Att det finns väldigt tydliga idéer om amning och hur den ska gå till har jag ju förstått sedan länge, långt innan jag själv blev gravid. Men ja, ämnet börjar bli mer aktuellt i och med att jag själv börjar fundera på hur jag ska bemöta eventuella åsikter om hur vi borde göra - de lär väl börja dyka upp mer frekvent rätt snart. Linna Johansson har skrivit en hel del om det (bl a här), Hemliga pappan också (sök på "amning" i sökfältet så dyker en hel del upp), Vi som aldrig sa sexist har jag länkat till tidigare apropå ämnet, nu senast skrev Johanna Ögren om dagarna efter förlossning på BB, där hon och Daniel blev stressade av att de fick olika besked och råd för varje nytt personalskift. Här kunde man häromdagen läsa kommentarer från människor som trots ganska tydliga problem inte fått rätt diagnos eller hjälp när de fått mjölkstockning. Häromdagen läste jag en kommentar - var vet jag inte, kan inte för mitt liv minnas var jag läste den och hittar den inte igen - från någon som hade haft sådan panik över amningen att hon varje gång hon åkte bil hade riktat kallfläkten mot brösten för att få mjölkstockning och "slippa amma".
Hur kan det fortfarande - år 2010! - få vara så här?
Vad har ni, era släktingar och vänner för erfarenheter av amning/beslutet att inte amma/beslutet att amma och varva med att pumpa och flaskmata/inte kunna amma? Har ni fått bra hjälp av bvc/bb-personal? Om inte, hur tacklade ni det? Hur har era idéer och tankar om amning tagits emot?
44 kommentarer:
Att man ska amma togs för absolut självklart på BB, åtminstone tolkade jag våra samtal med personalen så. Allt i vår uppföljande kontakt med sjukvården nu gällande Tage har som syfte att han ska bli självammande, några eventuella alternativ till näringsintag verkar inte finnas.
Och just det ja, en sköterska lät i förbigående undslippa sig att det här med att jag kanske skulle kunna mata honom någon gång via nappflaska, ju inte var aktuellt under åtminstone de sex-tolv första månaderna. Johanna skulle ju ändå aldrig lämna hans sida under den tiden, menade hon.
Åh, jag blir så ARG! Efter en förlossning lär man väl kanske inte heller vara riktigt det där välforumlerade, bestämda, ifrånsägande lejonet man skulle vilja vara... Ska äta några extra portioner spagetti så att vi orkar ta eventuella duster.
Tack för att du delade med dig!
I den mån det kan vara någon tröst har vi bara goda erfarenheter:
Mjölken rann till direkt och har sedan dess funnits i överflöd, dottern har obekymrat både diat och ätit bröstmjölk (och ersättning) från flaska, mjölkstockning har vi aldrig upplevt och inga barnmorskor har bannat oss.
Det är tragiskt att amning omges av så mycket moralism och skam, men det finns alltså även goda exempel :)
Vår BMM-sköterska tipsade oss btw om att inte ta några duster på BB, utan bara le och lyssna till vad de än säger, för att sedan åka hem och göra som det bäst passar oss.
Vad skönt att höra att ni sluppit bannor, duster och problem!
Det där rådet att man ska nicka och le på bb oc sedan göra vad man tycker funkar bäst för en själv har jag ju läst och fått på andra håll - men det känns så... oerhört beklämmande. Då lär de sig ju aldrig! Vet inte om jag skulle kunna med att göra så, backa för konflikter är något jag är lite dålig på. Så att säga. :)
"BMM-sköterska" förresten? Vad betyder det? Är inte helt nere med lingot känner jag.
Jo, det känns ju så där (men vi hade å andra sidan inga knäppa morskor på BB heller, så vi behövde inte ta ställning). Å andra sidan kanske man inte väljer sina strider rätt om man tar det där och då, utmattad och med fokus någon helt annanstans än på politiken.
Nej, helt fokuserad på dust- och konflikthantering lär man kanske inte vara... Förstås.
BMM (barnmorskemottagning) är det nya MVC (mödravårdscentral).
Åhå! Tack!
jag vill gärna dela med mig av min version, för följande finns också, men syns typ aldrig (?) i debatten.
jag ammade inte och var helt beredd på strider kring mitt icke-ammande. Men jag har inte fått EN ENDA negativ kommentar från vare sig sjukvård (MVC, BB eller BVC), familj eller omgivning. Inte någon! Tvärtom var de väldigt hjälpsamma och förstående och gav tips om metoder, rätt sugnappar etc. Fast de bästa råden fick vi i tråden flaskmatning på Familjeliv.
