twitter

As of igår finns jag på Twitter. (Vi får se hur det går, med mitt redan lite för stora internetberoende.)

--

Twittrade förresten om en bild jag verkligen önskar att jag inte sett.

ytterligare några versioner av mig

Apropå det här, och att hon gått all in med att sticka små tröjor och fina filtar och whatnot, skickade mamma de här bilderna igår och undrade om vi möjligen önskade oss en stickad åk/sov/sparkpåse. En mjuk som går att stå ut med då, den på bilden var tydligen obrukbar på grund av sticksighet och bars endast vid fototillfället.

nyss

Människa i luren: Hej, jag heter x och undrar om det brukar ringa många telefonförsäljare och störa dig om dagarna?
Jag: Om det brukar ringa telefonförsäljare och störa mig?
Han: Ja.
Jag: Vem är det som undrar och varför då?
Han: Jag heter alltså x och ringer från företaget x, och vi erbjuder en tjänst till företag som innebär att man slipper alla de där irriterande försäljarna som ringer och stör hela dagarna och...
Jag: Vet du vad? Jag är inte intresserad.
Han: Hä. Då får de väl fortsätta ringa då. (Lägger på luren.)

Drömde i natt att jag var Leigh Bowery. Eller i alla fall såg ut som Leigh Bowery.

helgtips

Skulle hållit i ett snack med producenterna Christine Vachon och Ted Hope på Cinemateket ikväll, men snoreriet satte p för det. Eminente Roger Wilson hoppar till min stora lättnad in som moderator istället. Gå dit och lyssna!

--

I morgon är det konsert med min svärfar och hans Hansson de Wolfe United på Rival. Gå dit också! Biljetter finns här!

Tror att jag berättat det förut någon gång, men: mitt allra första egna blandband (jag var sex år och valde musiken själv, pappa knappade och spelade in) bestod av Hansson de Wolfe United, The Supremes, Ulf Lundell och Carola. Apropå Carola, är inte det här fortfarande en rätt svängig och dansant sak?



--

Veckans recensioner:

Nowhere Boy

Örnjägarens son

just nu

Lyssnar på Janne Schaffer, Hansson & Karlsson och Bo Hansson, försöker andas genom näsan samt hålla ögonen öppna. Har inget vettigt att säga om just någonting alls.

amning

Att det finns väldigt tydliga idéer om amning och hur den ska gå till har jag ju förstått sedan länge, långt innan jag själv blev gravid. Men ja, ämnet börjar bli mer aktuellt i och med att jag själv börjar fundera på hur jag ska bemöta eventuella åsikter om hur vi borde göra - de lär väl börja dyka upp mer frekvent rätt snart. Linna Johansson har skrivit en hel del om det (bl a här), Hemliga pappan också (sök på "amning" i sökfältet så dyker en hel del upp), Vi som aldrig sa sexist har jag länkat till tidigare apropå ämnet, nu senast skrev Johanna Ögren om dagarna efter förlossning på BB, där hon och Daniel blev stressade av att de fick olika besked och råd för varje nytt personalskift. Här kunde man häromdagen läsa kommentarer från människor som trots ganska tydliga problem inte fått rätt diagnos eller hjälp när de fått mjölkstockning. Häromdagen läste jag en kommentar - var vet jag inte, kan inte för mitt liv minnas var jag läste den och hittar den inte igen - från någon som hade haft sådan panik över amningen att hon varje gång hon åkte bil hade riktat kallfläkten mot brösten för att få mjölkstockning och "slippa amma".

Hur kan det fortfarande - år 2010! - få vara så här?

Vad har ni, era släktingar och vänner för erfarenheter av amning/beslutet att inte amma/beslutet att amma och varva med att pumpa och flaskmata/inte kunna amma? Har ni fått bra hjälp av bvc/bb-personal? Om inte, hur tacklade ni det? Hur har era idéer och tankar om amning tagits emot?

fail

Hade i detta nu kunnat befinna mig på vad som förmodligen blir ett episkt 40-årskalas, men sitter omgiven av snorpapper och tittar på när IKEA-möbler snickras ihop.

veckans recensioner

Armored

From Paris with love

En profet

har gått i barndom

Ligger och feberhuttrar under en filt, har just sett Svärdet i stenen och ätit chokladglass.

Nu: Pinocchio.

--

Tanken på att det förhoppningsvis om ungefär två månader finns en liten unge att ta hand om börjar mer och mer kännas som ett prov jag är oerhört illa påläst inför. Jag vet ju ingenting.

Strax: Flickan i frack på Cinemateket

Med Matti Bye på piano.

häpp

Häromveckan kom den här (i sammanhanget egentligen inte särskilt) förvånande frågan upp apropå En enda man i Malous Efter Tio. I går, eller idag beroende på när man går och lägger sig, fick jag apropå Sebbe den (i sammanhanget egentligen inte särskilt) förvånande frågan om det inte var "spännande med tanke på hans bakgrund att Babak Najafi gjort en film om en svensk familj som är väldigt blond". (Jag fick inte sagt så mycket vettigt alls, men om man vill se det hele börjar Filmklubbs-delen ca 1 timme och 25 minuter in här.)

Drömde att Lorenzo Lamas var chefredaktör på Rodeo och försökte lära mig intervjuteknik. Vaknade förnärmad.

storröjningen fortsätter (hittade just de här bilderna på mig själv i varierande ålder, hår, snygg- och gladhetsgrad)

boktips

Läste ut David Sedaris When you are engulfed in flames igår. Den fick mig att skratta högt för mig själv på bussar, på t-banan, i biosalonger och som en debil här hemma. Så pass att det på ganska många sidor finns mascarastänk. Läs!

