Lite fler bilder från Island

Island, a little bit further

Island, so far

Det är ingen myt. Kranvattnet här luktar verkligen svavel. Journalister frågar mig om jag är min kollegas flickvän, som om kvinnliga filmjournalister inte fanns. Såg öppningsfilmen The Queen igår. TV-mässig, men helt okej. Idag, kanske Sherrybaby.

Och det här med ambassaden: Vi bor i ett fantastiskt hus. I källaren. Fast det är fint där också.

Reykjavik, here I come!

Väskan är packad för att åka till en av mina topp tre önskestäder i världen. Ska gå på filmfestival och intervjua islänningar på löpande band - och passar på att fylla 30 när jag ändå är igång. Har med mig en liten söt present att öppna på söndag morgon. Ryktet säger att vi ska få bo på svenska ambassaden - bara på grund av att det är en svensk (jag) med i det lilla gerillateveteamet. Yay. Men det vet man förstås inte förrän man kommer dit.

På tv just nu

Suxxess. Lennart Jähkel som inlinesåkande hipp kille "på ett företag som ligger i tiden"? I should think not, you charlatans.

Slubberdegullion son of a sea-serpent!

Ohhh jag blev så förtjust när jag hittade wikipedia-länken till Kapten Haddocks svordomar på engelska hos Degrell att jag var tvungen att posta dem själv. Enjoy!

Är det förresten någon som läst nyöversättningen av hans svordomar och vet hur de funkar? Eller har det bara pratats om att göra en? Och det där med att göra romflaskan till en saftflaska var väl bara bogus va?

(UPPDATERING: Det regnade in massor av intressanta Haddock-tips i kommentarerna. Läs vidare där.)

Vasastan newsflash

Alltså, nu verkar det som om polisen övar på demonstrationer igen. Platsen de väljer är märklig - vad är oddsen att demonstranter någonsin ska välja att manifestera sitt missnöje på smågatorna i Vasastan? Idag är låtsasdemonstranterna mindre, kanske femton, sextonårsåldern. De har samma plakat som förra gången; Nej till allt, Ja till allt och Allt är fel. De ser ut att ha jätteroligt. De pressas framåt av tre, nej, sex, piketbussar nedanför mitt fönster right this minute.

(Förresten, borde de inte varna för såna här övningar, sist blev jag skiträdd. Och varför måste låtsasdemonstranterna vara så högljudda och skrika saker i megafoner om allt ändå är på LÅTSAS? Trying to work here! Jobbigt att prata med presskontoret på filmfestivalen i Reykjavik och förklara oväsendet med att det är låtsasdemonstrationer utanför fönstret.)

--

Läs DN:s artikel om ansiktsblindhet, otroligt intressant. Jag har alltid varit väldigt bra på att känna igen människor, men jag misstänker att jag på senaste fått någon form av ansiktsoverload - och har plötsligt blivit jättedålig på ansikten, namn och sammanhang. När jag var på väg till Göteborg förra veckan stötte jag ihop med en människa som jag misstänker att jag jobbat med, men jag kan inte för mitt liv komma på var, eller vem han var. När jag var i Köpenhamn såg jag en människa som kände igen mig och som jag också kände igen. Jag kopplade "dansk skådis, dansk skådis, dansk skådis, argh vad heter han" tills mannen ifråga öppnade munnen och pratade skånska och jag fattade att det var Lars Jönsson på Memfis. Igår hejade jag på någon jag kände igen när jag var på bio. Jag misstänker att det var en bloggare jag bara sett på bild.

--

Farväl Falkenberg blir lite otippat Sveriges Oscarsbidrag. Jag hade satsat mina pengar på något så förutsägbart som Ninas resa. Spännande!

säkra tecken på hormonanstormning

1. Man börjar gråta när Fredrik och Filip träffar Insomnia-mannen i 100 höjdare och han är världens sötaste lilla Astrid Lindgren/David Lynch-farbror (kan inte riktigt bestämma mig) som säger att det inte är någon som värdesätter honom.

2. Man börjar gråta när man får mail om helgens prisutdelning på Frame. Särskilt delarna om sjuåringar som svävar på små moln för att de fått ett hederspris och en mellanviktsvinnare som blev glad och överraskad över att han fick 10 000 kronor att göra film för.

Här är alla vinnarna:

Lättvikt
1. Is it something wrong with me? - direktkvalificerad till Novemberfestivalen
Niklas Månsson

Filmskaparen vågar ta ut svängarna. Ett starkt bildberättande med en vilja att gestalta. Berättandet känns eget, en inte fjäskig film med en uttalad idé om vad "film" är och ska vara.

2. Tobias - urvalsfilm till Novemberfestivalen
Wille Lindelöw

En härlig film som bitvis har ett mycket fint spel. Charmig, speciellt på slutet...

3. Ung och gammal - urvalsfilm till Novemberfestivalen
Nils Kjerstadius

En film som värmer hjärtat. Så fin och överraskande. Vackert, bildlöst och en hyllning till livet. En riktig pärla!

Hederspris, bästa animation: Skaterånaren Arvid Boström
En visuell film som är rolig och snygg. Imponerad jury!

Mellanvikt
1. Barnatro - direktkvalificerad till Novemberfestivalen samt prissumma på 10000 kr.
Alexander Felsing

En spännande, oväntad, poetisk och helt nydanande film. Oförutsägbar och med ett eget personligt uttryck. Ett mycket vågat gestaltande som inte försöker efterlikna "riktig" film. Vågad, inspirerande och helt skruvad. Vi gillar och vill bara se mera!