Erkänner att jag nästan blev besviken för att jag ville visa att jag minsann gjorde annorlunda. Och man har ju läst en miljard gånger att "alternativa" sätt att ta hand om sitt barn på möter kritik. Snacka om att jag blev snopen.
Det gäller för övrigt hela föräldraskapet. Jag har inte drabbats av en enda förnumstig kommentar eller "välvilliga" pikar om kroppen, föräldraledigheten eller annat. Eller några, men då är de alltid från min egen mamma och inte från främlingar, och den typen av kommentarer har jag 30 års erfarenhet av att hantera.
Jag kan inte svara på varför jag inte alls upplevt samma som "alla andra" men jag tror att svaret ligger i att varje graviditet är unik, att varje föräldraskap har sina nyanser och att det uppkommer individuella förhållningssätt för varje bebis.
När tvåan kommer kanske jag hamnar i en jättekonflikt med barnmorskorna, vem vet, det enda jag vet (baserat på egen erfarenhet) är att jag vill försöka amma längre den här gången.
Vad härligt det låter, tack för att du delade med dig! Jag har redan drabbats av en del förnumstiga kommentarer om vad man "kan"/"inte kan" göra.
(Om man får fråga: varför vill du amma längre den här gången än du gjorde första? Funkade det inte sist, eller fattades det beslutet på andra grunder? Behöver du förstås inte svara på, är bara så nyfiken på hur de som har erfarenhet tänker kring de här sakerna.)
Jag har faktiskt inte orkat möta alla kommentarer om att amning är det bästa och självklara och helt enkelt ljugit om att jag inte kunnat amma eller att jag ätit mediciner. Inte till släkt och vänner men till andra där jag inte orkat ta diskussionen.
För väldigt många tror nämligen att amning är så viktigt och självklart att det i princip skulle vara olagligt att välja bort det bara för att man inte vill amma.
Och många nyblivna mammor tror i princip att det är så, att man måste få BVCs godkännande innan man slutar amma och att ersättning bara fås mot recept på apotek - inte att det finns i varje livsmedelsbutik och att valet att sluta amma är fritt.
När man sen försöker hitta saklig information om flaskmatning och dom olika typerna av ersättning så stöter man på problem. Informationen om hur man flaskmatar kan vara svår att hitta och informationen om dom olika typerna av ersättning FINNS INTE hos tillverkarna. När man går in på deras hemsidor möts man av budskapet att "amning är bäst, vid problem ska du kontakta BVC".
Inte heller via vårdens hemsidor kan man hitta bra information om detta samt hur man kan lösa eventuella problem (trög mage osv) utan man är utlämnad till BVC (där informationen kan skilja sig kraftigt samt viljan hos sköterskan att stödja flaskmatning) eller forum så som familjeliv.se där man riskerar att stöta på missförstådda fakta och rena lögner.
Informationen angående detta är alltså en total katastrof! Och det möjliggör inte för mammor att ta bra, pålästa beslut utan stora ansträngningar!
Först av allt: Stort grattis till dig och din nyfödda dotter! (Ser fram emot den utlovade förlossningsberättelsen.) Jag önskar att jag blev förvånad av det du berättar, men den där bristen på info och att behöva ljuga om aledningen till att man inte ammar verkar ju så hopplöst, hopplöst vanligt. Det borde ju dyka upp stödgrupper till dem som av olika anledningar inte ammar någonstans tycker man...
Jag har nog sagt det innan här på bloggen, eller så har jag gjort det i någon kommentar någon annanstans: men vi tänkte försöka dela på matningen från början. Förutsatt att amningen öht fungerar tänkte vi varva amning med att pumpa och flaskmata - och då vill man ju gärna få öva lite på det på bb.
Tack för gratulationen!
Jag har faktiskt börjat fila på en sida där jag tänkte samla fakta och information angående flaskmatning. Eftersom inte tillverkarna får informera om sina egna produkter och vården inte alltid är så välvilliga till att informera.
Jag startade den igår så jag har inte kommit långt, men jag hoppas att kunna ha den som hobby och på sikt bygga upp en bra faktabank. Om någon här har något att bidra med så gå in på flaskmatning.wordpress.com och lämna en kommentar.
