Tidigare idag twittrades det om någon ny Blur-singel. Har inte hört den än, men kastades ändå in i en Blur-bonanza och fick galna flashbacks till när jag var 20 och var fattig/arbetslös i någon månad eller två och bodde hos mina föräldrar medan min dåvarande pojkvän var kvar i Lyon och strulade runt med badmintonspelande, e-poppande överklassbrittiskor med sexpacksmagar och fransyskor som "såg ut som Audrey Hepburn fast med fräknar". (Aj!) Själv hade jag fått åka hem från franskastudierna och jobbet på restaurangen på grund av pengabrist och för att jag skulle göra högskoleprovet. Tror jag. Det är ärligt talat lite suddigt alltihop. Ett blur. Liftade ner till Lyon någon gång med en lastbilschaffis, och fick åka med gratis om jag åkte med lite omvägar och hjälpte honom att lasta av lastbilen. (Tänk er mig med en bärsele runt nacken, lyftandes en bänk av gjutjärn. Ha!)
Hursomhelst, under de där veckorna, eller om det var månaderna, hos mina föräldrar följde mina dagar ett strikt schema. I ren självbevarelsedrift insåg jag att jag var tvungen att ha stenhårda rutiner för att inte bli fullständigt sinnessjuk. Dagarna såg ut ungefär så här: gå upp tidigt, för att kunna somna om kvällarna. (Somnandet gick sällan så bra.) Sedan en 8-kilometers-promenad, lyssnandes på samma deppiga kassett varje dag. (Blur, Marion och Broder Daniel t ex.) Sedan satte jag mig på biblioteket ett par timmar och plöjde Pop-tidningar. Hem och käka keso och bananer till lunch (störtlöjligt!) innan jag åkte och tränade, med mellan 40 och 60 minuter (beroende på exakt hur nära vansinnets rand jag kände mig just den dagen) på den hårdaste inställningen på trappmaskinen och sedan ett träningspass på det. Sedan äta igen och försöka sova, och inte tänka på vad min dåvarande höll på med eller med vem.
I alla fall. Jag tror att det var någon Blur-intervju i Pop som gjorde att jag började läsa Hermann Hesse, en av mina Blur-favoriter Strange news from another star hade lånat titeln från honom. Undrar om det inte var samma intervju som fick mig att läsa Simone de Beauvoir också? Har för mig att någon av dem hade läst och refererade till en bok med samlade brev mellan henne och Sartre.
Vet inte riktigt vart jag ville komma med det här. Bara att Blur fick mig att tänka på saker jag inte tänkt på på länge, och fick mig igen att inse att jag är så alldeles oerhört glad att jag inte är 20 år längre, och att jag träffat M.
UPPDATERING: Men åh! Hittade just den där Blur-intervjun från Pop!
11 kommentarer:
Emmas ovanstående självbiografi var lika vardaglig som Erland Josefsson är ful. Väntade uppträden från en rebellisk 20-årig Emma som "Jag råkade krossa ett skyltfönster i tron att Nordiska Kompaniet var en rasisistk organisation" lyser helt med sin frånvaro. Tyvärr.
Kan du utveckla det där?
Ja.
Ja.
Shit de blev två kommentarer, kan du ta bort en av estetiska skäl. Men det viktiga är att man garvar, vi skojar ju bara här!
En Blursnubbe var annars på tv härmodan och gjorde mat med Gordon Ramsay. Han lindade in maten i engelskt hö.
Bara en sån sak.
Du har väl läst Alex James självbiografi It's a bit of a blur? Måste annars rekommendera den, en tidigare Blurfantast till en annan. Det måste för övrigt ha varit Alex som lindade in mat med hö, eller?
/Torun (som aldrig tidigare har kommenterat här, men ofta läser)
Välkommen som kommenterare! :)
Nej, har inte läst den faktiskt, ytterligare en av de där böckerna som finns i den ständigt växande att läsa-högen...
Det är när jag läser bloggposter som denna (och det är väl egentligen bara då), som jag blir så glad för att jag aldrig haft någon koll på musik. Kan inte erinra mig hur en enda låt av Blur, låter - och vad är väl ett sexpack på magen, när man kan ha en hel tunna... så kan bara instämma... jävligt gott att inte vara som man var, när man var 20!
Broder Daniel får dock även jag lite nostalig vibbar av! ;-)
mvh
Tomas
Jag kan inte heller direkt påstå att jag haft jättekoll på musik, men viss musik triggar igång minnen ändå...
Skicka en kommentar