Jag har fortfarande inte ammat ute någonstans, och känner mig i nuläget lite osäker på om jag skulle vilja göra det heller. Tycker för egen del inte om idén att min kropp plötsligt blivit Något Annat, att kroppen bara är Mamma och att det plötsligt skulle vara Naturligt för mig att hala fram brösten. Märk väl: Jag har inga som helst åsikter om hur andra gör eller idéer om hur de borde göra. Jag vet bara vad som känns bra för mig.
Hur tänker ni kring det där?
34 kommentarer:
Jag har ammat på caféer, tåg, flyg och föreläsningssalar. Bland annat. Jag tänkte att är ungen hungrig ska ungen ha mat, och jag var inte villig att sitta inne hela dagarna och ha tråkigt. Hon åt ofta och länge, inga tretimmars-intervaller förutom första veckorna och senare när hon började äta mat, så det gick som inte att gå iväg och träffa folk mellan måltiderna.
Men jag halade inte fram något bröst så där rakt upp och ned, utan satt med en sjal eller dylikt så det inte skulle synas allt för mycket.
Så fungerade det för mig.
Jag tycker att folk borde låta mammor bli, och sluta ed det här att alla måste amnas. Jag känner till två barn, en av dem mitt brorsdotter, som var i kritisk tilstånd pga att ingen förståd att deras mammor inte producerade mjölk. Det är inte världens slut.
Elca: Nej, om man nu ammar är det ju det där med att man blir himla låst om man inte vill amma ute - så det är klart att jag måste hitta en lösning. Det är bara att själva tanken tar emot. Men ja, har jag väl gjort det ett par gånger är det säkert inte så farligt.
Gabh: Ja, nä, amningshysterin borde läggas ner för länge sen. Vill man inte amma ska man inte amma. Vill man amma blir det iofs andra issues som dyker upp...
Jag ammade min unge överallt. För att det kändes helt oproblematiskt och kanske lite i protest mot den anti-amningshysteri som jag upplever har uppstått sida vid sida med den gamla klassikern amningshysterin. Det verkar helt enkelt som om det här med amning helt omöjligt kan hållas på en neutral nivå. Det viktiga är ju, precis som du skriver, att man gör så som man tycker/känner. Problemet är väl dock att det kan vara svårt att veta just vad man tycker/känner i denna djungel av amningsåsikter vart man än vänder näsan... Hoppas att ni hittar sätt som fungerar för dig, Ava och Martin!
Jag tänker nog att jag ska försöka att bli bekväm med att amma ute, just för att slippa känna mig bunden till hemmet. Men jag förstår absolut hur du tänker och har redan haft vissa issues vad gäller att "hala fram" boobsen hemma när man har besök av mer och mindre bekanta människor, som om det plötsligt vore den naturligaste sak i världen. Samtidigt kan jag störa mig enormt på prydhetsmaffian som rasar över uteammande mammor utan att ens reflektera över vad det faktiskt innebär för dem som valt att amma att det ska behöva ske undanskymt. Det är inte helt lätt att tänka kring, det är ett som är säkert, var man än vänder sig har man ändan bak (och brösten fram :-)
/E
Jag är både man och har inga egna barn (än), men om min åsikt ändå är värt något så tycker jag ammande kvinnor borde göra det som individuellt känns rätt för just dem. Ingen idé att ha den närheten till sitt barn om det är i en situation där mamman inte själv känner sig trygg, skulle jag tycka.
Nu lät det som om jag menade "den närheten till sitt barn" i en beskyllning att du ALDRIG har närhet till ditt barn, men jag menar såklart att amningstillfället är en väldigt specifik och intim situation mellan mamma och barn! Inget annat. :)
Anonym 1: Nej, det är märkligt hur oneutralt och komplicerat amningens vara eller inte vara blivit. Men det är väl om ni säger, att man vänjer sig att amma ute.
E: Nej, de där som beklagar sig över uteammande mammor ger jag inte heller mycket för! Att andra ammar ute har jag verkligen inga som helst dåliga tankar om.