Angående er vilja att kunna dela på matningen så bör ni ha i åtanke att ert barn kan välja bort amningen om ni introducerar flaskan. Och väntar ni för länge med att vänja barnet vid flaskan så kan hen istället vägra flaskan och ni är fast med amningen . Det gäller alltså att innan veta vad man minst vill riskera - amningen eller flaskmatningen. Sen går det ofta bra att kombinera, men ha riskerna i åtanke!
Bra initiativ! Ser fram emot att läsa mer! Angående det där om att barnet kan välja bort amningen och tvärtom om man försöker med flaska: är det verkligen så eller är det en myt?
Nej, det är faktiskt inte en myt. Många barn klarar att alternera utan problem men en inte allt för obetydlig del väljer bort det ena.
Jag har hört flest exempel på barn som inte vill ta flaska efter att ha vant sig vid amning men det händer också att barnet blir "lat" och bara vill äta från flaskan som har bättre flöde än bröstet.
Detta har jag inte hört på omvägar utan direkt från mammor med detta problem samt i olika informationstexter.
Det där med att le och nicka gäller inte bara amning, BB- och BVC-personal. När man blir förälder inser man ganska snabbt att en miljon människor helt plötsligt har en miljon mycket bestämda åsikter om hur saker skall gå till och skall man hålla på att tjafsa med dem går en massa onödig tid åt. Var och en gör som han eller hon finner bäst och som passar barnet och föräldrarna. Funkar det så funkar det, funkar det inte så prövar man något annat. Men nicka och le-metoden eller jaja-metoden som jag kallat det är ett sätt att helt enkelt slippa en massa onödigt tjafs. För tjafs om något är slöseri med tid.
Jag har en liten dotter på fyra månader, när jag var gravid var det en självklarhet att amma jag tänkte aldrig på problem som kunde uppstå. När hon väl kom så var hon en stor tjej som krävde mycket mat. Kajsa skrek konstant i en vecka och jag var livräddrädd för vad som var fel. När jag ringde bb för att fråga om råd frågade hon mig om jag provat med närhet (?) inte mycket hjälp där alltså. Tillslut började brösten blöda och jag grät konstant och var i upplösningstillstånd. Det visade sig att hon inte fick i sig nånting, stackarna.
Jag slutade amma och gav ersättning. Min bvcsköterska ansåg det vara bättre med en pigg och glad mamma och en mätt bebis. Men mitt beslut har väckt så sjukt många åsikter och synpunkter. Få saker är tydligen så pass accepterade som att koma med kloka råd till en nybliven mamma tydligen. Många blev stötta av att jag gav upp så lätt och kunde för allt i världen inte förstå hur jag kunde föredra flaskan.
Suck, all denna amningshysteri! Det finns inga som helst belägg för att amningen är bättre än ersättningen som finns idag. Nästa barn ska jag ge flaska direkt.
Lycka till och ursäkta uppsatsen. =)
Danitra: Ah, ok.
Mariah: Jo, man kanske kommer att bli nernött så småningom, kan tänka mig att det är så.
Lisa: Vad synd att det inte gick som du tänkte dig, och vad synd att du först inte fick den hjälp du behövde! Skönt att ni hittade en lösning som passade er så småningom. För mig är det verkligen helt obegripligt att ett sådant beslut eller en sådan lösning kan väcka sådana reaktioner från omgivningen...
jag har ju då idealtuttarna. min amning har funkat från minut fem då mitt barn nyfött lades på mitt bröst. jag är drömbilden och jag fick beröm från (den legitimerade) barnmorskan på bb för mitt handgrepp och av varenda förälder som frågar (typ... 95%) hörs lovord och gratulationer. jag får beröm för att jag ammar, "håll ut så länge du orkar" blandat med "det kommer aldrig tillbaka, njut!". och det är sant, ljuden och blicken och känslan när man på ett ögonblick kan trösta sitt barn med sin egen kropp frigör en hel del fantastiska känslor. det gäller nog de flesta, och det har inget med ideologier att göra, det är så. man vill ju att ungen ska vara nöjd och glad och lite tjock. oavsett hur man matar, men just det kan göra att jag förstår att amningshjälpen får så mycket pengar och att folk uppmanar morsor till att amma, för det är så jävla skönt att kunna lugna sitt barn direkt. de vill att alla ska kunna.
