Debra Winger

Fick precis ett mail från min gamla Filmkrönikan-kollega Anders där han vänligt nog tipsade om att Rosanna Arquettes dokumentär På jakt efter Debra Winger går på SVT1 ikväll kl. 23.40. Tyvärr är det den nedkortade versionen de kör igen. Men, ändå: Don't miss!

dagens nyhetsskörd, so far

Deprimerande läsning i DN: Varannan vågar inte komma ut på jobbet. I Att:entions juli/"sexchocks"-nr skrev också Kristoffer Poppius om om bög-och flatnojan inom svenskt näringsliv. Tror inte att det numret finns ute längre, och de har tyvärr inget textarkiv på nätet. Det var hursomhelst välskrivet och väldigt intressant och faktiskt lite av en aha-upplevelse för egen del. Som sagt, man glömmer ju bort hur mossig världen faktiskt ser ut emellanåt.

Poppius skrev också i dagens DN om klubbkulturell litteratur från 30-talet och framåt. Flera intressanta lästips. Finns tydligen inte på nätet än. Håll utkik under dagen!

Sitter annars och försöker bocka av några av de mest intressanta Sommar-pratarna. Överlag ohyggligt ointressant. Vissa är så förutsägbara och tråkiga att det inte går att lyssna på. Och what's UP med nu-talar-jag-i-radio-och-ska-därför-låta-som-om-jag-berättar-en- spännande-saga-om-mitt-liv-rösten?! (Och, ja, jag är medveten om att filmrecensenter lagt sig till med ett alldeles särskilt sätt att prata på. I'm working on it. Okej?) Och what's up med musikvalet? Åh vad jag är avundsjuk. Jag vill också sommarprata. Lyssna på kulturjournalisten/boxaren Åsa Sandell idag. Hon ska tydligen prata om "aggressioner och tårar och om varför hon gillar att slå folk på käften." Låter som min kopp te, rakt av.

blödig

Oj. Fick precis tårar i ögonen när jag lyssnade på Antony and the Johnsons Hope there's someone. I veckan har jag gråtit nästan oavbrutet när jag tittat på So you think you can dance. Både när de dansar, när det går bra och när de får dålig kritik. Jag är en mycket, mycket blödig filmrecensent. Jag började gråta när jag såg Nalle Puhs film om Heffaklumpen. Jag har gråtit till Baywatch, och specifikt i det avsnitt när Pamela Anderson utklädd till sjöjungfru simmade upp till ytan med en guldberlock hon hittat på botten, lämnade över det till berlockens ägare och viskade "you've got to hold on to the people you love". Det borde vara mitt absoluta bottenrekord. Eller nej, vänta. Jag började gråta varje gång de visade com hem-reklamen. Ni vet den när ett par var på lägenhetsvisning och letade efter uttaget. Jag blev rörd till glädjetårar varje gång de hittade det bakom en hylla. Det här betyder på inget sätt att ni inte ska ta mitt filmtips nedanför på allvar. V for vendetta är bra. Jävligt bra. Och så finns det med en låt av Antony and the Johnsons på soundtracket.

v for vendetta

... kom ju på dvd i veckan. Se den om ni inte redan gjort det. Fantastisk!

blått och rosa

Är inne och snurrar på Det ljuva livet vilket leder mig vidare till Isobel Hadley-Kamptz ledare från igår. Det handlar om könsroller. Hon menar att det är pojkarna som är de egentliga förlorarna när de går ur skolan, och att tejerna är vinnarna för att det går så mycket bättre för dem i skolan och att de är bättre socialt rustade när de går ut. Det är såklart möjligt. Men jag tror inte det faktum att tjejer har så mycket bättre betyg än killar har att göra med att de faktiskt ÄR bättre i skolan. Jag tror att det handlar om att de är snälla och ordentliga precis som de förväntas vara - och att skolan är designad för snälla och ordentliga människor som aldrig ifrågasätter. Och så ser ju pretty much resten av livet ut också, med undantaget förstås att de snälla, tysta människorna som aldrig ifrågasätter sällan får någon vidare lön. Eller jo, det får ju faktiskt förvånansvärt många av dem, om man tänker efter. Men de... åstadkommer i alla fall inget nytt. Eller äsch. De är oftast bara tråkiga.