2. Alpha - urvalsfilm till Novemberfestivalen
Erik Skånmyr, Jonas Kjellberg, Oscar Wincent

Moget, experimentellt, existentiellt och vågat om mogna människor. En film där man litar på bildens starka uttryck och publikens fantasi. Ett drivet bildberättande med fina detaljer utan sökta effekter. Starkt gestaltande av filmens egna universum. Intresset för ansikten...

3. Vänd aldrig ryggen till - urvalsfilm till Novemberfestivalen
Marcus Carlsson

Ambitiös! Fint foto och bra skådespeleri. Utmärkelsen vänder sig till både team och ensemble.

Tungvikt
1. Sista ordet - direktkvalificerad till Novemberfestivalen samt växthusstöd på 25000 kr.
Lene Westlin

En välgjord liten film med bra skådespeleri och foto. Väcker tankar och förvånar på slutet. Säkert regiarbete och bra bildval i det lilla formatet.

2. Kommer snart - urvalsfilm till Novemberfestivalen
Simon Gunnarsson

En fin film med vågade situationer. Historien känns personlig och filmskaparen har vågat använda sig av enkla dramatiska lösningar.

3. Point of Alá Marie - urvalsfilm till Novemberfestivalen
Anna Karlsson

Spännande, omkullkastande och engagerande med ett alldeles eget berättargrepp.

Juryns hederspris för den galnaste filmen med störst kompromisslöshet:
Folkhemshjältar - urvalsfilm till Novemberfestivalen
Ett vilt berättande. Tjenare Kungen möter Short Cuts med galet charmig energi. Stor eloge till scenografiavdelningen. Härligt skådespeleri, speciellt den självupptagne sångaren i bandet och charmören i bandet.

Sambandscentral

Länkpotpurri i brist på djupare funderingar:

1. Hittat via Reel Pop Blog: Stylus genomgång av de 100 bästa musikvideorna genom tiderna. Om man har tid att döda, är listfreak och vill titta på gamla musikvideor.

2. Reel Pop länkar också till klippet där Clinton går bananas under en Fox-intervju om ni skulle ha missat.

Lady in the water

Jag såg alltså Lady in the water igår. Den har av nästan samtliga svenska filmrecensenter fått ettor eller överkryssade betygssymboler, precis som den fått i amerikanska och engelska tidningar. Några exempel: DN, SvD, Sydsvenskan, Expressen, Aftonbladet, Guardian.

(UPPDATERING: Kom på att Andrea gav den en trea, det finns alltså fortfarande hopp för Filmkrönikan. :) )

Läs valfri ovannämnd recension. Läs på tvärtomspråket. Då får du något så när en uppfattning om filmen. Det är en fantastisk saga, jag hade roligt, det var oavbrutet spännande, fantasifullt, oerhört snyggt plåtat, väldigt välcastat och de ologiska luckorna alla pratade om vet jag inte var de såg någonstans. Det är en saga. Ologisk? Lady in the water är helt klart M. Night Shyamalans bästa film hittills - och jag har all förståelse i världen för att han bråkade för att få fria händer att göra den som han ville. All denna aggressivitet? Allt hat som väller fram i vissa av recensionerna, var kommer det ifrån? Hur kan en saga vara så provocerande? Förstår det inte alls. Se den innan den försvinner från biograferna. Vi såg den i en pyttesalong på Biopalatset, så min gissning är att den redan är på väg ner. Missa den inte! Låna någons barn, ta med dem och se den igen och igen och igen. Det hade jag gjort om jag kände någon som hade en elvaåring.

UPPDATERING: Det är bara om man man ser filmen på Astoria inne i Stockholm som man hamnar i en skolåda. Går man på SF-biograf har man betydligt fler och större salonger att välja mellan.

Here goes, mina tankar om nya Filmkrönikan

(UPPDATERING 00.33. Jävlar. Nu har jag verkligen skitit i det blå skåpet. Det länkas hit från Filmkrönikans forum. Oh well. Jag begår harakiri nu. Farväl grymma värld. Mina sista ord: Lita inte på filmkritiker, de har fel. Lady in the water är en fantastisk saga, som under inga som helst omständigheter får missas!)

Nu har Roger uttalat sig. Orvar också. Så jag måste, med risk för att låta bitter, också göra det. Uttala mig om nya Filmkrönikan.

Det känns konstigt att uttala sig om kollegor, så jag vill först poängtera att Helena, Andrea och Göran är bra var och en för sig. Det är inte dem jag har problem med, det är upplägget och programidén. Nya Filmkrönikan känns som ett samtal med en chef. De pratar och pratar och orden som följer efter varandra låter för all del bra, eller i alla fall helt okej - men när man stapplar därifrån vet man inte om man egentligen kommit överrens om något, vet inte ens vad som sagts, eller om vad. Framförallt inte varför. Det är tomt. Det är luft. I det här fallet luft med höga ambitioner om att fördjupa, att ha ett Samtal. För mig funkar det inte alls.

Och nej, Filmkrönikan var inte bra de två förra säsongerna heller, det blev till slut för pinsamt att titta på till och med för mig själv som var med. Eller kanske just därför. Filmkrönikan har inte varit bra på ganska länge. Jag tycker i och för sig att recensenterna under de senaste säsongerna var och en för sig gjort det bästa de kunnat under de förutsättningarna som fanns, i upplägget som fanns. Vi lyckades undanmanövrera recensioner på 20 sekunder (20 SEKUNDER!!), och fick hålla oss till de tankar som fanns - dvs det skulle vara brett, alla skulle förstå, vi fick inte referera till något "smalt". Vad som var smalt var man inte alltid överrens om. Inte heller vilka ord som fick användas. MEN man fick ändå en klar uppfattning om vad var och en tyckte om filmerna. Det får jag inte nu. Det fanns också en lust till film, i alla fall nånstans. Den finns inte riktigt nu.

