M: Men... men... ARGH! Vafaan?! Jane Magnusson.har.ju.inte.fattat.NÅNTING! Ansträngd? Ön är ju gjord av kryptonit. KRRRYPTONIT! Klart han är ANSTRÄNGD! Åhhhh. Om DU inte fattar nånting av en film är du ju i alla fall SMART nog att undvika att ta upp det överhuvudtaget eller SÄGA att du inte FATTAR. HON trampar ju RAKT NER i KLAVERET! Filmkritiker! Bah!
JAG: Men läs det HÄR då! Skådisar som Micke Persbrandt, Jonas Karlsson och HELENA BERGSTRÖM anses vara dem som lockar folk till biograferna. WHAT? Varför DÅ? ÄR det verkligen så?! VEM går och ser en film bara för att Jonas KARLSSON är med? De får EN MILJON per film! Det är ju helt RUBBAT!
M: Meh! Helena Bergström jobbar ju bara med sin MAN! Hon har väl knappast varit där ute och testat sitt marknadsvärde i den RIKTIGA världen?! Vem mer än hennes MAN skulle ge henne EN MILJON?! Argh.
Det är så roligt att vara filmkritiker gift med en av Sveriges mest filmkritikerkritiska människor. (Läs hans Stålis-betraktelse. Den är btw skriven av en kille som brukade ha Stålmannendräkt under de vanliga kläderna i småskolan.)
7 kommentarer:
En fredagsfrukost hos Familjen Munthe låter rätt intressant :)
Tycker att Martins Stålis-betraktelse
slog huvudet på spiken.
det där om bergström är nog ännu mer huvudet på spiken. åh, kan inte sfi införa någon slags "du får inte regissera din fru mer än två filmer i sträck" - klausul, det skulle åtminstone bespara oss ännu en radda hobert-endre/nutley-bergström-produktioner.
Fredagsfrukostarna med tillhörande gnäll över dagens filmrecensioner är alltid extra roliga och/eller dramatiska i det Gray-Munthska residenset. Ibland börjar vi bråka. Svenska filmregissörer/svenska filmkritiker är ju helt störda och tycker helt fel/gör helt fel filmer. Och de är dessutom oftast såå tråkiga. :)
Karin: Först skulle jag vilja se någon klausul som hette "du får under inga som helst omständigheter ge pengar till fullständigt meningslösa projekt som du TROR att alla vill gå och se, men som i själva verket nästan INGEN vill se och som dessutom försvinner helt i filmdjungeln eftersom det envisas med att ALLT svenskt SKA gå på BIO". Suck.
Dessutom så borde inte en krona (vilket det kanske inte gör, men det har säkert du koll på i så fall) gå till fler filmer om medelålders, frånskilda polismän som dricker singlemaltwhisky och lyssnar på klassisk musik, med ett och annat avbrott för samtal med deras döttrar som gnäller på dom.
(För övrigt kan jag upplysa författarna till ovan nämnda karaktärer att det är bra mycket vanligare att medelålders män lyssnar på Smokies låt om den där Alice...)
Jag går av princip aldrig på svenska filmer där jag känner igen majoriteten av huvudrollsinnehavarna. Ser dem möjligen på tv, t ex var Nutleys film om skådespelerskorna som konkurrerade om rollen som Kristina riktigt uthärdlig. Men Detaljer, åh, jag bara spydde.
Problemet med skådisar som ex v Michael Nyqvist eller Rebecka Hemse plus de flesta inom "kretsen" är att får de bara synas i ett fåtal roller nån gång ibland så kan de ge sken av att vara riktigt duktiga, men när de är med i var och varannan film inser man deras begränsade uttrycksregister. Amatörer är nästan ofelbart duktigare i de flesta roller och intressantare att se på, bara de är ordentligt castade.
Fast ibland undrar jag när det gäller utländska filmer, hur stor grad av naturligheten som man finner där beror egentligen på att man inte hör alla nyanser i ett främmande språk?
Mats: Ja, snutfilmerna får de lägga ner. För länge sen, helst.
Space babe: Det där med nyanserna i språket är en väldigt stor del av det, såklart. Finns få saker jag har så svårt för som svensk dialog. Svenska skådespelare som gör inhopp i danska filmer brukar göra att skämskudden åker fram på en gång och stannar där. De är ju så STELA om man jämför med det danska avslappnade. Sen får man höra av danskar att de tyckt precis tvärtom.
Fast Detaljer, hmmm... Jag tycker att det är en riktigt, riktigt bra film. Såsom i himmelen, däremot. THEN we're talking. Amazing Grace-scenen fick mig att kräkas lite, lite i min mun.
Skicka en kommentar