Skickade nyss iväg ett mail till Variety och skrev att jag inte längre kan skriva åt dem, eftersom mitt ("prestigefyllda" och därav beyond uselt betalda) jobb på grund av tidsbrist inte varit upp till varken min egen eller deras standard. Känns naturligtvis efterblivet att tacka nej till ett sådant jobb, men... Fuck a duck. Fick ett snällt mail tillbaka och det känns som om tyngden över axlarna förvandlades till ett fluffigt moln på två röda. Yay!
Som vanligt är man i slutet på varje säsong lite halvorolig för vad man ska göra/leva av nästa - men en sak har jag lärt mig av 2007: så här mycket vill jag aldrig mer jobba med så här många olika saker samtidigt. Jag kan i långa perioder jobba dygnet runt för det jag brinner för och tycker är roligt, men nån jävla ordning får det vara. (Det här betyder alltså inte på något sätt att jag inte vill ha fler trevliga jobberbjudanden inför eller under år 2008. Nudge nudge.)
2 kommentarer:
jag tycker du gjorde helt rätt. all work and no play makes emma a dull gal.
jag har precis upptäckt din blogg och måste säga att jag gillar den starkt. för övrigt var du fenomenal på face to facet med wes.
Usch ja, jag har känt mig osedvanligt dull på senaste. Tack snälla för pepp och snälla ord!
Skicka en kommentar