(Nånstans i åttan när jag äntligen fattade att det var de korkade och snälla och ordentliga som fick de höga betygen, och att det inte ledde någonstans överhuvudtaget att ha svår ångest så fort man inte hade alla rätt, började jag ta lite mer plats i klassrummet. Resultat: vissa av lärarna såg mig som stökig och bråkig, trots att jag egentligen bara frågade "varför då?" med hyfsad regelbundenhet. På gymnasiet fick jag lärare att gråta för att jag frågade enkla saker som "varför ska jag lära mig det här?", och "om de verkligen tänkt igenom den här nya idén med program och individuella val som gjorde att skolans åtta humanister hade historia och historia att välja mellan?". Resultat: skickades till rektorn som först berättade om sin fru som börjat äta psykofarmaka, tappat sexlusten och blivit hårig och sedan gick in på att berätta att jag var min egen värsta fiende, inte skulle fråga så mycket, göra så mycket väsen av mig överhuvudtaget och avslutade det hela med att jag aldrig skulle bli något om jag fortsatte att ställa så mycket frågor.)

Angående det ljuva livets funderingar kring könsrollerna och Veckorevyns sexenkät där 42% av 5000 tjejer sa sig vara öppna för sex med en tjej: I kommentarerna till texten utgår nästan alla från att tjejerna säger som de gör för att de ger "mansdefinierade svar", "vill vara porrpojkvännerna till lags", är "menlösa våp" "alltför eager to please". Dvs, spinner vidare på exakt det Goesta skriver om: att ständigt se tjejer som offer av omtanke. Trist.

Avslutningsvis: Vill bara rekommendera er att läsa Johan Ehrenbergs "Könsbytet - och vad hände sen?". Jävligt intressant och välskrivet, även om jag inte annars alltid (alls) håller med honom. Ett litet citat:

"Gå upp på BB och möt en nyfödd bebis och försök att inte fråga vilket kön det är. Det går inte. Det finns kvinnor som provat att efter födseln inte berätta för de besökande vilket kön barnet har och som mötts av den omedelbara osäkerhet och stamning som blir resultatet. Vi kan inte ens tala till en liten bebis utan att veta vad "det" är. Vi talar med helt olika tonfall beroende på om det är en liten flicka eller pojke."

Tyvärr är jag så sällan i kontakt med bäbisar att jag inte har någon aning om hur jag själv fungerar i ett sånt sammanhang.

på mina väggar

milkshake att döda för

Nej, det här ska inte bli en recept/vikten av att tvätta händerna/allaruntomkringmigkräksjämt-blogg. Jag vill bara tipsa om den kanske godaste milkshaken någon någonsin hittat på: vaniljglass, chokladsås, banan, mjölk, en espresso och massor av is. To die for.

fredagsfrukost hemma hos mig

M: Men... men... ARGH! Vafaan?! Jane Magnusson.har.ju.inte.fattat.NÅNTING! Ansträngd? Ön är ju gjord av kryptonit. KRRRYPTONIT! Klart han är ANSTRÄNGD! Åhhhh. Om DU inte fattar nånting av en film är du ju i alla fall SMART nog att undvika att ta upp det överhuvudtaget eller SÄGA att du inte FATTAR. HON trampar ju RAKT NER i KLAVERET! Filmkritiker! Bah!

JAG: Men läs det HÄR då! Skådisar som Micke Persbrandt, Jonas Karlsson och HELENA BERGSTRÖM anses vara dem som lockar folk till biograferna. WHAT? Varför DÅ? ÄR det verkligen så?! VEM går och ser en film bara för att Jonas KARLSSON är med? De får EN MILJON per film! Det är ju helt RUBBAT!

M: Meh! Helena Bergström jobbar ju bara med sin MAN! Hon har väl knappast varit där ute och testat sitt marknadsvärde i den RIKTIGA världen?! Vem mer än hennes MAN skulle ge henne EN MILJON?! Argh.