nu ska jag sluta amma i månad fyra pga ork. pallar inte läckage och det där stinget när mjölken tränger fram, det är för obekvämt helt enkelt. jag hade lite planer på att delamma i början så barnet skulle känna sig mätt lite längre när det fick flaska (en klassiker), och då fick jag tips och goda råd från (en äldre) barnskötare (de brukar ju annars vara de mest motsträviga). och det har fortsatt så, personal inom vården har på olika sätt stöttat mig i mitt beslut, oavsett om jag talat om att amma eller inte.
men sen är det ju folket. folk är fan dumma i huvudet. och inte alls, som jag så envist trodde hehe, äldre män utan kvinnorna. de som själva vet vilket jävla slit det kan vara (och jag har som sagt glidit på en räkmacka i jämförelse med många andra), det är dem som börjar flacka med blicken och vrida sig. till viss del förstår jag det, ersättning har inte alltid vart det mest näringsrika för barn och man hör ju skräckhistorier om japan och nestlé och gud vet vad, men ändå. så min rekommendation är att säga "vi mår bäst av det, jag skulle aldrig ge mitt barn något det blev sjukt av. det är lätt värt en femhundring i månaden". kanske ställa en fråga om de har barn så de får prata av sig lite.
jag vet att det är lätt att i förväg bli förbannad och tänka att folk är outbildade och korkade och antifeminister, men vanligtvis är det "bara" en ouppdaterad oro och det som magdalena ribbing skulle kalla lite allmänt dåligt hyfs.
Åh, jävla amning. Jag blir upprörd bara jag tänker på alla fördomar och rena idiotier man möter.
För mig funkade väl amningen bra, gott om mjölk från start trots kejsarsnitt och inga som helst problem att varva flaska med bröst. Jag tyckte det var kanon att varva amning med flaska, bröstvårtorna behövde ju vila emellanåt och det var skönt att inte vara så låst vid barnet.
Jag hade tur och hade en fantastisk barnmorska på MVC som sa att amning är ju ganska smidigt (alltid mat med sig) men kan vara jobbigt också så ge det ett par veckor men funkar det inte så var inte rädd för att ge upp.
På BB var de helt rabiata - vad vi än frågade om kontrade de med frågor om hur amningen fungerade. -Får vi låna en barnvagn och gå en promenad? -Har du mjölk i tuttarna?*nyp och kläm* När vi ville åka hem efter två nätter tvingade de oss mer eller mindre att stanna, först för min skull eftersom jag absolut inte kunde ha återhämtat mig tillräckligt. När jag sa att jo, jag känner mig bra, har inte behövt ta smärtstillande på ett dygn så bytte sköterskan taktik och sa att amningen har ju inte kommit igång än. Jo, det tror vi nog, sa vi, dottern är ju nöjd och sover bra och allt det där. Nä, hon är hungrig, kolla hon äter ju av ersättningen sa sköterskan. Jag bröt ihop totalt och trodde faktiskt att hon fått i sig för lite mat. Dagen efter när vi äntligen fick åka hem vägde vi dottern före och efter amning och det skilde 60g vilket tydligen är svinmycket och alltså betydde att hon fått i sig massor av mat. I efterhand tror vi att sköterskan mer eller mindre ljög för oss för att hon av någon anledning provocerades av att vi inte ville stanna de tre dygn som verkar vara normen.
Ursäkta en extremt lång kommentar, så mycket som bubblar upp när jag tänker på amning. Bra att du skriver om detta!
