måndag, februari 15, 2010
A single man
... pratade jag och Jean-Pierre Barda om i Malou von Sivers Efter Tio i morse. Resultatet kan ses här. (Måste erkänna att jag hade på känn att en fråga som Kan man koppla bort att det handlar om två bögar som har haft en lång och djup relation? skulle kunna dyka upp i sammanhanget. Ändå blev jag helt paff av att den faktiskt ställdes.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
22 kommentarer:
Men HJÄLP vilken sjuk kommentar! Paff är väl det minsta man blir ...
Och den som sa det fick inte knytnävsmacka av dig och Barda? Det är gott och väl värt det, ju.
Istället för att drabbas av knytnävsimpulsen drabbades jag mest av paffhet som förvandlades till släta över fadäsen för allas trevnad-impulsen. Lite för sent kom jag på tusen olika saker jag skulle kunna ha sagt istället...
Tack Emma!
Tack?
Har lite segt med uppkopplingen för att se filmklipp här och minns inte om du kommenterat det i något tidigare inlägg: Är filmen bra, och isåfall hur bra?
Recension kommer i Aftonbladet i samband med premiären på fredag, men så länge: filmen är bra-bra!
Härligt! Tyvärr är jag redan förbannad över att SF i Karlstad varken kommer visa den eller "Shutter Island" under premiärhelgen. Inte ens "The Road" har hunnit hit efter två-tre veckor. Och så undrar de varför folk laddar ner filmerna...
Deppigt...
Men gud vad hon tjatade om "ung man", "ung pojke". Vad handlade det om?
Och! Och! "G ö r du så att du ser filmer flera gånger?"
Haha!
Och ja, nä - så ung kan ju inte Jim vara eftersom de haft ett förhållande i 16 år och han knappast var en spoling när de träffades.
Usch, tyckte verkligen att filmen var pinsam. Ytlig och enda intressanta visuella idéerna var stulna. Jag väntade bara på att Jim skulle få vingar och perfekt skuren silkesdräkt. Pinsamt att det tvunget behövs sötsliskiga mannekänger när bögar ska väcka sympati i västerländsk film.
Men många verkar älska den, så kanske var det en dålig dag - eller att allt mitt känslomässiga engagemang ägnats DiCaprio en halvtimme tidigare ;)
Skrivit ett andra omdöme här för den som kan tänkas intresserad: http://www.cine.se/filmsida.php?film=en_enda_man
Jag har lite svårt för Malou von Sivers över huvud taget, tycker hon avbryter folk hon intervjuar/diskuterar med alldeles för ofta och sånt irriterar mig.
Sebastian: Colin Firth, "sötsliskig mannekäng"? Röker du crack?
Sebastian menar ju killen (en av världens största modeller)som han träffar utanför affären och röker med.
Jo. Men honom är det väl inte precis meningen att man ska "få sympati" med? Den scenen såg jag som lite glimten i ögat-snygg. Lite 80-tals-Levi's-reklam så där.
Och förresten är väl A single man knappast den enda film med snygga människor i - och jag är inte helt säker på att Sebastian ens skulle använt uttrycket "få sympati med" om det handlat om heterosexuella människor i det här fallet?
Emma: Matthew Goode, Jon Kortajarena, Nicholas Hoult - bara att välja och vraka bland sötsliskiga mannekänger.
Om att väcka sympati: Menar när Hollywood vill få bred publiks känslomässiga investering i minoritetsgrupper. I det här fallet bögar, och då måste de såklart ha hoppat ur Levis-skylten. Usch för riktiga människor som pysslar med homosexualitet, utan anständigheten att klä sig snyggt.
Jag har inget generellt problem med folk som castar snygga människor. När de däremot ser ut som barbiedockor förväntar jag mig pastisch, typ "Pleasentville". Men icke. Istället skrattretande utsvävning i överdådiga stråkar och stulet bildspråk. "Mad Men" goes melodrama. Inte för vågat, rätt bekvämt och alldeles för snyggt - antar att Malou von Sivers älskar den (har inte sett klippet).
Nu är det ju trots allt så att det är Colin Firth som spelar huvudrollen och är i bild mest hela tiden - och Matthew Goode ser väl inte bättre ut än någon annan halvsnygg skådis i Hollywood? Barbiedocka? Och scenen med Jon Kortajarena ser jag helt klart som en scen som är gjord med glimten i ögat.
Men glimten i ögat? Jag förstår inte vad den glimten skulle tänkas förmedla, i en film som i mångt och mycket är helt berövad humor (bortsett från torr tragikomik)?
Jag kan inte sluta tänka på den post-feministiska problematiken, där objektifiering rättfärdigas med självmedvetenhet - ex. "glimten i ögat" hos en åmande, halvnaken Claudia Schiffer i reklamkampanjer.
"A Single Man" fick inte mig att koka direkt... inga starka känslor som ger bränsle till hatkampanj. Däremot var jag totalt oberörd vid slutet. Försökte verkligen motstå den undermedvetna drygheten, men kunde vid slutscenen inte undvika sånt där hånfullt fniss som sägs höras från skitstövlar i Cannes =)
Hursomhelst: ser fram emot att läsa din recension
Berövad på humor? Näe vet du vad! Det kan du väl ändå inte mena? Visst, det är torr, uppgiven och melankolisk humor - men det är väl ändå humor?
Och tjaa, viss objekifiering är gjord med glimten i ögat, annan är det inte - och var och en måste ju bedöma vad de tycker från fall till fall. Här håller vi helt enkelt inte med varandra.
Skicka en kommentar