Den här resonemanget med att man bara ska stänga av kommentarsfunktionen på bloggarna om påhoppen blir för många, jag förstår det inte riktigt. Varför stänga av eller ens sanera bland kommentarerna? Det är väl bara bra att andra människor får se vilka åsikter och freaks det faktiskt finns där ute? Resonemanget känns lite grann som när politiker vägrar ta en diskussion med vissa andra politiker. Det känns farligt. När jag frilansade för Filmkrönikan fanns det en liten knapp på deras hemsida som sa "kontakta Emma", men den skickade kommentarer, påhopp, hot eller beröm direkt till redaktionen istället för till min inkorg. Jag gillade det inte alls. Det fanns ett filter mellan mig och dem som mailade, och det filtret trodde inte att jag kunde hantera annat än beröm, eller frågor om vad jag tyckte om den eller den filmen. En dag ringde någon från en helt annan avdelning och sa, ja, alltså, jag funderar på att polisanmäla det här mailet du vet som kom förra veckan? Vilket mail?! Ja, men det där ganska hotfulla mailet från någon som skrev att han visste var du bodde? Nu visade det sig i och för sig att det var från en kompis som skojade, men det visste inte de om. Poängen är att sånt där vill man ju gärna få veta. Och det vore skönt om andra i ens närhet visste det också.
Nuförtiden när man mest får snälla mail känns det lite sorgligt. Det känns nästan som om man gör något fel.
--
Ikväll: Fabulous! The story of queer cinema på Cinemateket.
16 kommentarer:
Jag är lite inne på linjen att de flesta bloggar är som ett mellanläge, eller ett fönster (av varierande storlek) mellan den offentliga och privata sfären. Jag har ingen automatisk yttrandefrihet på din blogg och världen behöver inte nödvändigtvis se att den är dum i huvudet i kommentarfunktionerna på min blogg (inte för att det föreligger någon risk för det, men ändå). Måste alla stå ut med allt?
Finns det inte en liten poäng i att det är upp till var och en om man vill ge utrymme åt skitspridarna?
Ha, det beror väll kanske också på att du inte står i rampljuset lika mycket längre.
För när du var recensent på filmkrönikan så var det rabalder varje gång du recenserade en film lite här och var...
Nu är det väll bara personer som gillar dig som anstränger sig för att hitta dig och det du skriver...
M: Jo, självklart är det upp till var och en hur mycket utrymme man vill ge till de där skitspridarna. Det är jättebra att man kan göra det valet. Jag är nog bara fast i mitt eget sätt att se och tänka, och har lite svårt att förstå att man vill blogga om man inte vill höra eller se effekten eller mottagandet av ens bloggande, oavsett om det är bra eller dåligt. Jag gillar tvåvägskommunikation.
Mattias: Jo, det är klart att det är delvis därför. Men det har varit så de senaste två säsongerna, att jag nästan bara fått snälla mail och försvarare runt om på forumen. (Vilket gjorde det extremt tydligt att folk nästan per automatik inte gillar förändringar på tv. Oavsett om det är en bra eller dålig förändring. Själv blir jag obehaglig till mods så fort de byter typsnitt i DN.)
Men det är ju skillnad på o/konstruktiv kritik eller halv/relevanta kommentarer och ondsinthet eller meningslöst automatidiotpostande som "*gäsp*" eller "har du inget annat att göra"
Det är klart att det är skillnad. Men jag skulle inte vilja ta bort de där meningslösa och/eller ondsinta kommentarerna ändå.
Igår gick den fantastiska Flicka och hyacinter. Makalöst bra film som dessytom är en visuell upplevelse. Eva Henning och Anders Ek är fantastiska, vilket även gälelr de övriga med marianne Löfgren, Ulf Palme och Birgit Tengroth i spetsen. Det är så vackert påkommet, sveket i form av nazism och otrohet. Krossade ideal och Eva Hennings underbara ansikte. Det är märkligt att inte Hasse ekmans 40-talsproduktion är like världsberömd som Bergmans filmer som varenda jäkel världen runt har hört talas om. Jag säger bara Banketten, Flickan från tredje raden och Medan porten var stängd. Ekmans rolltolkning i nämnda Banketten är ett verkligt toppnummer.
Är lite småläskigt att posta här men iallafall-
Jao det blev så att jag hade tänkt fråga en sak i krönik-forumet men det var då som jag märkte att alla plötsligt skulle lämna filmkrönikan. =X
Men min fråga är vad du skulle ge skräckfilmen Wolf Creek för betyg, det ända jag vet är att du inte blev såvärst skraj av den.
Spookie rob: hon har gett den en trea tror jag.
emma: Du verkar tycka om kritiska mail väldigt mycket.
Jag får väll stilla det med dom 2 obligatoriska kommentarerna om dig vad du än nu har uttalat dig om.
"Måste den jävla feministfittan alltid ta upp könsperspekivet?"
och
"Hon kan ju för fan inte ens säga R"
Blir du gladare nu? :)
Mattias: Dina kommentarer säger mer om dig och din argumentationsförmåga än Emma. Örfilspedagogik?
Själv tycker jag även obekväma kommentarer kan få stå kvar - för dialogens skull. Men rent nonsens brukar jag rensa bort.
Sådan är sanningen.
beta alfa: Min argumentationsförmåga?
Det var alltså inte exempel på mina kommentarer utan kommentarer som man alltid stöter på när t.ex filmkrönikan diskuteras.
Gustav: Ja, Flicka och hyacinter är verkligen helt fantastisk. Mitt minne av den i alla fall, var länge sedan jag såg den nu. Borde nog satsa på att försöka se den på duk igen, synd att jag missade.
Spookie Rob: Har aldrig recenserat den i något offentligt ljus, men gav den en trea på Filmtipset. Har dock inte sett om den sedan Cannes förra året, och kanske tycker jag annorlunda om den idag. Där var den så upphaussad som "det gorigaste", "mest otäcka sedan Motorsågsmassakern", så jag hade högt uppställda förväntningar - och blev besviken.
Mattias: Jag hajade att du drog de vanligaste kommentarerna, så det är okej. Men, som sagt, jag saknar dem lite grann. Nu känns det som om man gått och mesat till sig. :)
emma: Jag fattade att du skulle fatta men det verkade inte som beta alfa fattade.
Och ja, har läst det mesta på din blogg och ja, lite mesigt är det, du får väll ta och skruva till det lite extra... :)
Jag tappade alltid bort mej i dina inslag på Filmkrönikan, jag fastnade alltid i din lugg. Jag försökte koncentrera mej som fan men... det var helt omöjligt
Känns det bättre nu?
Ja syster
När jag fått min medicin känns det alltid lite bättre
Skönt att höra.
Skicka en kommentar