(Han har en fin uppsättning förebilder läste jag nu: bl a Richard Yates, Lorrie Moore och Kurt Vonnegut. Klart jag gillar honom då. Förstår inte alls varför jag inte föll som en fura för Dress your family in corduroy and denim när jag försökte mig på den. Måste försöka igen.)

Tillstånd just nu:

Kär i Suzanne Osten och Daniel Eskils. Hade kunnat fortsätta intervjua dem i flera timmar till.

--

On en helt annan note: Enligt en gravidkalender för v 32 kan det "kännas lite ömt när barnet sparkar mot revbenen, särskilt om bebisen fastnar med en fot mellan dem". Alltså. Det är inte en helt igenom behaglig tanke att något litet och levande kan fastna med en fot mellan mina revben.

veckans recensioner

Green Zone

Remember Me

Sebbe (Scrolla ner för att hitta den.)

Ett liv - En film om Pia Degermark

Såg dokumentären om Pia Degermark igår, se den om ni inte redan gjort det! Bra, men oerhört obehaglig och jobbig. Pia Degermarks mamma stoppade fortfarande huvudet i sanden och hade sopat så mycket under mattan i sitt liv att man blev direkt mörkrädd av tanken på hur dysfunktionell en familj egentligen kan bli. Bara det att skicka sin sjuåriga dotter på en månadslång bantningskur på en sjukhusavdelning med dödssjuka barn, och sen inte komma ihåg så mycket kring "det där". Slutscenerna hade nästan lite Grey Gardens-vibbar.

--

Ikväll skulle Plattform och Kalle Boman hållit i en kväll på Cinemateket, men jag upptäckte just att det tyvärr blivit inställt.

vår

Känner ni gruset under fötterna? Precis som de där första dagarna när man hade gympaskor för första gången på länge och plockade fram twist-snörena och hopprepen när man var liten.

Idag går mina tankar till den här familjen.

oscar schmoscar

Känner lite för att bojkotta Oscarsgalan av ren och skär grinighet över att Till vildingarnas land inte är nominerad i en enda kategori, men kommer förstås att se spektaklet i alla fall. (Spelar visserligen in samtidigt, omutifall jag på grund av graviditetströtthet eller, mer troligt, allmänt oengagemang skulle knoppa in halvvägs.)

Nu håller vi tummarna allihop för att något minsta lilla oväntat händer på galan.

?

Jag har svårt att ta något på allvar Emma Gray Munthe skriver, sen hennes första artikel som drog alla veganer över en kam.

Kommentar apropå min recension av Alice i Underlandet. (Jag har vad jag vet aldrig uttalat mig om veganer.)

veckans recensioner

Alice i Underlandet.

Brothers och Polis, adjektiv. (Scrolla ner för att hitta dem.)

--

Förresten. Märklig bieffekt av att M såg I love you, man för första gången igår: Han blev fäktningssugen och googlar kevlarkalsonger.

kanske kommer jag att nära en liten trummis vid min barm

Min ena pappa pratade sig just varm om Marilyn Mazur (bl a Miles Davis trummis) och, något mer oväntat, trummisen i Sahara Hotnights. Tror att det möjligtvis kan finnas eventuella planer på att sätta Grodan i träning på hans metallicblåa trumset.

Marilyn Mazur in action:

Nyss: Babak Najafis Sebbe

Känner ett litet behov av debriefing och har alldeles ont i hjärtat.

--

Apropå barn som mår dåligt, den här checklistan över vad som kännetecknar de barn som "mår bäst" är så sinnesslött deprimerande.

Limbo, the ring of fire och fat suits

Befinner mig i ett konstigt tillstånd just nu, känner att jag slösar bort dagar och tid utan att göra någonting vettigt. Kan inte ta det lugnt och varva ner. Är rastlös, men alldeles för trött för att verkligen göra något. Är stressad utan att ha något att vara stressad över. Tittar och tittar i kalendern, men jag har verkligen inget att stressa över. Några recensioner och någon krönika i veckan, någon intervju att styra upp, det gamla vanliga. Det är allt. Gissar att det beror på en kombo av sömnbrist och hormoner.

--

Ikväll: profylaxkurs, del 1. Tänker att det kan vara bra att ha så många verktyg i lådan som möjligt när det väl gäller, så får man se vad man kan ha användning av. Började läsa förlossningshistorier i veckan, men la snabbt ner när "the ring of fire" plötsligt blev något helt annat än en Johnny Cash-låt.

--

Drömde i natt att jag levde i en postapokalyptisk värld där man var tvungen att leva gömd, särskilt viktigt var det för gravida eftersom man i den här världen tyckte att foster var en delikatess. Därför var jag tvungen att söka hjälp av Lance Armstrong som skulle designa en fat suit, så att jag skulle se tjock ut istället för gravid. Huset jag gömde mig i innehöll en luftballong jag inte fick igång, ett rum med tupperware i grälla färger, ett rum med kak- och glassnostalgiska prylar och ett annat fullt med urklipp med kändisar från olika tidningar. Jag släpade runt på en k-pist som var för tung att bära när jag sprang ifrån militärhelikoptrar och snipers. Herregud.

--

Nu: Operation Avslappning.