15 dagar kvar

Födelsebrevet inskickat. Det går i princip ut på att jag lägger mig helt i deras händer och litar på att de ger mig de bästa råden om vad jag ska göra, hur och när.

--

Tänkte sätta ihop lite skivor idag att ha med mig att lyssna på, som avslappning tänker jag mig lite usual suspects i form av exempelvis Lars Gulin, Hiss till galgen-soundtracket och Jan Johansson. Peppmusikavdelningen är lite mer luddig i kanterna. Ultravox, Tuxedomoon, A-ha, Yazoo, D.A.F, gladdisco?

--

Plöjer Sex and the city.

17 dagar kvar...

Sista texten på ett tag ivägskickad. Känns väldigt märkligt. Vad ska jag nu hitta på, mer än att vänta? Och fundera? Är allt fixat inför Grodans ankomst? Vad är viktigast, vad kan fixas allt eftersom? Är allt nedpackat i bb-väskan? Vad behöver man? Har vi missat något kritiskt viktigt? Hur ska det gå? Och när?

--

In other news: lyssnar på Yma Sumak och svänger så gott det går på höfterna. Är någon millimeter från att bli navellös.

Min nya stora kärlek: Hit-Girl

Se Kick-Ass om ni inte redan gjort det! Hit-Girl är ljuvlig. Alltså, jag gladgrät mig igenom hennes scener.

ändrade planer

Bara en längre text och några recensioner kvar tills jag tänkte ta ett par veckors för-föräldraledigt. Tänkte bli klar med det där i helgen, men solen... Solen!

Nu: Jojje Wadenius och frukost.

Sen: inte skriva en rad.

Kl 13.48: Men äsch. Mina fika-i-solen-dejter verkar dra ut på tiden. Skrev 2 500 tecken av bara farten. Bara 4 500 to go. Men jag vill ha sooool!

ett sjukhusdygn

Jag går väldigt sällan till läkare, har oftast inte ett hypokondriskt ben i kroppen och tänker att saker och ting går över. Men ja, igår tyckte inte ens jag att det kändes helt rätt att på bara några dagar gå från helt vanliga fötter till så svullna fötter att man knappt kunde urskilja vristerna, eller att plötsligt inse att jag gått upp 3, 4 kg på lika många dagar. Så, jag ringde Vårdguiden, frågade om råd och väntade mig nog ett "ingen fara". Istället fick jag ett "oj, det där skulle kunna vara tecken på havandeskapsförgiftning, du borde åka in till förlossningen nu, vänta inte!". Ringde förlossningen och fick samma besked där. Vi åkte in på kvällen, tog en massa prover, väntade en hel del, lyssnade i korridorerna på kvinnor som uppenbarligen hade överjävligt ont och kom hem ungefär kl 3 i natt. Vaknade sedan i morse och hade fyra missade samtal om att jag borde komma in på studs eftersom vissa värden var dåliga och de ville göra fler prover. Gjorde det, och har tydligen låga trombocytvärden. Googlade vad det kunde betyda, men la ner efter någon minut. Känns onödigt att skrämma upp sig själv. På läkarens order är nu tid bokad hos både vanliga MVC i början av nästa vecka och Karolinska för specialprover i slutet av veckan. Tills dess tänker jag inte göra en endaste trombocytgoogling.

Nu sitter jag och känner efter väldigt noga hur jag mår, och hur det står till i magen. Har jag inte lite, lite ont i huvudet? Övre delen av magen? Flimrar det inte lite framför ögonen? Och andfåddheten, vad beror den på? Kunde man lita på de där läkarna? Sparkar hon?

Det kommer att bli en lång helg.

Blur och saker jag inte tänkt på på ett tag

Tidigare idag twittrades det om någon ny Blur-singel. Har inte hört den än, men kastades ändå in i en Blur-bonanza och fick galna flashbacks till när jag var 20 och var fattig/arbetslös i någon månad eller två och bodde hos mina föräldrar medan min dåvarande pojkvän var kvar i Lyon och strulade runt med badmintonspelande, e-poppande överklassbrittiskor med sexpacksmagar och fransyskor som "såg ut som Audrey Hepburn fast med fräknar". (Aj!) Själv hade jag fått åka hem från franskastudierna och jobbet på restaurangen på grund av pengabrist och för att jag skulle göra högskoleprovet. Tror jag. Det är ärligt talat lite suddigt alltihop. Ett blur. Liftade ner till Lyon någon gång med en lastbilschaffis, och fick åka med gratis om jag åkte med lite omvägar och hjälpte honom att lasta av lastbilen. (Tänk er mig med en bärsele runt nacken, lyftandes en bänk av gjutjärn. Ha!)