Om jag är bitter? Ja, lite. Om man i flera säsonger är kärringen mot strömmen som bråkar och spjärnar emot när redaktörer och andra säger att intervjuer med Mike Leigh och Jean-Pierre Jeunet ska tackas nej till för att de är på tok för smala, och sedan får kicken (i den mån det nu kan kallas kicken från en projekt/mångfaldsanställning) "för att man inte kan samarbeta med en redaktion" för att sedan se dem göra det här nya upplägget och desutom göra det så oinspirerat... ja, okej, jag är skitsur.

Ska filmer diskuteras ska de diskuteras ordentligt (men när jag tänker efter tror jag att ett riktigt riktigt bra filmprogram kanske inte ens innehåller recensioner), jag vill se intervjuer med regissörer och skådespelare, jag vill veta varför det görs vissa filmer just nu, vad de betyder, hur de passar in i samhället, jag vill veta vad nya plattformar gör för filmindustrin, jag vill se kortfilmer, jag vill se reportage, jag vill att ett filmprogram på SVT ska vara bland de första att upptäcka nya talanger, jag vill få lust att hyra en film så snart programmet är klart, få tips om saker jag inte visste om, jag vill bli underhållen och få nya tankar. OCH jag vill att de som anställs på Filmkrönikan ska brinna för film. Jag vill att Filmkrönikan ska göras i Stockholm och inte i det mossiga TV-huset i Göteborg. Nu.

--

Igår avgjordes Frame, kortfilmstävlingen jag satt i juryn för. Vinnarna och motiveringarna har i skrivande stund inte dykt upp på sidan - men de kommer väl. Det är så jävla roligt att sitta i jurys, särskilt på festivaler som Frame och Novemberfestivalen (där jag suttit i juryn två år i rad). Det är på sådana festivaler man hittar energin i svensk film, det är där nyfikenheten och upptäckarglädjen finns, där de helt rubbade, obegripliga och modiga filmerna görs. Till alla medverkande som hittar hit: All lycka!

--

Hittade förresten en intervju i Guardian med regissören Lou Ye vars film Summer Palace jag tipsat om innan. Läs den. Kinesisk punk.

--

Ikväll ska jag försöka se Lady in the water för att se om den är så dålig som alla säger.

Cph - Dramaten 0-0

Okej. Jag var en av få svenska journalister (jag såg i alla fall inte en enda) som var och såg öppningsfilmen på Copenhagen International Filmfestival, von Triers Direktøren for det hele. Hur stort som helst. Älskar många av von Triers filmer, tycker verkligen att han är ett geni - och det känns lite som en historisk kväll när man får vara på plats när en av hans filmer för första gången har premiär i hemlandet och inte på någon av de riktigt stora filmfestivalerna. Denna historiska afton slutade med att jag somnade ungefär en halvtimme in i filmen och sen vaknade till med vad jag gissar var femminutersintervaller. Till detta fanns flera anledningar: jag var väldigt trött, filmen började klockan elva på kvällen, jag satt längst fram, framför en jätteduk, det var råddiga bilder. Men mest, den var inte särskilt bra. Det jag såg kändes som om det var knepigt för sakens skull, det kändes krystat, det kändes som ett stort von Trierskt fuck you. Och de von Trierska fuck you-utspelen brukar oftast vara underhållande, men jag vet inte... Måste se om den, under andra omständigheter.

Efter hemkomst åkte jag direkt från flygplatsen till Dramaten och såg Lulu. Jag förstår att den var oerhört provokativ när den skrevs 1894 - men att någon vill sätta upp den 2006 känns snudd på obegripligt. Annars, snygg scenbild och snygga lösningar, Livia Millhagen var modig och bra, hon hade dessutom fantastiska kläder, Torkel Petersson var ovanligt bra. Men tamt, på det stora hela. Folk försvann i pausen. Tanter fnös "Usch, det är så äckligt! Och fult!". (Tips: Pjäsen skrevs av Frank Wedekind, som också skrivit en historia som står till grund för Lucile Hadzihalilovics film Innocence som vann publikpriset på Stockholms filmfestival för ett par år sen. Jävligt bra, se den om ni får tillfälle!)

Vill ni förresten veta hur man upptäcker idioter på Dramaten? De karaktäriseras av att de 1) prasslar med en påse Bilar genom en halv föreställning 2) säger "men, gud, det är ju inte klokt, hon är ju naken" högt när någon är naken 3) de skriker som vore de på en berg och dal-bana när Torkel Peterson halar fram snoppen.

--

Hittade förresten en intressant tråd på Filmtipset, som tipsar om kortfilmer man kan se via Google Video eller YouTube. Jag är dålig på att hitta sånt själv och blev glad över att hitta en samling bra länkar (till exempel till var man hittar Sofia Coppolas Lick the Star del 1 och del 2). Är osäker på hur copyrightsvidrigt det är, och hur länge de ligger kvar, och om de öht får finnas där, men, enjoy!

Off to Köpenhamn...

... och Copenhagen International Filmfestival. Förhoppningsvis hinner jag se von Triers nya. Den har beskrivits som ett danskt The Office i långfilmsformat.