Det är så roligt att vara filmkritiker gift med en av Sveriges mest filmkritikerkritiska människor. (Läs hans Stålis-betraktelse. Den är btw skriven av en kille som brukade ha Stålmannendräkt under de vanliga kläderna i småskolan.)

Breathe deeply. And laugh a lot.

... sa min farfars pappa appropå sin livsfilosofi i ett - numera mycket gulnat - utklipp från en brittisk lokaltidning. Genialt.

(Ingen bok färdigskriven idag heller. Men om jag tar ett djupt andetag och skrattar lite mer, så kanske, kanske jag är färdig inom kort.)

förlåt. jag är så sjukt lättroad.



Idag har jag gjort absolut ingenting. Utom att maniskt trycka på refreshknappen på bloggen för att kolla om jag fått några nya kommentarer, gjort samma sak med statistiksidan för att kolla hur många besökare jag haft, ätit lunch och gått omkring i solen, surfat... och kollat på bloopers.

Kort sagt allt utom att göra det jag borde göra: skriva färdigt boken. Oh well. Gör det i morgon istället.

Oh. My. God.

Ibland känns det som jag lever i en totalt skyddad verkstad. Verkstaden heter Stockholm och de allra flesta människor man träffar - eller okej, umgås med - är så toleranta och kloka att man tror att världen faktiskt är på väg åt rätt håll. Sen surfar man runt , hamnar på traditionalvalues.org som man helt hade förträngt, och inser att det är så långt, långt kvar.

Saxat från en av deras "rapporter" som har rubriken Death of marriage:

Sociologists and anthropologists who have studied the deaths of civilizations have found that rampant sexual immorality, feminism and homosexuality have been factors destroying nations.

Här är deras plan of action för att ta makten över de amerikanska rättssalarna. Urr. Man blir mörkrädd. Den kristna amerikanska högern har så mycket makt just nu. Och de låter så högt.

värsta producenten

Ja, jag stal rubriken från DNs intervju med Karin af Klintberg. Blir så glad av att läsa om hennes brinnande intresse och engagemang - och framförallt hennes tankar om ledarskap. Önskar att att Filmkrönikan kidnappades av henne och SVT i Stockholm. Och att hon handplockade ett dreamteam. Där jag ingick.

(Skrev ett betydligt ilsknare inlägg först, men hejdade mig. Känns onödigt att begå karriärssjälvmord bara för att det är.så.satans.varmt. Inte helt otänkbart att folk snappar och går Falling Down på första bästa postkontor idag. Beware.)

Dakota=Meryl??

I Aftonbladet står att läsa om barnstjärna som våldtas i ny skandalfilm. Vidare påstås att barnstjärnan ifråga, Dakota Fanning, jämförs med Meryl Streep. What?! Who? Why? When?! Hur gammal är Dakota? 12?

Spontan reaktion annars på notisen: att filma en våldtäkt på ett naket, rått, jävligt och realistiskt sätt i en film känns bättre än att ha det som glossy, kittlande krydda i bakgrunden i en mainstreamfilm. MEN, det kan ju förstås bli spekulativt och bara rent äckligt i Hounddog också. Vi får se.

porr & storasyster ser dig

I dagens DN kan man läsa en debattartikel om porr och prostitution undertecknad Gudrun Schyman och Max Waltman. De skriver bland annat:

Pornografer använder hot och våld så konsumenter kan se leende kvinnor utföra skadliga och/eller oönskade sexuella akter.

En före detta prostituerad kvinna sa i en hearing att "män åser kvinnomisshandel i pornografi för jämnan, och kan de inte genomföra det beteendet med sin fru, flickvän eller barn, så tvingar de en hora att göra det." Forskning visar att pornografi ofta används när män sexuellt misshandlar partner och barn, under sexuella trakasserier på arbetsplatser, under misshandel av prostituerade och av våldtäktsmän för att inspirera våldtäkter. Trettio års experimentella studier visar sammantaget också att exponering för pornografi ökar aggressiva attityder, sexuell okänslighet, ointresse för andras lidande, avtrubbning inför våld mot kvinnor, sexuell upphetsning av våld samt föreställningar om att kvinnor "vill" blir våldtagna.