Hursomhelst, under de där veckorna, eller om det var månaderna, hos mina föräldrar följde mina dagar ett strikt schema. I ren självbevarelsedrift insåg jag att jag var tvungen att ha stenhårda rutiner för att inte bli fullständigt sinnessjuk. Dagarna såg ut ungefär så här: gå upp tidigt, för att kunna somna om kvällarna. (Somnandet gick sällan så bra.) Sedan en 8-kilometers-promenad, lyssnandes på samma deppiga kassett varje dag. (Blur, Marion och Broder Daniel t ex.) Sedan satte jag mig på biblioteket ett par timmar och plöjde Pop-tidningar. Hem och käka keso och bananer till lunch (störtlöjligt!) innan jag åkte och tränade, med mellan 40 och 60 minuter (beroende på exakt hur nära vansinnets rand jag kände mig just den dagen) på den hårdaste inställningen på trappmaskinen och sedan ett träningspass på det. Sedan äta igen och försöka sova, och inte tänka på vad min dåvarande höll på med eller med vem.

I alla fall. Jag tror att det var någon Blur-intervju i Pop som gjorde att jag började läsa Hermann Hesse, en av mina Blur-favoriter Strange news from another star hade lånat titeln från honom. Undrar om det inte var samma intervju som fick mig att läsa Simone de Beauvoir också? Har för mig att någon av dem hade läst och refererade till en bok med samlade brev mellan henne och Sartre.

Vet inte riktigt vart jag ville komma med det här. Bara att Blur fick mig att tänka på saker jag inte tänkt på på länge, och fick mig igen att inse att jag är så alldeles oerhört glad att jag inte är 20 år längre, och att jag träffat M.

UPPDATERING: Men åh! Hittade just den där Blur-intervjun från Pop!

Time Crisis?

Vaknade utvilad och full av kärlek, samt sugen på att skjuta folk med rosa pistol. Någon som vet var man fortfarande kan spela Time Crisis på arkad i Stockholm? Var säkert två år sedan jag spelade.

--

Nu: Motherhood med Uma Thurman till frukost. Sedan hade jag tänkt gå på Longinotto-filmen Divorce Iranian Style kl 15 - men den är tydligen inställd pga askmolnet. Oh well. Såg annars Hold me tight, let me go i fredags. Väldigt fint om trasiga, våldsamma, utagerande barn och deras fantastiska, tålmodiga lärare på en skola för barn med speciella behov. Se!

veckans recensioner

Rough Aunties

Clash of the Titans

--

I helgen kan man se fler Kim Longinotto-filmer på Zita. Även om nu Rough Aunties lämnade en del övrigt att önska tänkte jag ta mig dit. Se exempelvis Sisters in Law om ni inte redan gjort det!

--

Jobbar undan en massa grejer - krönikor, recensioner, Bang-texter och whatnot - för att kunna vara ledig ett par veckor och landa inför förlossning. Kanske framförallt för att jag verkligen ska hinna fatta vad som händer.

Hjälp!

Tips på hur man som höggravid kan ligga och sova utan att få ont precis överallt mottages mycket, mycket tacksamt. Jag håller långsamt på att drivas till vansinne av sömnbrist. Ni som bullar upp med kuddar under magen om ni ligger på sidan, var exakt får ni plats med kudden?

--

Nu: skriva ut intervjusnack om svensk snutfilm. Som pausunderhållning tänker jag mig sol, promenad och en och annan fräken.

veckans recensioner

Skrönor från de gyllene åren

Leap Year

Går in på andra dygnet i rad med den här låten på loop i huvudet:

Collateral Murder

Läs Johan Wirfält om videoklippet - där 12 till synes försvarslösa människor kallblodigt skjuts ner av besättningen på en amerikansk Apachehelikopter - som släpptes på WikiLeaks tidigare idag.

Veckans recensioner

Flickan från ovan

Miraklet i Lourdes

The Bounty Hunter

Glad påsk!

Få ett skratt och påsken förklarad, lyssna på David Sedaris läsa upp Jesus Shaves. Och, ha en riktigt fin påsk!