Via
Dahnielson hittar jag Stephen Frys sprillans nya
blogg. Och, mother of all things holy vilket långt förstainlägg. Av hans eminenta och nyligen SVT-sända dokumentär om sin egen och andras manodepressivitet kan man gissa sig till att inlägget skrivits under en manisk period. Samme Dahnielson tipsar förresten om att dokumentären finns
upplagd i 14 delar på YouTube.
8 kommentarer:
Gudars tack!
Jag är ateist, men den mannen är en skänk från ovan.
Tack tack tack för länken!
Vilken nörd! Nu gillar jag honom ännu mer!
Tack för tipset, du är en klippa!
Sidan låg nere ett tag, men nu verkar den vara uppe igen.
Varsågoda för tipset - och visst blir man lite, lite kär i Fry?
Ja, den måste jag verkligen kolla in. ´Jag känner inte till hans arbete som komiker, men jag gillade verkligen domkumentären, jag uppfattade den som väldigt osentimental.
Och efter att sett den här sketchen från
Cambridge Footlights Revue 1982 så är man definitivt kär. Så ung, så ung... ;-)
(Alla som någonsin varit i närheten av en dramapedagog kommer troligen att känna igen sig.)
Framför allt undrar jag varför ingen anställt honom som mobiltelefonrecensent på en tidning som sysslar med teknikprylar. Hans prosa är ju bättre än 99% av prylskribenterna och trots en förkärlek till Apple blir han aldrig apologist. Tillräckligt nördig verkar han ju vara.
Sågningen av Sony Ericsson är ljuvlig. Vore jag chef där skulle jag ringa Fry på stört och låta honom konsulta som testperson.
Anders: Oh, det måste jag kolla in!
Eff: Eller HUR?! Jag, som inte är så värst teknikintresserad, var ju hooked ändå.
Skicka en kommentar