Jag var ganska klar över att jag inte ville amma - vilket jag aldrig yppade någonstans utanför hemmet eller just i Linna Johanssons inlägg om amning. Jag skrev dock ett inlägg en gång om att jag kände att det var mycket tyckande om hur man gör och inte gör som gravid/förälder - nämnde dock inte amning. Det gjorde en av mina läsare så upprörd att hon flera veckor senare skrev ett inlägg om hur hon suttit hemma och retat upp sig på att jag inte ville amma (vilket jag a l d r i g hade nämnt i bloggen). Hur kunde det vara att jag inte ville amma? Hur tänkte jag egentligen? osv. Även om jag hade skrivit att jag inte tänkte amma så hade det ändå varit över gränsen tycker jag - vi känner inte varandra öht. I övrigt har det varit ganska okej tycker jag. BVC tjatade lite i början, några i omgivningen beklagade det och undrade om jag kände mig ledsen över att det inte blev någon amning. Jag försökte nämligen till sist - av konflikträdsla (tyvärr). Jag längtade hem från BB för jag tyckte att de inte kunde låta mig vara ifred. Vi frågade efter en pump för jag fick så jävla ont - men det var helt uteslutet. Då skulle det bli mjölkstockning sa de. När vi kom hem testade jag att pumpa någon dag och det kom som max 20 ml ur båda brösten (under en hel dag), vilket verkligen inte mättar en bebis. Den lättnaden jag kände när vi gav henne mjölkersättning - den var underbar. Jag slapp ha ont. Hon blev mätt och slutade vara ledsen och arg. Så här i efterhand ångrar jag att jag försökte överhuvudtaget. De första tre dagarna hemma gick bara åt till att vara förkrossad över smärtan, att min bebis skrek av hunger och att jag egentligen inte ville amma överhuvudtaget men gjorde det ändå. Efter att jag sagt till klart och tydligt att det inte blev någon amning slutade vår barnmorska genast att tjata och har aldrig någonsin sett det som ett problem efter det. Däremot har jag fått kommentarer av vänner som "ja, det är ju bra att det fungerar men det är klart.. du kommer ju alltid att få oroa dig för att hon får sämre immunförsvar och kommer att vara mer sjuk än andra". Skulle jag försöka få barn igen kommer jag att vara väldigt tydlig från början med vad jag vill. Inte rucka på mina egna känslor för någon annans skull. Nu kan jag inte ens förstå att jag testade - men jag kände mig så svag då. Trött av slutet på graviditeten, trött av förlossningen, trött av alla hormonerna. Det viktigaste är nog att vara helt klar i sig själv vad man vill, oavsett vad det gäller, och inte börja bli övertalad till saker, och om man ändrar sig så får det vara en ändring som känns rätt i magen och hjärtat. Hoppas att allt går bra för er! Och att ni får fina människor i vården att ha att göra med!
Sara: Grattis till välfungerande bröst och att du fått så bra stöd! Som du säger: en nöjd, glad och tilltjocknande liten unge vill väl kanske de flesta föräldrar ha, sen spelar det inte så stor roll hur man åstadkommer det.
Anna: Vilken tur att du hade stöd från MVC, synd att de var så rabiata på bb... Skönt att höra att det för många funkar det där med att varva amning med flaskmatning. Några särskildra tricks man borde försöka med, eller löste det sig av sig själv?
Miss Muffin: Tusen tack för lyckönskningen, och för att du delade med dig! Tror också att det är väldigt, väldigt viktigt att följa sin egen känsla om vad som är bäst för just en själv och sin situation, och att försöka att inte åta sig övertalas till något som känns fel. Men som du säger, jag tror att det kan vara fruktansvärt svårt efter en pärs som en förlossning...
En öppen fråga till alla: tror ni att det kan vara en bra idé att skriva något om man skulle vilja ha för hjälp med amningen i ett förlossningsbrev? Eller skulle det leda till fientlig stämning redan under förlossningen? Där vill man ju verkligen känna att man har allas stöd...
Jag vet inte om jag har några särskilda tricks, verkar vara ganska olika för olika barn och föräldrar. De första två-tre veckorna matade vi med en speciell sked från apoteket (svindyr, rekommenderas ej) och med vanlig tesked för att undvika den mytomspunna tuttförvirringen. Det funkade, men var ganska bökigt och kladdigt så tredje veckan började vi mot allmän inrådan med flaska. Vet inte om det hade vart problem att börja med flaska direkt, tror de flesta bebisar äter vad som bjuds av ren överlevnadsinstinkt när de blir tillräckligt hungriga.
Vi varvade inte varannan matning eller så utan körde helt efter behov och omständigheter. Ibland gick det nån vecka utan flaskmatning. Vissa gånger var det svårt med flaskan, andra gånger ville dottern helst inte ta bröstet. För oss funkade det att ha så lika ställningar för barnet som möjligt. Alltså ligga och amma - ligga och få flaska osv.
Att det finns en risk att man stör amningen genom att börja med flaska tidigt är nog sant, men för mig var det otroligt mycket viktigare att kunna vara ifrån min dotter och inte känna mig helt låst än att kunna amma. Och som sagt, vi hade turen att det funkade.
