torsdag, september 27, 2007

Halo-konserten

Jag kan inte låta bli att bli lite tårögd när Berwaldhallen är fylld av gamers, en och annan småknatte och deras mammor och/eller pappor och en och annan kulturtant eller kulturfarbror som lyssnar på Sveriges Radios Symfoniorkester och tittar på live motion capture/dans och Halo-klipp tillsammans. När man gick ut fick man en liten voucher som innebar fritt inträde på ett annat event anordnat av Berwaldhallen. Way to go! (Ska nog försöka ta mig dit igen och få ett annat intryck, jag gissar att lokalen vanligtvis inte är full av rekvisita från Överskottsbolaget och inte är lika kompaktfylld av discorök och blått ljus.)

För dem/oss som inte fick tillfälle att se Daniel Espinosas (halvfusk)machinima-film under kvällen, finns glimtar av den att titta på här.

--

Och för dem som apropå samma tema vill se en lite halvrolig Wilkinson-reklamfilm som M går omkring och fnissar åt, gå in här.

onsdag, september 26, 2007

Halo, ung, svensk film & Upp till kamp

Snart: Halo-konsert i Berwaldhallen.

--

I helgen: Pixel-jury-möte i Helsingborg på fredag, prata dvoted på Frame-festivalen på lördag.

--

Såg en bild från Vera Drake i tidningen igår apropå att den skulle visas på Canal+, och jag kopplade direkt ihop den med mina svårigheter för Upp till Kamp. Jag är så trött på de där onyanserade skildringarna av rika och fattiga. Som när Mike Leigh lät de rika överklassbrudarna i (annars fantastiska) Vera Drake obekymrat göra abort med ett cocktailglas i handen, medan de fattiga arbetarklassbrudarna tog det hela på klädsamt allvar. (Överdriver jag mina minnen från den filmen nu?) Upplevde Upp till kamp lite på samma sätt. Plus förstås att repliker som t ex Din fitta är som ett bårhus ligger bra i vansinnigt få munnar.

kommer ni ihåg...



Harmony Korines video till Sonic Youths Sunday? Jag är ruskigt nyfiken på hans nya film.

lördag, september 22, 2007

Få saker irriterar mig mer än artiklar som den i dagens DN om "kvalitetsfilmen". (Finns inte på nätet än.) Come on, people. Det har sagts tusen gånger förut, men det verkar inte gå in: Film - av alla sorter - har aldrig någonsin varit så lättillgängliga som de är idag. Det är bara det att det inte funkar så bra på bio. (Att DN dessutom i sammanhanget kallar Järnets Änglar för en av höstens kommande kvalitetsfilmer är lite udda.)

fredag, september 21, 2007

Stephen Fry

Via Dahnielson hittar jag Stephen Frys sprillans nya blogg. Och, mother of all things holy vilket långt förstainlägg. Av hans eminenta och nyligen SVT-sända dokumentär om sin egen och andras manodepressivitet kan man gissa sig till att inlägget skrivits under en manisk period. Samme Dahnielson tipsar förresten om att dokumentären finns upplagd i 14 delar på YouTube.

torsdag, september 20, 2007

två favoriter i repris


Maude: I should like to change into a sunflower most of all. They're so tall and simple. What flower would you like to be?
Harold: I don't know. One of these, maybe.
Maude: Why do you say that?
Harold: Because they're all alike.
Maude: Oooh, but they're not. Look. See, some are smaller, some are fatter, some grow to the left, some to the right, some even have lost some petals. All kinds of observable differences. You see, Harold, I feel that much of the world's sorrow comes from people who are this, [she points to a daisy] yet allow themselves be treated as that [she gestures to a field of daisies].

--

Maude: A lot of people enjoy being dead. But they are not dead, really. They're just backing away from life. Reach out. Take a chance. Get hurt even. But play as well as you can. Go team, go! Give me an L. Give me an I. Give me a V. Give me an E. L-I-V-E. LIVE! Otherwise, you've got nothing to talk about in the locker room.

