Människa i luren: Hej, jag heter x och undrar om det brukar ringa många telefonförsäljare och störa dig om dagarna?
Jag: Om det brukar ringa telefonförsäljare och störa mig?
Han: Ja.
Jag: Vem är det som undrar och varför då?
Han: Jag heter alltså x och ringer från företaget x, och vi erbjuder en tjänst till företag som innebär att man slipper alla de där irriterande försäljarna som ringer och stör hela dagarna och...
Jag: Vet du vad? Jag är inte intresserad.
Han: Hä. Då får de väl fortsätta ringa då. (Lägger på luren.)
14 kommentarer:
Jag råkade ut för samma! Men talade vidare ett långt tag om huruvida han såg det lustiga i att han sålde denna tjänst via telefon (det gjorde han inte). Sen berättade han att vurpat med fyrhjulingen dagen innan. Stod rätt på näsan i backen! Sen sa vi hejdå, vi hörs.
Haha! Ja, nä. Han den här verkade inte heller se det ironiska i att vara en irriterande telefonförsäljare som talade illa om andra irriterande telefonförsäljare och bjussade inte alls på några roliga fyrhjulingsanekdoter.
Var på födelsedagsfest hos en god vän som har vissa schizoida symptom (men han går utmnärkt att tala med och har blivit mycket bättre på senare år). En av hans kompisar, som är mera sluten men gärna säger oväntade saker, har nån slags hang-up på mig, och vid mitt inträde hälsade hna mig med denna storslaget B-filmsaktiga replik:
"Magnus, där är du. Jag har väntat länge på att du skulle komma!"
Galen professor tar emot kidnappad man i blå kostym som föses in i biblioteket av hans henchmen, typ. Ernest Borgnine eller Claude Rains, kanske.
Haha!
En annan bra stickreplik, avlyssnad i ett korridorkök. Alla viaste att den här killen drömde om att bli en stor predikant:
"Ingemar! Varför lägger du inte den frågan i händerna på (höjer tonen till "Halllujaröst") Gu-ud?
:) Bara att inleda med ett emfatiskt "Ingemar!" till nån man knappt känner är ju kalas.
Historien om hur nån amerikan 1959 erbjöd Ingmar Bergman att filma "Sagan om Ringen" kan f ö få vem som helst att drömmma fram galna manusidéer och scenlösningar. Man kan gissa att de hade sett Inseglet, men det finns ju inte så värst mycket gemensamt mellan de två berättelserna. Nästan för lätt att börja med:
"Vem är du?"
"Jag är en nazgûl."
"Har du kommit för att hämta mig?"
"Jag har redan länge ridit runt här i Migård."
Det stannade dock hos Harry Schein, som uppenbart aldrig hade läst en fantasy-roman förr.
Haha!
Jag tänker på Seinfeld-avsnittet där Jerry replikerar med att säga "nej, jag har inte tid just nu, men kan jag ringa upp dig senare på ditt hemnummer?".
Man kommer ju aldrig på de där smartheterna on the fly tyvärr...
En bekantskap till mig fråm Radio AF i Lund lär på en fest inte bara ha kommit klädd som Madicken, han (jepp) yttrade också i princip enbart repliker från Madickenfilmerna. Det partytricket måste ha krävt stor beslutsamhet och _ tror jag - ett par glas i förväg.
Tyvärr ett tag innan jag mötte killen, så jag var inte med.
Den bästa lösningen är ju att skaffa ett svindyrt betalnummer och be försäljaren ringa dit.
använd nummerpresentatören o slå in numret i hitta.se när de ringer (jag har alltid datorn på iaf) eller om de ringt när du varit ute, det brukar bara vara en 2-3 st att hålla reda på åt gången. Om de ringer när du är hemma så lyft på luren o lägg på bara, så gör jag iaf :)
tony
Det varkar som om alla har olika antitelefonföräljarmetoder. :)
"Jag köper alla mina underkläder i London" avspisade jag en kille som ville sälja bowers per abonnemang. Det visade sig vara oemotsägligt. ;)
Skicka en kommentar