måndag, maj 18, 2009

Cannes dag 5

Hoppar lite mellan dagarna här: kom på att kvinnan som satt bredvid mig på Antichrist-visningen under en viss scen som inkluderar en sax och en klitoris vek sig dubbel och höll på att kräkas igår. Annars skrattades det kulturhånfullt och buades en hel del.

(Vilket får mig att tänka på den ökända Cannes-visningen av A history of violence när någon dåre ställde sig upp och skrek Why can't you piece of shit film critics shut the fuck up and stop laughing?!.)

15 kommentarer:

Gabh sa...

Arrgh. Audition var tillräckligt hemsk för mig. Folk kräktes på detta.

Anonym sa...

Dåre?

Andreas Eskilsson sa...

Precis när jag inte tror att jag kan bli mer peppad inför en film klämmer du till med ett sånt här blogginlägg!

(Btw, Håller med: 'Dåre?')

Dåren him self sa...

Dåre? Tycker kultursnobbarna verkligen att det är roligt? Eller är dom arroganta svin...? HAHAHAHA DÅRE! VAD FAN MENAR DU? DU ÄR USEL! HAHAHAAH!

Emma sa...

Anonym, Andreas & Dåren himself: ni menar alltså att det inte finns element i A history of violence som det inte är meningen att man ska skratta åt? Cronenberg himself håller inte riktigt med er.

Lars Johansson sa...

Vad sjukt. Lägg ner Cannesfestivalen. Vem var kvinnan så ska jag skicka blommor. Vissa filmer borde förbjudas, fastän jag inte är för censur.

Johan sa...

Ett klitoris eller en klitoris? Jag antar att du kollat upp vilket som är det rätta...

Anonym sa...

Lite väl häftigt att "LOL"-skratta, det är inte direkt den typen av humor. Men, men, whatever.

anton sa...

Är det inte vårt sätt att hantera saker som vi inte riktigt klarar av att se? Speciellt saker vi inte klarar av att se i ett så stramt sammanhang som jag kan tänka mig att en visning i Cannes är?

En person spyr, en annan skrattar. Båda är berörda.

Sebastian Lindvall sa...

"Cronenberg himself håller inte riktigt med er."

Du får gärna komma med källhänsvisning på det senare.

Visst närmast abstraherar han sex och våld i sin explicita framställning. Ibland komiskt och samhällskritiskt. Men jag skulle nog också ställa mig och skrika åt alla vidriga narcissister som tvunget måste klämma fram ett hånskratt i tid och otid, allt för att framhäva sig själva på andras bekostnad.

Det gäller även några idioter från gårdagens "Antichrist"-visning på Filmhuset. Somliga äter popcorn - andra stör omgivningen med höga hästars fniss.

magnus (den riktiga) sa...

Sebastian: kan inte annat än att hålla m. dig. Jag var också på Antichrist visningen. Som vissa människor beter sig ... Om man ändå hade haft lite mer "dåre" i sig.

Emma sa...

Johan: Ser att du presenterar dig själv som ordmärkare av rang på din blogg - så jag gissar att du har full koll. Heter det en eller ett klitoris?

Allihop: Självklart tycker jag att det där kulturhånfulla skrattet är vidrigt! Såg t ex en vising av The warriors på The Sunshine theatre i NY där kulturskrattandet helt förstörde filmen.

Men just A history of violence är det i alla fal i mina ögon vissa scener som absolut är meningen ska locka till skratt. Visserligan ofta av typen Sätta Skrattet i Halsen igen, men ändå. När jag intervjuadde Cronenberg sa han så här om saken:

EGM: När jag, och många andra, såg filmen i Cannes och satt och skrattade...

DC: Ahhh, var du på den där berömda visningen? Ha ha ha!

EGM: ...var det någon som ställde sig upp och skrek “Why can’t you piece of shit film critics stop laughing and take this film seriously”. Hur kändes det när du fick höra talas om det?

DC: Jag kände att de amerikanska filmkritiker som han skällde på hade rätt, de hade fattat filmen bättre än vad han gjorde. Kanske var det något som gick förlorat i översättningen, jag vet inte. Men man KAN vara rolig och allvarlig på samma gång, och det var det jag försökte med den här filmen. Det ÄR en väldigt rolig film. Att de skrattade betydde inte att de inte tog filmen på allvar. Idén om att man måste vara gravallvarlig som i kyrkan när man ser en film med ett seriöst syfte är helt fel. Inte i alla fall, men man måste ta varje film för det den är. I det här fallet ber jag publiken att följa med på en resa med många snabba känslokast när det gäller tonen. Vissa scener är roliga, andra är spännande, andra är ledsamma, andra är våldsamma och sen blir det roligt igen. Jag litar på min publik. Det kan naturligtvis slå tillbaka som i det där fallet, och det kan också leda till att publiken skrattar åt en scen och sen genom nästa också, som du kanske hade föredragit att de tog på allvar eller blev chockade eller rörda. Det är en risk man tar. Många filmer idag är clunky, de gör bara en sak i taget. Linjära. Men om man tänker på alla käsnlostämningar om drabbar en på en dag är det mycket mer komplext än vad det är i de flesta filmer. Just den komplexiteten var viktig för mig.

Sebastian: Räcker det som källhänvisning? ;)

Sebastian Lindvall sa...

Emma: Ja, det köper jag :)

Jag håller med dig och DC om att filmen stundtals är rolig, men personligen ser jag inga tvära känslokast som väcker gapskratt / hånfullt fnitter.

Och sedan vet vi ju att kontverkets mening ligger hos betraktaren. I det här fallet står jag därför på mig, för jag sympatiserar mer med galningen än Cronenberg himself! Om regissörens egen utsago vore lag, skulle bröderna Coens filmer inte ha någon mening alls ;)

http://tellmeeverythingyousaw.blogspot.com/2009/05/aven-i-salongen-finns-en-djavul.html - Skriver lite om just Filmhuset-visningen där även länk finns till min recension av "Antichrist", för den som är intresserad!

Kristian sa...

Tack Emma för ditt sena - men än dock - uttalande om att "kulturhånfulla skrattet är vidrigt!". Jag skulle nog inte heller valt att kalla honom för en dåre, utan istället kanske en helt vanlig biobesökare som vill ha sin upplevelse ifred. Nu anser jag i och för sig att "dåren" knappast fick en bra film förstörd. Men kritiker verkar vara ett släkte för sig. Även om vissa (även du) om och om igen försöker (och lyckas) visa på motsatsen.

Emma sa...

Kristian: Nu tyckte jag ju iofs att det var så självklart att "kulturhånfullt skratt" lät vidrigt utan att jag skulle behöva vara övertydlig, men det gick ju tydligen inte alls hem. :)

Men ja, "dåren" försörde ju också andras upplevelse, eftersom det ju uppenbarligen var tänkt att vara roligt. Handlar ju egentligen om två helt olika sorters skratt, men det ena fick mig bara att tänka på det andra. Även om jag iofs mycket väl kan tänka mig att herr Trier suttit och fnissat en del för sig själv i klipprummet när han klippte Antikrist...