Båda ur Harold and Maude.

herregud. jag - en outgrundligt tråkig människa.

Skicka mig genast roliga länkar på saker att göra/läsa/lyssna på/se! Jag har blivit så tråkig att klockorna står still. Igår till exempel, när jag kollade på den gränslöst tråkiga Döden i Venedig, var den så tråkig att jag för att pigga upp mig på fullt allvar tog fram en överstrykningspenna och boken 1001 filmer du måste se innan du dör och började stryka under filmer jag sett, och läsa på om alla filmer jag inte sett. Ni förstår ju. (Och ja, jag ska ge filmen en andra chans. Någon helt annan gång.)

I morgon åker jag till Gestrike filmfestival. Kom dit om ni är i krokarna!

tisdag, september 18, 2007

en fulblogg i väntan på att ni ska tröttna på Facebook och komma tillbaka och leka med mig

Steg upp 04.40 i morse, flög direkt från Karlskrona till jobbet, tog en ganska fin bild och avslutade dagen med rundpingis.

fredag, september 14, 2007

på filmfestival i Karlskrona

I morgon bitti kommer förhoppningsvis Konserthusteatern i Karlskrona, en helt fantastisk funkisbyggnad ritad av Wolter Gahn 1939, att vara full av unga filmare på TellUs-festival. Jag guidar genom morgondagens visningar och håller i fyra samtal (eller egentligen sex, eftersom de inte riktigt hänger ihop) och en live feedback på söndagen. Om du är i krokarna, kom dit!

--

Tydligen har huset använts som bio också. För mer biografhistoria, läs här.

torsdag, september 13, 2007

Atlas of creation

Idag landade två tunga litterära verk på hallmattan: den årliga maskeradkatalogen och, lite mer otippat, Adnan Oktars/Harun Yahyas Atlas of creation. Jag måste erkänna att jag inte alls kände till varken honom eller boken eller sättet den tydligen skickas ut till random människor över hela världen, men tydligen är det Adnan Oktar som sett till att man i Turkiet inte kan läsa WordPress-bloggar.

--

Bonusinfo: Jag trodde en snabb sekund att UPS kom hit med en låda anthrax eftersom jag inte såg "complimentary" före "gift" på den illröda etiketten.

onsdag, september 12, 2007

det här är inte ens i närheten av en recension...

... men Catch and release funkar mycket, mycket bra tillsammans med lite rödtjut, mat, vänner och Chocolate Therapy. Särskilt på en grå och trött måndag. Jennifer Garner är ovanligt opräktig för att vara hon, Kevin Smith är charmig, jargongen mellan vännerna i filmen är hemskt heart warming och Timothy Olyphant lyckas vara ganska rom-com-hot trots en besynnerligt stel överläpp.

--

Oh, och när jag egentligen borde ha jobbat gjorde jag ett personlighetstest som jag hittade hos Stefan Malmqvist. Jag blev en FREE-WHEELING DIRECTOR och så här ser min personlighet tydligen ut i färg:


Dra musen över färgerna för att kolla vad varje ruta står för, och lägg särskilt märke till den pyttelilla lila rektangeln om du funderar på att anställa mig.

--

UPPDATERAD: Såg just något (d)Arn funny hos Degrell. Förlåt för ordvitsen, jag kunde inte hejda mig.

När jag ändå uppdaterar: likheten mellan Ms affisch till Hjärta av sten och den till Cronenbergs nya är... rätt stor.

måndag, september 10, 2007

söndag, september 09, 2007

what's up?

Är det någon sekt i stan? Något lajv-konvent? Har i helgen sett något som skulle kunna beskrivas som popkväkare på lite olika ställen i stan. Min kompis tyckte iofs att de såg ut som argentinska cowboys från 1800-talet. Platta hattar, lager på lager-stil med väst och kort jacka och utsvängda byxor. Någon som vet vad det handlar om?