Att definiera pornografi är inte enkelt, men en majoritet av riksdagen ansåg inte att dess definition av barnpornografi inkräktade på tryckfriheten. Juristen Catha­rine MacKinnon och författaren Andrea Dworkin definierade på 80-talet pornografi i termer av vad den gör: grafisk sexuellt explicit material som underordnar kvinnor i bild eller skrift och även presenterar en eller flera, ur ett brett register, handlingar av sexuell objektifiering eller våld.

Oj. Oj. Oj. Den där Dworkin/MacKinnon-synen på porr som något enbart kvinnoförnedrande trodde jag var utagerad. Självklart är alla former av tvång för jävligt, och självklart kan man ifrågasätta det fria valet i en värld där man ser så oerhört olika på olika människors värde och kroppar. Självklart kan man ifrågasätta mainstreamporren. Man ska och måste göra det. Den har inte förändrats eller utvecklats i det närmaste alls de senaste 30 åren - och fortfarande görs den i huvudsak för heterosexuella män av heterosexuella män och kvinnors kroppar är i fokus. (Precis som den mesta annan film som görs, mind you.) Men att säga att porren bara är "kvinnoförnedrande" och inte i så fall också "människoförnedrande" är i mångt och mycket detsamma som att säga att kvinnor är goda och/eller alltid offer och att män är onda och/eller alltid förövare, att kvinnor sexualitet är på ett sätt och mäns på ett annat. Jag köper inte det. Alls. Då är man på samma sida som kristen, unken höger. Och det vill man inte vara. Eller, det vill i alla fall inte jag.

Visst, den mesta mainstreamporr som görs är jävligt, jävligt tråkig och osexig. Men det som behövs är inte förbud, det är mer porr vi behöver. Fler bilder , fler typer av sex och sexualiteter, mer sex överhuvudtaget som inte är klicheartat standard 1 A-sex. Mer diskussioner om sex och sexualitet och om vad som är tabu och varför. På riktigt. Inte bara låtsasdiskussioner i tv3:s debattprogram om porrens och/eller prostitutionens vara eller icke vara eller kvasidiskussioner om Big Brother.

Jag citerar några kloka tänkare på ämnet:

Pornography is almost always an effect, or a dramatic symptom, of some non-pornographic social malaise. It is almost never a cause.

Salman Rushdie i boken XXX 30 Porn-star portraits 2004.

...maybe that’s what religious moralists fear: When expressions of non-procreative sexual behaviour become ho-hum, pornography loses it’s very reason for being, sexuality becomes legitimately mainstream, and the moralists’ hold on power, controlled by evoking guilt and denial about normal sexual desires, will be broken.

Faye Wattleton i XXX 30 Porn-star portraits.

For women who cherish liberty and equality, Big Sister is as unwelcome in our lives as Big Brother. Defending the sexual expression that some feminists condems with the dread P word is thus a critical element in our support of free speech, sexual and reproductive autonomy, and women’s equality.

Nadine Strossen i Defending pornography. Free speech, sex and the fights for women’s rights 1995.

Ingen Storasyster i mitt liv, tack.

Och när vi ändå är inne på det där med sex: Skönt att se att Stålis fått nåt, åtminstone någon gång. Jag har alltid sett honom som en ohyggligt tafatt, asexuell sak.

Och när jag ändå är inne på Stålis. På den annars fånigt finurliga NoN-sidan i DN skojade de om Burger Kings "Superman returns Meal". Det är ju faktiskt jätteroligt.

Superman, here I come!