Magnus: Ja, alla borde naturligtvis göra det som känns rätt för dem. Vad gäller intimiteten är amning förstås en väldigt intim situation på ett sätt, men å andra sidan - M matar AVa två gånger om dagen med ersättning på flaska och det ser verkligen inte ointimt ut. Jag provade en gång och upplevde det som att man fick mycket mer ögonkontakt.
Jag ville absolut inte visa tuttarna för min närmaste släkt. Främlingar gick bra (te x barnmorskorna på BB).
Jag tycker fortfarande det känns lite kymigt att se mina vänners bröst vid amningssituationer.
Ammande anonyma mammor på kaféer tycker jag bara är vackert och frigjort modigt.
Visst är det märkligt att främlingar funkar så mycket bättre att flasha brösten för? Och att främlingars bröst är mycket lättare att förhålla sig till? :)
Med en sjysst amningströja behöver du inte visa en enda glimt av tutten, ungen ligger ju dessutom emot och utgör ett formidabelt insynsskydd! Jag är inte alls sådär härligt naturlig och avslappnad med att visa brösten för allmänheten, men jag har ammat mina två barn på alla möjliga offentliga ställen och det har funkat fint. Det går oftast att lösa ganska diskret och är ju oändligt mycket friare än att tvingas sitta inne hela dagarna. Men, precis som de andra säger, gör vad som känns bäst för dig! Du kommer att hitta ett sätt som passar dig och lilla Ava. Lycka till!!
//Anna
Och halva svenska folket går och sätter på en gammal raspig LP-skiva med Tutte Wallin.
Visst är det komplicerat! Jag har också lättare för att amma inför främlingar än inför släkten, när vi har gäster går jag ofta undan och stänger om mig. Hittills har bara ammat "ute" i sjukhusmiljöer, i ett par väntrum när vi varit på återbesök på Sös... då har det mest varit andra nyblivna föräldrar runtomkring, det har känts okej att sitta och fippla med amningsbh etc.
Det där med amningstop eller små filtar över axeln ser ju fiffigt ut när andra använder det, men för egen del räcker inte det - sonen är inte värst diskret utan äter snarare som kakmonstret, så jag har svårt att undvika att flasha omgivningen. Funderar på om ett skydd av den här typen http://www.byjezz.com/1ENGcoverme.htm kan vara en lösning, jag vill ju inte stanna hemma i ett halvår.
Åh du tänker precis som jag! Jag är rätt obekväm med det naturliga i att amma överallt. Min tvåmånaders äter både på flaska och ammas och det känns så himla skönt att sitta på ett cafe och hala fram flaskan istället för brösten. Några gånger har jag dock varit "tvungen" att amma ute, och har då smygit mig bort till ett hörn i en park eller annat folktomt ställe. Det har ju funkat hur bra som helst nu när det varit så varmt, om det inte är det tänker jag mig ett hörn på ett folktomt cafe eller liknande. Skulle aldrig fixa att amma i full lunchrusning och kan faktiskt tycka att det är lite oförskämt mot andra matgäster att göra det. Lite privata kan väl brösten få vara, trots att de agerar matstationer ibland?
/m.
Tycker att det är konstigt att inte fler talar om möjligheten att kombinera amning med ersättningsmatning (som ni gör). Många jag känner har också gjort så med sina barn och det har gått super. Samtidigt verkar en hel del fortfarande leva i föreställningen om antingen eller... Skumt!
Tack för era tankar!
Sista anonym: Nästan alla föräldrabloggare som jag följer varvar ersättning med amning: Daniel Åberg/Johanna Ögren, Fredrik Westerlund, Katrin Zytomierska och Bingo - men ja, det finns så mycket märkliga åsikter om allt det här...
Jag var väldigt blyg i början. Frågade om det var okej på restauranger osv. Och mitt barn ville ha hela tiden. Flera gånger i timmen ibland.
