Såg dokumentären om Pia Degermark igår, se den om ni inte redan gjort det! Bra, men oerhört obehaglig och jobbig. Pia Degermarks mamma stoppade fortfarande huvudet i sanden och hade sopat så mycket under mattan i sitt liv att man blev direkt mörkrädd av tanken på hur dysfunktionell en familj egentligen kan bli. Bara det att skicka sin sjuåriga dotter på en månadslång bantningskur på en sjukhusavdelning med dödssjuka barn, och sen inte komma ihåg så mycket kring "det där". Slutscenerna hade nästan lite Grey Gardens-vibbar.
--
Ikväll skulle Plattform och Kalle Boman hållit i en kväll på Cinemateket, men jag upptäckte just att det tyvärr blivit inställt.
2 kommentarer:
Precis vad jag tänkte när jag såg dokumentären att den hade stora likheter med Grey Gardens. Vilket gav ännu en lite större klump i magen. Vackert och tänkvärt om Pia Degermark. Elvira Madigan denna fina film med fantastiskt foto har gjort denna trasiga själ odödlig! På gott och på ont.
Frågan är kanske om inte de i Grey Gardens mår lite bättre på sätt och vis... Filmen om Pia Degermark lämnade en hur som helst med en del frågor och funderingar i huvudet.
Skicka en kommentar