UPPDATERAD: Gåtan kan vara löst. En anonym hjälpande hand tipsade om att det kunde handla om tyska snickarlärlingar på wanderjahre.

fredag, september 07, 2007

veckans bio for dummies, stressdövhet och Martin Parr

2 dagar i Paris: Betyg 4. Om man bortser från de inledande, neurotiskt Woody Allen-pladdriga minuterna är det underhållande, roligt och romantiskt, och skildringen av Paris är spot-on. Man får se staden i ett mindre smickrande, sliskromantiskt ljus, tänk rantande taxichaffisar, raggande drageurer, otrevlig service, McDonalds-personal som inte fattar om man inte säger öhn Bigg Mäck genom näsan när man vill ha en hamburgare. Paris är faktiskt inte en så väldigt trevlig stad. (Sist jag var där åt jag på Palais de Tokyo, saltkaret gick sönder och allt salt åkte ut över min mat, servitören slog ut med händerna i ett bah!, blev sur, slet åt sig min tallrik och jag kunde se att han i köket borstade bort saltet, lät tallriken stå i fem minuter innan han kom tillbaka med den och ställde den sedan på mitt bord med en demonstrativ smäll.)

The Cats of Mirikitani
får en fyra av mig i AB. Se! Se! Se! Överjävlig, men väldigt, väldigt fin!

28 veckor senare har jag skrivit om tidigare. Inte riktigt lika mäktig som 28 dagar senare, men obehaglig, politisk och med några helt sjukt otäcka scener. (I alla fall för dem som tycker att mörkerglasögon/mörkersikten i kombination med utsatta människor i beckmörker är väldigt, väldigt jobbigt. Och det gör jag. Jag kan fortfarande börja tänka på den i övrigt inte alls så bra Beck-rullen Spår i mörker om lamporna flimrar till när jag sitter på tunnelbanan.)

The Lookout
ger jag en tvåa i AB.

--

Blev nyss klar med en liten artikel om saker jag inte vet (eller ja, visste) någonting alls om. Har pratat med i stort sett varje skandinavisk tv-chef, och alla kanalers tittarsiffer-analys-människor i veckan och har yrat om shares, ratings och har känt mig lite in way over my head i största allmänhet. Tur att jag är bra på att härmas. Det är en av mina bästa och sämsta egenskaper.

--

Har för övrigt gått omkring med en stressnivå från helvetet i några dagar och undrat hur den här hösten egentligen ska gå till med föreläsningar här och där, moderatorsuppdrag, nyhetsskriverier, halvtider, krönikor, veckovisa recensioner, juryuppdrag och annat. Sen fick jag en liten mini-insikt: jag kan på sin höjd göra bort mig och ingen dör om jag står och stammar och pratar filmsex framför ett gäng lärare, eller för all del, ett gäng svenska för invandrare-killar. (Det är inte så roligt att göra bort sig, men helt okej.)

--

Vissa ord ser lite konstiga ut, tror att jag glömt bort hur man stavar. Jag är helt väck. Oh well. (Jag hör ruggigt dåligt också plötsligt, man kan bli stressdöv?)

--

I morgon: Martin Parr-utställning på Kulturhuset. För dem som inte bor i Stockholm kan man kika på hans grejer här.

måndag, september 03, 2007

Holy fuck!

Det åskar och vräker ner isbitar över Filmhuset med omnejd och ovädersmolnen ser ut som en hel armada Indpendence Day-farkoster.

+
Utsikten över Gärdet är helt fantastisk.

-
Jag måste snart gå.
Jag har ballerinaskor på mig.
Jag har inget paraply.
Det ser inte ut som om det tänker sluta snart.

söndag, september 02, 2007

feeling a tad bit blah

Coming home-citatet jag har hemma på väggen påminner lite om det senaste fantastiska Nietzsche-citatet hos Mannen utan egenskaper.

--

Apropå Coming Home och Jane Fonda: När jag intervjuade Hard Core-författaren Linda Williams satt hon och skrev ett helt eget kapitel om Jane Fondas orgasmer. Håll utkik efter dem i t ex Klute - en smart snut, Barbarella - och Coming Home.

--

Jag knarkar L word.