Jag ammar fortfarande, nu är han 11 månader. Jag ammar överallt. Ohämmat. Jag tycker dock att folk blir mer provocerade av att jag fortsatt amma efter 6 månader (jag behöver ju inte!) än att jag gör det offentligt.
Vi verkar ha haft en himla tur så här långt, Ava äter varannan, var tredje timme ungefär. Skönt!
Alexandra: Kan tänka mig att det provocerar... Verkar vara ett väldigt litet fönster av "rätt".
Burqa kanske? Inte ?
Några extra-issues annars p.g.a. av det här med "känd från tv" och så? Typ:
"Emma fångad på bild" "Filmrecensenten tar ställning, ammar sitt barn offentligt" etc :)
Haha! Jag tror att allmänhetens intresse av min inställning till offentlig amning är ganska litet.
Annars: jag hade nog tyckt likadant även om jag aldrig visat trynet i tv, men kansk spelar det n yttepytteliten roll.
Om jag såg lika bra ut som Emma så skulle jag också visa trynet i TV. Jag är mer en radiopersonlighet.
Hm, alltså min unge är nu 4 veckor och jag har knappt vågat lämna Vasastan just pga amning. Jag vill liksom ha nära hem eftersom jag verkligen ogillar tanken på att amma offentligt.
Tror dock att jag ska göra mitt allra bästa för att komma över amningsoviljan och öva järnet i sommar när man väl kan vara utomhus.
Jag låter dig veta hur det går.
Lars: Smickrare där.
Idha: Haha, här sitter vi och trycker på varsitt håll i Vasastan alltså. :)
Jag ska också öva! Och så kan man ju gå långa promenader till hagaparken. Där kan det ju inte vara så svårt att hitta något avskilt ställe tänker jag. Lycka till!
Haha, ja gud. Om du ser en ensam stackare med en helsvart Brio Go (Vasastansvagn) sitta på en bänk i hagaparken och försöka skyla sig i samband med amning så kan du nicka kort och bara anta att det är jag.
Sist jag ammade utomhus fick jag dock mjölkstockning, så se upp med kalla vindar.
Detsamma! Fast jag har en svart Brio Go med grått underrede. :)
Och, tack för tipset!
När min plutt var liten ammade jag honom överallt. Jag började arbete väldigt tidigt och hade honom med instoppad i en bära-barn-sjal. Där var det enormt lätt att amma utan att någon såg, sjalen dolde både unge och bröst. Dessutom tycker jag att omvärlden ofta är respektfull och inte glor. Förutom en gång när en turistgrupp japaner kom förbi och genast började fotografera. Och jag fick både skälla och flaxa med armarna innan de gav med sig.
Ava är ett sådant fint namn! Vad hade ni för pojknamn på förslag?
//Elin
Emma: Haha! Ska akta mig för japaner alltså, när jag väl vågar amma ute öht.
Elin: Ava ÄR verkligen ett jättefint namn. Vi hade faktiskt aldrig något killnamn ens på förslag, vi kollade om det skulle bli en tjej eller kille.
Varför är det okej för män men inte kvinnor att visa brösten i offentligheten? Dum fråga kanske, men jag vet att man höll på och ifrågasatte sånt där på 70-talet.
Det ifrågasätts fortfarande av många, det är en ständigt pågående fråga - och jag har full förståelse för dem som vill avsexualisera kvinnobröst. Samtidigt vill jag nog hemskt gärna behålla mina egna... sexualiserade.
På en blogg jag läser hade hon som skriver den lagt upp ett foto där hon satt tillsammans med sina manliga kompisar och hade picknik. Dom hade bar överkropp allihopa. Ja ba, får man göra sådär, att hon vågar, och det var den reaktionen som föranledde kommentaren ovan. Kände att jag ville skriva nåt om det för efter typ fem sekunder slog det mig att liksom, SJÄLVKLART ska hon också ta av sig tröjan när solen skiner.
Såklart. Om det är det man vill göra ska man göra så.
http://www.newsweek.com/2007/06/10/indecent-exposure.html
Enough said ;-)
Kram.
Tack för länk, intressant läsning!
Skicka en kommentar