Ska spela in program #2 för filmprogrammet Film2006 på Skandinavia. Fick veta planen för vad vi överhuvudtaget ska göra i Köpenhamn de två kommande dagarna för några timmar sen, vilket känns... danskt. Jag tror att den danska melodin är bra för mitt svenska kontrollbehov. Improvise, adapt, overcome.

oavsiktlig DN-humor från dagens tidning

Ur en artikel (som jag inte kan länka till eftersom jag inte hittar den på nätet utan bara i pdf-versionen av hela tidningen) om hur viljan att rösta skiljer sig mellan olika valdistrikt i Skärholmen:

Hur ska man kunna förstå vad ”medbestämmande” och ”inflytande” betyder om man 1) är dåligt på svenska 2) kommer från ett land där demokratiska val inte ens finns på vykort eller 3) helt enkelt inte är intresserad, oavsett etnisk bakgrund.

Missa inte!

Kjell Häglund på Weird Science säljer in kvällens premiär av IT-supporten på TV4. Trailern bådade gott, och nu är jag ännu mer peppad! TV4 22.50. Engelsk humor är kanske det bästa gud har hittat på sen skivat bröd. I alla fall i min bok.

suck

Och på tal om sex och naket, en anal civilingenjör från Linköping förärar mig en helt egen bloggpost för att jag missat att länka en gång. Nu länkar jag till honom.

mer Shortbus-hype

Gör som Herr Bergström och postar den ocensurerade trailern till Shortbus (och varnar för naket om det skulle titta in någon känslig varelse):

På förekommen anledning

Folk undrar om jag har ett liv. Jag undrar också. Jag kommer fram till att nej, not so much just nu. Men jag vill ändå (mest för min egen skull gissar jag) bara kort resumera de senaste fem dagarna, så att det syns att jag i alla fall har lite av den varan:

Fredag: Minirecensenten Maria of förra säsongens Filmkrönika-fame tog med mig på teater på Stadsteatern. Alla mina söner. Technicolor-tragedi. Helt okej. Drack öl på Barcelona. Upptäckte att jag gillar att hänga med nittonåringar. De pratar så sällan lägenhetsköp, heminredning och vitvaror. Nittonåringen i fråga tyckte att jag "var helt okej, fast jag var 30". Jag tror att jag börjar få någon slags 30-årskris.

Lördag: Jobbar hela dagen. Tar eventuellt en kaffe i solen, minns inte riktigt, alla dagar flyter ihop. Går på teater på Elverket. Blackbird. Lite tamt. Sitter på Babs och dricker öl, milkshakes med sprit och möter sedan upp folk och går till Club Pom Pom. Jag kommer hem kl tre, halv fyra. Känns ändå som en halvdan kväll. Det borde vara mer av allt, jämt. I grillkön frågar folk med dreads vad jag ska rösta på. Bättre än när folk vill diskutera Godard när man är på dyngan I guess.

Söndag: Jobbar. Röstar. Ser på filmer inför Frame. Tittar på valvaka.

Måndag: Tillbringar större delen av dagen åksjuk på ett x2000-tåg fram och tillbaka till Göteborg. Träffar en trevlig jury. Ser film. Diskuterar film. Hemma går jag och ser The Bloody Romance på O-baren. Går hem när de spelat klart. Känner mig som 100 år.

Tisdag: Bloggar så maniskt att det ifrågasätts om jag har ett liv. Bokar biljett till Köpenhamn. Försöker boka biljett till London för min första avslappningsnöjestripp på evigheter men sas.se lägger ner. Väcker Gustaf Skarsgård kl halv två. Gör en miniintervju. Ska skriva tre recensioner. Researcha inför Köpenhamn. Helst skriva färdigt en bok.

UPPDATERING 18:38: Kanske borde äta lunch? Glömde.

UPPDATERING 20:22: Har fortfarande inte ätit någonting sedan frukost. Vad är det med mig?! Vad exakt överlever jag på?

Någon som vet vad som händer?

Min gata i Vasastan är avspärrad. Fullt av piketpoliser utanför och megafonröster som säger att alla ska bli omhändertagna. Jag gick ut för att kolla vad som händer. Insåg att det inte var en toppenidé med svart luvtröja och svart hår. Gick in igen.

UPPDATERING 11.22: Nu passerade de utanför igen. Lite gruff mellan poliser och aktivister, inget värre än petflaskor som slängdes precis nedanför mitt fönster. Det måste vara en övning av något slag, ett plakat med texten "NEJ TILL ALLT" måste väl vara ett skämt?

UPPDATERING 14.39: Det visar sig att Bodil Malmsten bloggat om samma sak. Och att hon dessutom sett ett plakat med "ALLA HAR FEL" på. Det måste ha varit en övning. Polishumor. Tack Riotbrain för tipset!

god natt

Om några timmar, off to Göteborg för jurydiskussioner inför Frame.
--
Bedriver tvåfrontskrig i miniformat, dels mot dem som tydligen blev besvikna och desillusionerade över att jag röstade på Centern. Dels mot en herre på Filmtipset som i princip tycker att svenska, kvinnliga filmrecensenter "ser lesbiska ut" och därför har dålig filmsmak.

bestämt dig?

Har alltid röstat på Folkpartiet, men kände att jag inte riktigt kunde det i år. >Funderade på att rösta blankt i ren protest. >Kom på att det kändes som en fånig protest. >Funderade på att rösta på Folkpartiet i alla fall, och kryssa för Birgitta Ohlsson.>Funderade en väldigt snabb vända på Miljöpartiet.>Kom på att det skulle kännas väldigt märkligt.>Det blev Centern. (Vilket också känns märkligt.)

Blev lite fuktig i ögonen i vallokalen. Blev rörd över att så många var där.