Om inte alls många timmar nu ska jag få se Superman! Yay!

sommarkomplex

På somrarna får jag alltid någon form av bildnings- och/eller jag-har-inte-hängt-med-under-resten-av-året-eller-aldrig-någonsin-för-den-delen-komplex och köper bisarra mängder tidningar och böcker. Den senaste veckan, eller kanske de senaste två veckorna då, har resulterat i köp av Brev till utlandet, Jag är en sån som bara vill ligga med dig, Belle de Jour, Gangsters, Montecore, Jane Fonda - My life so far, Rape - a love story, Andy Warhol - Men, The century of sex, Hanteringen av odöda, No tears for queers, Gärningsmannen är en kvinna, Out of the past - gay and lesbian history, Stiffed och Marie-Antoinette - The Journey och en hel hög tidningar av olika slag... Herreguuud. När ska jag hinna läsa dem? Vissa har jag i och för sig sträckläst redan, men ändå.

På filmfronten tar jag det lugnare och ser bara filmer eller tv jag känner för just precis då. Utan tvång. Som t ex Toy Story-filmerna, Midnight Run eller kanske senaste Ultimate Fighting Championships. Fast den sistnämnda var lite för blodig för att jag skulle känna mig helt bekväm faktiskt. Koncentrerade mig på dödskalle-broderierna istället, och höll händerna över ögonen då och då.

Freud

...och när jag ändå var inne på Freud; gå in på Tickle och gör The Freud test om du har tid över, eller bara har lite tråkigt i största allmänhet.

märklig dröm

Inatt drömde jag att jag var på en konsert med Tough Alliance. Plötsligt började det regna mjölk från scenen och alla sprang åt alla håll för att komma undan mjölkregnet. Sen visade det sig att det var hundtratusentals vita studsbollar som regnade från himlen. Jag samlade upp fem stycken och tänkte spara dem, tills de sa att de räknade med att alla skulle slänga tillbaka minst fem stycken av bollarna som var och en hade samlat upp på scenen. Så då gjorde jag det.


Sen drömde jag - igen - att jag kissade bland folk, denna gång i en sopptallrik högt uppflugen i en fönsterkarm på en fullpackad restaurang. Varje natt samma sak. What's with det offentliga kissandet och de överfulla toaletterna? Så sjukt... Freud.


Kolla era egna drömmar på Dream Moods. Just for fun.

Jag hatar gruppbeteende

Jag hatar gruppbeteende. Argh. Vad ska jag ha en blogg för?!

Det blir alltid så. En hel fest vill man ta över stereon och spela den bästa musiken, sen när man väl står där och alla tittar får man prestationsångest och man vill inte vara med längre, man blir plötsligt så rädd för att göra bort sig, för att det ska bli fel, för att alla ska skratta, för att någon ska tycka att man är dum. Ibland är jag så paniskt livrädd för att göra fel och bli skrattad åt. Samtidigt bor det ett litet fuck you-troll någonstans i kroppen som inte kan motså impulsen att alltid göra tvärtom.

Det är märkligt. För inte så länge sen när jag bläddrade igenom mina föräldrars fotoalbum tyckte jag plötsligt hemskt mycket om den där lilla, tokvita, tjejen på bilderna med Dame Edna-brillor, koslickhästsvans så att ögonen blev helt sneda, jättestora tänder med jättestort mellanrum, märkliga hemmasydda kläder. Hon såg så... tuff och modig ut. Och några sidor längre fram såg jag en helt vanlig tråkig, solbränd, peramanentad tjej med moussestelt, långt, mellanblont hår och Indiska-kofta. Ingen personlighet alls. Eller, det fanns nog någonting annat där i ögonen om man kollade noga. Jag tror inte att jag har riktigt hämtat mig från det där anpassningsbara, den äckliga överleva-i-en-håla-mentaliteten. Jag är fortfarande lite för anpassningsbar, lite för villig att behaga och vara omtyckt i alla lägen. För inte heller så länge sen insåg jag att jag faktiskt är vuxen och kan bli exakt vem jag vill. Fatta vilket jävla ansvar. Fatta vad värt det. Fatta vad svårt.

shoot me while i'm happy

Jo. Jag ska nog blogga i alla fall. Sitter ändå framför datorn hela dagarna och stirrar på skärmen utan att det blir något gjort eller skrivet. Fast nu fick jag prestationsångest över det här också. Det var inte riktigt meningen. Fan.