

Apropå privata frågor: En lämplig gräns är kanske den som Toby Young beskriver hur han överskrider i sin bok om hur man får sparken från Vanity Fair (Hopplös och hatad av alla/How to Lose Friends and Alienate People, för övrigt på gång att bli film med Simon Pegg i huvudrollen).

Young inleder sin intervju med Nathan Lane med att fråga om han 1) är jude, 2) är homosexuell. Lane svarar inte, lämnar intervjun och Young får måttligt med stöd från sin redaktion. Dessa frågor kvalar rimligen in som snäppet för privata (eller kanske snarare irrelevanta).

Fast nu var det väl kanske inte en övre gräns du letade efter utan en nedre. I regel är väl beställaren king, vill de ha texter om favoritfärg och senaste gnolade låt (eller vad det nu kan vara) är det väl värt sjutusen spänn?

Dexo sa...

Jag läste 'Sandra Bernhard' och fattade just precis ingenting.
Förstå faktiskt fortfarande inte, nu när jag tänker efter.
Min kakvärld är väldigt begränsad.

Maria sa...

Hm... om jag var ett fan av någon skulle jag kanske vilja veta en massa i övrigt irrelevanta saker, men det är ju lite av en fjortisgrej på något sätt. Typ: "Iiii... Darin gillar också jordgubbar!!! OMFG!!!"

Det viktigaste är väl att frågorna man ställer på ett relevant sätt bidrar till att fördjupa bilden av personen som intervjuas. Sedan kan det ju kanske vara skoj att ta med lite info om t ex musiksmak och sånt, men det är väl knappast grundstommen i en bra intervju. Om jag exempelvis skulle läsa en intervju med Joss Whedon skulle jag vilja veta vad han har för tankar kring Buffy the Vampire Slayer, inte vad han åt till frukost. Typ.

Emma sa...

Anders: TY-gränsen var inte jättelångt borta.

Dexo: De chokladbiskviliknande Sarah Bernhardtsen - tänk mulligt, handflatsstort chokladufo med kräm i och någon form av nötbotten - äts med fördel tillsammans med Sandra Bernhard. Gärna iförd partyhatt.

Maria: Eller HUR?

Anonym sa...

Har svårt att se hur man inte kan vara lite privat när man intervjuar någon. Även om man vill veta något om vad personen gör i sitt "yrke" så måste man ju peta lite i den privata sörjan för att få veta något om det. Fast ibland visar det sig ju att det privata bara är patetiskt och löjligt. Och då finns det ju ingen poäng att skriva om det.

Och varför kan jag inte posta en kommentar här med min Blogger-inloggning. Oerhört irriterande...

/Riotbrain

Matti Ståhlberg sa...

Riotbrain: Raka Dig och åk till närmaste bageriinstitut och köp ett par Sarah Bernhardts till Dej och frugan. Sen fixar sig allt...
Tror jag... Kakmonstret som äger denna plattform vet nog med professionell säkerhet att så är det.

Emma: Klart man ska vara privat. Sen om det skulle vara trist, patetiskt eller bara fånigt.
So what?
Klicka vidare, vänd blad...

Emma sa...

Som sagt, det är ju oundvikligt att det nånstans blir "privat" under en intervju - för mig är synen på yrket och alla funderingar som kommer med det paketet "privat". För andra handlar "privat" om helt andra saker.