UPPDATERING KL 21.11: SVTs valvaka ser ut som öststatstv.

nedslag i Houston, USA

Helt randomly hamnade jag på den här sidan. (Eller helt randomly hamnade adressen i min statcounter.) Spännande.

svensk film, just nu, september 2006

Såg Du och jag igår. Visst, det fanns en del brister och allt det där - men jag blir så jävla lycklig av att det finns filmare som försöker göra, eller gör, filmer som går utanför ramarna för det som brukar gå upp på svenska dukar. Filmer med energi.

Allt de gör är inte bra, vissa är etablerade, några av dem är bara i startgroparna, vissa av dem kanske inte kommer att göra några fler filmer, andra kanske redan har gjort sina bästa filmer, ytterligare andra kanske kommer att tappa sin energi och charm i det grå väntrummet på SFI, men svenska filmare som gör mig tårögd 2006, just nu: Jesper Ganslandt, Ruben Östlund, Björn Runge, Mikael Bundsen, min man, Mia Engberg, Lukas Moodysson, Anders Nilsson, Splinter Arts-gänget, tvillingarna Lindgren, Sorgenfri-kollektivet, Baker Karim, Daniel Fridell, Björn Stein och Sofia Eldin och Melanie Hedlund. Och säkert några till som jag glömt. Googla upp de namn ni inte kände till tidigare, lägg namnen på minnet, se deras filmer.

Filmkrönikan

Premiärprogrammet går 22.30 ikväll, men redan nu kan man se hela programmet här.

Så, vad tycker ni?

Hur var Filmkrönikan?
	mysigt
Free polls from Pollhost.com

bits and pieces

Sagt idag på Hollywood Reporter om Extras: "Superior comedy from Ricky Gervais and Stephen Merchant suffers because there's more humiliation than comedy -- but it's still superior to other shows on TV." Måste erkänna att jag inte kunnat kolla på mer än några avsnitt av varken Extras eller The Office. Det går inte. Det är för plågsamt.

--

Betty Skawonius har intervjuat Håkan Bjerking i DN. Hon skriver om hans film att

Det kan vara värt att påpeka att "Inga tårar " är en för dagen ovanlig svensk film, en film för vuxna, i ett filmklimat som domineras av stissig ungdom och svenska poliser.

Snutar, visst. Ungdomar, absolut. Men stissiga? Jag kan inte komma på en enda film om stissig ungdom. Senare i intervjun, apropå Bjerkings förhållande till sin barn och sina känslor, kommer ett "råd" han fått från barnavårdscentralen när han blivit rasande och inte kunnat hantera att hans dotter gråter:

- Spotta henne rakt i ansiktet.

- Va?

- Ja, försök med det, sade sköterskan. Det är något av det mest förnedrande du kan göra, men hon känner inte av det. Hon känner bara att hon blir blöt.

Ursäkta? Vad exakt menade människan på barnavårdscentralen? Vad är sensmoralen? Huh?

--

Idag ska jag försöka hinna se Du och jag, av samma människor som gjorde 14 suger. Den senare var väldigt, väldigt bra, och jag känner att jag kanske har lite för höga förväntningar på den nya. (Kanske handlar den om stissig ungdom?)

--

Dagens bakgrundsmusik: Italodiscomix. Flim Flam 4. Minns ni?

helt meningslös bloggpost om allt gott jag ska äta om två timmar

Snart, off till Döden i grytan för att fira Elins 30-årsdag. Är lite orolig över att jag åt en macka lite för nyligen och att den sedvanliga Döden i grytan-dosen - Allesverloren, grillad kalvlever med vitlökssmör, smörslungad spenat, savoiardi och en calva på det - kanske inte får plats. (Pratade om min leverlängtan på telefon när jag gick omkring på stan och sa förmodligen alldeles för högt, i alla fall att döma av blickarna jag fick, att Döden i grytan var som att bli knullad i munnen. Oh well.)

--

Jag kom på att det är min 30-årsdag också, om bara några veckor. Födelsedagen kommer med all sannolikhet att tillbringas på filmfestival i Reykjavik. Fantastiskt. Inget kalas inplanerat än så länge, men jag borde ju. Jag tycker det är jobbigt att ha kalas. Är så orolig att det inte ska komma någon, och att alla ska ha tråkigt. Har fortfarande traumatiska minnen av en födelsedag när mamma gjorde två jättefina tårtor för jag trodde att det skulle komma många fler, och så blev bara en halv tårta uppäten. Usch.

vill.sova.nu

I morse hade jag på känn att min förläggare skulle ringa. Jag bestämde mig för att inte svara om det skulle hända. Så hände det, och jag svarade ändå, såklart. Möte bestämdes senare i veckan, och jag skulle skicka iväg det jag hade. Resultat, en jävligt effektiv dag. (Vilket är en omskrivning för total panik. Men effektivt, helt klart.)

Boken består just nu av 68 361 ord. 131 fullskrivna A4-blad. 6118 rader. 385 772 tecken.

Tre små texter ska till. Skulle kunna skriva dem på en pisskvart i vanliga fall, men det går inte. Det är ju en Bok jag gör. Som är Min Egna. Mina ögon är helt rosa och det är mycket möjligt att mina linser totalt fastnat på hornhinnorna. M sitter på sitt kontor och försöker göra färdigt sin film. Vi skypas bara nuförtiden, ses knappt. Bah. Jag vill vara färdig. Nu. Jag vill att han ska vara färdig. Nu. (Bilden hittade jag när jag googlade "soo tired". Exakt sådär skulle jag vilja göra just nu. Här, på skrivbordet, bland Sexualitetens historia, gamla Life-tidningar, porrböcker, bröte och brännskivorna och de uttorkade färgpennorna och alla jävla papper.)

apropå Cat Stevens...

