fredag, september 07, 2007

veckans bio for dummies, stressdövhet och Martin Parr

2 dagar i Paris: Betyg 4. Om man bortser från de inledande, neurotiskt Woody Allen-pladdriga minuterna är det underhållande, roligt och romantiskt, och skildringen av Paris är spot-on. Man får se staden i ett mindre smickrande, sliskromantiskt ljus, tänk rantande taxichaffisar, raggande drageurer, otrevlig service, McDonalds-personal som inte fattar om man inte säger öhn Bigg Mäck genom näsan när man vill ha en hamburgare. Paris är faktiskt inte en så väldigt trevlig stad. (Sist jag var där åt jag på Palais de Tokyo, saltkaret gick sönder och allt salt åkte ut över min mat, servitören slog ut med händerna i ett bah!, blev sur, slet åt sig min tallrik och jag kunde se att han i köket borstade bort saltet, lät tallriken stå i fem minuter innan han kom tillbaka med den och ställde den sedan på mitt bord med en demonstrativ smäll.)

The Cats of Mirikitani
får en fyra av mig i AB. Se! Se! Se! Överjävlig, men väldigt, väldigt fin!

28 veckor senare har jag skrivit om tidigare. Inte riktigt lika mäktig som 28 dagar senare, men obehaglig, politisk och med några helt sjukt otäcka scener. (I alla fall för dem som tycker att mörkerglasögon/mörkersikten i kombination med utsatta människor i beckmörker är väldigt, väldigt jobbigt. Och det gör jag. Jag kan fortfarande börja tänka på den i övrigt inte alls så bra Beck-rullen Spår i mörker om lamporna flimrar till när jag sitter på tunnelbanan.)

The Lookout
ger jag en tvåa i AB.

--

Blev nyss klar med en liten artikel om saker jag inte vet (eller ja, visste) någonting alls om. Har pratat med i stort sett varje skandinavisk tv-chef, och alla kanalers tittarsiffer-analys-människor i veckan och har yrat om shares, ratings och har känt mig lite in way over my head i största allmänhet. Tur att jag är bra på att härmas. Det är en av mina bästa och sämsta egenskaper.

--

Har för övrigt gått omkring med en stressnivå från helvetet i några dagar och undrat hur den här hösten egentligen ska gå till med föreläsningar här och där, moderatorsuppdrag, nyhetsskriverier, halvtider, krönikor, veckovisa recensioner, juryuppdrag och annat. Sen fick jag en liten mini-insikt: jag kan på sin höjd göra bort mig och ingen dör om jag står och stammar och pratar filmsex framför ett gäng lärare, eller för all del, ett gäng svenska för invandrare-killar. (Det är inte så roligt att göra bort sig, men helt okej.)

--

Vissa ord ser lite konstiga ut, tror att jag glömt bort hur man stavar. Jag är helt väck. Oh well. (Jag hör ruggigt dåligt också plötsligt, man kan bli stressdöv?)

--

I morgon: Martin Parr-utställning på Kulturhuset. För dem som inte bor i Stockholm kan man kika på hans grejer här.

14 kommentarer:

superkryp sa...

Är jättenyfiken på "2 dagar i Paris".

28 veckor senare skulle jag oxå vilja se... på bio! (Lite fegt att först se zombie-film på hemmaplan, men men.)

Bränn inte ut dig, du måste orka blogga oxå, inte bara jobba.

Patrick sa...

Hmm, bara en två till The Lookout... det tycker jag var lite snålt.

Lite offtopic kanske, men finns du Emma på Flixster eller Facebook movies? Jag tycker att det skulle vara skoj att jämföra filmsmak med en av favoritfilmrecensentbloggarna. (Kanske borde ha särskrivit lite där...).

/Patrick - som också tillbringar dagarna i Filmhuset (gk filmvetenskap).

Anonym sa...

Är neurotiskt Woody Allenpladdrande nånting negativt?

ingels sa...

Hittade "The Cats of Mirikitani" ute på nätet och det var en överaskning. Den var riktigt bra och inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Medmänsklighet och förlåtande är två livsviktiga egenskaper vilket denna film mer än bevisar..

Frågan är vad som hade hänt med Jimmy Mirikitani annars ?

Tusen tack för tipset Emma

Mary sa...

Det är helt rätt inställning, så man kanske gör bort sig ibland men vad gör det egentligen? Det är kanske inte så kul när det händer (tro mig jag vet) men jag har märkt att folk glömmer det hela ganska fort. Up and at them baby!

Henrik Bäckström sa...

Håller med dig om att 28 Dagar Senare var bättre än 28 Veckor Senare. All media har ju skrivit att uppföljaren skulle vara bättre men det kan jag inte riktigt hålla med om. Hoppas mer på 28 Månader Senare som lär komma.

Kajanus sa...

Åh Delpy igen. Fick hon inte tog av Linklaterfilmerna? :)
Men, hur sköter sig Adam Goldberg? Jag vill ju tro att han levererar fullt. Han är explosiv, sånt gillas! :)

hypsilophodon sa...

jag blir också helt knäckt av spår i mörkret-scenen! fan nu kan jag inte se 28 veckor senare heller.

Henrik Bäckström sa...

"Mörker scenen" i 28 veckor senare är inte så läskig.

ogeretla sa...

"Det är inte så roligt att göra bort sig, men helt okej" - I allafall.. när man gör det på rätt sätt..

Emma sa...

superkryp: Ska försöka att inte jobba så mycket...

Patrick: Jag har faktiskt inte gått med i Facebook. Än, I guess. Eller jag vet inte. Men jag är med i filmtipset, och heter Ms45. Och, du får ju heja om vi ses i Filmhuet!

Anonym: Woody Allen-neurotisk pladdrande när han själv gör det - bortsett från hans senaste två horribla filmer - är ju bra, men inte ansträngt wannabe-Woody Allen-pladder.

Ingels: Vad glad jag blir att någon såg en film som den pga ett tips från mig!

Mary: Tack snälla för peppet!

Henrik: Jag tycker inte att den är direkt dålig heller, bara inte lika mäktig som föregångaren. Men jag ser också gärna fler! Och jo, mörkerscenen är VISST otäck! Urr.

Kajanus: Alla sköter sig prima!

Hypsilophodon: Visst ÄR det sjukt otäckt! Joo, du kan se 28 veckor senar, men du kanske måste ha sällskap! :)

Ogeretla: Jo...

Niklas sa...

Bonjour Emma!:) Nu har jag sett 2 dagar i Paris och skrattat och myst riktigt gott, trots att jag satt upp förväntningarna efter din recension. Gled även in och såg Parr-utställningen vilken jag inte var lika tilltalad av, men är glad över att ha sett den. Tack för tipset!

Emma sa...

Vad roligt att du gillade filmen - och gick och såg bilderna även om du inte gillade dem! Jag tycker verkligen mycket om hans bilder, men det är kanske för att jag gillar "fula" saker.

Micke sa...

Jag gillade "28 veckor senare" rätt skarpt. *SPOILER* Tyckte att det var schyst av filmmakarna att låta nästan vem som helst trilla av pinn. Och slutet gjorde mig lycklig, på ett knäppt sätt :)

För övrigt har jag också börjat tappa stavförmågan. Sedan flera år tillbaka har jag svårt att skilja på Ända och Enda. Och det blir ju lätt pinsamt om man skriver rumpa/röv/stjärt där det ska stå enda... eller var det ända?