onsdag, maj 27, 2009

Hoyte van Hoytema


En lång, lång intervju jag gjort med mästerfotografen Hoyte van Hoytema i Film & TV finns sen ett par veckor ute i butik. Blir glad om ni läser den!

11 kommentarer:

anton sa...

Vi satt och högläste här om dagen, och höll de fina bilderna framför ansikten på folk för att se om de passade bättre som galna hoyte eller sofistikerade hoyte.

väldigt bra text.

/ond tro-medarbetare.

Emma sa...

Åh vad kul att du tyckte om den, vad glad jag blir! Ser väldigt mycket fram emot att se Ond tro!

Bo G Svensson sa...

Har självklart läst den som prenumerant på blaskan! Bra och läsvärd artikel och intressant innehåll - Hoyte har en filmsyn som jag gillar.

Emma sa...

Tack! Hoyte var toppen att prata med.

Anna Nio sa...

Hördu, var du möjligen på filmquizet på Pet Sounds igår? Hur gick det för ditt lag i så fall? Mycket otacksamt tema för mitt gäng, som inte kan varken Bond, Star Trek eller svensk film, usch.

Emma sa...

Yup, var där - och hamnade på en neslig åttondeplats. Hur gick det för er?

Anna Nio sa...

Ah, då såg jag rätt alltså. Vi halkade till precis utanför topp tio, mycket surt, men jag klappar min imaginära vita angorakatt och plottar för ondskefull comeback i höst!

Andreas Eskilsson sa...

Ha!

Tyckte jag såg dig med ett block och en penna på min gård härförleden när det var filminspelning här ... Det var alltså den här intervjun du gjorde då.

Läste utdraget ur intervjun. Måste skaffa!

Johanna sa...

Men hur var Antichrist-filmen, egentligen? Har du lust att bjuda på en kort recension? :)

Emma sa...

Anna Nio: Jag klappar lite på min vita katt också, så möts vi efter sommaren. Muahahahaha! Hade du förresten möjligtvis en orange Clockwork orange-t-shirt på dig på quizet?

Andreas: Då såg du rätt!

Johanna: Klipper och klistrar från ett svar i en annan kommentarstråd, Antichrist for dummies: jag tycker inte att den är något mästerverk, och det känns som om von Trier ganska osorterat tjoffat in sin ångest, sina rädslor, drömmar och saker som kommit fram i terapisessions i filmen. Och sedan lagt till lite von Trierskt fuck you och lite fnissig skolpojke. Jag gillade mixen. Dessutom fanns det, vid sidan av de lite mer chockerande scenerna som du säkert redan läst om, en och annan som var genuint creepy och skräckfilmig på riktigt.

Anna Nio sa...

Jojomen, det var jag, det! We'll meet again in the fall, mister Bond (helst utan Bond-frågar den gången, usch). :D