... är låten jag borde ha valt när jag en gång i en radiostudio skulle komma på en låt till en kille som ville fria till sin tjej, den här: I think I see the light. Om man för en sekund bortser från att jag helt är emot hela förfarandet med att fria medelst sång är det här alltså låten jag borde ha föreslagit:

***

I used to trust nobody, trusting even less their words,
until I found somebody, there was no one I preferred,
my heart was made of stone, my eyes saw only misty grey,
Until you came into my life girl, I saw everyone that way.
Until I found the one I needed at my side,
I think I would have been a sad man all my life.

I think I see the light coming to me,
coming through me giving me a second sight.
So shine, shine, shine,
shine, shine, shine,
shine, shine, shine.

I used to walk alone, every step seemed the same.
This world was not my home, so there was nothing much to gain.
Look up and see the clouds, look down and see the cold floor.
Until you came into my life girl, I saw nothing, nothing more.
Until I found the one I needed at my side,
I think I would have been a sad man all my life.

I think I see the light coming to me,
coming through me giving me a second sight.
So shine, shine, shine,
shine, shine, shine,
shine, shine, shine

***

for your consideration

For your consideration har visats på filmfestivalen i Toronto. Christopher Guest i kombo med filmbranschhumor, Catherine O'Hara Eugene Levy, Harry Shearer, Parker Posey, Jennifer Coolidge, Bob Balaban, Ed Begley Jr, Ricky Gervais och Sandra Oh kan aldrig vara dåligt. Can't wait! För dem som missat hans mockumentärer är Waiting for Guffman och A mighty wind absoluta måsten. Piggar upp nästan vem som helst vilken dag som helst. Liksom nyheten att Cat Stevens ska ge ut sin första skiva på 28 år. Lyssna på låtarna som är med i Harold & Maude så länge.

--

Hittat via Vassa Eggen: artikel i LA Times om filmdistributionen i förändring, apropå Morgan Freemans senaste film som också premiärvisades på TIFF. 10 Items or Less distribueras i princip på samma sätt som Soderberghs banbrytande Bubble, dvs på nätet, dvd och bio samtidigt. Freeman säger att multiplexbiograferna är som kyrkan, att de kommer att stå kvar no matter what. Det är möjligt - men filmerna kommer med all sannolikhet inte att leva alls lika länge, eller i alls samma utsträckning, på biograferna i framtiden. Ska bli spännande att se vad som händer med Apples nya filmtjänst, som väl skulle lanseras ordentligt idag?

UPPDATERAD kl 20.00 svensk tid: iTunes fortfarande nere för ombyggnad. It's showtime! Snart i alla fall.

nya upptäckter

UPPDATERAD! Med anledning av nedanstående, och hur film- och tvbolagen försöker komma på hur man använder och förstår de nya plattformarna för marknadsföring: Upptäckte nyss via Statcounter att det svenska bolaget Nonstop entertainment provar lyckan på MySpace. Tack för länkningen och så, by all means, men jag undrar just hur det kommer att fungera.

--

Hollywood reporters Reel pop blog har varit igång lite mer än en vecka, så jag är knappast först på bollen. Intressant läsning hur som helst - och så här lät det i första bloggposten:

Reel Pop focuses on how online video is changing the content creation, marketing and distribution process. We'll cover film studios and how they're coping with video sharing; TV networks and how they're transitioning to online models; and ad agencies and how they're incorporating video into their work. We'll also cover the major legal challenges facing the media industry, and deals and partnerships that change how online video is marketed, distributed and seen. From time to time we'll have some original reporting and punditry. (Check out one of the first examples, Online Video 101.)

When covering all of this, Reel Pop assumes that old media and new media need to cooperate with each other. We don't apologize for Hollywood, and we don't write technophilic valentines for Silicon Valley. We just want ya'll to get along.

We're planning some fun features for Reel Pop, too:

• Reel World -- a weekly profile of a video-sharing site or online video destination.
• Five Questions For -- a bi-monthly interview series with somebody who doesn't just repeat meaningless sound bites.
• Required Reading -- what your pals in Hollywood and Silicon Valley are reading and talking about this week.
• This Week in Numbers -- a look at the stats shaping the online media world.
  

--

Gjorde en nyupptäckt i bokhyllan, en julklapp jag inte riktigt känt att jag varit i synk med förrän igår kväll. Följande julrim trillade ut mellan sidorna:

Om man korsar en julbock
en biker och lite vett
får man denna klapp à la Kenneth

Gissa vad det var? Svaret hittar du här.

--

Slutligen, hittade nyss det här bland kommentarerna hos A grand day out. Ljuvligt. Och jättefånigt så klart.

dagens läsning: sex på film & censur

Lästips: Scanners-Jim Emersons tankar om Shortbus. Hur sex och sexualitet skildras/skildrats på film är verkligen ett sorgligt kapitel. Shortbus är ett skönt undantag. Den var helt klart en annan av mina Cannes-favoriter, så här i efterhand är det verkligen bara den, Babel och Summer Palace jag minns och som fortfarande bor kvar i kroppen. Shortbus har svensk premiär den 24 november. Don't miss!