Jag tror att en sak som var helt avgörande för mig var att jag och min man var helt eniga och på varandras sida i det här. Jag behövde liksom lite ro och mycket stöd för att det skulle funka. Det var också bra att ha någon som åkte och köpte bröstvårtsskydd i silikon när amningen sved för mycket.
Jag skrev en kommentar igår men det funkade tydligen inte...
Det finns en kanadensisk snubbe, Dr JAck Newman som är bra vad gäller amning, även vad gäller sätt att varva med mindre risk för att amningen knasar till...
Det finns en DVD med honom också som kan vara hjälpsam, i synnerhet vad gäller hur bäbisen kan positioneras så att man undviker spruckna bröstvårtor etc...
När vår dotter föddes hade hon lite svårt att få in hela vårtan i munnen och det ledde till att min frus bröstvårtor fick sprickor och gjorde jävligt ont i nästan två månader...det hade kunnat undvikas helt om vi bara vetat mer om hur en ordentlig "latch" ser ut...
Det var skitjobbigt för min fru, så klart, men nu har mindotter ammat i över 3 1/2 år och hennes fem veckor gamla bror delar på brösten...för oss har det varit en otroligt positiv sak med amningen även om jag kan bli bra avundsjuk på att inte kunna vara del av den relationen :)
Män kan ju visserligen också amma, men jag tror att i konkurrens med mammamjölk skulle det nog inte funka, de erfarenheter av manlig amning som man kan hitta på nätet handlar uteslutande om fall där mamman inte är till handa...
nåja! lycka till med laddade val!!
//Mattis
Jag tror absolut att det kan vara en bra idé att skriva det i förlossningsbrevet. Så är det klart från början vad du/ni har för tankar. Jag kände mig inte helt i skick att dra några långa diskussioner eller hela argumentarmadan efter förlossningen (vilket jag öht inte tycker att man ska behöva göra - de borde bara acceptera ens val, vad det än må vara). Vad gäller min graviditet och förlossningen var det utan tvekan de barnmorskor som var med under förlossningen som var de bästa, mest fantatiska och förstående människor jag träffade under hela tiden. Det var på BB som vi hade otur med personalen (hårdhänta, lyssnade inte, de kanske inte ens ville förstå vad jag menade och kände).
Anna: Det verkar som att man helt enkelt får tricksa sig fram till bästa lösningen... Tack för tips!
Mattis: Grattis till nya lillknatten, och tack för tips! Ska kolla in Jack Newman.
Miss Muffin: Nej, man tycker ju inte att det ska vara helt nödvändigt att gå in i försvarsmode och/eller argumentationer när det gäller ett sådant val - men jag kanske ska skriva något om det i förlossningsbrevet i alla fall. Ska fundera på det!
Annars verkar ju det vara den vanligaste historien, att man får hemskt bra hjälp av personalen under själva förlossningen, men att det under de följande dagarna kan bli knepigare...
Sett några nya filmer på sistone?
Jo, det gör jag ju för jämnan, men på senaste har jag mest legat hemma och snorat och plöjt igenom tecknat, alla Tillbaka till framtiden- och Jurassic Park-filmerna.
Jurassic Park 3 är helt klart underskattad.
Det vet jag i och för sig inte riktigt om jag kan hålla med dig om....
Jag har ammat som fanken och trivts fint med det. Nu är ungarna rätt stora - sex och åtta år - och jag vet inte om eller hur andan på bvc och bb har ändrats sen dess, jag kanske inte tänkte så mycket på hur det var då eftersom jag var rätt säker på att jag tänkte amma.
Jag tycker förstås att alla ska få göra som de vill och flaskmata om de vill. Något som jag dock tycker var jobbigt var att få en massa åsikter om att jag ammade lite längre än normen. De flesta i min omgivning verkade tycka att man helst SKA amma om det går - men inte längre än typ nio månader. Ganska snävt, således...
Sen kom det frågor och folk kunde utbrista att det var ju himla äckligt att jag ammade en stor unge och så vidare.
Jag ammade den yngsta tills han var drygt två. För att det funkade bra och kändes självklart och för att han tyckte om det och var lättammad, liksom... Men det var vi rätt diskreta med på slutet just för att många gärna pratade om att det var äckligt och konstigt och så vidare.
