Vilket fiasko! Den var väldigt bra - feministisk komedi från 1926! - och det var välgörande för en stressad själ att kliva in i en mörk salong och lyssna på Byes musik och se stumfilm. Du får inte missa nästa tillfälle!
Jag har inte sett nån film på Cinemateket förutom en (1), men när du skrev "på piano" kom jag att tänka på Rolle Stoltz när han berättade om en ryss som kom och spelade för landslaget och enligt Rolle lirade balalajka på piano. Om någon liknande märklig för att inte säga helt omöjlig bedrift finns att beskåda/höra på Cinemateket så blir jag medlem direkt.
Fredrik: Vi i programrådet har inte riktigt börjat vårt arbete än, så du kanske får hålla dig till tåls ett tag. SEn vet man aldrig om Firefly dyker upp. :)
Lars: Hehe. Du borde hur som helst pallra dig till Cinemateket oftare!
Jag har växt upp med att vissa - många - människor hade Cinematekets kalendarium tejpat på dassdörren eller på annan strategisk plats, kanske kylskåpet. Klippkort. Rätt signaler. Klar markering. Sedan hade alla lite dåligt samvete för att man inte gick och såg alla filmer man kryssat för.
Jo, så är det ju helt klart. Been there, done that.
Men de gånger man väl kommer iväg är ju så himla värt det, speciellt i de fall när man som med Flickan i frack får se en film man inte kan se på annat sätt - dessutom med livemusik.
Visst är det så. Alltid när man kommer iväg är det så värt det. Varför går man inte på, säg, Berwaldhallen oftare och ser något man inte riktigt vet vad det är?
Nu när filmcensuren avskaffas vore det intressant med en serie på det ämnet. Vad passar sig på film? Hur resonerade man?
Med Matti Bye på piano.
9 kommentarer:
fan. missade.
Vilket fiasko! Den var väldigt bra - feministisk komedi från 1926! - och det var välgörande för en stressad själ att kliva in i en mörk salong och lyssna på Byes musik och se stumfilm. Du får inte missa nästa tillfälle!
Jag saknade Firefly! 8)
Jag har inte sett nån film på Cinemateket förutom en (1), men när du skrev "på piano" kom jag att tänka på Rolle Stoltz när han berättade om en ryss som kom och spelade för landslaget och enligt Rolle lirade balalajka på piano. Om någon liknande märklig för att inte säga helt omöjlig bedrift finns att beskåda/höra på Cinemateket så blir jag medlem direkt.
Fredrik: Vi i programrådet har inte riktigt börjat vårt arbete än, så du kanske får hålla dig till tåls ett tag. SEn vet man aldrig om Firefly dyker upp. :)
Lars: Hehe. Du borde hur som helst pallra dig till Cinemateket oftare!
Jag har växt upp med att vissa - många - människor hade Cinematekets kalendarium tejpat på dassdörren eller på annan strategisk plats, kanske kylskåpet. Klippkort.
Rätt signaler. Klar markering.
Sedan hade alla lite dåligt samvete för att man inte gick och såg alla filmer man kryssat för.
Jo, så är det ju helt klart. Been there, done that.
Men de gånger man väl kommer iväg är ju så himla värt det, speciellt i de fall när man som med Flickan i frack får se en film man inte kan se på annat sätt - dessutom med livemusik.
Visst är det så.
Alltid när man kommer iväg är det så värt det.
Varför går man inte på, säg, Berwaldhallen oftare och ser något man inte riktigt vet vad det är?
Nu när filmcensuren avskaffas vore det intressant med en serie på det ämnet.
Vad passar sig på film? Hur resonerade man?
Bra idé! Den ska jag ta upp med programrådet på vårt första möte! Tack!
(Och ja, jag har själv än så länge bara varit på Berwalshallen en enda gång i mitt liv. Då för att lyssna på Halo-musik.)
Skicka en kommentar