--

Hittade det här via Beta Alfa 2.0. En artikel som räknar upp 10 av de historier tidningarna borde ha skrivit om, men inte har gjort - eller historier som det åtminstone borde skrivits mer om. Intressant. Skulle gärna vilja se en svensk sådan genomgång. Apropå censur landade någon på min blogg häromdagen via pkblogs.com - en tjänst som gör det möjligt att kringgå nätcensuren och blogga från/läsa bloggar i Kina, Pakistan, Iran och Indien. Det är flera svenska bloggare som redan skrivit om det, men jag tänkte omutifall ni missat.

--

Hade på tal om absolut ingenting Tangerine Dream-bonanza igår. Lyssnade på soundtracks till Thief, The Sorcerer, The Keep och Near Dark. They sure don't come like that no more.

UPPDATERING: Hittade nyss info om Moderna Muséets filmhöst.

Altman goes Muppet show + kinesiskt tips

Glömde utfärda en varning för Altmans A Prairie Home Companion som gick upp igår. Inte usel, men meningslös och tråkig. Som M sa: "Den var som ett avsnitt av mupparna". Jag la till "fast dåligt".

--

Läste en liten notis i DN idag om att regissören Lou Ye, som tävlade i Cannes med Summer Palace i våras, belagts med yrkesförbud i 5 år på grund av att han trotsade den kinesiska censuren. Jag har ännu inte hört något om att filmen får svensk distribution, och det är kanske tveksamt om den får det. Däremot tror jag att den kanske ligger bra till för att visas på någon svensk filmfestival. Håll ögon och öron öppna - den var helt klart min favorit i Cannes. Fantastiskt skådespeleri, fantastiska kärleks- och sexscener. En oerhört modig film - och inte bara för att den var från Kina, och alltså trotsade censuren.

--

Nu, off till Cinemateket för att se The Leather Boys (Skinnjackan), sen The Celluloid Closet. Förresten, är det här ett skämt?

eufori & kärleksspridning på gränsen till det direkt löjliga

Såg Paris, je t'aime i morse, en kollektivfilm regisserad av ett gäng olika regissörer som fått göra varsin liten del. Insåg igen att Tom Tykwer är ett jävla geni. Geni! Och slutdelen där Ben Gazzara och Gena Rowlands sitter och munhuggs kan jag leva på i veckor. Magi! Fan, jag börjar gråta bara jag tänker på dem, de är så fantastiska. Spring ut i regnet och blåsten, nu, genast, och köp/hyr varenda film av John Cassavetes ni kan hitta som någon av dem är med i. Knäpp på teven nästa vecka och se Tom Tykwer-serien på SVT eller få tag på Prinsessan + krigaren nu, på en gång. Total lycka!

--

Hörde igår att min gamla Cinema-kollega - nu filmredaktör på Nöjesguiden - Niklas Eriksson sedan en vecka tillbaka är redaktör för Fredrik Virtanens program. Niklas är en av det här landets bästa skribenter, mark my words. Han ingår i mitt dreamteam som jag skulle sätta ihop en nanosekund efter att en riskkapitalist hällt pengar över mig och sagt, här, gör vad du vill, anställ vem du vill, gör den bästa jävla tidningen det här landet någonsin har sett. De andra är Johan Croneman, Kjell Häglund, Linna Johansson, Karin Magnusson, Ika Johannesson, Jan Gradvall, Roger Wilson, Fredrik Strage, Nicholas Wennö, Andreas Degerhammar, Stefan Nylén, Martin Gelin, och många fler som jag inte kommer på just nu, och säkert massor av skribenter där ute som jag inte har råkoll på, än. (Om ni skulle råka egogoogla er hit, massor av ryggdunk & trevlig helg! Om du är riskkapitalist och hamnar här av någon helt outgrundlig anledning, hör av dig & trevlig helg!)

--

Ni hör ju. Jag är alldeles euforiskt manisk. Det är Tom Tykwers fel. Och så är det fredag. (Tvivlar iofs på att jag kommer att vara ledig en enda sekund. Inte förrän bokjäveln är klar.) Och det blåser och regnar ute. Blir alltid så skrattig när det blåser och regnar.

--

Trevlig helg på alla er andra också förstås! (Guuuud, jag är som en lycklig Duracell-kanin just nu som humpar allas ben. Förlåt.)

the bloody romance

Var på minispelning igår i Stampens källare och såg mans pappas småbröder - yngre än vad jag är - som gick ut som andraband av fem eller sex. (Det första bandet som spelade gjorde The Complete Kit of No no's: försökte få folk att klappa takten över huvudet (i fel takt), illustrerade textrader med inövade handgester och mellansnackade som vore de ett dansband. An-dra-hands-genans.) Mans pappas småbröder/The bloody romance var däremot grymma live. På riktigt. Här hittar du dem på My Space. Lyssna på Style War.
--
Slog mig på spelningen att min allra första egna blandkassett där jag fick välja låtar som pappa sen spelade in, jag tror att jag var sex år, innehöll The Supremes, Ulf Lundell, Carola - och svärpappa Munthe de Wolfe med Hansson de Wolfe United och barnskratt av lillasyster Munthe i början av en låt. Who would have known.

tänkvärt x 2 + ett lektips

Måste jobba, och för att döva bloggsamvetet ger jag er tre tips så länge:

1. Läs Nicholas Wennös intervju med Al Gore (apropå filmen En obekväm sanning som fått åtminstone en av mina vänner att bestämma sig för Miljöpartiet) från gårdagens DN. Och bli glad över att det kinesiska tecknet för kris tydligen består av begreppen "fara" och "möjlighet".

2. Med tanke på kinesernas tecken för kris, gissa varifrån citatet "Nothing like a little disaster for sorting things out" är taget.