Och den första månaden var det ju lite krångligt förstås. När brösten var gigantiska spända bowlingklot och det rann överallt, typ. Även på BB var det lite bökigt innan det rann till, men där fick jag ju rätt bra hjälp från barnmorskorna, tycker jag...
Jo, det är klart att det finns åsikter också om hur länge man ska amma... Jag vet ju att JAG inte skulle vilja amma ett barn så länge, men att ha åsikter om hur någon annan ska göra är ju något helt annat och ligger inte riktigt för mig. Du har ju hur som helst en som bräckt dig i lång-amning bara här bland kommentarerna, så SÅ himla ovanligt kan det ju inte vara att amma länge tycker man. :)
Tack för att du delade med dig!
amma var självklart på bb även fast bebisen var hungrig och brösten gjorde skitont. på bvc var de öppensinnade.
Usch, jag blir så ledsen av att höra alla deppiga bb-historier om amning. Men, ja - skönt att de var mer öppensinnade på bvc!
http://felineliza.blogspot.com/search?updated-max=2006-09-18T23%3A00%3A00%2B02%3A00&max-results=5
Bra tankar om hela kittet med barn 8) Tycker jag.
Lycka till! ;)
Tack för lästips!
Min amning med första barnet fungerade helt felfritt, däremot fick jag ingen hjälp alls PÅ UAS där jag födde och i början var jag ganska osäker på om jag höll rätt, om han fick i sig mat osv. Och även om jag nu tänkte amma så länge jag hade lust och förstås är glad för att allt funkade var det rätt jobbigt att min son vägrade flaska det första halvåret. Jag hade gärna sett att han kunde få äta urpumpad mjölk, eller ersättning, när jag började jobba lite smått när han var 4 månader.
Ja, det verkar verkligen vara urjobbigt det där med om barnet vägrar dricka ur flaska...
Fungerade utan minsta problem, helt friktionsfritt, sonen gick snabbt upp i vikt och var nöjd. Visst, det gör ont när mjölken rinner till och i början får man jobbiga sammandragningar. Jag har haft ett par vidriga mjölkstockningar (som dock är lätta att undvika om man håller brösten från drag. Man får alltså drömtuttarna, men bör absolut inte visa upp dem).
Sonen trivdes med att amma och det enda som var jobbigt var konflikterna runt nattamningarna (jag ville sluta, inte han). När han var nästan 1,5 år blev jag gravid igen och bestämde mig för att fortsätta amma sonen tills när nya bebisen kom, så att han skulle bli mindre svartsjuk. Det fungerade, lillasyster hit the ground running. Hon är 8 månader nu och har en kärleksfull relation till allt sorts ätande. Så nu längtar jag efter att få sluta amma helt. Sonen är 2,5 år och får fortfarande bröstet någon gång om dagen.
Vart ville jag komma med detta? Jo, jag har ammat 2 barn non-stop i över 2,5 år och jag är väldigt nöjd med det. Dels för att jag är lat och det är behändigt att alltid ha bröstet tillgängligt. Dels vet jag att bröstmjölken är ett väldigt bra komplement, även om det kanske bara är viktigt de första 4 månaderna. Det finns en självgod förnöjdhet i att veta att man lyckats ge sitt barn det bästa möjliga, en sorts tillfredsställelse som jag unnar alla mammor. Slutligen, bröstet är en underbar tröst och sömngivare. Amningen fungerar lugnande både på en själv och på barnet, det hjälper till att fixa sömnbristen.
Lär dig grundläggande teknik så är chansen större att det blir rätt från början. Och i de allra flesta fallen blir det också det. Sedan, lär dig och bebisen att amma liggandes (det går att ge från båda brösten utan att behöva vända sig om), det gör nätterna otroligt mycket lättare.
Slutligen; faen vad jag är trött på att hela tiden vara on call, jag vill ha tillbaka min kropp! Nu är det snart dags att lägga ner!
Tack för att du delade med dig, det är jätteintressant att läsa hur ni alla gjort! Har inte så många barnfamiljer runt omkring mig så jag har inte så många att fråga...
På Babyvärlden diskuterar vi just ni amning. Gå gärna in där och skriv i kommentarsfältet och länka till era bloggar:
http://www.babyvarlden.se/Nyhetsartiklar/MinStory-Att-inte-amma-ar-det-basta-val-jag-gjort/
Tack för tipset! Har gjort en hel del märkliga amningserfarenheter de senaste dagarna...
Skicka en kommentar