3. Lek en lek på lunchen som jag gissar annars mest leks av brittiska upperclassbohemfotomodeller på fyllan: en ordlek där något så stort som möjligt ska upp i en så liten hålighet som möjligt - och det ska rimma. Det enda jag kom på, just då, i en taxi på väg till Espoo, var "I've got a trannie up my fanny". Någon annan kom på "I've got a book of prose up my nose", vilket så klart var mycket bättre. Och den brittiska bohemskan kom på "I've got a blue whale up my entrail", vilket känns som det inte betyder just någonting alls.

UPPDATERING: Kom precis på en sjukt rolig (antingen är den verkligen rolig, eller så är jag väldigt trött): I've got a monkey the size of King Kong up my ding dong. MuahahaHAHAHA. Eller I've got all the pottery ever produced by mankind up my behind. I've got a loo up my wazoo. Nä, jag är nog bara trött.

morr

Har bloggat, tagit bort, bloggat, tagit bort och är ilsken och måste lägga band på mig. Helt kort: jag och någon jag gjort ett frilansknäck för är inte riktigt överrens om vad som är "privata" frågor att ställa under en intervju. Det de kallar privat (och därför önskvärt och bra), kallar jag... fånigt. Och fullständigt ointressant.
--
Jag lyssnar på A-has greatest hits. Jättehögt. Mina grannar måste hata mig. Idag har jag också lärt mig skillnaden på Sarah Bernhardts och vanliga chokladbiskvier och sett filmen C.R.A.Z.Y. Den var bra. Igår kväll såg jag Jumanji. Den var helt i par med mitt mentala tillstånd, just då. (Är den informationen privat, fånig eller fullständigt ointressant? You tell me.)

Fabio

Såg en lördagsrepris av vad som såg ut att vara finalen av Average Joe i helgen. Det är möjligt att det var ett väldigt gammalt avsnitt och att det här redan avhandlats här och där. Men jag går fortfarande och grubblar över en sak:

Skulle du göra slut om du fick veta att din nya partner varit tillsammans med Fabio?
	Ja, självklart. Fabio, liksom. Det fattar ju vemsomhelst.
	Vet inte. Tveksam i och för sig till att någon som gillat Fabio faktiskt skulle skulle kunna tycka om mig också.
	Nej, naturligtvis inte. Vad skulle exet spela för roll?!
Free polls from Pollhost.com

söndagsexplosion i litet format

Fabulous! The story of queer cinema var ok. Tv-mässig och lite tråkig, men fungerade bra som historik. John Cameron Mitchell intervjuades i filmen, och de visade klipp ur Hedwig and the angry inch. Fick instant gåshud och gick direkt från salongen in i Filmbutiken och köpte den. Vet inte riktigt varför jag inte köpt den tidigare. Den är ju så satans bra! Såg den som frukostfilm i morse. Jag börjar gråta redan under första låten och sedan blir det bara värre. Den är så arg, så fantastisk, så rolig, så sjukt jävla sorglig. Får samma känsla som alltid när jag ser något stort och modigt och bra, en fysisk och fladdrig känsla i mellangärdet, som när jag var 16, 17 och man hade något i kroppen som skulle explodera om man inte fick ut det, man var tvungen att vara med i rockband, spela teater, göra film, bli en stor stjärna, skriva böcker, hitta något sätt uttrycka alla känslorna på, men man var och är kanske fortfarande ett skrik utan mun (som någon klokare människa sagt, jag tror det var the artist formerly known as JT LeRoy och han citerade nog någon annan) och man var och är fortfarande bara helt vanlig och grå utanpå och det finns så många regler för hur man ska vara och vi begränsar varandra och oss själva och vi är så tråkiga och har så tråkigt och man blir så jävla arg för man skulle kunna ha varit någon helt annan, någon med visioner, någon med integritet, någon som hade roligt och bara umgicks med roliga modiga oängsliga odömande människor, man skulle till exempel kunna ha gjort Hedwig and the angry inch men det har man inte.

Se den, eller se om den redan idag!
--
Roger Wilson bloggade förresten väldigt bra om Farväl Falkenberg häromdagen. Jag håller med honom: tona ner era förväntningar och se den. Också.

kommentarer

Den här resonemanget med att man bara ska stänga av kommentarsfunktionen på bloggarna om påhoppen blir för många, jag förstår det inte riktigt. Varför stänga av eller ens sanera bland kommentarerna? Det är väl bara bra att andra människor får se vilka åsikter och freaks det faktiskt finns där ute? Resonemanget känns lite grann som när politiker vägrar ta en diskussion med vissa andra politiker. Det känns farligt. När jag frilansade för Filmkrönikan fanns det en liten knapp på deras hemsida som sa "kontakta Emma", men den skickade kommentarer, påhopp, hot eller beröm direkt till redaktionen istället för till min inkorg. Jag gillade det inte alls. Det fanns ett filter mellan mig och dem som mailade, och det filtret trodde inte att jag kunde hantera annat än beröm, eller frågor om vad jag tyckte om den eller den filmen. En dag ringde någon från en helt annan avdelning och sa, ja, alltså, jag funderar på att polisanmäla det här mailet du vet som kom förra veckan? Vilket mail?! Ja, men det där ganska hotfulla mailet från någon som skrev att han visste var du bodde? Nu visade det sig i och för sig att det var från en kompis som skojade, men det visste inte de om. Poängen är att sånt där vill man ju gärna få veta. Och det vore skönt om andra i ens närhet visste det också.

Nuförtiden när man mest får snälla mail känns det lite sorgligt. Det känns nästan som om man gör något fel.

--
Ikväll: Fabulous! The story of queer cinema på Cinemateket.